Inspektion av Växjö tingsrätt den 22–23 mars 2016

1. Protokollets huvudsakliga innehåll

Granskningen av Växjö tingsrätt har avsett den allmänna domstolen (inte mark- och miljödomstolen). Enligt Justitiekanslerns mening är Växjö tingsrätt överlag en mycket väl fungerande domstol. Såvitt granskningen har visat är tingsrättens handläggning av mål och ärenden i allt väsentligt rättssäker och effektiv.

Justitiekanslern har vid granskningen funnit att tingsrätten generellt uppfyller kraven på rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen (se även 12 kap. 11 § andra stycket regeringsformen). I mål med frihetsberövade personer verkar tings­rätten vara väl medveten om den frihetsberövades rätt enligt artikel 5.3 i konventionen till rätte­gång inom skälig tid eller att bli försatt på fri fot i avvaktan på rättegång.

Justitiekanslern riktar dock kritik mot tingsrätten för alltför långa perioder av inaktivitet vid handläggning av några äldre brottmål. Justitiekanslern riktar vidare kritik mot tingsrätten för att vid flera tillfällen inte ha avkunnat dom muntligen vid huvudförhandlingen i mål där den tilltalade var under tjugoett år.

2. Bakgrund

Justitiekanslern har, enligt lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern, tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra för­fattningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Justitiekanslerns tillsyn omfattar bl.a. domstolarna.

I början av år 2016 beslutade Justitiekanslern att inspektera Växjö tingsrätt (den allmänna domstolen). Inspektionen har inte föranletts av något enskilt ärende som förekommit hos Justitiekanslern.

Tingsrätten underrättades om inspektionen den 14 mars 2016. Tings­rätt­en tillskrevs samma dag om inspektionens inriktning och vissa önske­mål som Justitiekanslern hade när det gällde underlaget för in­spek­tion­en.

Justitiekanslern inspekterade tingsrätten den 22–23 mars 2016. In­spek­tionen påbörjades den 22 mars kl. 09.00 och avslutades den 23 mars kl. 14.30. Från Justitiekanslern närvarade byråchefen Anna Erman, hovrättsassessorerna Patricia Barrefelt, Carin Häckter och Karin Werner samt beredningsjuristen Anna Wärvik, kansliföreståndaren Magdalena Bergendal och notarien Freja Lindström. Vidare var justitiekanslern Anna Skarhed när­var­ande under eftermiddagen den 23 mars.

Växjö tingsrätts domkrets (domsaga) omfattar Kronobergs län, dvs. Alvesta, Lessebo, Tingsryd, Uppvidinge, Växjö, Ljungby, Markaryd och Älmhult. Växjö tingsrätt är även mark- och miljödomstol

3. Inspektionen

3.1 Inspektionens syfte och inriktning

Inspektionen var i första hand inriktad på handläggningstiderna för brott­mål, tvistemål och ärenden, med särskild inriktning på rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen. Såvitt avser brott­målen har inspektionen även fokuserat på den frihetsberövades rätt till rätte­gång inom skälig tid enligt artikel 5.3 i konventionen och till att bli försatt på fri fot i avvaktan på rätte­gång. Därutöver var det övergripande syftet med inspektionen att kontrollera att kraven på lagenlighet och rättssäkerhet iakttas vid tingsrätten.

Mark- och miljödomstolen har inte omfattats av inspektionen.

3.2 Inspektionens genomförande 

Under sitt besök på tingsrätten gick Justitiekanslern igenom de tjugo äldsta ännu inte avgjorda dispositiva tvistemålen (med undantag för s.k. FT-mål, dvs. tvistemål som handläggs enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken, RB), indispositiva tvistemålen, brottmålen respektive ärendena (utom konkursärenden). Vidare omfattade granskningen akterna i de brottmål, tvistemål och ärenden som anhängiggjordes vid tingsrätten år 2013 eller tidigare och som avslutades under år 2015. Justitiekanslern granskade även akter­na i mål och ärenden som anhängiggjordes vid tingsrätten under tiden den 1–15 februari 2015.

Granskningen omfattade också akterna i samtliga brottmål som handlagts vid tingsrätten under de två senaste åren och där en person varit frihetsberövad under mer än fyra månader. Slutligen var akterna i de tjugo senast avslutade brottmålen där den misstänkte/tilltalade inte hade fyllt tjugoett år och akterna i samtliga pågående brottmål där den misstänkte/tilltalade inte fyllt tjugoett år föremål för granskning.

Inför inspektionen begärde Justitiekanslern också att få ta del av målstatistik avseende handläggningstider för de senaste tre åren i samtliga mål- och ärendekategorier hos tingsrätten (utom mark- och miljömål samt konkursärenden). Slutligen har Justitiekanslern tagit del av tingsrättens arbetsordning, verksamhetsplan för åren 2015 och 2016 samt utbildningsplaner för notarier och fiskaler.

3.3 Samtal med chefsrådmannen Dan Sjåstad m.m.

Inspektionen inleddes med ett samtal med Dan Sjåstad, chefsrådman på den allmänna domstolen. Han berättade om tingsrätten och dess verksamhet. Vid samtalet närvarade även domstolshandläggaren Charlotte Jadesten. Under inspektionen ställdes också vissa kompletterande frågor till Dan Sjåstad och Charlotte Jadesten. Vad som framkommit under samtalen sammanfattas nedan. Viss kompletterande information har hämtats från tingsrättens arbetsordning och verksamhetsplan.

3.3.1 Domstolens organisation och handläggning

Lagmannen är chef för tingsrätten och har det övergripande ansvaret för domstolens verksamhet. Tingsrätten har två dömande avdelningar – den allmänna domstolen och mark- och miljödomstolen – samt en administrativ enhet. Var och en av de dömande avdelningarna leds av en chefsrådman och den administrativa enheten leds av en administrativ chef. Tillsammans med lagmannen utgör dessa personer tingsrättens ledningsgrupp.

