Remissyttrande över promemorian Dröjsmålstalan enligt den nya tullagen – en kompletterande promemoria till betänkandet SOU 2015:5

Justitiekanslern har tidigare getts tillfälle att yttra sig över betänkandet En ny svensk tullagstiftning, SOU 2015:5. I det ärendet hade Justitiekanslern inga synpunkter. Till följd av remissinstansernas yttranden föreslås nu ett tillägg till betänkandet. Det föreslagna tillägget rör möjligheten att föra en s.k. dröjsmålstalan mot Tullverket när myndigheten inte har fattat beslut inom ramen för de tidsfrister som uppställs i den underliggande EU-förordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning [EU] nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen).

Justitiekanslern har granskat förslaget med utgångspunkt i de intressen som myndigheten främst har att beakta.

Justitiekanslern kommer i kontakt med problemet med alltför långa hand­läggnings­tider hos vissa myndigheter både inom ramen för sin tillsyns- och skaderegleringsverksamhet. Långa handläggningstider är framför allt ett problem för enskilda. Dessa kan dock även leda till att staten ådrar sig ett skadeståndsansvar. Mot denna bakgrund välkomnar Justitiekanslern att olika åtgärder vidtas för att snabba på och effektivisera handläggningen hos de myndigheter där det finns problem.

Såsom påpekas i promemorian har frågan om att införa en generell dröjs­måls­talan i svensk förvaltningsrätt diskuterats under lång tid. Behovet har framför allt uppstått som en följd av att detta rättsmedel finns att tillgå i många andra europeiska rättsordningar. I betänkandet En ny förvaltningslag, SOU 2010:29 analyseras frågan och ett författningsförslag ges. Förslaget har ännu inte lett till någon lagstiftning, vilket Justitiekanslern menar hade varit en bättre modell än att sektorsvis införa nya bestämmelser. Justitie­kanslern delar dock bedömningen i promemorian att ett förslag i den riktning som nu föreslås måste läggas för att uppnå det resultat som EU:s lagstiftare kommit fram till.

När det gäller konsekvenserna av det konkreta förslaget ser Justitiekanslern behov av att yttra sig kring några frågor. En första fråga är hur de ärenden där ansökan ”ska anses ha avslagits” till följd av Tullverkets dröjsmål ska handläggas i förvaltningsdomstol. I dessa ärenden blir förvaltningsdomstol­en i praktiken första instans att handlägga ärendet eftersom det till följd av dröjsmålet aldrig har prövats i sak av myndig­heten. Justitiekanslern saknar här en analys av vilken sorts ärenden som kan komma att handläggas på detta sätt. Utan en sådan analys går det inte att bedöma om det är lämpligt att en domstol handlägger dessa ärenden som första instans. I vart fall torde det krävas att domstolen i samtliga dessa fall begär in ett yttrande från myndigheten innan beslut fattas. Det kan då ifrågasättas om förslaget leder till några egentliga tidsvinster.

Promemorian innehåller inte heller någon analys av hur Tullverkets handläggnings­tider förhåller sig till de tidsramar som uppställs i förordningen och då inte heller om det kan förväntas att dröjsmålstalan kommer att bli vanligt förekommande eller endast användas i undantagsfall. Utan en sådan analys är det svårt att skaffa sig en bild av om rättsmedlet kommer att bli användbart och i vilken mån förslaget kommer att leda till att förvaltnings­­domstolarna tvingas handlägga en mängd ärenden som avslagits endast till följd av Tullverkets dröjsmål. De beslut från JO och JK som promemorian hänvisar till rör endast Tullverkets handläggningstider när det gäller myndighetens skyldighet att meddela obligatoriska omprövnings­­beslut men tar inte upp Tullverkets handläggningstider i stort.

Det finns inte heller några skäl till varför Tullverket ska vara skyldig att fatta sitt beslut inom en månad från det att en domstol har förklarat att ärendet onödigt fördröjts. I de andra liknande regleringarna som promemori­an hänvisar till har myndigheten i de allra flesta fall en längre tid att agera efter det att en domstol har förklarat att ärendet onödigt uppe­hållits. I vilken mån Tullverket kan förväntas klara kravet besvaras inte av promemorian.

I promemorian anges att effekten av bestämmelsen förväntas bli förkortade handläggningstider hos Tullverket. Promemorian ger dock inget svar på frågan om tyngdpunkten i beslutsfattandet istället kommer att förskjutas till förvaltningsdomstol och i vilken mån reformen verkligen leder till ett mer effektivt och ändamålsenligt beslutsfattande inom rimlig tid för sektorn som sådan.

Samman­fattningsvis är det Justitiekanslerns uppfattning att konsekvenserna av förslaget bör beredas ytterligare innan förslaget leder till lagstiftning.