Remissvar över betänkandet Mål och myndighet - en effektiv styrning av jämställdhetspolitiken (SOU 2015:86)

Genomgången av de förslag som läggs fram i betänkandet och de över­väg­an­den som görs där har skett med de utgångspunkter som Justitie­kanslern främst har att beakta.

Av betänkandet framgår att det fortfarande brister i jämställdheten på många områden. Det är naturligtvis av yttersta vikt att det vidtas adekvata åtgärder för att eliminera dessa brister.

Utredningen har pekat på olika alternativ för att effektivisera jämställd­hets­politikens genomförande och uppföljning. Utredningen har stannat för förslaget att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet som bl.a. ska ta över vissa av de arbetsuppgifter som nu utförs inom Regeringskansliet, hos vissa länsstyrelser och vid vissa universitet.

Enligt min mening saknas det en tillräcklig djup och bred analys av de för- och nackdelar som inrättandet av en ny myndighet skulle innebära jämfört med alter­nativa lösningar för att effektivisera styrningen av jämställdhets­politiken. Jag anser t.ex. att det bör göras en djupare analys av om det går att samordna jämställdhetsfrågorna inom Regeringskansliet på ett effek­tivare sätt än vad som nu är fallet sam­tidigt som någon eller några av de uppgifter som den nya myndigheten föreslås få i stället läggs på en särskild enhet hos Diskrimin­erings­­ombudsmannen (DO). Under förutsättning att de uppdrag som läggs på DO inte avser direkt genomförande av jämställdhetspolitik utan t.ex. analys av utvecklingen rörande jämställdhet i samhället, torde ett sådant alternativ vara förenligt med de s.k. Parisprinciperna. Genom att ge DO utökat mandat skulle även den kompetens och de resurser som finns inom myndigheten kunna tas till vara på ett sätt som inte är möjligt om en ny jämställdhetsmyndighet inrättas.

Jag konstaterar också att det i betänkandet föreslås att vissa uppgifter inom jämställdhetspolitiken ska ligga kvar hos bl.a. länsstyrelserna, Social­styrelsen och vissa universitet även efter inrättandet av en jämställd­hetsmyndighet. Enligt utredningens bedömning finns det skäl att se över ansvarsfördelningen mellan den nya myndigheten och andra myndigheter i syfte att säkerställa en effektiv samverkan mellan myndigheterna (se betänkandet, s. 494). Enligt min mening borde en sådan analys göras innan  regeringen fattar beslut i frågan om en jämställdhetsmyndighet ska inrättas eftersom slutsatsen skulle kunna bli att det är lämpligare att fördela uppgifterna på redan befintliga myndigheter.

Sammanfattningsvis avstyrker jag att en jämställdhetsmyndighet inrättas utan att det genomförs en djupare och bredare analys av alternativa lösningar för att effektivisera genomförandet och uppföljningen av jämställdhetspolitiken.