Vid den allmänna domstolen handläggs tvistemål, brottmål, konkurs- och domstolsärenden. Chefsrådmannen vid den allmänna domstolen har personalansvar för ca trettiofem personer. Den allmänna domstolen har två målenheter. På den ena enheten arbetar tre rådmän och på den andra två rådmän och två fiskaler. Därutöver står en rådman till båda enheternas förfogande. Varje målenhet har en rådman med samordningsansvar och underenheter knutna till en rådman eller en fiskal. En av rådmännen är chefsrådmannens ställföreträdare. Nio notarier och tio domstolshandläggare är indelade på målenheterna. En notarie på varje enhet är förstenotarie. Notarierna arbetar över enhetsgränserna. Några beredningsjurister finns inte på den allmänna domstolen. Fiskalerna har en rådman som särskild handledare.

Brottmål, FT-mål och ärenden lottas in på respektive målenhet. Den samordningsansvarige rådmannen på respektive enhet har drivningsansvaret för brottmålen. Tvistemålen (både dispositiva och indispositiva) lottas in direkt på underenheten. Den rådman eller fiskal som arbetar på underenheten är därefter ansvarig för målets eller ärendets beredning till dess att det avslutats.

På den ena målenheten har en rådman drivningsansvar för enhetens FT-mål och gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad, medan fiskalerna på den andra målenheten har drivningsansvar för dessa mål. Vidare finns på varje målenhet en rådman som har drivningsansvar för ärenden. Den ansvarige ska se till att handläggningen pågår löpande och verka för att målen och ärendena skyndsamt kan tas till avgörande, bl.a. genom att uppmärksamma delgivningsproblem och preskriptionstider.

Brottmålen bereds främst av handläggare och i andra hand av domare, sällan av notarier. Handläggningen av tvistemål är mindre styrd och någon beredningsorganisation i egentlig mening finns inte. För tvistemålsberedningen finns inte heller enhetliga handläggningsrutiner. Det finns således utrymme för domarna att arbeta på olika sätt i de mål de ansvarar för. Notarierna handlägger huvudsakligen notariebrottmål, FT-mål, gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad och ärenden. Notarierna deltar även i beredningen av tvistemål, t.ex. vid upprättande av sammanställningar av parternas talan.

Beträffande målindelningen i övrigt ansvarar två rådmän i första hand för handläggning och avgörande av ungdomsmål. Chefsrådmannen hanterar bl.a. ärenden om hemliga tvångsmedel. Mål och ärenden om rikets säkerhet handläggs av lagmannen. Därutöver ansvarar en av domarna på målenheten i ett rullande schema för akuta och löpande åtgärder i mål eller ärenden inom enheten (s.k. akutdomare). Bland akutdomarens arbetsuppgifter ingår att hålla häktningsförhandlingar, att kontrollera att åtal väckts i rätt tid och att besluta om interimistiska åtgärder. På intranätet finns en särskild s.k. akutlista för ungdomsmål och häktade m.m. (t.ex. mål med yrkanden om kvarstad). Listan innehåller uppgifter om åtalsfrister m.m. och uppdateras fortlöpande. Systemet fungerar enligt chefsrådmannen väl och domstolen har god kontroll över att lagstadgade frister hålls. I de fall fristerna överskrids beror det främst på orsaker hänförliga till den misstänkte/tilltalade, t.ex. att han eller hon har velat byta försvarare.

3.3.2 Övrigt om handläggning och omloppstider

Till tingsrättens allmänna domstol inkom förra året närmare 3 500 mål och ärenden. Av dessa var ca 2 300 brottmål och tvistemål, exklusive gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad. En viss minskad måltillströmning skedde på tvistemålssidan. För närvarande ökar framför allt antalet inkommande dispositiva tvistemål. Tingsrätten har tidigare haft problem med handläggningstiderna. Sedan den nuvarande lagmannens tillträde (för ca fem år sedan) har domstolen aktivt arbetat med att avgöra gamla mål. Arbetet har gett goda resultat och både förra året och hittills i år har flera gamla tvistemål, men även gamla brottmål, avgjorts.

Den allmänna domstolen uppfyller i princip regeringens verksamhetsmål när det gäller omloppstider (något bättre för brottmål än tvistemål). För år 2016 är målsättningen att behålla nuvarande balanser och förhoppningsvis ytterligare förbättra åldersstrukturen. För att förhindra att målen blir liggande skriver chefsrådmannen var tredje månad ut en lista på mål som är äldre än sex månader. Listan lämnas till den drivningsansvarige domaren som i sin tur uppdrar åt handläggare m.fl. att vidta de åtgärder som behövs. Om en huvudförhandling måste ställas in ser ordföranden till att målet sätts ut igen. Handläggarna ansvarar för att ta in utredning för att underlätta delgivning.

Angående brottmålen kan i övrigt noteras att domstolen inte har många resurskrävande s.k. kvinnofridsmål. Vidare har det skett en minskning av antalet mål där den tilltalade är långvarigt häktad i sin utevaro. För att öka genomströmningstiden har domstolen som policy att inte invänta ytterligare åtal i pågående mål, såvida det inte är nödvändigt. För de brottmål där åtal ännu inte har väckts har tingsrätten som rutin att kontakta åklagaren ungefär var tredje till var sjätte månad.

De dispositiva tvistemålen avgörs främst genom förlikning. För familjemålen planeras ett projekt som innebär att parterna på frivillig basis även träffar en socialsekreterare vid det första sammanträdet. Tanken är att underlätta för parterna att nå en uppgörelse – i vart fall i de mest akuta frågorna – redan tidigt under handläggningen. Socialtjänsten (familjerätten) begär inte sällan anstånd med att komma in med utredningar i familjemålen, vilket kan förlänga handläggningstiden. Tingsrätten har haft kontakter med socialtjänsten i denna fråga.

3.3.3 Arbetsbelastning och personalfrågor

En rådman förväntas sitta i förhandling 2,5–3 dagar per vecka. Det allmänna intrycket är att arbetsbelastningen upplevs som rimlig.

Tingsrätten har inte haft några större rekryteringsproblem, även om det periodvis har varit svårt att rekrytera ordinarie domare. Till domstolshandläggartjänsterna brukar finnas ett stort antal sökande och på notariesidan finns inga större bekymmer med att tillsätta tjänster. De två fiskalsplatserna kommer sannolikt inte att ersättas inom kort då det för närvarande råder brist på fiskaler inom Göta hovrätts domkrets.

3.4 Samtal med Charlotte Jadesten

Under inspektionens andra dag ägde ett särskilt samtal rum med Charlotte Jadesten. Från Justitiekanslern deltog beredningsjuristen Anna Wärvik och kansliföreståndaren Magdalena Bergendal. Från samtalet antecknas följande.

