Initiativärende med anledning av handläggningstiden i ett mål om vårdnad m.m.

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern uttalar kritik mot Malmö tingsrätt för långsam handläggning av ett mål om vårdnad m.m.

Bakgrund

Justitiekanslern underrättades den 18 augusti 2015 om Malmö tingsrätts beslut den 17 augusti 2015 att bevilja byte av rättshjälpsbiträde i mål nr T 3846-08 angående äktenskapsskillnad, vårdnad m.m. Sedan Justitiekanslern inhämtat bl.a. dagboksbladet i målet kunde konstateras att målet hade anhängiggjorts vid tingsrätten den 30 april 2008 men att det ännu inte var avgjort. Justitiekanslern initierade ett tillsynsärende med anledning av handläggningstiden.

Parterna i målet, S.A. och R.S., har varit gifta och har en gemensam son, L, född år 2005. Tvisten vid tingsrätten gäller främst vårdnaden om L. Modern, R.S., är medborgare i Brasilien och strax efter att målet inleddes vid tingsrätten lämnade hon Sverige tillsammans med L. Stockholms tingsrätt förklarade i dom den 12 mars 2009 att R.S:s bortförande av sonen från Sverige till Brasilien den 14 maj 2008 var olagligt (mål nr 14579-08).

Vid Malmö tingsrätt har även handlagts ett mål där R.S. var misstänkt för egenmäktighet med barn, grovt brott. Från den 26 juni 2008 var hon häktad i sin frånvaro, men beslutet hävdes av åklagaren i juli 2011. I maj 2015 återkom R.S. till Sverige och hon häktades den 17 maj 2015. Den 24 juli 2015 dömdes hon för egenmäktighet med barn, grovt brott, till fängelse två år (Malmö tingsrätts mål nr B 5589-08). Hovrätten över Skåne och Blekinge fastställde domen den 22 september 2015 (mål nr B 2025-15). Domen har vunnit laga kraft.

Utredningen

Justitiekanslern begärde att Malmö tingsrätt skulle lämna upplysningar om målets handläggning samt ange skälen till att målet fortfarande inte var avgjort och tingsrättens inställning till hur målets handläggningstid förhåller sig till artikel 6.1 i Europakonventionen.

Malmö tingsrätt har, genom lagmannen EWR, avgett ett yttrande. Till yttrandet har även bifogats en redogörelse för målets handläggning upprättad av chefsrådmannen KA. Av redogörelsen (där namnuppgifterna genomgående har avidentifierats av Justitiekanslern) framgår bl.a följande.

Handläggningen från den 30 april 2008 till den 1 december 2013

S.A. lämnade den 30 april 2008 in en ansökan om äktenskapsskillnad. Stämning utfärdades den 7 maj samma år. Den 21 maj samma år kom S.A. in med en ansökan om ensam vårdnad alternativt boende om L, kvarsittningsrätt och att tingsrätten förordnade bodelningsförrättare. Yrkandena om vårdnad och boende framställdes interimistiskt. Tingsrätten kallade till muntlig förberedelse. R.S. hade då lämnat Sverige, men den 3 juni 2008 delgavs hon stämningsansökan, de nya yrkandena samt kallelsen. R.S. förklarade muntligen och skriftligen till tingsrätten att hon inte skulle inställa sig till förhandlingen och den 17 juni 2008 ställdes förhandlingen in. Samma dag meddelade S.A. att han inte påkallade prövning av sina intermistiska yrkanden.

I juli 2008 anmälde sig advokat B.L. som ombud för R.S. och den 23 september 2008 inkom en ansökan om rättshjälp som avslogs av tingsrätten med beviljades av Hovrätten över Skåne och Blekinge den 17 december 2008.

I juli 2008 yrkade R.S. dels att frågan om vårdnad skulle avisas eftersom vårdnadsfrågan var föremål för prövning i Brasilien, dels att S.A. skulle utge underhållsbidrag. Det yrkandet framställdes interimistiskt men något bestämt yrkande i kronor angavs inte. I september 2008 framställde hennes ombud ett yrkande om underhållsbidrag och inte heller det var fastställt i kronor.Tingsrätten förefaller inte ha begärt någon komplettering avseende beloppet och någon bevakning förefaller inte ha lagts in i målet. Yrkandena tillställdes S.A:s nya ombud. Med vilket föreläggande är oklart, men den 4 november inkom svar från ombudet. Sedan B.A. av hovrätten förordnats som rättshjälpsbiträde inkom han den 16 januari 2009 med yttrande. I början av februari kallade tingsrätten till muntlig förhandling den 31 mars 2009.

