Skadeståndsanspråk mot staten - påstådd särbehandling av samkönade gifta par vid bekräftelse av föräldraskap

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår sökandenas skadeståndsanspråk.

Ärendet

Bakgrund

TN och MN gifte sig år 2009. De bestämde sig för att skaffa barn med varandra och fick en remiss för fertilitetsbehandling. Under åren 2011 och 2012 genomgick TN tre inseminationer och en befruktning utanför kroppen (i fortsättningen assisterad befruktning). Inför varje behandling lämnade MN sitt skriftliga samtycke till att hennes maka skulle befruktas med donerade spermier. I april 2012 fick de besked om att TN var gravid.

Sonen T föddes den 7 november 2012 och TN blev registrerad som hans mor. För att MN skulle bli T:s rättsliga förälder genomgick MN en s.k. föräldraskapsutredning i enlighet med bestämmelserna i 1 kap. 4 och 9 §§ föräldrabalken (FB) och Socialstyrelsens föreskrifter (SOFS 2011:3). Socialnämnden utredde om det var styrkt att MN hade lämnat sitt samtycke inför behandlingen och om T sannolikt kommit till genom behandlingen. MN bekräftade föräldraskapet skriftligen inför två vittnen och TN godkände i sin tur bekräftelsen. Socialnämnden godkände därefter MN som förälder. Föräldraskapet registrerades den 3 december 2012.

Under 2014 genomgick TN återigen fertilitetsbehandling. Inför varje behandling lämnade MN sitt skriftliga samtycke till att TN skulle befruktas med donerade spermier. I september 2014 fick de besked om att TN var gravid. Sonen F föddes den 9 maj 2015. Socialnämnden godkände föräldraskapsbekräftelsen den 28 maj 2015 genom samma procedur som efter T:s födelse.

CA och IA är gifta med varandra. De blev godkända för fertilitetsbehandling år 2014. Därefter genomgick CA två inseminationer. Inför behandlingarna lämnade IA sitt skriftliga samtycke till att hennes maka skulle befruktas med donerade spermier. I februari 2015 fick de besked om att CA var gravid.

Sonen L föddes den 18 oktober 2015. CA registrerades som hans mor. För att IA skulle bli registrerad som förälder genomgick hon en föräldraskapsutredning. Socialnämnden utredde om det var styrkt att hon hade lämnat sitt samtycke inför behandlingen och om L sannolikt kommit till genom behandlingen. Socialnämnden godkände IA som förälder den 18 november 2015.

Anspråket m.m.

TN, MN, CA och IA har begärt ideellt skadestånd av staten med 40 000 kr var och för vart och ett av sina barns räkning med samma belopp. De har åberopat att deras rätt till privat- och familjeliv samt förbudet mot diskriminering på grund av kön och sexuell läggning i artiklarna 8 och 14 Europakonventionen har åsidosatts genom kravet på föräldraskapsbekräftelse. Till stöd för sina anspråk har de anfört bl.a. följande.

Det ställs samma krav på samkönade och olikkönade par som vill genomgå assisterad befruktning vid ett offentligt finansierat sjukhus. De måste vara gifta eller sambor för att få tillgång till behandlingen och skriftligt samtycke krävs i båda fallen. Vid behandling med donerade spermier saknas genetisk koppling till såväl moderns maka i ett samkönat par som moderns make i ett olikkönat par. Makarna är därmed i en jämförbar situation som gifta olikkönade par som får barn efter assisterad befruktning med donerade spermier.

Genom bestämmelserna i 1 kap. 9 § andra stycket FB om fastställande av föräldraskap för barn som fötts efter assisterad befruktning särbehandlas emellertid gifta samkönade par, trots att de befinner sig i en jämförbar situation som gifta olikkönade par. Skillnaden består i att föräldern i ett samkönat gift par – dvs. den kvinna som inte fött barnet – i efterhand måste bekräfta föräldraskapet, trots att hon har lämnat samtycke till assisterad befruktning med donerade spermier. Modern, dvs. den födande föräldern, måste dessutom godkänna bekräftelsen för att det rättsliga föräldraskapet ska vara giltigt. Godkännandet ska bevittnas av två personer. Dessutom ska socialnämnden genomföra föräldraskapsutredning och godkänna föräldraskapsbekräftelsen. När ett olikkönat gift par får barn genom assisterad befruktning med donerade spermier uppställs inget sådant krav. I stället gäller en faderskapspresumtion innebärande att den man som är gift med en kvinna ska anses vara far till barn som föds inom äktenskapet.