Det är huvudsakligen domstolshandläggarna som ansvarar för beredningen av tingsrättens brottmål. De ansvarar bl.a. för att utfärda stämning och skicka kallelser till huvudförhandlingar. Vidare är det handläggarna som kontaktar åklagaren i mål där förundersökningen pågår och åtal ännu inte har väckts. Ansvaret för detta roterar mellan handläggarna enligt ett särskilt schema. Handläggarna har möjlighet att diskutera beredningen av brottmålen med en drivningsansvarig domare, men de har inte några återkommande avstämningar av brottmålshanteringen. Svårare drivningsfrågor läggs till akutdomaren.

Tingsrätten har inga fasta rutiner för hanteringen av inställda förhandlingar. Oftast sätts målen ut på nytt, men ibland kan det finnas behov av att hämta in ytterligare uppgifter, t.ex. för att möjliggöra delgivning. I dessa fall kan målet bli liggande under en period. Handläggarna har i nuläget inga instruktioner om att de själva ska inhämta uppgifter för att underlätta delgivning. Detta sker dock ibland. För närvarande pågår ett arbete med att ta fram sådana rutiner.

4. Iakttagelser vid inspektionen

4.1 Inledning

Efter det inledande samtalet med Dan Sjåstad och Charlotte Jadesten övergick Justitie­kans­­­lern till en granskning av mål och ärenden i enlighet med vad som fram­­­­­går av avsnitt 3. Justitiekanslern gjorde då de iakttag­el­ser som finns antecknade i detta avsnitt. Vid det avslutande sam­talet med tingsrättens personal redogjorde Justitiekanslern i stora drag för sina iakt­tag­el­ser.

4.2 Granskningen av de äldsta ännu inte avgjorda målen

4.2.1 Brottmålen

Generellt sett bekräftar genomgången att tingsrättens arbete med att avgöra gamla brottmål har fått ett mycket stort genomslag. Domstolen har tagit ett fast grepp om de äldsta målen. Skälet till att flertalet av målen inte har avgjorts har varit att den tilltalade har varit svårdelgiven eller befunnit sig utomlands.

Flera av de äldsta målen är med hänsyn till omständigheterna välskötta på det sättet att de regelbundet sätts ut till huvudförhandling eller att kontakt tas med ansvarig åklagare om målets fortsatta handläggning. Som exempel kan nämnas B 3937-11, som varit utsatt till huvudförhandling ca två gånger per år (tio gånger totalt) från det att stämningsansökan kom in till tingsrätten. Mot handläggningen finns inget att erinra annat än att Justitiekanslern utgår från att målet prioriteras så att det kan avgöras i närtid. På samma sätt har tingsrätten i

B 897-13 i vart fall med viss regelbundet (i princip var fjärde till var sjätte månad) hört sig för med åklagaren om när åtal kan komma att väckas. Möjligen bör tingsrätten överväga att i sina fortsatta kontakter med åklagaren be om ett motiverat svar om skälet till att förundersökningen inte slutförs och vilka utredningsåtgärder som återstår innan åtal kan väckas.

I några mål har inaktivitetsperioderna – dvs. den tid under vilken någon handläggningsåtgärd inte vidtas och målet således blivit liggande – dock varit väl långa med hänsyn till kraven i bl.a. artikel 6.1 i Europakonventionen. Det har även starkt bidragit till att handläggningstiden kommit att bli onödigt fördröjd och alltför lång även i mindre komplicerade mål. Det gäller t.ex. följande mål: B 4201-12 (tre perioder på sex–elva månader), B 2841-13 (fyra perioder på fem–sju månader), B 978-14 (två perioder om ca åtta månader) och B 1978-13 (en period på ca ett år). Det sistnämnda målet har dock varit utsatt till huvudförhandling med god regelbundenhet, vilket är positivt.

Mål B 3419-08 har pågått sedan december 2008, då offentlig försvarare förordnades. Målet avser ett brott med högt straffvärde (grovt rån) och det finns sju målsägande med enskilda anspråk, vilket innebär att viss skyndsamhet är påkallad vid handläggningen. Åtal väcktes i april 2013. Dessförinnan hade målet legat utan åtgärd i tre perioder om tio–femton månader vardera. Deldom mot en av de tre tilltalade meddelades i juli 2013. Domen överklagades. Med undantag av ett beslut om förskott på ersättning till en offentlig försvarare i januari 2014 saknas i dagboksbladet helt noteringar om handläggningsåtgärder efter domen. Målet verkar således ha legat utan åtgärd under sammanlagt drygt fem och ett halvt år. Detta framstår som anmärkningsvärt särskilt avseende den senaste perioden om drygt två år. I akten finns ingen anteckning som förklarar det långa dröjsmålet. Tingsrätten har sannolikt inte kunnat påverka den omständigheten att åtal har dröjt, men borde med väsentligt större regelbundenhet än som skett ha tagit kontakt med åklagaren för att få upplysningar om förundersökningens status.

Med hänsyn till de långa perioder av inaktivitet som förekommit och till den skyndsamhet som är påkallad i ett mål av detta slag kan tingsrätten inte undgå kritik för sin handläggning av B 3419-08. Justitiekanslern utgår från att tingsrätten snarast åter sätter ut målet till huvudförhandling och fortsättningsvis prioriterar målets avgörande.

En allmän iakttagelse är att tingsrätten kan vara mer effektiv när det gäller att sätta ut mål till huvudförhandling, i synnerhet när en huvudförhandling har ställts in till följd av bristande delgivning och utevaro. Ett exempel är B 1445-14, där en planerad huvudförhandling ställdes in på förhand pga. den tilltalades uppgifter om att han skulle befinna sig utomlands den aktuella dagen, men vara åter ett visst datum. Det har därefter dröjt mer än fyra månader innan tingsrätten på nytt sökt kontakt med försvararen för att sätta ut målet till huvudförhandling och därefter ytterligare fem månader innan nästa åtgärd vidtogs enligt dagboksbladet.