R.S. meddelade genom sitt ombud att hon ville närvara vid den muntliga förberedelsen, men att hon ville göra det via videolänk från Brasilien. R.S. har genomgående i målet inte velat komma till Sverige bl.a. av rädsla för att gripas av polis. Tingsrätten ställde in förberedelsen den 31 mars 2009. Fortsatt skriftväxling skedde mellan parterna i avvisningsfrågan. Mellan maj och oktober 2009 förefaller inga handläggningsåtgärder ha vidtagits och tingsrätten prövade inte heller yrkandet om underhållsbidrag, vilket B.A. tidigare framställt även interimistiskt.

Dom på äktenskapsskillnad meddelades den 8 april 2009.

Den 25 november 2009 inkom ombudet B.A. med ett i kronor angivet yrkande. På en tjänsteanteckning har antecknats att B.A. begärt att få tre veckors anstånd för att inkomma med kompletterande grunder i frågan att Malmö tingsrätt var behörig att pröva frågan om underhåll, men inte vårdnad.Denna skrivelse kommunicerades med motparten för kännedom. Någon bevakning förefaller inte ha lagts in och inte heller någon påminnelse till B.A.I maj 2010 kom ett nytt yrkande in och B.A. förelades att inkomma med tydliga grunder för yrkandet. Detta kom han in med den 8 augusti 2010. Parterna föreledes ömsom att inkomma med yttranden i domsrättsfrågan.Mellan maj och augusti 2010 förefaller inga handläggningsåtgärder ha vidtagits.

I september 2010 kom S.A:s ombud, advokat J.S., in med uppgift om att det inte längre förelåg tvist om att Malmö tingsrätt var behörig att ta upp frågan om vårdnad till prövning. I samma skrift yttrade sig J.S. i underhållsfrågan.Denna skrivelse förefaller inte ha tillställts motparten och fråga har inte ställts om B.A. instämmer i J.S:s uppfattning i domsrättsfrågan, vilket framgår nedan att han inte gjorde.

Den 27 januari 2011 förelades R.S. genom ombud att utveckla grunderna för sitt underhållsyrkande. I februari 2011 kom en begäran om anstånd in, vilken beviljades till den 28 februari men yttrande inkom först den 7 mars. Den 20 maj 2011 kom J.S. in med svar. Handläggningen låg sedan still till den 20 december 2011 då J.S. meddelade att brasiliansk domstol fattat beslut att L skulle överlämnas till S.A.

I februari 2012 förekommer muntlig kontakt mellan tingsrätten och J.S. vilket framgår av dagboksbladet. Oklart om B.L. får information om samtalen, men den 1 mars 2012 ges B.L. möjlighet att lämna synpunkter på målets fortsatta handläggning. En skrivelse inkommer i mars 2012 från B.L. som inte kan uttala sig om fortsatt handläggning bl.a. eftersom han inte haft någon kontakt med R.S. I skriften anges återigen att svensk domstol inte är behörig att pröva vårdnadsfrågan. Det anges vidare att om Malmö tingsrätt har domsrätt yrkar R.S. ensam vårdnad. Hon framställer också önskemål om att få höras över videolänk från Brasilien. Ansvarig domare har under maj 2012 muntliga kontakter med parterna som framgår av dagboksbladet.

I augusti 2012 kommer B.L. in med en skrivelse med olika uppgifter men också med en begäran att S.A. ska föreläggas att inkomma med uppgifter i underhållsfrågan. Skriften översänds till S.A:s ombud i oktober för kännedom. I november 2012 har tingsrätten muntlig kontakt med J.S. på sätt som framgår av dagboksbladet.

Under år 2012 förefaller tingsrätten ha haft sporadiska kontakter med parterna och huvudsakligen muntliga sådana.

I december 2012 kommer B.A. in med en skrift där han återigen gör gällande att svensk domstol saknar behörighet att pröva frågan om vårdnad. Han begär också svar från S.A:s ombud i frågan om underhåll. J.S. yttrar sig i skrift den 11 februari 2013. I mars 2013 beslutar tingsrätten att Malmö tingsrätt är behörig att pröva frågan om vårdnad. Efter missnöjesanmälan förklarade tingsrätten att överklagan får ske först i samband med talan mot dom eller slutligt beslut. Avvisningsyrkandet hade framställts i juli 2008.

