Ifrågasatt brott mot tystnadsplikt inom hälso- och sjukvården

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern lägger ner förundersökningen.

Ärendet

Bakgrund

Tidningen Sydsvenskan publicerade den 5 maj 2015 en artikel angående en forskningsstudie om en ny mammografimetod i Region Skåne. Artikeln publicerades även i tidningens nätupplaga men togs såvitt känt bort samma dag. I anslutning till artikeln fanns ett fotografi av en datorskärm med en mammografibild. Av bilden framgick patientens namn och personnummer.

Efter en anmälan av målsäganden beslutade Justitiekanslern den 14 augusti 2015 att inleda förundersökning beträffande brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken (BrB). Justitiekanslern uppdrog samtidigt åt en kammaråklagare vid Ekobrottsmyndigheten i Malmö att verkställa förundersökningen och att redovisa resultatet hit.

Kammaråklagaren har redovisat resultatet av de utredningsåtgärder som han har vidtagit. 

Rättslig reglering

Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) innehåller bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt i det allmännas verksamhet. Enligt 25 kap. 1 § OSL gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Begreppet enskilds personliga förhållanden ska i detta sammanhang tolkas vidsträckt och avser i princip alla uppgifter som kan härledas till en identifierbar person.

Sekretessregleringen innebär ett förbud mot att röja uppgifter, vare sig det sker muntligen, genom att allmänna handlingar lämnas ut eller på annat sätt (3 kap. 1 § OSL). I uttrycket ”på annat sätt” innefattas t.ex. ett röjande som innebär att något hemligt förevisas för en utomstående person, eller att en utomstående tillåts att närvara vid viss verksamhet eller bese föremål eller anläggningar.  

För att garantera att den enskildes personliga integritet skyddas på samma sätt av en privat vårdgivare som i offentlig verksamhet föreskrivs i 6 kap.

12 § patientsäkerhetslagen att den som tillhör eller tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte obehörigen får röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.      

Den som röjer en uppgift som är sekretessbelagd och som han eller hon är skyldig att hemlighålla kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § BrB. Straffansvar föreligger även vid gärningar som begås av oaktsamhet, men inte i ringa fall.

Av 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen (TF) framgår att det står var och en fritt att lämna uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst till bl.a. journalister för offentliggörande i tidningar och andra tryckta skrifter, om inte något annat är föreskrivet i TF (s.k. meddelarfrihet).  Meddelarfriheten gäller för alla medborgare och således även för de offentliganställda. En myndighet som sådan, och den som officiellt har att företräda myndigheten, omfattas dock inte av meddelarfriheten.

Meddelarfriheten innebär som regel en frihet från ansvar för brott mot sekretessregler. En begränsning i denna grundlagsskyddade meddelarfrihet gäller enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 TF bl.a. i det fall där meddelandet innefattar ett uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i vissa fall som särskilt anges i OSL (s.k. kvalificerade tystnadsplikter). Sekretess inom hälso- och sjukvården för enskilds personliga förhållanden är en sådan i OSL särskilt angiven tystnadsplikt som inte kan åsidosättas med hänvisning till meddelarfriheten, se 25 kap. 18 § andra stycket OSL. Detta gäller även tystnadsplikten inom den enskilda hälso- och sjukvården, se 44 kap. 3 OSL.  

Justitiekanslerns bedömning

Utredda omständigheter i sammanfattning 

Av utredningen i ärendet framgår i korthet att mammografibilder har inhämtats från friska kvinnor i ett forskningsprojekt inom Lunds universitets ramar med Region Skåne som huvudman. Forskningsstudien har avsett mammografi med tredimensionell röntgen. Mammografin har utförts av laboratorieföretaget Unilabs AB i Region Skånes lokaler.

Målsäganden har tillfrågats om att delta i forskningsprojektet. Hon lämnade sitt samtycke till att delta i studien och fick del av en kopia av en handling av vilken det framgick att de uppgifter som inhämtades i studien var sekretesskyddade. Hon genomgick vanlig mammografi och därefter en screening med tredimensionell röntgen.  

NN har varit forskningsansvarig läkare. Hon har i december 2014, efter att tidigare ha blivit intervjuad om forskningsverksamheten, förevisat mammografiverksamheten hos Unilab för en journalist och en fotograf från Sydsvenskan. Enligt NN hade hon inför besöket upplyst att verksamheten bedrevs i en miljö där det fanns sekretessbelagt material och att bilder endast fick tas på av henne anvisade platser. Vid besöket förevisade hon bl.a. en arbetsstation och tog fram en datorbild för avidentifiering. Hon förklarade för fotografen att denne inte fick ta någon bild i lokalen innan avidentifieringen var klar, men uppmärksammade att fotografen ändå tog några bilder. Från den plats fotografen uppehöll sig uppfattade hon dock att det inte var möjligt att se eller ta en bild av dator­skärmen. Instruktionen var också att dator­skärmen inte fick fotograferas. Hennes avsikt var inte heller att det skulle visas någon röntgenbild utan bara en arbetssituation med henne och röntgenbilder i bakgrunden.  

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om meddelarfrihet är inte tillämpliga

NN har under utredningen uppgett att intervjun och förevisandet av verksamheten i lokalerna utgjorde ett inslag i uppgiften att till allmänheten sprida kunskap om resultaten av forskningen. Utredningen visar också att hon i förväg hade informerat både klinikchefen respektive personer i Unilabs ledning inför reportageteamets besök. 

