Fråga om ersättning enligt 5 § frihetsberövandelagen när en begäran om överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder avslagits på grund av hinder mot överlämnande

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår ES:s begäran om ersättning.

Bakgrund

ES har varit anhållen under tiden den 23 – 25 juni 2015. ES har även varit belagd med reseförbud och anmälningsskyldighet under tiden den 25 juni – 17 juli 2015. Anhållandet grundades på en begäran om överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder utfärdad av Grekland, avseende straffverkställighet av dom meddelad av Kretas Hovrätt. Genom domen dömdes ES i sin utevaro till fängelse i 12 år och 50 000 euro i böter för människosmuggling.

Den 28 oktober 2015 avslog Jönköpings tingsrätt begäran om överlämnande av ES till Grekland (slutligt beslut i mål nr B 2054-15). Tingsrätten grundade beslutet på att det fanns hinder mot överlämnande till Grekland. I beslutet antecknades det att den utfärdande  myndigheten först bekräftat att ES rent faktiskt försvarades av ett rättegångsombud, men att det vid närmare angivande av omständigheterna angetts att ES inte företräddes av advokat under förhandlingen. Vid dessa förhållanden bedömde tingsrätten att den utfärdande myndigheten inte på ett entydigt sätt bekräftat att något av villkoren i artikel 4a 1. i Rådets rambeslut 2009/299/RIF var uppfyllda.

Begäran m.m.

ES har begärt ersättning för lidande med 5 000 kr, för förlorad arbetsförtjänst med 2 934 kr och för utgifter med 3 685 kr. Han har vidare begärt ersättning för ombudskostnader med 3 308 kr.

Åklagarmyndigheten har lämnat ett yttrande.

Justitiekanslern har tagit del av Jönköpings tingsrätts slutliga beslut den 28 oktober 2015 i mål nr B 2054-15 och den aktuella arresteringsordern.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

När svenska domstolar har frihetsberövat någon med stöd av en europeisk arresteringsorder, som utfärdats av en behörig myndighet i en annan stat, ska den enskildes rätt till ersättning med anledning av frihetsberövandet prövas enligt 5 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen), se NJA 2015 s. 1053.

Enligt 5 § frihetsberövandelagen har den som varit berövad friheten till följd av ett beslut vid myndighetsutövning rätt till ersättning om det står klart att beslutet vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt. Ersättningsskyldighet inträder om en efterhandskontroll klart utvisar att beslutet med hänsyn till de omständigheter som då har blivit kända inte borde ha fattats om omständigheterna varit kända vid beslutstillfället. Bestämmelsen är avsedd enbart för helt klara fall där grunden för åtgärden på ett iögonenfallande sätt framstår som felaktig (jfr prop. 1997/98:105 s. 52 f.).

Det föreligger en presumtion för frihetsberövande när en arresteringsorder har utfärdats (jfr prop. 2003/04:7 s.116). Ett anhållande får dock inte ske om det kan antas att förutsättningar för ett överlämnande saknas (4 kap. 5 § andra stycket lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europisk arresteringsorder; arresteringsorderlagen). Förutsättningarna för överlämnande framgår av arresteringsorderlagens andra kapitel. Överlämnande för verkställighet får endast beviljas för en gärning som motsvarar brott enligt svensk lag och för vilken, när överlämnandet avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd, en sådan om minst fyra månader har dömts ut (2 kap. 2 § arresteringsorderlagen).

I de efterföljande paragraferna framgår när hinder mot överlämnande föreligger. Ett överlämnande får exempelvis inte beviljas om det avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av villkoren i artikel 4a 1. i rambeslutet 2009/299/RIF är uppfyllt (2 kap. 3 § 6 p arresteringsorderslagen).

Bedömningen i det aktuella fallet

ES har begärts överlämnad till Grekland med stöd av en europeisk arresteringsorder för verkställighet av ett tolvårigt fängelsestraff för människosmuggling. Arresteringsordern avsåg alltså verkställighet av ett fängelsestraff som översteg fyra månader och för brottslighet som motsvarar ett brott enligt svensk lag. De grundläggande kraven för överlämnande var därmed uppfyllda.

Jönköpings tingsrätt har därefter funnit att det förelåg hinder för överlämnande av ES. Tingsrätten avslog begäran om överlämnande eftersom villkoren i artikel 4a 1. i rambeslutet, efter kompletteringar från de grekiska myndigheterna, inte entydigt hade bekräftats vara uppfyllda.  

Utredningen i ärendet ger inte tillräckligt stöd för att beslutet om anhållande vilade på felaktigt grund. Det framstår inte som klart att inget av villkoren i artikel 4a 1. varit uppfyllda. Istället har tingsrätten utifrån det inkomna underlaget gjort bedömningen att inget av villkoren entydigt har bekräftats vara uppfyllda. Mot den bakgrunden anser Justitiekanslern att omständigheterna som utgör hinder för överlämning inte är sådana att grunden för beslutet att anhålla ES på ett iögonfallande sätt framstår som felaktig i den mening som avses i 5 § frihetsberövandelagen.

ES:s anspråk om ersättning för lidande ska därför avslås. Vid denna bedömning ska även ES:s begäran om ersättning för förlorad arbetsförtjänst, utgifter samt ombudskostnader avslås.