I juni 2013 begärde tingsrätten in bevisuppgifter till den 18 juli. B.L. begärde i skrift den 19 juni samma år att beslut i underhållsfrågan skulle fattas. Denna skrift översändes till motpartsombudet för kännedom. Parterna beviljades anstånd att komma in med bevisuppgift och de inkom senare. Huvudförhandling planerades till den 11 september 2013. Det interimistiska yrkandet hade framställts år 2008, om än ospecificerat och med bristande grunder. Det återkallades sedan sommaren 2015.

Efter samtal och skrift med B.L., som framgår av dagboksbladet, gjorde tingsrätten den 27 augusti 2013 en framställan om rättslig hjälp att få höra R.S. och från Brasilien åberopade vittnen via videolänk från Brasilien. Detta var inför en huvudförhandling, men R.S. hade i februari 2009 meddelat att hon ville höras över videolänk. Den 28 augusti 2013 får domstolen besked från Justitiedepartementet att ansökan om rättslig hjälp var felaktig. Planerad huvudförhandling i september avbokades. Parterna kom under augusti och september in med kompletterande bevisuppgift samt nya grunder och omständigheter för sin respektive talan.

Den 16 oktober 2013 lämnade tingsrätten en ny framställan om rättslig hjälp och huvudförhandling bestämdes till den 6 maj 2014.

Under denna handläggning har såväl R.S. personligen som hennes ombud advokat B.L. lämnat in ett flertal handlingar, såväl på portugisiska som på svenska.

Handläggningen från den 1 december 2013

När jag tillträdde var alltså målet utsatt till huvudförhandling den 6 maj 2014. Bevisuppgifter hade lämnats in. När jag gick igenom målet i januari 2014 konstaterades att J.S. inte hade yttrat sig över av B.L.s ingivna handlingar varför förelägganden gick ut den 21 januari 2014 att han skulle yttra sig.

Eftersom vi inte fått några besked på framställan om rättslig hjälp hade tingsrätten under våren kontakt med Justitiedepartementet/Birs för att få hjälp med att kontakta myndigheterna i Brasilien för att få klartecken om videoupptagning. Något svar på begäran har varken tingsrätten eller Justitiedepartementet fått.

I april 2014 kom R.S. genom sitt ombud in med ny skriftlig bevisning samt uppgifter i underhållsfrågan.

Jag försökte in i det längsta att hålla huvudförhandlingen den 6 maj 2014 men då de brasilianska myndigheterna inte hörde av sig, fick förhandlingen ställas in, men tingsrätten hade för avsikt att använda tiden till att hålla en muntlig förberedelse angående sakfrågorna vilket inte hade skett tidigare.

B.L. hade under våren önskat få förhandlingen flyttad på grund av en förhandling med flera häktade personer. Jag hade på grund av ansökan om den rättsliga hjälpen avslagit den begäran. I det läge vi befann oss, dvs. att huvudförhandlingen inte kunde hållas, beslutade tingsrätten att inte hålla muntlig förberedelse den 6 maj. Då skulle B.L. kunna närvara vid angivna brottmålsförhandling. Ny muntlig förberedelse sattes ut till den 18 juni 2014.

Vid förhandlingen redogjorde ombuden för sin respektive huvudmans yrkanden och grunder. Ingen av dem yrkade att tingsrätten skulle besluta i vårdnadsfrågan interimistiskt och B.L. yrkade inte heller att underhållsbidraget skulle prövas interimistiskt. R.S:s yrkande om underhållsbidrag var inte heller klart och B.L. skulle komplettera yrkandet med ett justerat ekonomiskt underlag varvid yrkat belopp kunde komma att justeras. Vid senare skriftväxling har B.L. bestritt att han åtagit sig detta eller förklarat att yrkandet komma att justeras. R.S:s nya ombud och rättshjälpsbiträde har den 17 augusti 2015 återkallat sitt yrkande om underhållsbidrag och tingsrätten har skrivit av målet i den delen.

Vid sammanträdet i juni 2014 skrev tingsrätten av målet såvitt avser bodelningsförrättare och kvarsittningsrätt.