Eftersom tingsrätten fortfarande har flera pågående mål med längre inaktivitetsperioder finns anledning att se till att de rutiner som skapats de senaste åren efterlevs. Det gäller särskilt beträffande kontakterna med åklagarna. Det kan också finnas skäl att ta fram eller förbättra rutinerna kring utsättandet av målen till ny huvudförhandling efter att en sådan har ställts in. Det är positivt att tingsrätten för närvarande arbetar fram rutiner avseende när domstolen på egen hand ska inhämta utredning för att möjliggöra effektiva delgivningsåtgärder. Ett sådant arbetssätt kan avlasta åklagarna och sannolikt påskynda avgörandet av målen.

4.2.2 Granskningen av de äldsta ännu inte avgjorda dispositiva tvistemålen

Det äldsta ännu inte avgjorda dispositiva tvistemålet vid tingsrätten inleddes år 2009. I övrigt har granskningen i denna del innefattat enstaka tvistemål som inleddes år 2011, 2012 och 2013, samt elva mål som inleddes år 2014 respektive fyra mål år 2015. Granskningen av de dispositiva tvistemålen har bekräftat chefsrådmannens uppgifter om att tingsrättens domare inte tillämpar några enhetliga riktlinjer när det gäller förberedelsen av målen.

Omständigheterna i de mål som granskningen har omfattat var inte sådana att parternas rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1. i Europakonventionen kunde anses ha åsidosatts genom tingsrättens handläggning.

Granskningen har visat att det finns flera förståeliga skäl till varför många av målen inte har avgjorts, bl.a. delgivningsproblem, avgörande genom mellandom, beslut om vilandeförklaring samt att vissa processuella handläggningsfrågor har uppkommit (t.ex. yrkanden om edition). Enligt Justitiekanslerns uppfattning borde dock tingsrätten genom en mer aktiv processledning ha kunnat driva många av dessa mål framåt för ett snabbare avgörande.

Vid flera muntliga förberedelser har parterna förelagts att återkomma med svar i vissa frågor och eventuellt komma in med bevisuppgifter. Med några få undantag har tingsrätten dock inte upprättat någon tidsplan för målens handläggning (jfr 42 kap. 6 § tredje stycket RB). Målen har inte heller satts ut till huvudförhandling i ett tidigt skede och det har inte i något mål utfärdats en s.k. mjuk stupstock, där en tidpunkt för förberedelsen avslutande har bestämts av rätten (jfr 42 kap. 15 a § RB). Tingsrätten har sällan utnyttjat möjligheten att använda specificerade och riktade förelägganden samt upprätt­ande av sammanställningar av parternas respektive talan (jfr 42 kap. 16 § RB). I sammanhanget kan noteras att enligt den lagändring som trädde i kraft den 1 april i år (SFS 2016:37) gäller numera att domstolen ska upprätta en sammanställning, om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas behov av en sammanställning.

Det kan finnas skäl att inom ramen för de praxisdiskussioner som förs inom tingsrätten diskutera de olika möjligheter som finns att genom aktiv processledning driva förberedelsen med inriktning mot ett snabbt avgörande av tvistemålen. Även om det är upp till den ansvarige domaren att avgöra vilka handläggningsåtgärder som bör vidtas, kan det finnas anledning för tingsrätten att överväga införandet av i vart fall vissa gemensamma riktlinjer för handläggningen, t.ex. i fråga om tidsplan och utfärdande av mjuk stupstock. Handläggningen bör i så stor utsträckning som möjligt ske på ett sådant sätt att det saknar betydelse för parterna vilken domare som ansvarar för beredningen av målet.

I vissa mål har parter eller ombud vid upprepade tillfällen begärt anstånd med att lämna in yttranden eller andra uppgifter i enlighet med tingsrättens förelägganden. Granskningen ger intryck av att tingsrätten har varit generös med att bevilja anstånd i mål där någon tidsplan för målets handläggning inte upprättats (t.ex. T 1493-13, som rör fordran), till skillnad från i mål där sådan tidsplan finns. I T 674-15, angående fordran, har tingsrätten upprättat en tidsplan vid den muntliga förberedelsen och på ett fördelaktigt sätt även bedrivit en mer aktiv processledning. I T 369-14, angående fordran, har tingsrätten först vid en andra muntlig förberedelse upprättat en tidsplan, men därefter nekat parterna anstånd.

I vissa mål har handläggningen dragit ut på tiden på grund av delgivningsproblem med parterna (t.ex. T 4187-14, där delgivningsförsök har gjorts med svaranden som är bosatt i Israel) eller att tingsrätten beslutat att vilandeförklara målet i avvaktan på andra domstolsavgöranden (t.ex. T 4640-11). Justitiekanslern har inte några invändningar mot hur dessa mål har handlagts.

I T 2725-12, som rör fordran, har handläggningen dock blivit lång bl.a. med hänsyn till delgivningsproblem med käranden. Tingsrätten har beslutat att käranden ska delges kallelse till huvudförhandling genom s.k. kungörelsedelgivning. Det har hållits två muntliga förberedelser och vid den andra förberedelsen bestämdes dag för huvudförhandling. Om tingsrätten då hade delgivit parterna kallelsen till huvudförhandlingen – vilket hade varit att föredra eftersom käranden redan dessförinnan hade visat sig vara svårdelgiven – hade sannolikt kungörelsedelgivning kunnat undvikas.

I några mål tycks tingsrätten även ha dröjt onödigt länge med att vidta vissa handläggningsåtgärder.

I det äldsta målet (T 2813-09, angående fordran) har det förekommit editionsyrkanden bl.a. riktade mot subjekt i utlandet. Även om yrkandena av naturliga skäl har fördröjt handläggningstiden borde tingsrätten ha kunnat vara mer aktiv när det gäller att driva målet framåt (under år 2011 noteras t.ex. några perioder då inga åtgärder alls tycks ha vidtagits). Någon tidsplan för målets handläggning har inte upprättats och skriftväxlingen mellan parterna har blivit onödigt omfattande. Den senaste tiden har handläggningen av målet dock effektiviserats. I januari 2016 prövade rätten vissa handläggningsfrågor och utfärdade ett s.k. stupstocksföreläggande enligt 42 kap. 15 § RB. Målet är utsatt till huvudförhandling i juni 2016 och kan förhoppningsvis avgöras kort därefter.

I T 1678-14, som rör frågan om bättre rätt till aktier, beslutade tingsrätten att vilandeförklara målet dagen efter att käranden hade frågat om målets handläggning. Detta eftersom det hade legat utan åtgärd i knappt fem månader sedan käranden hade begärt tredskodom. Handlingar som hade betydelse för tingsrättens beslut, och som kom in till domstolen fem månader innan beslutet om vilandeförklaring, tycks inte ha kommunicerats med käranden. Enligt Justitiekanslerns mening borde tingsrätten ha inhämtat kärandens inställning innan målet vilandeförklarades.

