Skadeståndsanspråk med anledning av felaktig uppgift om skattereduktion

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern tillerkänner MB ersättning med 5 000 kr och uppdrar åt Skatteverket att betala ut ersättningen till honom. 

Ärendet 

Bakgrund 

Skatteverket fick den 21 januari 2014 in en elektronisk ansökan från en s.k. utförare om utbetalning av 40 000 kr för husarbete utfört i en bostadsrättsförening. I ansökan var MB:s personnummer angivet som köpare. Denna uppgift visade sig senare vara felaktig eftersom MB inte hade anlitat utföraren och inte heller ägde någon bostadsrätt. MB gjorde en polisanmälan avseende bedrägeri. 

Skatteverket beslutade att ta bort skattereduktionen den 7 juli 2015. Beslutet fattades av skattekontoret i Värnamo. Ändringen registrerades dock inte i Skatteverkets system för skattereduktioner och skattereduktionen låg därmed kvar som underlag för MB:s beskattning för 2014. Resultatet blev att MB fick ett underskott på skattekontot med 40 000 kr. MB betalade inte skatteskulden och Skatteverket skickade därför över ärendet till Kronofogdemyndigheten för indrivning den 2 januari 2016. 

I ett omprövningsbeslut den 26 januari 2016 fastställdes skattereduktionen till noll kr. Den 31 januari 2017 beslutade Kronofogdemyndigheten att medge MB befrielse från grundavgiften om 600 kr och rättelse av de registeruppgifter om honom som uppkommit till följd av den felaktiga skattereduktionen. 

Anspråket m.m. 

MB har begärt skadestånd av staten och det bolag som felaktigt angett honom som köpare med 300 000 kr och som grund anfört i huvudsak följande. 

Han har utsatts för bedrägeri och Skatteverket har fattat felaktiga beslut. Han fick ingen information om att Skatteverket den 7 juli 2015 beslutat att ta bort skattereduktionen. Han fick den 5 december 2015 ett betalningskrav från Skatteverket. Han kontaktade omedelbart Skatteverket och begärde omprövning. I januari 2016 fick han ändå ett brev från Kronofogdemyndigheten om att han hade en skuld på 41 324 kr. Han betalade då 1 329 kr till Kronofogdemyndigheten i januari och 600 kr i februari. I mars 2016 avslutades ärendet. 

Det inträffade har påverkat honom negativt genom att ha orsakat honom stress och oro samt påverkat hans kreditvärdighet. 

Skatteverket har yttrat sig över anspråket och anfört att MB:s begäran bör avslås. Skatteverket har som grund anfört i huvudsak följande. 

Utföraren har felaktigt uppgett MB:s personnummer som köpare. Eftersom personnumret fanns och arbetet hade utförts i en bostadsrätt har Skatteverket inte haft möjlighet att upptäcka felet. Behandlingen av MB:s personnummer är därför inte en sådan oriktig behandling som föranleder skadestånd enligt personuppgiftslagen. 

Skatteverket har däremot handlagt MB:s inkomstdeklaration bristfälligt genom att inte följa sin egen arbetsbeskrivning. MB:s upplysning om att han inte skulle ha någon skattereduktion och om att kontrolluppgiften var oriktig har inte utretts av skattekontoret i Värnamo. Det finns inte någon anteckning som förklarar på vilka grunder beslutet den 7 juli 2015 har fattats. Ärendet har inte heller överlämnats till skattekontoret i Västervik. Eftersom ärenden om skattereduktion för husarbete handläggs där borde det ha lämnats över. Det är bara detta kontor som kan ändra i Skatteverkets system för skattereduktioner. Beslutet den 7 juli 2015 medförde därför ingen ändring i Skatteverkets elektroniska system och skattereduktionen låg kvar som underlag för MB:s beskattning. 

Eftersom MB inte hade några beskattningsbara inkomster under 2014 hade inte heller någon preliminär skatt betalats in för honom. Den slutliga skatten hamnade därför på noll kr och med skattereduktionen på 40 000 kr blev det belopp som skulle betalas 40 000 kr. Beloppet skulle betalas senast den 12 november 2015. Eftersom betalning inte skedde skickade Skatteverket en betalningsuppmaning i december 2015 och sedan överlämnades ärendet till Kronofogdemyndigheten för indrivning. 

MB kontaktade Skatteverket i december 2015 och begärde omprövning. Trots denna begäran vidtog Skatteverket inga åtgärder för att avbryta överlämnandet till Kronofogdemyndigheten. Det var först när skulden redan var överlämnad som ett ärende om betalningsanstånd lades upp. 

Skatteverket anser att handläggningen av MB:s inkomstdeklaration varit bristfällig, vilket har medfört att MB:s beskattning avseende inkomståret 2014 blev fel och att han fick ett underskott på skattekontot som överlämnades till Kronofogdemyndigheten. Det har därför förekommit sådana brister att det är fråga om fel som i och för sig är skadeståndsgrundande enligt skadeståndslagen. 

Skatteverkets agerande har dock inte orsakat MB någon ekonomisk skada. De kostnads- och intäktsräntor som har uppkommit på skattekontot har tagits bort och han har befriats från Kronofogdemyndighetens grundavgift. Han har även fått rättelse av sina registeruppgifter. Då det inte är fråga om något integritetskränkande brott ska inte heller ersättning för ideell skada medges. 

Skatteverket beklagar det inträffade och de besvär det har medfört. 