Tingsrätten hade muntlig kontakt med Justitiedepartementet i frågan om den rättsliga hjälpen. Den 19 juni 2014 fick tingsrätten besked om att inget svar eller andra uppgifter från de brasilianska myndigheterna hade kommit in till Justitiedepartementet och en genomgång av tidigare ärenden riktade mot Brasilien har inte gett positiva resultat. I detta läge underrättades parterna om att möjligheterna att genom rättslig hjälp få höra R.S. och andra i Brasilien åberopade bosatta personer var uttömda och att åberopa personer fick inställa sig vid Malmö tingsrätt. Parterna förelades att genom sina ombud uppge om tidigare åberopade personer skulle kallas att höras vid tingsrätten.

I detta läge meddelade B.L. att han nu arbetat i det närmaste de 120 timmar som tidigare beviljats inom ramen för rättshjälp och han begärde att rättshjälpen skulle utsträckas till 150 timmar. I september 2014 avslog tingsrätten hans begäran. Beslutet överklagades till hovrätten. Tingsrätten fortsatte att bereda målet och båda parter förelades genom sina ombud att lämna in uppgifter i enlighet med vad som beslutades vid den muntliga förberedelsen och därefter. Båda ombuden inkom med uppgifter, men B.L. påpekade att intill dess frågan om utvidgad rättshjälp slutligt prövats skulle han begränsa sitt arbete. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut den 18 december och Högsta domstolen meddelade den 12 mars 2015 att prövningstillstånd inte beviljades.

B.L. kom i november 2014 in med en begäran om förskottsbetalning om 111 timmars arbete. Tingsrätten fattade den 28 januari 2015 beslut att bevilja ett förskott motsvarande arbete under 60 timmar, med motivering att det arbete B.L. lagt ned motsvarade 60 timmars arbete.

Den 28 januari 2015 förelade tingsrätten igen parterna att inkomma med slutlig bevisuppgift och återigen med förtydligande att ytterligare rättslig hjälp inte skulle sökas.

B.L uppgav att han inte kunde lägga ned mer arbete eftersom han arbetat den av honom beviljade tiden. Han begärde inte sitt entledigande. Han meddelade också att han hade haft svårigheter att nå R.S. för att få klartecken om hon personligen skulle betala hans arbete till den del det översteg 120 timmar.

Från sommaren 2014 till maj 2015 gav parterna in huvuddelen av de handlingar och lämnade de uppgifter som tingsrätten förelagt dem. En stor del av denna tid upptog dock frågor huruvida B.L. kunde/ville arbeta som rättshjälpsbiträde för R.S. Frågor som kunde tingsrätten låta rättshjälpen upphöra trots att tingsrätten ansåg att det fanns utrymme för många timmars arbete inom rätthjälpens ram, kunde tingsrätten entlediga B.L. som rättshjälpsbiträde utan hans eller R.S:s begäran och samtidigt förordna annat rättshjälpsbiträde eller fanns skäl att förordna god man för R.S? Innan dessa frågor hade besvarats ansåg jag inte att huvudförhandling kunde hållas i målet.

I maj 2015 greps och häktades R.S. Den 27 maj 2015 tillställde tingsrätten R.S. en skrivelse med bland annat uppgifter om att tingsrätten ansåg att det fanns utrymme för mer arbete inom den henne beviljade rättshjälpen men att B.L. – av skäl som tingsrätten hade förståelse för – inte ansåg sig kunna utföra mer arbete eftersom han uppgett sig ha arbetat de beviljade 120 timmarna.

Tingsrätten förelade R.S. att yttra sig över om hon önskade få rättshjälpen upphörd eller begärde byte av rättshjälpsbiträde. Tingsrätten förelade också henne och J.S. att yttra sig över om tingsrätten kunde kalla till huvudförhandling genast med hänsyn till att R.S. nu befann sig i Sverige eller om det var lämpligt att under tiden hon var frihetsberövad hålla partsförhör med henne utom huvudförhandlingen. J.S. uppgav att sedan L nu kommit i hans vård var målet inte klart för huvudförhandling eftersom en vårdnadsutredning krävdes. Skrivelse kom inte att översättas för R.S. på häktet, men efter att jag kontaktat ansvarig utredare översattes skrivelsen i samband med att R.S. i månadsskiftet juni/juli hördes under förundersökningen.