Det finns inget legitimt syfte för att särbehandla samkönade par i förhållande till olikkönade par i det avseendet. Bestämmelsen innebär således en omotiverad och oproportionerlig särbehandling av makarna N respektive A utifrån deras kön och sexuella läggning. Kraven på föräldraskapsutredning, bekräftelsen och godkännande av föräldraskapet påverkar inte bara föräldrarna, utan hela familjens rättsliga relationer till varandra. Även deras barn har därför diskriminerats vid utnyttjande av sina rättigheter enligt artikel 8 i Europakonventionen. Kränkningen av sökandenas rättigheter kräver ekonomisk kompensation.

Justitiekanslerns bedömning

Skadeståndsrättsliga och konventionsrättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 2 och 2 kap. 3 § skadeståndslagen har endast den som utsatts för ett typiskt sett integritetskränkande brott rätt till ersättning för ideell skada (kränkning). Enligt Högsta domstolens praxis (se främst NJA 2005 s. 462 och NJA 2007 s. 584) kan staten emellertid bli ersättningsskyldig för sådan skada vid överträd­el­ser av Europa­konventionen, om det behövs för att upp­fylla Sveriges åtag­­an­den att enligt artikel 13 i konventionen till­handa­hålla rätts­medel på det nationella planet för att komma till rätta med konventions­över­träd­elser.

I artikel 8.1 i Europakonventionen slås fast att den enskilde har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Enligt artikelns andra paragraf får staten inskränka rättigheten under förutsättning att ingreppet har stöd i lag och är ägnat att tillgodose något allmänt eller enskilt intresse som räknas upp i artikel 8.2, t.ex. skydd för hälsa och moral eller andra personers fri- och rättigheter. Dessutom krävs att det finns en rimlig proportion mellan detta ändamål och de åtgärder som har vidtagits för att uppnå målet (den s.k. proportionalitetsprincipen). Som familj räknas bl.a. gifta makar och sambor – oavsett om samlevnaden är homosexuell eller inte – samt deras minderåriga barn. Rätten till respekt för familjelivet innebär som huvudregel en rätt för familjemedlemmarna att leva tillsammans och att på andra sätt upprätthålla och utveckla de ömsesidiga relationerna utan ingrepp från statens sida. (Se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, femte upplagan, s. 365–371 och s. 393–403 med hänvisningar.)

Artikel 8 kan i vissa fall också ålägga staten att vidta positiva åtgärder för att skydda den enskildes privatsfär, t.ex. genom lagstiftning som ger barn en acceptabel familjerättslig status. De krav på skyddsåtgärder som ställs på staten måste dock vara rimliga. Vad som i huvudsak kan förväntas är att staten utfärdar lagar som ger ett tillfredsställande skydd för enskildas rättigheter och att de rättsvårdande myndigheterna kontrollerar att lagarna respekteras. Artikel 8 uppställer inte några detaljerade krav på hur staternas familjerätt ska utformas. De rättigheter som nationell lagstiftning ger ska vara effektiva och också i praktiken kunna åtnjutas av berörda personer.

Åtnjutandet av fri- och rättigheterna i Europakonventionen ska enligt artikel 14 säkerställas utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Även sexuell läggning kan enligt Europadomstolens praxis utgöra grund för diskriminering. (Se Danelius, a.a., s. 549 f. och s. 565–566 med hänvisningar.)

Vid en prövning av påståenden om diskriminering krävs att de omständigheter som åberopas omfattas av någon av de rättigheter som följer av Europakonventionen eller dess tilläggsprotokoll (här rätten till privat- och familjeliv). Om det konstateras att det finns en skillnad i behandling av individer eller grupper av individer som inte har någon objektivt godtagbar grund, kan det vara fråga om diskriminering. För att en skillnad i behandling ska kunna slås fast måste det gå att identifiera den egenskap som påstås utgöra grund för diskriminering (här kön och sexuell läggning). Vidare måste det vara fråga om en särbehandling av personer som befinner sig i liknande eller jämförbara situationer. Om det finns en sådan skillnad måste den – för att vara förenlig med artikel 14 – uppfylla de grundläggande kraven på laglighet, legitimt ändamål och proportionalitet som räknas upp i andra paragrafen i den konventionsartikel som är aktuell. Med andra ord, om en särbehandling kan slås fast krävs, för att åtgärden ska vara förenlig med konventionen, att de allmänna krav som gäller vid inskränkningar i enskildas rättigheter är uppfyllda.