Justitiekanslerns bedömning 

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter 

De grundläggande bestämmelserna om det allmännas skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Skatteverkets handläggning av och beslut i ärenden är sådan verksamhet. 

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan utgå endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott. 

Skadeståndslagens bestämmelser ska endast tillämpas om inte annat är särskilt föreskrivet, se 1 kap. 1 §.  

Vid Skatteverkets behandling av personuppgifter i beskattningsverksamheten gäller i första hand bestämmelserna i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Enligt 3 kap. 3 § samma lag är bestämmelserna om skadestånd i personuppgiftslagen (PUL) tillämpliga i aktuellt fall. 

Av 3 § PUL framgår att med behandling av personuppgifter avses varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring. 

Enligt 9 g § PUL ska den personuppgiftsansvarige se till att de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella. 

Den personuppgiftsansvarige ska ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integritet som en behandling av personuppgifter i strid med PUL har orsakat, enligt 48 § PUL. Ersättningen för kränkning får uppskattas efter skälighet mot bakgrund av samtliga omständigheter i det aktuella fallet. Därvid ska beaktas bl.a. om den felaktiga behandlingen avsett personuppgifter av känslig art, om det funnits risk för otillbörlig spridning av känsliga eller felaktiga uppgifter och om den registrerade på grund av den felaktiga behandlingen har blivit utsatt för något beslut eller några åtgärder som kunnat innebära något negativt för honom eller henne (se prop. 1997/98:44 s. 143 ff.). 

Högsta domstolen har slagit fast att kränkningsersättning enligt PUL ska bestämmas utifrån en bedömning av den kränkning som typiskt sett kan anses ha uppkommit (NJA 2013 s. 1046). I rättsfallet sägs vidare att ersättningsnivån i fall som inte kan anses allvarliga bör ligga under 5 000 kr, och att ersättning för kränkningar som är att bedöma som mindre allvarliga, om än inte helt obetydliga, normalt bör bestämmas till ett schablonbelopp på 3 000 kr. Av detta får anses följa att någon ekonomisk ersättning inte krävs när kränkningen framstår som obetydlig. 

För en rätt till ersättning krävs, oavsett om det är fråga om ersättning enligt skadeståndslagen eller PUL, dessutom att felet har orsakat skada för den enskilde. Det ankommer på den som begär ersättning att styrka skadan och dess omfattning. 

Bedömning 

Justitiekanslern kan endast pröva skadeståndsanspråk mot staten. Krav mot det bolag som felaktigt uppgav MB som köpare får riktas mot bolaget. 

Av utredningen har framkommit att en utförare felaktigt uppgett MB:s personnummer och det i Skatteverkets register därför har registrerats en felaktig uppgift om MB:s skattereduktion, vilket även medfört en felaktig uppgift om en skatteskuld för MB. 

Första frågan blir därför om de personuppgifter som varit registrerade hos Skatteverket varit riktiga, enligt 9 g § PUL. Skatteverket har invänt att det inte är fråga om någon oriktig behandling eftersom uppgifterna kom från en utförare och Skatteverket inte hade någon möjlighet att upptäcka felet. 

I kommentaren till 9 § PUL anges bl.a. följande. En uppgift är riktig om den stämmer överens med de verkliga förhållandena. Svårigheten är dock ofta att bestämma vilka de verkliga förhållandena är som den registrerade uppgiften ska spegla. Här torde man få söka ledning i ändamålen med behandlingen. I vissa fall är avsikten med en behandling bara att registrera uppgifter som kommit in, t.ex. genom ansökningar eller mottagna order. De behandlade uppgifterna torde då vara riktiga om de stämmer överens med de inkomna uppgifterna oavsett hur dessa lämnade uppgifter förhåller sig till de verkliga förhållandena (se Öman och Lindblom, Personuppgiftslagen En kommentar [20 december 2016, Zeteo], kommentaren till 9 §). 

Justitiekanslern instämmer i Skatteverkets bedömning att registreringen inledningsvis inte varit oriktig eftersom den stämde överens med de uppgifter som en utförare lämnat. Skatteverket beslutade dock den 7 juli 2015 att ta bort skattereduktionen men detta beslut medförde ingen ändring i Skatteverkets register. Enligt Justitiekanslerns bedömning har det därför varit fråga om en oriktig uppgift enligt 9 g § PUL i vart fall i tiden från Skatteverkets beslut den 7 juli 2015 och fram till januari 2016 då uppgifterna ändrades. Staten är därför ersättningsskyldig enligt 48 § PUL för den skada och kränkning som har uppstått som en följd av den felaktiga personuppgiftsbehandlingen.  

Genom utredningen är det inte visat att Skatteverkets fel har orsakat MB någon ekonomisk skada. Frågan är då om MB har rätt till ersättning för ideell skada (kränkning). 

Den felaktiga registreringen har lett till att MB har fått en registrerad skatteskuld och att ärendet lämnats över till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Överlämnandet till Kronofogdemyndigheten innebär att MB har utsatts för en sådan åtgärd som har kunnat innebära något negativt för honom. Justitiekanslern anser därför att omständigheterna i detta fall är sådana att MB har utsatts för en ersättningsgill kränkning. Justitiekanslern anser att ersättningen bör bestämmas till 5 000 kr. 

Även Justitiekanslern beklagar det inträffade och de besvär som det har orsakat MB.