Skadeståndsanspråk mot staten med anledning av Norrköpings tingsrätts hantering av kungörelser i två ärenden om anordnande av förvaltarskap
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern tillerkänner AR ersättning med 5 000 kr och uppdrar åt Domstolsverket att se till att ersättningen betalas till henne.
Ärendet
Bakgrund
Den 11 juni 2015 förordnade Norrköpings tingsrätt förvaltarskap för AO. Till förvaltare utsågs AR. Någon kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar (PoIT) kom inte att göras förrän AR den 23 januari 2016 uppmärksammade tingsrätten om att sådan inte hade gjorts. Beslutet kungjordes därefter den 27 januari 2016.
Den 30 maj 2016 förordnade Norrköpings tingsrätt i ett annat ärende att förvaltarskap skulle anordnas för VB och utsåg AR till förvaltare. Någon kungörelse kom inte heller i detta ärende inte att göras förrän AR uppmärksammade tingsrätten om att sådan inte hade gjorts. Det aktuella beslutet publicerades därefter den 13 juni 2016 i PoIT. I denna kungörelse angavs felaktigt att förvaltarskap hade anordnats för AR. Felet påtalades av AR samma dag och den 16 juni 2016 publicerades en rättelse av kungörelsen av vilken det framgick att den tidigare kungörelsen den 13 juni 2016 var felaktig, att förvaltarskap anordnats för VB samt att AR utsetts till förvaltare.
Anspråket m.m.
AR har begärt skadestånd av staten med 15 000 kr för den felaktiga uppgiften samt ersättning för nedlagd arbetstid motsvarande, så som Justitiekanslern har uppfattat det, 20 timmars arbete med anledning av det inträffade. Till stöd för sin begäran har AR anfört bl.a. följande. Att kungörelsen i det första fallet inte gjordes i rätt tid medförde extra arbete för AR eftersom AO hann göra inköp på kredit som AR inte tillåtit. Den felaktiga uppgiften i det andra fallet har registrerats hos kreditupplysningsföretag vilket i sin tur har lett till att AR bl.a. inte har kunnat genomgå kreditprövningar. Hon har själv varit tvungen att kontakta kreditupplysningsföretagen för att få till rättelse.
Norrköpings tingsrätt har yttrat sig över anspråket.
Justitiekanslerns bedömning
Kungörelserna har inte skett i rätt tid
Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. personskada och ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Domstolarnas handläggning av och beslut i förvaltarskapsärenden är sådan verksamhet.
Beslut om anordnande av förvaltarskap ska enligt 11 kap. 27 § föräldrabalken genast kungöras i PoIT. Med beaktande av detta skyndsamhetskrav måste förseningarna i de aktuella ärendena anses innefatta fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
För en rätt till ersättning krävs emellertid, utöver att det har förekommit ett skadeståndsgrundande fel eller en försummelse, att detta kan anses ha orsakat skada för den enskilde. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer gäller att det ankommer på den som begär ersättning att styrka skadan och dess omfattning.
AR har begärt ersättning för nedlagd egen arbetstid. Skadeståndslagen ger ingen direkt ledning vad avser frågan hur kretsen av de som är berättigade till ersättning av staten ska avgränsas. När det gäller frågan om registrering av uppgifter i en myndighets register kan dessa vara av betydelse även för andra än den som uppgiften direkt avser. Som förvaltare har AR enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken bl.a. att förvalta sin huvudmans tillgångar. Att ett beslut om anordnande av förvaltarskap genast kungörs är av stor betydelse för AR:s möjligheter att fullgöra sitt uppdrag som förvaltare. Med hänsyn till detta får hon i detta fall anses höra till kretsen ersättningsberättigade.
För att ersättning för eget arbete ska beviljas krävs emellertid att sökanden har drabbats av en faktisk inkomstförlust (jfr t.ex. NJA 1983 s. 209 och NJA 1989 s. 251). AR har inte visat att hon har drabbats av någon sådan förlust. Inte heller har hon närmare angett hur många av de 20 timmar som hon begärt ersättning för som avser denna händelse. Hennes begäran kan därför inte bifallas i denna del. Det bör även i detta sammanhang framhållas att det av 12 kap. 16 § föräldrabalken framgår att en förvaltare har rätt till ett skäligt arvode av sin huvudman eller kommunen för utförandet av sitt uppdrag. AR bör därför kunna söka ersättning av annan än staten för sina kostnader som förvaltare.