Inom rättsområden som innefattar mer känsliga avvägningar av etisk och moralisk karaktär har konventionsstaterna generellt sett medgetts en bred tolkningsmarginal och en stor handlingsfrihet på det nationella planet. Detta gäller inte minst i frågor där det inte finns någon gemensam samsyn bland Europarådets medlemsstater, t.ex. beträffande homosexuellas rättigheter att bilda familj och under vilka förutsättningar det får ske. Europadomstolen har också accepterat att en övergång till könsneutrala regler i familjerättslig lagstiftning m.m. inte alltid kan ske omedelbart och domstolen har gett staterna långtgående utrymme att själva avgöra vid vilken tidpunkt reformer på området ska genomföras.

Bestämmelser om assisterad befruktning och föräldraskapsbekräftelse

Möjligheten för registrerade partner och homosexuella sambor att genomgå insemination respektive befruktning utanför kroppen med donerade spermier och bestämmelsen om föräldraskap till barn som uppkommit genom assisterad befruktning infördes i föräldrabalken år 2005. Registrerat partnerskap var redan då i rättsligt hänseende i allt väsentligt likställt med äktenskap. Sedan år 2009 kan gifta samkönade par genomgå assisterad befruktning med donerade spermier.

Assisterad befruktning utförs dels i form av insemination, dels i form av befruktning utanför kroppen. Bestämmelser om detta finns i 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. Om kvinnan är gift eller sambo, får assisterad befruktning utföras endast om hennes make/maka – inklusive registrerad partner – eller sambo skriftligen har samtyckt till det. Assisterad befruktning får bara utföras vid offentligt finansierade sjukhus.

Frågan om samtyckets rättsliga verkan för faderskap respektive föräldraskap regleras i 1 kap. 6, 8 och 9 §§ FB. I samtliga fall har samtycket den verkan att maken respektive makan, registrerad partner eller sambo rättsligt sett blir att anse som far respektive förälder till ett barn som har tillkommit genom assisterad befruktning. Sedan barnet har fötts kan den person som har gett sitt samtycke inte föra talan om att han/hon inte är barnets verkliga far/förälder.

Om assisterad befruktning har utförts med samtycke av en man som var kvinnans make och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats genom assisterad befruktning, ska den som har lämnat samtycke anses som barnets far. Detta gäller oavsett om behandlingen har utförts på ett offentligt finansierat sjukhus eller inte. I sådana fall gäller faderskapspresumtionen i 1 kap. 1 § FB. Presumtionen, som enbart gäller gifta män, kan under vissa förutsättningar hävas av domstol. Om modern är gift med en kvinna gäller inte presumtionen, utan föräldraskap till barnet ska istället fastställas genom bekräftelse eller dom (1 kap. 9 § andra stycket FB). Samma regler gäller för olikkönade och samkönade sambor (1 kap. 6 och 8 §§ respektive 9 § första stycket FB).

Frågan om införande av en föräldraskapspresumtion när det gäller barn som har tillkommit genom assisterad befruktning i registrerade partnerskap har varit föremål för utredning två gånger. Utredningarna omfattade inte bara frågan om fastställande av rättsligt föräldraskap till barn som har tillkommit genom assisterad befruktning vid offentligt finansierade sjukhus, utan även till barn som har kommit till genom assisterad befruktning utanför den svenska sjukvården eller i egen regi.

Regeringen beslutade år 1999 att tillkalla en parlamentarisk kommitté för att undersöka villkoren för barn i homosexuella familjer. Kommittén överlämnade år 2001 betänkandet Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:10).

Kommittén föreslog bl.a. att lesbiska par som hade registrerat sitt partnerskap eller var sambor skulle få tillgång till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården. Förslaget innebar vidare att det rättsliga föräldraskapet till barn som föddes i lesbiska förhållanden skulle bestämmas på motsvarande sätt som för barn i heterosexuella förhållanden. Om modern var registrerad partner, skulle hennes partner automatiskt anses som mor till de barn som föds i partnerskapet (en s.k. moderskapspresumtion). Presumtionen föreslogs gälla även om barnet kommit till genom assisterad befruktning utanför den svenska sjukvården. Enligt kommittén borde det sociala föräldraskapet prioriteras framför det biologiska för att möjliggöra för så många barn som möjligt att få två rättsliga föräldrar.

