Skadestånd har tillerkänts en person med hänvisning till att uppgifter om ett reseförbud inte i rätt tid har gallrats från polisens register

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner KA skadestånd med 3 000 kr och ersättning för ombudskostnader med 1 628 kr.

Justitiekanslern uppdrar åt Polismyndigheten att betala ut beloppen till KA.

Ärendet

Bakgrund

KA meddelades av åklagare reseförbud med anmälnings­skyldighet den 6 november 2014 med hänvisning till att han var misstänkt för brott och att det fanns risk för att han skulle avvika eller på annat sätt undandra sig lagföring eller straff. Beslutet registrerades i polisens dataregister för personefterlysningar (EPU-registret). Reseförbudet hävdes av domstol den 4 december 2014. Domstolen faxade samma dag beslutet till polisen, stationsbefälet i Söderort i Stockholm. Av förbiseende tog emellertid polisen inte bort KAs markering om reseförbud från EPU-registret.

Den 5 december 2014 nekades KA utresa till USA från terminal 5 på Arlanda flygplats eftersom det vid passkontroll framgick av EPU-registret att han alltjämt hade reseförbud med anmälningsplikt. Efter kontakter mellan gränspolisen på Arlanda och polisen i Söderort avlystes KA ur EPU-registret senare samma dag.

Anspråket m.m.

KA har, som det får uppfattas, begärt skadestånd av staten med 20 072 kr. Av beloppet avser 4 222 kr kostnad för flygbiljett, 1050 kr taxiresa till och från flygplatsen, 4 500 kr förlorad arbetsförtjänst, 300 kr valutaväxlingskostnad, 6 000 kr kränkningsersättning och 4 000 kr ytterlig­are ersättning för att han förhindrats att resa. Han har vidare begärt ersättning för ombudskostnader hänförliga till ärendet här med 3 255 kr.

Till stöd för sitt anspråk har KA huvudsakligen anfört att de angivna kostnaderna har uppstått till följd av att han inte fick resa hem till USA den 5 december 2014, trots att reseförbudet vid den tidpunkten hade upphävts.

Justitiekanslern har i ärendet inhämtat ett yttrande från Polismyndigheten. KA har fått möjlighet att kommentera yttrandet.

Justitiekanslerns bedömning

Uppgifter om personer som är underkastade reseförbud införs i EPU-regist­ret, vilket förs genom automatisk databehandling. Det har således skett en personuppgiftsbehandling när KA infördes i EPU-registret.

Den personuppgiftsbehandling som hos polisen sker genom EPU-registret regleras av polisdatalagen (2010:361), se 1 kap. 1 § första stycket 1 samt andra stycket samma bestämmelse. Polismyndigheten är person­uppgifts­ansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför, se 2 kap. 4 § polisdatalagen.

Av 2 kap. 2 § 3 och 12 polisdatalagen följer att bestämmelserna i person­uppgifts­lagen (1998:204) om grundläggande krav på behandlingen av person­­­upp­gifter (9 §) och skadestånd (48 §) ska tillämpas när person­upp­gifter behandlas enligt polisdatalagen.

Det följer av 48 § första stycket personuppgiftslagen att den personuppgifts­ansvarige ska ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med personuppgiftslagen har orsakat.

Det framgår av 1 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) att den lagens bestämmelser endast ska tillämpas om inte annat är föreskrivet. KAs anspråk ska därför i första hand ska prövas enligt skadestånds­bestämmelsen i personuppgiftslagen.

Det är utrett att KAs reseförbud upphävdes den 4 december 2014, att uppgifter om reseförbudet fanns kvar i EPU-registret dagen efter, samt att detta ledde till att KA nekades utresa vid passkontrollen på Arlanda flygplats. Det framgår av 9 § första stycket efterlysningskungörelsen (1969:293) att en efterlysning som inte längre behövs ska återkallas genast, och att detta sker genom att Polismyndigheten tar bort uppgifterna ur registret. Polisens personuppgiftsbehandling kan mot denna bakgrund inte anses ha uppfyllt lagens krav på att vara riktiga och aktuella, se 9 § första stycket g) personuppgifts­lagen. Staten är således i princip skadeståndsskyldig gentemot KA.

KA har begärt ersättning för ideell skada (kränkning) och för olika kostnader som ska ha uppstått till följd av att han hindrades från att genom­föra sin hemresa till USA (ren förmögenhetsskada). Han har inte åberopat någon utredning till stöd för sitt anspråk. Mot denna bakgrund, och då det är en allmän skadeståndsrättslig princip att det är den som begär ersättning som måste styrka skadan samt dennas omfattning, kan KAs begäran om ersättning för ren förmögenhetsskada inte beviljas. Det står honom fritt att återkomma i denna del, men han måste då vara beredd att prestera kvitton eller annan bevisning som styrker att han haft de uppgivna kostnaderna.

När det gäller KAs rätt till kränkningsersättning gör Justitiekanslern följande överväganden.

Syftet med kränkningsersättning vid felaktig registrering är att den ska kompensera känslor hos den skadelidande och ge upprättelse. Ersättningen för kränkning får uppskattas efter skälighet mot bakgrund av samtliga omständigheter i det aktuella fallet. Därvid ska beaktas bl.a. om den felaktiga behandlingen avsett personuppgifter av känslig art, om det funnits risk för otillbörlig spridning av känsliga eller felaktiga uppgifter och om den registrerade på grund av den felaktiga behandlingen har blivit utsatt för något beslut eller några åtgärder som kunnat innebära något negativt för honom eller henne. (Se prop. 1997/98:44 s. 143 ff.)

Högsta domstolen har slagit fast att kränkningsersättning enligt personupp­gifts­lagen ska bestämmas utifrån en bedömning av den kränkning som typiskt sett kan anses ha uppkommit (NJA 2013 s. 1046). I rättsfallet sägs vidare att ersättningsnivån i fall som inte kan anses allvarliga bör ligga under 5 000 kr, och att ersättning för kränkningar som är att bedöma som mindre allvarliga, om än inte helt obetydliga, normalt bör bestämmas till ett schablonbelopp på 3 000 kr.

Vid en samlad bedömning finner Justitiekanslern att KA ska tillerkännas ersättning med skäliga 3 000 kr för den kränkning av den personliga integriteten som den felaktiga registreringen har orsakat honom. Vid denna bedömning har bl.a. hänsyn tagits till att uppgiften endast har varit kvar i registret under kort tid efter det att den borde ha gallrats och att det inte har funnits någon risk för otillbörlig spridning. Samtidigt har det beaktats att uppgiften lett till en negativ åtgärd för KA i och med att han nekats utresa vid den aktuella passkontrollen.

Med beaktande av utgången i själva saken, ärendets art och omfattning samt här tillämpad praxis anser Justitiekanslern skäligt att utge ersättning för om-budskostnaderna här med 1 628 kr motsvarande en timmes arbete.