Ersättning enligt 5 § frihetsberövandelagen till en person som anhållits och häktats med stöd av en europeisk arresteringsorder

Justitiekanslerns beslut

LE har rätt till ersättning för lidande med 22 000 kr och ombudskostnader med 1 654 kr. Ersättningen ska betalas ut av Justitiekanslern.

Bakgrund

LE har varit anhållen och häktad under tiden den 17 juni – 6 juli 2015. Frihetsberövandet grundades på en begäran om överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder utfärdad av Ungern, avseende lagföring för brott motsvarande grovt bedrägeri, urkundsförfalskning och svindleri.

LE anhölls i Sverige den 17 juni 2015 och häktades av Uddevalla tingsrätt den 20 juni 2015. Tingsrätten beslutade den 3 juli 2015 att LE skulle överlämnas till Ungern och att han skulle vara fortsatt häktad till dess att beslutet om överlämnande verkställdes (mål nr B 1471-15). Sedan Ungern återkallat den europeiska arresteringsordern och meddelat att LE genom lagakraftägande dom frikänts från de brottsmisstankar som arresteringsordern grundats på överklagade åklagaren den 6 juli 2015 tingsrättens beslut. Hovrätten för Västra Sverige hävde häktningsbeslutet samma dag och beslutade den 8 juli 2015 att upphäva beslutet om överlämnande (mål nr Ö 3398-15).

Begäran m.m.

LE har begärt ersättning för lidande enligt Justitiekanslerns praxis. Han har vidare begärt ersättning för ombudskostnader med 5 788 kr.

Åklagarmyndigheten har lämnat ett yttrande.

Justitiekanslern har tagit del av Uddevalla tingsrätts häktningsprotokoll och slutliga beslut i mål nr B 1471-15. Justitiekanslern har även tagit del av åklagarens överklagande och Hovrätten för Västra Sveriges beslut i
mål nr Ö 3398-15.                                                                         

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

När en svensk domstol har frihetsberövat någon med stöd av en europeisk arresteringsorder, som utfärdats av en behörig myndighet i en annan stat, ska den enskildes rätt till ersättning med anledning av frihetsberövandet prövas enligt 5 § frihetsberövandelagen (se NJA 2015 s. 1053).

Enligt 5 § frihetsberövandelagen har den som varit berövad friheten till följd av ett beslut vid myndighetsutövning rätt till ersättning om det står klart att beslutet vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt. Ersättningsskyldighet inträder om en efterhandskontroll klart utvisar att beslutet med hänsyn till de omständigheter som då har blivit kända inte borde ha fattats om omständigheterna varit kända vid beslutstillfället. Bestämmelsen är avsedd enbart för helt klara fall där grunden för åtgärden på ett iögonenfallande sätt framstår som felaktig (jfr prop. 1997/98:105 s. 52 f.).

Genom lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen) har rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna genomförts i svensk rätt. Rambeslutet bygger på principen om ömsesidigt erkännande. Den verkställande staten ska inte pröva om domen eller beslutet som ligger till grund för arresteringsordern är korrekt i sak, utan ska godta uppgifterna i arresteringsordern.

Det finns en presumtion för frihetsberövande när en arresteringsorder har utfärdats (jfr prop. 2003/04:7 s.116). Ett anhållande får dock inte ske om det kan antas att förutsättningar för ett överlämnande saknas (4 kap. 5 § andra stycket arresteringsorderlagen). Förutsättningarna för överlämnande framgår av arresteringsorderlagens andra kapitel. Överlämnande för lagföring får endast beviljas för en gärning som motsvarar brott enligt svensk lag och för vilket det enligt den utfärdande statens lagstiftning är föreskrivet en frihetsberövande påföljd om minst ett år (2 kap. 2 § arresteringsorderlagen).

Bedömningen i det aktuella fallet

LE uppgav vid häktningsförhandlingen den 20 juni 2015 att han under hösten 2013 hade frikänts från brottsmisstankarna i Ungern. Åklagarmyndigheten begärde därför att ungerska myndigheter skulle bekräfta arresteringsordern. Av tingsrättens slutliga beslut framgår att ungerska myndigheter, inklusive den domstol som utfärdat arresteringsordern, bekräftade att arresteringsordern fortfarande gällde.

Av beslutet framgår även att arresteringsordern avsåg lagföring för vad som i Sverige skulle rubriceras som grovt bedrägeri, urkundsförfalskning samt svindleri, för vilket ungersk lag föreskriver en frihetsberövande påföljd om högst fem år. De grundläggande kraven för överlämnande var därmed uppfyllda.

Sedan åklagaren den 6 juli 2015 fått besked om att LE:s egen uppgift om att han blivit frikänd var korrekt och därvid omedelbart överklagade beslutet till hans förmån ändrade hovrätten tingsrättens beslut.

Utredningen i ärendet visar att besluten om anhållande och häktning vilade på felaktiga grunder och därför var oriktiga i den mening som avses i 5 § frihetsberövandelagen.

LE är därmed berättigad till ersättning enligt 5 § frihetsberövandelagen för den tid han har varit frihetsberövad.

Ersättning för lidande bör, i enlighet med Justitiekanslerns praxis, utgå med 22 000 kr.

Med hänsyn till ärendets art och omfattning begränsas ersättningen för om-budskostnader till en timmes arbete enligt den av regeringen fastställda timkostnadsnormen för år 2016.