Flera remissinstanser var kritiska till förslaget om en moderskapspresumtion. Kritiken gällde inte bara frågan om lesbiska par över huvud taget borde få tillgång till assisterad befruktning, utan också regleringen av det rättsliga föräldraskapet om en sådan möjlighet infördes. Det ansågs att förslaget gav alltför stora begränsningar i möjligheten att få faderskapet till barnet fastställt och att det kunde få betydelse när det gällde barnets rätt till kunskap om sitt ursprung och kontakt med sin far samt att en moderskapspresumtion inte borde komma i fråga. Det framhölls även att andra lösningar på det rättsliga föräldraskapet borde övervägas. Regeringen instämde i remissinstansernas bedömning att det under alla förhållanden fanns skäl som talade mot den lösning av det rättsliga föräldraskap som kommittén hade föreslagit och att även andra möjligheter borde övervägas. Regeringen uttalade att det bl.a. måste vägas in hur barnets rätt till sitt ursprung kunde tas till vara och vilken rätt och skyldighet som borde finnas för den biologiske fadern att bli rättslig far till barnet samt att även med mammans ställning borde analyseras närmare. Det påpekades också att bestämmelserna om föräldraskap för lesbiska par borde stå väl i samklang med den familjerättsliga regleringen i övrigt. Regeringen avsåg att ta upp frågan senare (prop. 2001/02:123 s. 36).

Under den fortsatta beredningen utarbetades en departementspromemoria (Ds 2004:19). I den föreslogs att registrerad partner eller sambo till en kvinna som fött ett barn efter assisterad befruktning också skulle anses som barnets mor under förutsättning att hon hade samtyckt till befruktningen och att det med hänsyn till samtliga omständigheter var sannolikt att barnet hade avlats genom denna. Moderskap skulle – för både registrerade partner och sambor – fastställas genom bekräftelse eller dom. Partnern eller sambon skulle inte anses som mor till barn som avlas genom assisterad befruktning utanför den svenska sjukvården. I dessa fall skulle faderskapet fastställas. Promemorians förslag antogs, med den skillnaden att begreppet föräldraskap användes i stället för moderskap. Regeringen uttalade att det fanns anledning att vidare utreda föräldraskap vid assisterad befruktning (se prop. 2004/05:137 s. 45). Bestämmelsen i 1 kap. 9 § andra stycket FB utformades enligt förslaget i propositionen.  

Regeringen beslutade år 2005 att tillkalla en särskild utredare för att överväga bl.a. om bestämmelserna avseende det rättsliga föräldraskapet även skulle tillämpas vid assisterad befruktning utanför svensk hälso- och sjukvård, dvs. vid assisterad befruktning som har skett i utländsk hälso- och sjukvård eller i egen regi samt om föräldraskapet för en partner borde presumeras på liknande sätt som faderskapet för en gift man. Övervägandena skulle ske med utgångspunkt i de rättigheter som tillerkänns barn i FN:s barnkonvention och med målsättningen att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning och kön.

Utredningen överlämnade i januari 2007 betänkandet Föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3). Utredningen föreslog, såvitt är av intresse här, följande. Det rättsliga föräldraskapet vid assisterad befruktning med donerade ägg och spermier ska regleras på samma sätt för samkönade och olikkönade par. En kvinna som är moderns registrerade partner ska automatiskt anses vara barnets förälder och en föräldraskapspresumtion motsvarande faderskapspresumtionen i 1 kap. 1 § FB ska införas. Bestämmelserna om föräldraskap ska också omfatta assisterad befruktning som skett utomlands och i egen regi. Utredningens förslag i dessa delar har fram till nu inte föranlett någon ändrad lagstiftning.

Enligt uppgift från Justitiedepartementet kommer en ny utredning eventuellt att tillsättas under våren 2017, bl.a. för att utreda frågan om rättsligt föräldraskap till barn som har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade spermier i samkönade förhållanden.

