Skadeståndsanspråk mot staten med anledning av Livsmedelsverkets beslut i samband med slakt
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern tillerkänner LFB ersättning med 172 200 kr och uppdrar åt Livsmedelsverket att betala ut ersättningen till bolaget.
Ärendet
Bakgrund
Den 16 juni 2015 inkom en häst för slakt till bolaget LS. Hästen kontrollerades av Livsmedelsverkets vikarierande officiella veterinär tillsammans med ägaren till LS. Veterinären bedömde att hästen kunde användas som livsmedel trots att det fanns en notering i hästpasset som innebar att hästen skulle exkluderas från livsmedelskedjan.
Den 3 juli 2015 uppmärksammade den ordinarie officiella veterinären noteringen i hästpasset. Eftersom spårbarheten kring eventuell läkemedelsbehandling av hästen i fråga inte gick att säkerställa beslutade Livsmedelsverket att återkalla det parti där köttet från hästen ingick.
LS hade då sålt hästköttet vidare via bolaget NÖ. När partiet återkallades krävde NÖ skadestånd av LS med 355 401 kr, motsvarande ersättning på grund av återkallelsen. LFB – LS försäkringsbolag – har reglerat skadan och övertagit anspråket.
Anspråket m.m.
LFB har hos Livsmedelsverket begärt skadestånd av staten med 344 401 kr, varav 322 201 kr motsvarar utbetald försäkringsersättning och 22 200 kr försäkringstagarens självrisk.
Till stöd för anspråket har LFB anfört bl.a. följande. Livsmedelsverket ansvarar för skada som arbetstagare orsakar genom fel eller försummelse. Det får anses försumligt att som veterinär godkänna och signera en djurägarförsäkran utan att kontrollera att uppgifterna stämmer mot djurets journal. Eftersom veterinären tog hästpasset efter kontrollen fanns ingen möjlighet för LS att göra en efterkontroll. Vidare är det försumligt att vänta tre veckor med att följa upp ärendet. Skadan hade förhindrats om veterinären utfört arbetet inom en rimlig tidsram. Ett slakteri måste kunna förlita sig på en veterinärs godkännande inför stundande slakt. LS kontrollerar alltid hästpasset före slakt, eftersom slakt inte kan ske utan hästpass. Kontrollen görs tillsammans med veterinären. Det kan inte krävas att slakteriet ska dubbelkolla att veterinären utfört sitt arbete ordentligt.
Livsmedelsverket har lämnat ett yttrande och vidgått att det begåtts ett skadeståndsgrundande fel och att kravet på orsakssamband är uppfyllt enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Livsmedelsverket har inte haft något att invända mot underlaget för beräkningen av skadan, men anfört följande i fråga om medvållande. Livsmedelsföretag har det primära ansvaret för livsmedelssäkerheten och för att kontrollera relevant information i livsmedelskedjan. Av det som framkommit har slakteriets handlande baserats på veterinärens bedömning. Med hänsyn till livsmedelsföretagarens eget ansvar kan det finnas skäl att jämka ersättningen enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. Följden av aktuell notering i hästpasset är klar och tydlig enligt gällande regler. Det åligger även livsmedelsföretagaren att kontrollera informationen.
LFB har beretts tillfälle att yttra sig över Livsmedelsverkets yttrande.
Rättsliga utgångspunkter
Relevant livsmedelslagstiftning
Den offentliga kontrollen vid slakt regleras i förordning (EG) nr 854/2004[1]. Av artikel 5 och bilaga I till förordningen framgår vad den officiella veterinärens inspektionsuppgifter i slakterier består av. Enligt artikel 5 a) ska bl.a. information från livsmedelskedjan kontrolleras. Livsmedelsföretagarens primära ansvar för att garantera livsmedelssäkerheten och det civilrättsliga eller straffrättsliga ansvaret ska inte påverkas av genomförandet av offentlig kontroll enligt artikel 1.3 i förordningen.[2]
Livsmedelsföretagare som driver slakterier ska begära, ta emot, kontrollera och reagera på information från livsmedelskedjan enligt avsnitt III i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004[3]. Uppgifter om veterinärmedicinska preparat, behandlingsdatum och karenstid utgör sådan relevant information om livsmedelskedjan som behövs för att kontrollera faror i livsmedelsproduktionen (se bilaga I, del A, III, punkten 8 b) i förordning nr 852/2004[4] och bilaga II, avsnitt II, punkten 3 i förordning [EG] nr 853/2004).