Felaktig uppgift i kungörelse
Enligt 6 § förordningen (2006:1226) om Post- och Inrikes Tidningar är Bolagsverket personuppgiftsansvarig enligt PUL för den behandling av personuppgifter som verket utför för att framställa och hålla tillgänglig PoIT. Enligt 11 § samma förordning ska bestämmelserna i 48 § personuppgiftslagen om skadestånd tillämpas vid behandling av personuppgifter enligt förordningen. I 48 § personuppgiftslagen anges att den personuppgiftsansvarige ska ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med personuppgiftslagen har orsakat. Justitiekanslern har dock i ärenden liknande detta ansett att Bolagsverket inte bör åläggas ersättningsansvar när det står klart att felet orsakats av uppgifter som lämnats av en domstol (se t.ex. JK:s dnr 3773-15-42).
Av utredningen i ärendet framgår att PoIT:s databas till följd av de felaktiga uppgifter som tingsrätten angett i kungörelsen under tre dagar har kommit att innehålla en felaktig uppgift om att förvaltarskap anordnats för AR. Hon är därmed berättigad till ersättning enligt 48 § personuppgiftslagen.
AR har även i denna del begärt ersättning för egen arbetstid. Hon har även begärt ersättning för sveda och värk med 15 000 kr.
Vad gäller hennes rätt till ersättning för förlorad arbetstid bör den bedömas på samma sätt som när kungörelserna inte skett i rätt tid. Hon har emellertid inte heller i denna del gett in någon utredning till stöd för sin begäran och som framgått ovan krävs det att den skadelidande kan styrka en faktisk inkomstförlust. Hennes begäran kan därför inte bifallas. Vad som nämnts ovan om rätt till skäligt arvode bör dessutom gälla även i denna del.
AR:s begäran om ersättning för sveda och värk får uppfattas som en begäran om ersättning för ideell skada. En sådan skada låter sig inte uppskattas i exakta termer eller efter på förhand uppställda beräkningsgrunder. Det blir därför fråga om en uppskattning efter skälighet. Högsta domstolen har slagit fast att kränkningsersättning enligt PUL ska bestämmas utifrån en bedömning av den kränkning som typiskt sett kan anses ha uppkommit (NJA 2013 s. 1046). I rättsfallet sägs vidare att ersättningsnivån i fall som inte kan anses allvarliga bör ligga under 5 000 kr, och att ersättning för kränkningar som är att bedöma som mindre allvarliga, om än inte helt obetydliga, normalt bör bestämmas till ett schablonbelopp på 3 000 kr. Av detta får anses följa att någon ekonomisk ersättning inte krävs när kränkningen framstår som obetydlig.
Den felaktiga uppgiften om AR har visserligen förekommit i PoIT:s databas under en förhållandevis kort tid innan rättelsen genomfördes. Uppgiften var emellertid av känslig karaktär och har varit allmänt tillgänglig för bl.a. kreditupplysningsföretag. Av utredningen framgår dessutom att sådana företag har tagit del av uppgiften vilket har orsakat AR praktiska problem och oro. Vid en samlad bedömning finner Justitiekanslern att skälig ersättning i detta fall uppgår till 5 000 kr.
Det är tingsrätten som har orsakat skadan genom fel eller försummelse vid domstolens handläggning av annonsmanuset till PoIT. Domstolsverket ska därför i detta fall åläggas ersättningsansvaret för den felaktiga behandlingen.
Tillsyn
Justitiekanslern vill avslutningsvis betona vikten av att domstolar vid beslut om anordnande eller upphörande av förvaltarskap följer det skyndsamhetskrav som 11 kap. 27 § föräldrabalken föreskriver vid kungörelse och iakttar noggrannhet vid upprättandet av annonsorder för publicering i PoIT. Mot bakgrund av vad som framkommit i detta och tidigare motsvarande ärenden kommer Justitiekanslern att inleda ett särskilt tillsynsärende.