Bedömningen i detta fall

Inledningsvis kan konstateras att sökandenas anspråk grundas på att den svenska lagstiftningen, enligt deras uppfattning, inte är förenlig med Europakonventionen. Taleförbudet i 3 kap. 7 § skadeståndslagen, som hänvisar till culparegeln i 3 kap. 2 § skadeståndslagen, är därför inte tillämpligt. Något hinder mot att pröva anspråket, som avser ideellt skadestånd, finns därför inte.

Justitiekanslern ska enbart pröva om den familjerättsliga lagstiftningen, så som bestämmelserna har kommit att tillämpas i sökandenas fall, utgör grund för att tillerkänna dem skadestånd utan direkt stöd i lag. Det är inte en uppgift för Justitiekanslern att anlägga moraliska eller etiska värderingar på befintlig lagstiftning.

Enligt sökandena utgör kravet i 1 kap. 9 § andra stycket FB en otillåten särbehandling av dem vid utövande av deras rättigheter enligt artikel 8 i Europakonventionen i förhållande till vad som gäller för olikkönade gifta par. Justitiekanslern konstaterar att fastställande av rättsligt föräldraskap till barn som har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade spermier i och för sig får anses omfattas av rätten till privat- och familjeliv enligt artikel 8.

Spermiedonatorn är vid assisterad befruktning, oavsett om det rör sig om olikkönade eller samkönade gifta par, en utomstående person. Den person som blir registrerad som förälder är således inte genetisk förälder men spermiedonatorn har inga rättsliga bindningar till barnet. För assisterad befruktning krävs ett samtycke av kvinnans make eller maka. Den som har gett sitt samtycke till assisterad befruktning kan sedan barnet fötts, som ovan framgått, inte föra talan om att han eller hon inte är barnets verkliga far respektive förälder. Om modern är gift med en man presumeras hennes make vara barnets far. Någon motsvarande bestämmelse för den kvinna som är moderns maka finns däremot inte. I stället fastställs föräldraskapet då genom bekräftelse eller dom med tillhörande krav på bevittnad skriftlig bekräftelse, samt godkännande av socialnämnden.

Enligt Justitiekanslern kan situationen vid assisterad befruktning med donerade spermier avseende olikkönade respektive samkönade gifta par anses vara jämförbar och gifta samkönade par därmed kan därmed sägas bli särbehandlade i förhållande till gifta olikkönade par. Samtidigt bör det understrykas att faderskapspresumtionen i 1 kap. 1 § FB enbart gäller gifta män. Såväl sambor i olikkönade förhållanden som sambor som avses i 1 kap. 9 § första stycket måste genomgå samma procedur för bekräftelse av föräldraskap som gifta samkönade personer. Detta talar mot att den gällande ordningen skulle kunna anses innefatta en särbehandling på grund av kön eller sexuell läggning i den mening som avses i artikel 14 i Europakonventionen.

Även om sökandena skulle anses ha särbehandlats bedömer Justitiekanslern att deras rättigheter enligt artiklarna 8 och 14 inte har åsidosatts i samband med att föräldraskapet bekräftades vid barnens födelse. Av Europadomstolens praxis kan nämligen inte utläsas att medlemsstaterna i fall som detta är skyldiga att tillhandahålla en ordning som medger att assisterad befruktning med donerade spermier får ske under vissa givna förutsättningar eller att sådan lagstiftning, om den genomförs, ska vara könsneutral i alla avseenden, t.ex. när det gäller fastställande av föräldraskap. Justitiekanslern gör följande överväganden i denna del.

Möjligheten för registrerade partner och homosexuella sambor att genomgå assisterad befruktning med donerade spermier och bestämmelsen om föräldraskap till barn som uppkommit genom assisterad befruktning infördes för drygt tio år sedan. Statens målsättning var då och är alltjämt, såvitt framgår av de lagstiftningsinitiativ som ovan redovisats, att åstadkomma en reglering av frågan om rättsligt föräldraskap till barn som har tillkommit genom assisterad befruktning och där föräldrarna är av samma kön som överensstämmer med den ordning som gäller fastställande av faderskap till barn som har tillkommit genom assisterad befruktning i olikkönade äktenskap. Lagstiftaren har emellertid samtidigt ansett att det är viktigt att åstadkomma en mera generell reglering av de frågor som rör rättsligt föräldraskap, dvs. inte bara till skydd för barn som har tillkommit genom assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård, utan även för barn som har tillkommit genom assisterad befruktning i utländsk hälso- och sjukvård och i egen regi. Lagstiftaren har således både uttalat sin avsikt att behandla olikkönade och samkönade gifta par lika när det gäller rättsligt föräldraskap och har vidtagit positiva åtgärder i syfte att uppnå en enhetlig ordning i detta hänseende.