I T 1493-13, angående fordran, har två muntliga förberedelser ställts in, senast i februari 2014, och muntlig förberedelse hölls därefter först ca sexton månader senare, i juni 2015. Tingsrätten tycks ha dröjt onödigt länge med att kalla parterna till muntlig förberedelse, bl.a. låg målet utan åtgärder under ca fyra månader innan kallelser skickades ut.

Sammantaget vill Justitiekanslern understryka vikten av att rätten utnyttjar rättegångsbalkens verktyg för handläggning och materiell processledning på ett aktivt och ändamålsenligt sätt.

4.2.3 Granskningen av de äldsta ännu inte avgjorda indispositiva tvistemålen

Det äldsta ännu inte avgjorda indispositiva tvistemålet vid tingsrätten inleddes år 2011. I övrigt har granskningen i denna del omfattat ett mål som inleddes 2013 och arton mål som inleddes år 2014. Justitiekanslern hade vid sin genomgång av målen inte tillgång till två av dessa akter, vilket berodde på att huvudförhandling pågick i ett av målen (mål T 5069-14) och efterarbete pågick i det andra (mål T 1466-14).

Genomgången av de äldsta ännu inte avgjorda indispositiva tvistemålen visar att tingsrätten numera verkar ha som rutin att sätta ut målen till muntlig förberedelse i nära anslutning till att målen inleds vid domstolen. Ofta kallas till sammanträde för muntlig förberedelse redan i samband med att stämning utfärdas. Tingsrätten verkar också ha som rutin att vid det inledande skedet av målens handläggning bereda socialnämnden tillfälle att lämna upplysningar (6 kap. 19 § andra stycket föräldrabalken, FB). Genomgången visar också att tingsrätten aktivt verkar för att parterna ska komma överens. Detta kommer tydligast till utryck genom att parterna vid den muntliga förberedelsen många gånger träffar en överenskommelse som gäller åtminstone interimistiskt. Handläggningen innebär att det i vart fall initialt skapas goda förutsättningar för att driva målet framåt och till ett slutligt avgörande inom rimlig tid. 

Rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen är av särskild betydelse i mål som rör vårdnad om och umgänge med barn. Omständigheterna i de mål som granskningen har omfattat var inte sådana att parternas konventionsrättigheter i det hänseendet kunde anses ha åsidosatts genom tingsrättens hittillsvarande handläggning. Genomgången visar dock, såsom Dan Sjåstad också påpekade, att socialtjänsten ofta begär upprepade anstånd för att verkställa en utredning om barns vårdnad, boende eller umgänge (6 kap. 19 § tredje stycket FB) och att tingsrätten i de allra flesta fall beviljar begärt anstånd. Vidare är det allmänna intrycket att tingsrätten – även i förhållande till parter och ombud – är generös med att bevilja anstånd och justera planeringen av målets handläggning i enlighet med parternas och ombudens önskemål.

Detta kan naturligtvis uppfattas som flexibilitet från tingsrättens sida, men kan i praktiken innebära att handläggningen av målen fördröjs i onödan. Rätten ska se till att en utredning om barns vårdnad, boende eller umgänge bedrivs skyndsamt (6 kap. 19 § tredje stycket FB). De upprepade anstånden medför att handläggningen av målen drar ut på tiden på ett inte önskvärt sätt. Vikten av att tingsrätten på ett aktivt sätt driver handläggningen av målen framåt bör understrykas. Detta gäller inte minst i familjemålen, där det finns en risk att en utdragen rättegång ökar motsättningarna mellan parterna och därmed minskar viljan att samarbeta kring barnen. 

Det kan tilläggas att JO i flera beslut har påtalat vikten av att tingsrätten upprättar en tidsplan för ett tvistemåls handläggning om det inte är obehövligt på grund av målets beskaffenhet eller av något annat skäl (se JO 2015/16 s. 38, s. 83 och 86, dnr 6418-2013, 7131-2014 och 382-2015). Genom att upprätta en tidsplan kan domstolen ofta förhindra att ett mål lever sitt eget liv och i stället ta kontroll över handläggningen (se JO:s beslut den 21 december 2015 i dnr 6730-2014).

Såvitt framgår av Justitiekanslerns genomgång upprättar tingsrätten inte någon egentlig tidsplan för de indispositiva målens handläggning. En tidsplan kan klargöra för såväl tingsrätten som parterna hur planeringen för målet ser ut. Dessutom blir tingsrätten tvungen att kontinuerligt följa upp den. Därigenom kan domstolen få en bättre kontroll över handläggningen. En tidsplan borde ha ett värde även för socialtjänstens planering av sina utredningar och skulle kunna bidra till att anstånd begärs i färre fall.

Justitiekanslern har förståelse för att socialtjänsten i vissa kommuner kan vara hårt belastade. Det finns dock skäl att understryka vikten av erfarenhetsutbyte och dialog mellan tingsrätten och socialtjänsten för att skapa förutsättningar för en mer effektiv domstolsprocess. Det är positivt att ett sådant arbete har påbörjats genom projektet som innebär bl.a. att en socialsekreterare kan medverka redan vid den muntliga förberedelsen (se avsnitt 3.3.2).

Därutöver gjorde Justitiekanslern följande iakttagelser under granskningen.

I några mål (t.ex. T 5069-14 och T 5111-14) har tingsrätten berett socialnämnden tillfälle att lämna upplysningar enligt 6 kap. 19 § FB redan innan stämning utfärdades. Det finns skäl att överväga lämpligheten av denna ordning. Rimligen finns det inte anledning att inhämta sådana upplysningar förrän stämning har utfärdats. Svaranden bör få möjlighet att ta del av stämningen innan han eller hon eventuellt blir kontaktad av socialnämnden med anledning av tingsrättens begäran om upplysningar. Om utfärdande av stämning av någon anledning dröjer finns det en risk att svaranden inte får den möjligheten.