R.S. begärde byte av rättshjälpsbiträde. Den person hon ville skulle företräda henne, U.R., har tidigare varit åklagare och såsom åklagare var det också hon som hävde utevarohäktesbeslutet. Tingsrätten ifrågasatte om föreslagen person skulle förordnas som biträde men efter att hon kommit in med ett yttrande i frågan beslutade tingsrätten den 17 augusti 2015 om byte av rättshjälpsbiträde och den av R.S. önskade personen förordnades som nytt rättshjälpsbiträde.

Som nämnts dömdes R.S. till fängelse och den 18 september 2015 höll tingsrätten muntlig förberedelse i målet. Båda parter yrkade bl.a. ensam vårdnad men ingen av dem yrkade detta interimistiskt. Tingsrätten beslutade dock interimistiskt om umgänge mellan R.S. och L. Samtidigt förordnades om en vårdnadsutredning som ska vara klar den 7 december 2015, dvs. inom den mellan tingsrätten och socialtjänsten överenskomna tiden för en vårdnadsutredning. Tingsrätten har till socialtjänsten uppgett att med hänsyn till målet kan anstånd inte påräknas.

Av lagmannens yttrande framgår bl.a. följande.

Min utgångspunkt är att det inte kan anses rimligt att ett mål om bl.a. vårdnad om barn fortfarande pågår sju år efter det att det inleddes. Samtidigt måste tilläggas att omständigheterna i målet har varit mycket speciella.

Målet måste bedöma som ett ovanligt komplicerat familjemål. Detta med anledning av de rättsliga frågor som uppkommit på grund av att modern tagit med sig barnet till Brasilien. Även frågorna om rättshjälp och byte av rättshjälpsbiträde har med nödvändighet medfört fördröjningar i handläggningen.

Parternas agerande måste också sägas ha försvårat handläggningen. Särskilt gäller detta moderns agerande att ta med sig barnet till Brasilien. Detta handlande har hon […] också dömts för när hon återvänt till Sverige.

Även ombudens agerande har inverkat negativt på handläggningstiden. Deras yrkanden har inte alltid varit konkreta och de har inte heller alltid fullt ut följt de förelägganden som tingsrätten meddelat. Någon gång har det också varit svårt att tolka vad det ena ombudet velat visa med ingivna handlingar.

Eftersom målet gäller familjerättsliga förhållanden är det självfallet ett mål som har mycket stor betydelse för båda parterna. Det är därmed ett mål som förutsätter en särskilt skyndsam handläggning. I tingsrättens handläggning finns perioder av inaktivitet. […] Det har även förekommit att handlingar har skickats över till ombuden utan förelägganden om svar och utan, som det förefaller, bevakningar. Tingsrätten har inte fattat beslut när yrkanden har framställts och parterna har inte förelagts att komplettera sina yrkanden i den utsträckning som behövts. Rättshjälpsfrågan har också dragit ut på tiden.

Två gånger om året har målet redovisats till mig tillsammans med övriga mål som är äldre än ett år. Jag har då kontrollerat att åtgärder pågår och kunnat konstatera att målet varit svårt att hantera på grund av att moder och barn befunnit sig i Brasilien.

Nu pågår en aktiv handläggning med förhoppningen att målet ska kunna avslutas i början av nästa år.

Trots svårigheterna i målet blir ändå min sammanfattande bedömning att målets handläggningstid inte kan anses svara upp mot de krav på rättegång inom skälig tid som finns i artikel 6.1 i Europakonventionen.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Sedan den 1 januari 2011 finns i regeringsformen ett uttryckligt krav på att en rättegång ska genomföras inom skälig tid (2 kap. 11 § andra stycket RF). Vidare gäller att rätten ska driva förberedelsen av ett mål med inriktning på ett snabbt avgörande (42 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken, RB). Detta ska rätten fullgöra genom formell och materiell processledning. Rätten ska alltså dels styra upp processens yttre ramar, dels verka för att tvistefrågorna blir klarlagda (jfr 42 kap. 8 § andra stycket RB). Det är viktigt att rätten agerar med fasthet i dessa avseenden och hela tiden är aktiv under förberedelsen.

För att främja snabbheten under förberedelsen av ett tvistemål är rätten skyldig att upprätta en tidsplan för målets handläggning om det inte är obehövligt på grund av målets beskaffenhet eller av något annat skäl (42 kap. 6 § fjärde stycket RB). En omsorgsfullt upprättad tidsplan medför en uppstramning och effektivisering av förberedelsen och ger såväl parterna som rätten en god överblick över processen och vilka åtgärder som återstår att vidta för att kunna avgöra målet. Det skapar förutsättningar för en snabbare handläggning (se JO:s beslut den 21 december 2015 i dnr 6730-2014).