Frågan om rättsligt föräldraskap till barn som har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade spermier är emellertid komplex. Hänsyn måste tas till flera intressen som rör olika inblandade personers fri- och rättigheter enligt främst artikel 8 i Europakonventionen (jfr artikel 8.2 som medger att rätten till privat- och familjeliv får inskränkas med hänsyn till bl.a. andra personers fri- och rättigheter).

Barnets intresse av att ha två rättsliga föräldrar och dess rätt till skydd för privat- och familjeliv väger givetvis tungt, men det går samtidigt inte att bortse från frågor om barnets rätt till kunskap om sitt genetiska ursprung och rätt till kontakt med sina genetiska föräldrar. Hänsyn måste vidare tas till de samkönade föräldrarna och deras rätt till skydd för privat- och familjeliv. Även frågor om den genetiska förälderns rättigheter och skyldigheter i förhållande till barnet i de fall när assisterad befruktning har skett utanför svensk hälso- och sjukvård måste beaktas. Att de lagförslag som utredningarna har lagt fram inte har lett till lagändringar visar på frågans komplexitet och betydelse.

Den gällande ordningen för fastställande av föräldraskap till barn som har tillkommit genom assisterad befruktning i samkönade äktenskap innefattar vissa åtgärder i form av makans bekräftelse av föräldraskap samt moderns och socialnämndens godkännande. Åtgärderna kräver dock inte någon nämnvärd arbetsinsats från föräldrarnas sida och är inte heller tidskrävande. Det föreskrivna förfarandet ger barnet samma familjerättsliga status som barn till gifta olikkönade föräldrar och ger ett tillfredsställande skydd för barnets och föräldrarnas privat- och familjeliv.

Regleringen avseende bekräftelse av föräldraskap när det gäller barn som tillkommit genom assisterad befruktning i samkönade äktenskap – som också gäller för olikkönade och samkönade sambor – har inte tillkommit i syfte att negativt särbehandla gifta samkönade makar i förhållande till gifta olikkönade makar. Den kan inte anses diskriminera gifta samkönade makar på grund av deras kön eller sexuella läggning. Det bör därvid åter betonas att Europarådets medlemsstater har en bred bedömningsmarginal i fall som det nu aktuella och att Europadomstolen har accepterat att en övergång till könsneutrala regler inte alltid kan ske omedelbart samt har gett staterna stor frihet att själva avgöra vid vilken tidpunkt reformer på detta område ska genomföras.

Sammantaget finner Justitiekanslern att det inte har skett något åsidosättande av sökandenas rättigheter enligt artiklarna 8 och 14 i Europakonventionen.

Justitiekanslern vill härutöver tillägga följande.

Handläggningstiden för sökandenas ärenden om bekräftelse av föräldraskap har inte i överstigit en månad. Att fylla i en blankett om bekräftelse av faderskap, se till att den bevittnas av två vittnen och godkänns av modern samt att skicka den till socialnämnden kan inte anses vara en komplicerad och tidskrävande uppgift. Relationen mellan de aktuella makarna och deras barn samt deras familjeliv i övrigt kan därför inte anses ha påverkats negativt i någon nämnvärd utsträckning av att MN och IA behövt bekräfta föräldraskapet. Deras samtycke till assisterad befruktning hade för övrigt verkan på sådant sätt att de redan vid befruktningen ansågs som föräldrar till sina respektive barn och att de, sedan barnen fötts, inte hade möjlighet att föra talan om att de inte är barnens verkliga föräldrar. Barnen har därmed inte befunnit sig i en rättsligt oskyddad situation fram till dess att MN och IA registrerades som rättsliga föräldrar.

Mot den bakgrunden har – även om sökandenas konventionsrättigheter skulle kunna anses ha åsidosatts –  en eventuell överträdelse under alla förhållanden inte varit så allvarlig att den motiverar att ekonomisk ersättning utges (jfr NJA 2013 s. 842).

Sökandenas skadeståndsanspråk ska således avslås.