I ett antal mål framgår det inte av dagboksbladet att tingsrätten har utfärdat stämning (t.ex. mål T 3190-13, T 1872-14 och T 5069-14). Vid genomgång av akterna har dock kunnat konstateras att stämning har utfärdats i samband med att svaranden kallades till muntlig förberedelse. Mål T 4799-14, angående vårdnad, har pågått sedan den 5 december 2014 och målet är utsatt till huvudförhandling i maj i år. I detta mål har tingsrätten dock inte utfärdat stämning. I mål T 3605-14, angående vårdnad, noteras att vissa handlingar saknas i akten. Justitiekanslern understryker vikten av att fullgod dokumentation sker. Utgångspunkten måste vara att målets handläggning ska kunna följas genom den dokumentation som sker i akten med tillhörande dagboksblad.

I mål T 3087-14, angående vårdnad m.m., höll tingsrätten ett sammanträde för muntlig förberedelse den 4 november 2014. Vid sammanträdet träffades en överenskommelse mellan parterna som samma dag fastställdes av tingsrätten i ett interimistiskt beslut. Enligt beslutet skulle visst umgänge mellan parternas dotter och svaranden äga rum i närvaro av umgängesstöd. Svaranden skulle vara drogfri vid umgängestillfällena och drogtester utföras av LVH-hemmet där svaranden vistades eller av familjerätten. Om svaranden uppvisade positivt drogtest skulle umgänget upphöra omedelbart. Den 16 april 2015 höll tingsrätten ett nytt sammanträde för muntlig förberedelse. Tingsrätten fastställde samma dag visst umgänge mellan parternas dotter och svaranden i ett interimistiskt beslut. I beslutet angav tingsrätten att svaranden vid varje tillfälle innan umgänget skulle lämna prov som påvisade drogfrihet. Av protokollen från sammanträdena framgår att svaranden samtyckte till att genomföra drogtester.

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp (2 kap. 6 § regeringsformen). I detta fall hade svaranden lämnat sitt samtycke till att genomföra drogtester. Det villkor om drogtest som tingsrätten beslutade om kan därför inte betraktas som ett beslut som innebär tvång för den enskilde att underkasta sig ett kroppsligt ingrepp. (Jfr JO:s beslut den 23 mars 2016 i dnr 38-2015 och Kammarrättens i Göteborg dom den 12 april 2016 i mål nr 1042-16.)

I artikel 8 i Europakonventionen föreskrivs att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Normalt sett är det föräldrarna som bestämmer i frågor som rör barnet. I föräldrabalken föreskrivs undantag från denna huvudregel för speciella situationer. Regelverket bygger på att det krävs lagstöd för att domstolen ska kunna fatta beslut som har med föräldraskapet att göra. Lagstödet för rättens beslut om umgänge finns i 6 kap. 15–15 c §§ och 20 § FB. Enligt dessa regler får tingsrätten på talan av den förälder som vill umgås med sitt barn besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. Reglerna i FB ger inte möjlighet för tingsrätten att, som villkor för umgänge, ställa krav på att drogtester ska genomföras. Att besluten var i enlighet med föräldrarnas vilja förändrar inte detta. Det finns också skäl att framhålla att även ett beslut som grundas på en överenskommelse måste gå att verkställa (jfr 21 kap. FB). I detta fall torde genomförandet av drogtesterna förutsätta medverkan av andra aktörer (LVH-hemmet respektive Kriminalvården) och det måste anses oklart om det var möjligt att verkställa besluten.

Den omständigheten att tingsrätten inte kan besluta att en förälder ska lämna drogtest innebär inte att barnet ska behöva umgås med en förälder som är drogpåverkad. Föräldrarna kan naturligtvis träffa en egen överenskommelse som innebär att umgängesföräldern ska uppvisa drogfrihet för att umgänge med barnet ska ske. Ytterst kan rätten – om det finns goda grunder för antagandet att umgängesföräldern inte är drogfri – besluta att något umgänge inte ska fastställas.

4.3 Granskningen av mål som anhängiggjordes vid tingsrätten år 2013 eller tidigare och som avslutades under år 2015

4.3.1 Brottmål

Granskningen har förstärkt intrycket av de iakttagelser som gjorts angående de äldsta ännu inte avgjorda brottmålen (se avsnitt 4.2.1 ovan). Det övergripande intrycket är att tingsrätten under de senaste åren har arbetat målmedvetet och ambitiöst för att avgöra gamla brottmål.

I vissa av de äldre målen märks tydligt tidigare problem med inaktivitet. Som exempel kan nämnas B 863-10 (en inaktivitetsperiod om ett år och tio månader respektive fem perioder om fyra–sju månader), B 2112-10 (fyra perioder med åtta–femton månaders inaktivitet), B 4576-11 (fem perioder med fyra–åtta månaders inaktivitet), B 1020-12 (sex–tio månaders inaktivitet uppdelat på tre perioder) och B 3493-12 (tre perioder med sex–åtta månaders inaktivitet). Majoriteten av dessa mål har avslutats genom avskrivning till följd av att förundersökningen har lagts ner. Någon oskäligt lång handläggningstid kan med undantag av de två målen från 2010 – vars handläggningstid uppgått till mer än fem år – inte konstateras, främst med hänsyn till målens komplexitet och handläggningen i övrigt. Som framgått ovan är det dock önskvärt att tingsrätten med större regelbundenhet än som skett kontaktar åklagaren om förundersökningens bedrivande, inte minst i äldre mål.

Tingsrätten kan dock inte undgå kritik för hur de två äldsta målen har handlagts (B 1655-05 och B 2801-05). Målen inleddes 2005 och var ca tio år gamla när de avslutades. 

Målet B 1655-05 inleddes i augusti 2005 genom en häktningsframställan. Misstanken gällde bl.a. åtal för vapenbrott, grovt brott, och omfattade till en början två tilltalade. Den första stämningsansökan inkom i januari 2007. Därefter tillkom ytterligare åtal, bl.a. mot två andra tilltalade. Den totala handläggningstiden var över tio år med flera inaktivitetsperioder om mellan sju månader upp till ett och ett halvt år. Huvudförhandling hölls för första gången i april 2009, varefter deldom meddelades mot två av de tilltalade och åtalen mot en av de tilltalade avskiljdes från målet. Målet i den del det avsåg resterande åtal avslutades i november 2015.