Även artikel 6.1 i Europakonventionen innehåller ett krav på att en rättegång i mål rörande bl.a. civila rättigheter och skyldigheter ska hållas inom skälig tid. Den aktuella domstolsprocessen omfattas av artikel 6.1 Europakonventionen och dess krav på domstolsprövning inom skälig tid. Frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Europadomstolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Förutom den totala handläggningstiden beaktas särskilt vid bedömningen målets komplexitet, parternas agerande, domstolarnas handläggning av målet samt vad som har stått på spel för den enskilde.

Mål som rör vårdnad om och umgänge med barn tillhör den kategori av mål som ger domstolarna en mer långtgående skyldighet att se till att utredningen drivs framåt mot ett avgörande (se t.ex. Hoppe mot Tyskland, no. 28422/95, dom den 5 december 2002, § 54, och Nuutinen mot Finland, no. 32842/96, dom den 24 april 2007, § 110).

Inom ramen för bedömningen av domstolarnas handläggning av målet fäster Europadomstolen särskild vikt vid om det har förekommit längre perioder av inaktivitet. Europadomstolen har slagit fast att en konventionsstat inte kan hållas ansvarig för förseningar som är hänförliga till en parts agerande (se t.ex.Buchholz mot Tyskland, no. 7759/77, dom den 6 maj 1981, § 49,  Eckle mot Tyskland, no. 8130/78, dom den 15 juli 1982, § 82, Erkner och Hofauer mot Österrike, no 9616/82, dom den 23 april 1987, § 68 och Wiesinger mot Österrike, no. 11796/85, dom den 30 oktober 1991, § 57). Även mycket långa handläggningstider kan godtas i vissa fall (Ciricosta och Viola mot Italien, no. 19753/92, dom den 4 december 1995, där en total handläggningstid om 15 år i ett dispositivt tvistemål inte innefattade en överträdelse trots att målet i det läget fortfarande var pågående).

Enligt artikel 8.1 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. I artikel 8.2 sägs att offentlig myndighet inte får inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd i lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

I flera av Europadomstolens avgöranden i frågor om vårdnad och umgänge har den centrala frågan varit om domstolar och myndigheter agerat tillräckligt kraftfullt för att möjliggöra för en far eller en mor att utöva sina föräldrarättigheter. I Strömblad mot Sverige, no. 3684/07, dom den 5 april 2012, hade en vårdnadsprocess pågått i nästan fem år. Eftersom fadern under tiden hindrats i utövandet av umgängesrätt, hade hans utsikter till framgång i vårdnadsfrågan kraftigt försvagats till följd av tidsutdräkten. Detta ansågs inte förenligt med artikel 8.

Handläggningen av målet

Målet kom in till tingsrätten den 30 april 2008, dvs. för mer än sju och halvt år sedan. Lagmannen har i sitt yttrande konstaterat att handläggningen av målet tagit alltför lång tid. Av utredningen framgår att handläggningen har varit förenad med särskilda svårigheter på grund av att R.S. och L har befunnit sig i Brasilien under större delen av tiden. Det kan också konstateras att R.S. inte verkar ha haft något större intresse av att medverka till att målet ska slutligt avgöras av domstolen och att parternas, särskilt R.S., agerande, har fördröjt målets handläggning. Förutom att R.S. tagit med sig L till Brasilien och inte varit villig att inställa sig personligen vid tingsrätten, har parterna inte alltid följt tingsrättens förelägganden.

Som tingsrätten angett har det emellertid förekommit perioder av inaktivitet. Det har varit fråga om ett antal perioder där några egentliga handläggningsåtgärder inte verkar ha vidtagits under flera månader. Det har även förekommit att handlingar skickats över till ombuden utan förelägganden om svar och utan, som det förefaller, bevakningar. Tingsrätten har inte alltid fattat beslut när yrkanden har framställts och parterna har inte förelagts att komplettera sina yrkanden i den utsträckning som behövts. När parterna har förelagts att inkomma med kompletteringar har tingsrätten inte heller i tillräcklig utsträckning kontrollerat om efterfrågade kompletteringar faktiskt getts in.

