Skadeståndsanspråk med anledning av fel vid besiktning hos bilprovningen
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern avslår LGH:s anspråk.
Ärendet
Bakgrund
Hösten 2010 köpte LGH en begagnad personbil som kort dessförinnan hade importerats till Sverige och registreringsbesiktigats hos AB Svensk Bilprovning (i fortsättningen Bilprovningen). Bilen kontrollbesiktigades därefter år 2011, 2012, 2013 och 2014.
Vid en kontrollbesiktning som ägde rum den 8 april 2015 fick bilen en anmärkning att den hade en otillåten ratt. Felet bestod i att ratten inte var försedd med en krockkudde. Någon sådan anmärkning gjordes inte vare sig vid registreringsbesiktningen eller vid efterföljande kontrollbesiktningar. LGH kontrollbesiktigade bilen igen den 16 juni 2015 och då fick bilen anmärkningen att s.k. SRS-indikering (för krockkuddarna) var ur funktion samt att bilen var ändrad (utbytt ratt).
LGH ansökte därefter hos Transportstyrelsen om dispens för att även i fortsätningen få köra bilen med samma ratt. Transportstyrelsen avslog ansökan. Något senare ingav LGH ett intyg från en auktoriserad verkstad av vilket framgick att felet med ratten hade blivit åtgärdat.
Anspråket
LGH har begärt skadestånd av staten med 11 073 kr. Som Justitiekanslern har uppfattat LGH:s skrivelse gör han gällande att felet med ratten borde ha upptäckts redan i samband med att bilen för första gången besiktigades i landet. Det har därmed förekommit ett skadeståndsgrundande fel vid Bilprovningen enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Till följd av det har han blivit tvungen att i efterhand byta ratt. Rattbytet kostade 11 073 kr. Han kan inte kräva ersättning från det företag som sålde bilen till honom eftersom det inte längre existerar.
Utredningen
Transportstyrelsen har avstyrkt att LGH beviljas skadestånd. Enligt Transportstyrelsens bedömning var den ratt som föranledde anmärkningen med största sannolikhet monterad redan vid registreringsbesiktningen som skedde 2010. Felet med ratten borde därför ha upptäckts redan vid registreringsbesiktningen. Bilen skulle rätteligen ha underkänts redan då. Transportstyrelsen anser dock inte att någon skadeståndsskyldighet har uppkommit eftersom varken registrerings- eller kontrollbesiktningen syftar till att skydda en köpare av en besiktigad bil från en eventuell förmögenhetsförlust som kan ha uppkommit till följd av fel som inte har upptäckts vid kontrollen.
LGH har fått del av Transportstyrelsens yttrande och kommenterat detta samt vidhållit sitt skadeståndsanspråk.
Justitiekanslerns bedömning
Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Bilprovningens arbete med att registreringsbesiktiga fordon innefattar myndighetsutövning och är sådan verksamhet som staten svarar för.
Justitiekanslern instämmer i Transportstyrelsens bedömning att den ratt som vid den kontrollbesiktning som skedde 2015 föranledde anmärkning med stor sannolikhet hade funnits redan när bilen registreringsbesiktigades och att Bilprovningen borde ha upptäckt felet med ratten redan då. Att felet inte upptäcktes utgör fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
Justitiekanslern har i flera tidigare ärenden gjort bedömningen att det inte föreligger någon generell rätt till ersättning i sådana fall där det i efterhand kan konstateras att Bilprovningen har brustit vid utförandet av en kontrollbesiktning eftersom kontrollbesiktningen inte syftar till att ge underlag för en bedömning av om bilens kondition är sådan att den är värd ett visst pris o.s.v., utan till att höja trafiksäkerheten, minska samhällets kostnader för trafikolyckor samt begränsa miljöpåverkan av bilavgaser (se bl.a. Justitie- kanslerns beslut i ärenden nr 2140-03-40 och 1748-08-40). Vad LGH har anfört samt vad som i övrigt har framkommit i ärendet ger inte anledning att göra en annan bedömning i fråga om statens skadeståndsskyldighet för den förmögenhetsskada som han har yrkat ersättning för. Den omständigheten att det företag som har sålt bilen till LGH inte längre existerar kan inte heller föranleda en annan bedömning.
LGH är således inte berättigad till skadestånd av staten.