Målet B 2801-05 inleddes i november 2005 och gällde övergrepp i rättssak mot tre tilltalade. Avseende två av dem meddelades deldom under 2006. Den totala handläggningstiden uppgår till tio år och innefattar flera inaktivitetsperioder om mellan nio månader och upp till tre och ett halvt år. Målet avslutades i december 2015 genom att de återstående delarna skrevs av efter att brotten preskriberats.  

De utdragna handläggningstiderna kan delvis förklaras av att de tilltalade har varit svårdelgivna och befunnit sig utomlands. De långa perioderna av inak­tivitet framstår dock som anmärkningsvärda och tingsrätten borde med större regelbundenhet än som skett ha kontaktat åklagaren om förundersök­ningarnas bedrivande. Det hade även varit önskvärt att tingsrätten tagit ett större ansvar för att inhämta uppgifter för att möjliggöra delgivning.

4.3.2 Dispositiva tvistemål

Justitiekanslerns stickprovsvis utförda granskning av de dispositiva tvistemålen som anhängiggjordes vid tingsrätten år 2013 eller tidigare och som avslutades år 2015 har bekräftat många av de iakttagelser som gjorts angående de

äldsta dispositiva tvistemålen (se avsnitt 4.2.2 ovan). Således har kunnat konstateras att tingsrätten inte har utnyttjat möjligheterna till upprättande av tidsplan för målets handläggning och inte i någon större utsträckning använt sig av riktade förelägganden till parterna. Enligt Justitiekanslern kunde tingsrätten även i dessa mål mer aktivt ha verkat för ett skyndsamt avgörande.

I några mål har tingsrätten låtit parterna få stort utrymme att disponera över målets handläggning och också frihet att på egen hand föra förlikningsdiskussioner utan att det har funnits någon tidsplan för det fall förlikningsförsöken inte lyckats. I t.ex. T 3654-11, angående fordran m.m., hölls det tre muntliga förberedelser och en huvudförhandling ställdes in pga. att parterna ansåg att målet inte var färdigberett. Parterna fick även stort utrymme att föra förlikningsförhandlingar på egen hand. Handläggningen skulle sannolikt ha kunnat förkortas om tingsrätten – oavsett parternas önskemål om målens handläggning och förlikningsförsök – hade upprättat en tidsplan vid ett tidigt skede i processen med bl.a. en utsatt tid för huvudförhandling.

I T 818-10, angående fordran, hölls det tre muntliga förberedelser utan att någon tidsplan för målets handläggning eller någon sammanställning upprättades. Samtliga förberedelser har i stället avslutats med att parterna förelagts att återkomma med svar på vissa frågor. Efter den sista förberedelsen i augusti 2013 har skriftväxlingen tillåtits pågå utan att riktade förelägganden har skickats till parterna. Några fullständiga bevisuppgifter har inte kommit in och två huvudförhandlingar har ställts in bl.a. med hänsyn till att bevisuppgifter inte inkommit respektive har kommit in för nära inpå förhandlingen. Målet avslutades inte förrän parterna förliktes under våren 2015, då målet pågått i ca fem år. Granskningen ger vid handen att målet hade kunnat avgöras snabbare om tingsrätten hade utnyttjat möjligheten att upprätta en tidsplan för målets handläggning, en sammanställning och även avslutat förberedelsen med en s.k. mjuk stupstock.

Även i T 4457-11, som rörde fordran m.m., kunde tingsrätten ha varit mer aktiv i sin processledning. Bland annat dröjde tingsrätten ca sju månader med att ta ställning till kärandens begäran om tredskodom. Målet har även varit liggande utan åtgärder ett antal månader vid ett flertal tillfällen, vilket förutom en längre handläggningstid också inneburit att partsombud vänt sig till tingsrätten med frågor om vad som händer i målet. Sammantaget skulle handläggningen av målet, som pågick under ca tre och ett halvt år, sannolikt ha kunnat förkortas väsentligt om tingsrätten hade tillämpat en betydligt mer aktiv processledning och i ett tidigt skede upprättat en tidsplan innefattande bl.a. tid för huvudförhandling.

4.3.3 Indispositiva tvistemål

Justitiekanslerns stickprovsvisa granskning av de indispositiva tvistemålen som inleddes vid tingsrätten år 2013 eller tidigare och som avslutades år 2015 har bekräftat många av de synpunkter som framförts angående de äldsta indispositiva tvistemålen (se avsnitt 4.2.3 ovan). Därutöver gjorde Justitiekanslern följande särskilda iakttagelser.

I ett mål dröjde det mer än två år (mål T 4669-11) och i ett annat mål mer än ett år (mål T 3818-12) innan tingsrätten höll muntlig förberedelse. I båda målen hade tidigare sammanträden för muntlig förberedelse ställts in. I mål

T 4669-11 framgår inte vad skälet till detta var. Justitiekanslern konstaterar endast att sammanträden på ett tidigare stadium av målens handläggning normalt sett gagnar förberedelsens syfte bättre.

Mål T 4156-13, angående vårdnad m.m., inleddes vid tingsrätten i oktober 2013 och var utsatt till huvudförhandling i november 2014. Vid sammanträdet för huvudförhandling tog ordföranden upp frågan om möjligheterna för parterna att nå en samförståndslösning. Parterna träffade en överenskommelse rörande vårdnad och umgänge, men kunde inte enas när det gällde frågan om barnets byte av efternamn. Tingsrätten beslutade interimistiskt i enlighet med parternas överenskommelse och uppdrog åt socialnämnden att i barnets intresse anordna samarbetssamtal. Resultatet av samarbetsamtalen skulle redovisas till tingsrätten senast den 31 mars 2015. Samtalen ledde inte fram till någon samförståndslösning mellan parterna, utan efter viss ytterligare skriftväxling kallade tingsrätten i augusti 2013 till ny huvudförhandling i november samma år. Vid huvudförhandlingen, dvs. ett år efter det förra sammanträdet, träffade parterna en överenskommelse. Justitiekanslern har inte några formella invändningar mot målets handläggning, men det visar tydligt på värdet av att tingsrätten tar ett fast grepp om handläggningen och noga överväger vilka åtgärder som bäst driver handläggningen av målen framåt mot ett slutligt avgörande. 

4.4 Granskningen av akterna i brottmål med längre frihetsberövanden

Utgångspunkten för granskningen var att kontrollera att tidsfristerna i rättegångsbalken – inklusive de krav som följer av artikel 5 i Europakonventionen – har följts när det gäller utsättande av mål till häktnings- och huvudförhandling, doms meddelande m.m. Vidare kontrollerades att omhäktningsförhandlingar hållits när tiden för åtals väckande förlängts. 