Särskilt anmärkningsvärt är att det tog så lång tid som fyra år och åtta månader från det att frågan väcktes till dess att tingsrätten meddelade beslut i frågan om domstolen var behörig att pröva S.A:s talan om vårdnad. Utredningen ger inte något klart svar på varför beredningen i denna del tog så lång tid. En bidragande orsak tycks dock ha varit att tingsrätten inte kontrollerade den uppgift som i september 2010 lämnades om att det inte längre förelåg tvist om att tingsrätten var behörig att ta upp frågan om vårdnad till prövning. Såvitt framgår av utredningen här var yrkandena i målet något oklara, men det stod klart att S.A. yrkade att han skulle tillerkännas ensam vårdnad om L. Bestämmelser om domsrätt i mål rörande vårdnad och anslutande frågor finns i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (jfr även NJA 2011 s. 499). Varken R.S. ovilja att medverka i domstolsprocessen eller parternas agerande i övrigt borde ha inneburit något hinder för tingsrätten att tidigare ta ställning till frågan om domsrätt. Frågan var av avgörande betydelse för målets fortsatta handläggning och det är allvarligt att den inte handlagts med större skyndsamhet.

I juli 2008 framställde R.S. ett yrkande om att S.A. skulle utge underhållsbidrag. Yrkandet framställdes även interimistiskt, men preciserades beloppsmässigt först i november 2009. Såvitt framgår av utredningen meddelade tingsrätten aldrig något interimistiskt beslut. Enligt tingsrättens uppgifter var det först vid den muntliga förberedelsen i juni 2014 som det klargjordes att R.S. inte påkallade något interimistiskt beslut. Enligt tingsrätten återkallades det interimistiska yrkandet under sommaren 2015. Såvitt framgår av dagboksbladet i målet återkallades dock det interimistiska yrkandet redan i augusti 2013. Det hade redan då förflutit knappt fyra år sedan yrkandet preciserades och tre år sedan motpartsombudet yttrade sig över yrkandet. Detta är självfallet oacceptabelt.

Förberedelsen kan vara muntlig eller skriftlig (42 kap. 9 § RB). Det är rätten som avgör formen för förberedelsen, men rätten bör självfallet välja den form som snabbast och effektivast för målet framåt. I detta fall höll tingsrätten muntlig förberedelse i målet först i juni 2014, dvs. när målet hade pågått i över sex år. Som det får uppfattas är en förklaring till detta att tingsrätten inte ansåg det vara meningsfullt att hålla muntlig förberedelse utan R.S. personliga medverkan. Det verkar i vart fall ha varit ett skäl till att sammanträdena för muntlig förberedelse ställdes in i juni 2008 och mars 2009. Med hänsyn till de svårigheter som uppenbarligen har funnits att, genom skriftväxling, reda ut parternas talan kan tingsrättens ställningstagande diskuteras. Enligt min mening torde – även om båda parterna inte kunde förväntas inställa sig personligen – ett sammanträde på ett tidigare stadium bättre ha gagnat förberedelsens syfte. Det bör dessutom framhållas att tingsrätten i ett fall som detta noga bör överväga vilka rättsliga möjligheter som finns för att driva målet framåt, t.ex. genom parternas medverkan vid muntlig förberedelse per telefon (se 5 kap. 10 § RB) och genom att utfärda kallelser med föreläggande om vite (jfr bl.a. 9 kap. 7 § andra stycket, 32 kap. 6–8 §§ och 42 kap. 12 § RB).    

Under målets handläggning har det även uppkommit frågor om hur R.S. rättshjälp ska hanteras. Tingsrätten har angett att hanteringen av dessa frågor med nödvändighet har medfört fördröjningar i handläggningen. Jag ifrågasätter inte att frågorna har krävt viss tid för utredning och övervägande från tingsrättens sida, men de kan inte anses ha varit så komplicerade att de på något avgörande sätt borde ha påverkat målets handläggningstid. Det bör anmärkas att frågorna om rättshjälpens upphörande osv. uppkom först en bit in på år 2015 och närmast får uppfattas som en konsekvens av den redan då exceptionellt långa handläggningstiden.