Bestämmelser om hästpass och slaktintyg finns i genomförandeförordning (EU) 2015/262[5]. Enligt artikel 37.1 är en förklaring i identitetshandlingen om ett att hästdjur inte lämpar sig för livsmedel oåterkallelig. En sådan förklaring ska undertecknas av både hästägaren och företrädare för behörig myndighet eller veterinär.
Relevant skadeståndsrättslig lagstiftning
Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande. Bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv. Vid den bedömningen är det av stor vikt vad för slags regel, norm eller princip som har åsidosatts, vad dess normskydd omfattar och vilka risker felet eller försummelsen innebär. Endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. (Jfr bl.a. rättsfallen NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 842 och 1210.)
I 6 kap. 1 § skadeståndslagen finns regler om jämkning av skadestånd vid medvållande. Enligt bestämmelsen kan skadestånd med anledning av ren förmögenhetsskada jämkas om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. Jämkning ska ske med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och övriga omständigheter.
Enligt kommentaren till skadeståndslagen kan ett exempel på medvållande vara att någon helt okritiskt tagit fasta på en felaktig uppgift från en tjänsteman, fast personen rimligen måste förstått att tjänstemannen inte närmare övervägt saken (se Bengtsson, Strömbäck, Skadeståndslagen, [13 juni 2017, Zeteo] kommentaren till 6 kap. 1 § under rubriken Speciella situationer).
Justitiekanslerns bedömning
Enligt Justitiekanslern ligger det närmast till hands att pröva anspråket utifrån bestämmelserna i skadeståndslagen.
Livsmedelsverket har i det aktuella ärendet godkänt en häst för slakt trots en notering i hästpasset som innebar att hästen skulle ha uteslutits från livsmedelskedjan. Att godkänna en häst trots noteringen, som är oåterkallelig, måste anses vara oaktsamt. Ett beslut om att godkänna eller utesluta en häst från slakt är ett beslut eller en åtgärd vid myndighetsutövning. Den direkta följden av beslutet blev att det parti kött som blandats med aktuellt hästkött återkallats. Staten är därför skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen, vilket också har vidgåtts av Livsmedelsverket.
LS har genom de fakturor som lämnats in styrkt att skadan uppgått till angivet belopp. Livsmedelsverket har inte heller ifrågasatt underlaget för betalningar av skadans storlek.
Frågan är om LS varit medvållande på sådant sätt att det finns skäl att sätta ned ersättningen enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen.
Vid kontroll av djur som är avsedda för livsmedelsproduktion kan konstateras att såväl Livsmedelsverket som det enskilda livsmedelsföretaget har ett ansvar för att kontrollera och säkerställa att livsmedelslagstiftningen efterföljs. Det primära ansvaret finns, enligt ovan återgivna förordningar, hos livsmedelsföretagaren. Det allmänna ska kontrollera att livsmedelsföretagaren fullgör sina förpliktelser.
Kontrollen av hästen gjordes av LS ägare tillsammans med en representant från Livsmedelsverket. Att kontrollera eventuella noteringar i hästpass och veterinärmedicinska preparat ankommer, enligt redogjorda förordningar, på såväl livsmedelsföretagen som Livsmedelsverket.
Såvitt framgår av utredningen har LS haft tillgång till hästpasset innan Livsmedelsverket fick del av det. Vidare är det primärt livsmedelsföretagaren som ska kontrollera att djur är lämpade som livsmedel. Den typ av notering i hästpasset som det är fråga om här, innebär alltid att ett djur inte anses lämpat som livsmedel. LS har följaktligen också haft en kontrollplikt som inte kan anses ha fullgjorts i tillräcklig grad. Underlåtenheten har medverkat till att den aktuella skadan uppkommit. Att LS efter att veterinären godkänt hästen för slakt inte kunnat kontrollera hästpasset igen kan därför inte anses ha någon avgörande betydelse för frågan om medvållande. Vid en jämförelse mellan vållandet på ömse sidor och med beaktande av omständigheterna i övrigt, får det anses skäligt att jämka det skadestånd som staten har att utge med hälften till vad som annars skulle utgå, dvs. 172 200 kr.
[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser vid genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas för livsmedel.
[2] Jfr artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.
[3] Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung.
[4] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien.
[5] Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/262 av den 17 februari 2015 om fastställande av bestämmelser i enlighet med rådets direktiv 90/427/EEG och 2009/156/EG vad gäller metoder för identifiering av hästdjur.