Det kunde konstateras att gällande tidsfrister hade hållits i samtliga granskade fall och att omhäktningsförhandlingar ägt rum i de fall en förlängd åtalstid inte medgetts. I de fall där många beslut om förlängd åtalstid meddelats utan att tingsrätten hållit någon förhandling har det funnits förklaringar till att åtalet dragit ut på tiden (t.ex. B 3641-15, där ingen omhäktningsförhandling hölls under de fyra månader som gick till dess åtal väcktes). 

Påfallande många mål avsåg utlämning till en annan stat för lagföring eller verkställighet. Såvitt kunde bedömas hade dessa mål hanterats korrekt. Beslutet att i B 3950-14 kalla till sammanträde då häktningsframställan dröjde framstår som ändamålsenligt.

I mål B 1726-14, angående våldtäkt mot barn m.m., tilläts den tilltalade pga. bristande förtroende att byta offentlig försvarare efter att tingsrätten hållit tre dagars huvudförhandling och beslutat om att inhämta ett s.k. § 7-intyg. Efter att den nya försvararen förordnats åberopades viss ny bevisning och rätten förklarade sig jävig. En ny huvudförhandling hölls med andra domare i rätten. Med hänsyn till de merkostnader som uppstår, den förlängda häktningstiden och olägenheten för samtliga förhörspersoner som ska kallas till en ny förhandling erinrar Justitiekanslern om vikten av att noggrant pröva huruvida giltiga skäl för att tillåta ett försvararbyte föreligger innan ett sådant medges, speciellt om begäran framförs först i ett sent skede.

4.5 Granskningen av akterna i ungdomsmål 

Inspektionen genomfördes i denna del med inriktning på frågan huruvida de särskilda processregler som gäller för unga lagöverträdare hade iakttagits av tingsrätten. Granskningen visade att målen i allt väsentligt hade handlagts på ett korrekt och tillfredsställande sätt. Det kunde bl.a. konstateras att tingsrätten i samtliga fall där så krävts hade förordnat offentlig försvarare, kallat den unges vårdnadshavare och inhämtat yttrande från socialtjänsten. De gällande tidsfristerna hade också hållits.

Ungdomsmålen synes avgöras av samtliga domare, inklusive fiskalerna, på tingsrätten och inte bara av de utsedda ungdomsdomarna. En sådan ordning är inte helt förenlig med bestämmelsen i 25 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Det kan dock noteras att Riksdagens ombudsmän nyligen (se JO:s beslut den 31 mars 2016, dnr 6615-2015 och 282-2016) har föreslagit att bestämmelsen ska upphävas. 

Vid granskningen noterades ett antal domar (B 3165-15, B 4746-15, B 5032-15, B 41-16, B 463-16 och B 605-16) som inte hade avkunnats muntligen vid huvudförhandlingen. I mål mot den som inte har fyllt tjugoett år ska, om det inte möter synnerliga hinder, domen avkunnas muntligen vid huvudförhandlingen. Av dessa mål är i vart fall B 5032-15, B 463-16 och B 605-16 av sådant slag att det är svårt att se att några synnerliga hinder för att avkunna dom har funnits och att så inte har skett kan tingsrätten inte undgå kritik för.

Justitiekanslern noterade i några mål att en bevakning i VERA saknades helt, se t.ex. B 3290-14 och B 820-16. I ett fall, B 2442-14, fanns en bevakning på den 29 februari 2016 som vid tidpunkten för inspektionen såvitt framgick inte hade åtgärdats. Den senaste händelsen i målet var en uppgift från september 2015 om att den tilltalade åter befann sig i Sverige. Inga dokumenterade åtgärder hade vidtagits med anledning av denna information. För att undvika att mål blir liggande utan att åtal kommer in eller utan att det kallas till huvudförhandling är det av vikt att ha ett effektivt system för bevakning.

Vidare finns det enligt Justitiekanslern utrymme för förbättring när det gäller språket i domar och beslut i ungdomsmålen. Språket i alla domar ska vara vårdat, enkelt och begripligt (klarspråk), men det är kanske särskilt viktigt i dessa mål. Ett exempel på en dom som skrivits på ett sätt som underlättade för läsaren var B 4450-15, där ett ungdomskontrakt t.ex. klistrats in i domskälen. Målet var också föredömligt handlagt rent praktiskt, med utnyttjande av möjligheten för ett vittne att inställa sig per videolänk för att undvika en inställd huvudförhandling.

Justitiekanslern påminner om möjligheten att kalla vid ett förhöjt vite i fall där en huvudförhandling har ställts in på grund av att en person har uteblivit (t.ex. en tilltalad i B 3165-15). Slutligen kan noteras mål B 1055-16, där en god man för en tilltalad som saknade vårdnadshavare bara hade underrättats om förhandlingen, trots att en kallelse borde ha skickats.

4.6 Granskningen av ärenden

Samtliga av de äldsta ännu inte avgjorda ärendena har gåtts igenom. Stickprov har gjorts på övriga ärenden. Det allmänna intrycket är att handläggningen fungerar mycket väl. Några längre uppehåll utan åtgärd har inte observerats.

Flera ärenden rör förordnande av god man och förvaltare enligt föräldrabalken. I de fall handläggningen har dröjt i dessa ärenden beror det ofta på att Överförmyndarnämnden av olika skäl har begärt anstånd med att komma in med yttrande och utredning eller att det har varit svårt att få tag på personer som kan åta sig sådana uppdrag. Tingsrätten verkar dock regelmässigt följa upp beviljade anstånd, t.ex. genom att skicka påminnelser i de fall där förelägganden inte har följts.

Bara ett utmätningsärende finns bland de äldsta pågående ärendena, vilket måste ses som positivt. Justitiekanslern utgår från att ärendet är prioriterat och avgörs i närtid.

5. Avslutande samtal

Vid det avslutande samtalet med tingsrättens personal – inklusive chefsrådmannen Dan Sjåstad – redogjorde Justitie­kanslern för sina iakttagelser enligt avsnitt 4. Samtalet avslutades med att Justitiekanslern tackade för ett mycket vänligt bemötande från tingsrättens personal under inspektionen.