Det bör tilläggas att JO i flera beslut har påtalat vikten av att tingsrätten upprättar en tidsplan för ett tvistemåls handläggning om det inte är obehövligt på grund av målets beskaffenhet eller av något annat skäl (se JO 2015/16 s. 38, s. 83 och 86, dnr 6418-2013, 7131-2014 och 382-2015). Genom att upprätta en tidsplan kan domstolen ofta förhindra att ett mål lever sitt eget liv och i stället ta kontroll över handläggningen (se JO:s beslut den 21 december 2015 i dnr 6730-2014).

Såvitt framgår av utredningen här har tingsrätten, trots att det funnits ett uppenbart behov av detta, inte upprättat någon tidsplan för målets handläggning. En tidsplan hade klargjort för såväl tingsrätten själv som parterna hur planeringen för målet såg ut och tingsrätten hade varit tvungen att kontinuerligt följa upp den. Därigenom hade domstolen kunnat få en bättre kontroll över handläggningen.

Lagmannens ansvar

Enligt 1 § förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion har en domstolschef ett ansvar för tingsrättens verksamhet och ska se till att verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt. Grunderna för fördelningen av arbetsuppgifterna och de övriga bestämmelser som behövs för verksamheten i tingsrätten ska framgå av arbetsordningen (8 § i förordningen).

JO har i flera ärenden (bl.a. i JO 2008/09 s. 42) betonat vikten av att en tingsrätt har fungerande rutiner för kontroll av äldre mål och ärenden som inte är avgjorda. JO har konstaterat att ansvaret för att det finns ett sådant kontrollsystem ytterst vilar på lagmannen i egenskap av chef för domstolen. Sådana genomgångar måste ske med viss regelbundenhet på varje enhet eller rotel.

I detta fall har målet tillsammans med övriga mål som är äldre än ett år redovisats för lagmannen två gånger om året. Genomgångar har alltså skett med sådan regelbundenhet som normalt sett är tillräcklig. Jag kan dock konstatera att lagmannen i detta fall borde ha agerat mera kraftfullt.  Trots den anmärkningsvärt långa handläggningstiden, har hon, såvitt framgår, inte inhämtat närmare information om målets handläggning och inte heller vidtagit några konkreta åtgärder för att se till att driva förberedelsen framåt.

Sammanfattning och avslutande synpunkter

De redovisade bristerna vid tingsrättens handläggning har sammantaget bidragit till att målet – som ännu inte är avgjort – har haft en oacceptabelt lång handläggningstid. Tingsrätten har inte uppfyllt kravet i 42 kap. 6 § tredje stycket RB, att driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande. Den utdragna handläggningen beror bl.a. på att tingsrätten inte har agerat med den fasthet och aktivitet som krävs av en domstol. Tingsrätten förtjänar kritik för sin handläggning av målet.

Med hänsyn till att främst R.S., genom sitt eget agerande, har bidragit till att väsentligen förlänga handläggningstiden är jag dock inte beredd att på nuvarande underlag konstatera att parternas rätt till en rättegång in­om skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har åsidosatts. Såsom framgått ovan ansvarar inte staten för förseningar som är hänförliga till en parts agerande. I ljuset av den tidigare nämnda domen från Europadomstolen i målet Strömblad mot Sverigekan det, om Justitiekanslern får anledning att återkomma i frågan, också finnas skäl att överväga om Malmö tingsrätt i detta fall har agerat tillräckligt kraftfullt för att möjliggöra för S.A. att utöva sina föräldrarättigheter (artikel 8 i Europakonventionen).

Tingsrätten har angett att det nu pågår en aktiv handläggning med förhoppningen att målet ska kunna avslutas i början av detta år. Jag konstaterar dock att tingsrätten den 25 november 2015 har beviljat socialnämnden anstånd med att lämna upplysningar (jfr 6 kap. 19 § första stycket föräldrabalken). Det finns skäl att understryka vikten av att målet prioriteras på ett sådant sätt att det snarast möjligt kan avgöras av domstolen. 

Avslutningsvis vill jag påminna om att Justitiekanslern genomförde en inspektion vid Malmö tingsrätt i november 2012. I protokollet från inspektionen underströks vikten av att tingsrätten på ett aktivt sätt driver handläggningen av målen framåt. Detta gäller inte minst i familje­mål, där en utdragen rättegång ofta står i strid med barnens bästa. En pågående process riskerar att öka mot­sätt­ningarna mellan part­er­na och därmed minska förutsättningarna att sam­ar­beta kring barnen. Detta förtjänar att framhållas på nytt.