Situationen får mot denna bakgrund anses innebära att förevisandet av lokalerna och verksamheten inte har skett med stöd av tryckfrihetsförordningens regler om meddelarfrihet, utan istället utgjort en del av NN:s uppdrag som forskningsansvarig läkare. Det sagda innebär att bedömningen av om brott mot tystnadsplikt har begåtts i detta fall inte begränsas till att gälla uppsåtligt åsidosättande av vissa kvalificerade tystnadsplikter enligt vad som följer av 7 kap. 3 § första stycket 3 TF utan att det även ska prövas om brottet begåtts av oaktsamhet (jfr 20 kap. 3 § andra stycket BrB).   

Prövningen av frågan om det inträffade utgör brott sker därmed inom ramen för den tillsyn över den offentliga verksamheten som bedrivs här. Justitiekanslern ska enligt lagen om Justitiekanslerns tillsyn vaka över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sin åligganden. Ger utredningen i ett ärende hos Justitiekanslern anledning anta att en befattningshavare begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger denne i tjänsten eller uppdraget, tillämpas, enligt vad som sägs i 5 § första stycket lagen om Justitiekanslerns tillsyn, vad som föreskrivs i lag om förundersökning, åtal och åtalsunderlåtelse samt om allmän åklagares befogenheter i övrigt i fråga om brott under allmänt åtal.    

Sekretesskyddade uppgifter har röjts

De uppgifter om målsäganden som kommit utomstående till del har såvitt framgår funnits tillgängliga både hos Unilabs och inom Region Skånes verksamhet. Principiellt sett är därför sekretessbestämmelserna i både 6 kap. 12 § patientssäkerhetslagen och i 25 kap. 1 § OSL tillämpliga. Bilden av gällande ansvarsfördelning kompliceras dock i betydande mån av att flera huvudmän varit inblandade i forskningsverksamheten.  

NN har såvitt nu är i fråga haft ansvaret för att hemlighålla uppgifterna om målsäganden. Hon har enligt utredningen haft sin anställning som läkare inom Region Skåne och haft tillgång till uppgifterna genom sin tjänst. Även om det inte står helt klart får det mesta anses tala för att det är sekretessregleringen i 25 kap. 1 § OSL som bör bilda utgångspunkt för bedömningen. Det bör här nämnas att oavsett vilken reglering som åberopas, den slutliga bedömningen beträffande frågan om brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken begåtts torde bli densamma.

Med hälso- och sjukvård avses enligt 25 kap. 1 § OSL samma sak som i 1 § hälso- och sjukvårdslagen, nämligen åtgärder dels för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador dels sjuktransporter samt att ta hand om avlidna. Sjukdomsförebyggande åtgärder kan vara t.ex. allmänna och riktade hälsokontroller, vaccinationer, hälsoupplysning samt mödra- och barnavård.

Med uttrycket ”hälsotillstånd och andra personliga förhållanden” i 25 kap.

1 § OSL avses i princip alla uppgifter om en enskild individ, från uppgift om vederbörandes personnummer och adress till uppgift om sjukdomstillstånd.

Sekretess till skydd för enskild inom forskning finns i 24 kap. OSL. Det saknas där någon sekretessbestämmelse som omfattar uppgifter av det slag som nu är aktuella.

Målsäganden har i detta fall blivit undersökt med en vanlig mammografimetod och enligt den metod som ingick i studien. Oavsett metod får målsäganden anses ha erbjudits allmän hälsoundersökning av sådant slag som avses med uttrycket hälso- och sjukvård enligt 25 kap. 1 § OSL. Målsägandens mammografibild jämte namn och personnummer utgör sådana uppgifter om hennes personliga förhållanden som avses i bestämmelsen. Det står vidare klart att uppgifterna inte kunnat röjas utan men för målsäganden eller någon närstående. Sekretess har alltså gällt för uppgifterna. Genom att fotografen likväl kunnat ta del av den inte avidentifierade bilden på dataskärmen har sekretessen för uppgifterna röjts.

Röjandet utgör inte brott

NN har varit skyldig att hemlighålla de uppgifter för vilka sekretess har gällt när hon förevisade verksamheten i Unilabs lokaler för reportageteamet. Hon underlät att se till att bilden på datorskärmen var avidentifierad när reportageteamet befann sig i lokalen och möjliggjorde därigenom för fotografen att ta del av uppgifterna. Hon får på det sätt som avses i straffbestämmelsen om brott mot tystnadsplikt objektivt sett anses ha röjt de aktuella uppgifterna.  

För att ansvar för brott mot tystnadsplikt ska komma ifråga är det inte tillräckligt att förfarandet objektivt sett innebär ett otillåtet röjande. Där­utöver krävs att röjandet skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. I ringa fall ska något straffrättsligt ansvar inte utkrävas.   

NN har inte uppsåtligen röjt sekretessen. Med hänsyn till de höga krav som måste kunna ställas på dem som anförtrotts att hantera känsliga uppgifter av aktuellt kan det sättas ifråga om inte NN borde ha förvissat sig om att ingen obehörig person befann sig i lokalen eller i vart fall i närheten av arbetsstationen under den tid som den inte avidentifierade bilden fanns tillgänglig på dator­skärmen. Med hänsyn till att hon, enligt vad som framkommit, varit väl medveten om sitt ansvar för att sekretesskyddade uppgifter inte skulle röjas och lämnat instruktioner om begränsningar i fotograferingen till reportageteamet för att sekretessen skulle respekteras är det min bedömning att oaktsamheten måste bedömas som ringa. Den är därmed inte av det slag som kan leda till straffrättsligt ansvar. Det finns inte anledning att anta att ytterligare utredningsåtgärder skulle leda till någon annan bedömning.

Förundersökningen ska därför läggas ner.