Kritik mot en tingsrätt för att domstolens rutiner för anlitande av tolk inte stått i överensstämmelse med 5 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår SL:s anspråk.

Justitiekanslern riktar kritik mot Lunds tingsrätt för att domstolens rutiner för anlitande av tolk inte har stått i överensstämmelse med 5 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken.

Ärendet

Anspråket

SL har begärt skadestånd av staten med ett ospecificerat belopp motsvarande den ersättning han skulle ha fått om han hade förordnats som tolk vid tre häktningsförhandlingar i Lunds tingsrätts mål B 1806-13 och huvudförhandlingen i samma mål.

Till stöd för anspråket har SL anfört bl.a. följande. Han bor i Malmö. Han är auktoriserad tolk i albanska och har dessutom speciell kompetens för tolkning inom rättsväsendet (s.k. rättstolk). Han anmäler Lunds tingsrätt för att – i strid med 5 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken – vid vissa tillfällen ha förordnat icke auktoriserade tolkar i albanska språket i stället för auktoriserade. Det har skett systematiskt men för hans del handlar det om tre häktningsförhandlingar i mål B 1806-13 och huvudförhandlingen i samma mål. Av de sex tolkar som förordnades för huvudförhandlingen var endast två auktoriserade. Han har inte förordnats som tolk vid dessa tillfällen trots att han hade kunnat närvara vid förhandlingarna. Om domstolen hade följt gällande regelverk är det mycket sannolikt att han skulle ha förordnats som tolk eftersom han är den enda rättstolken i albanska i Skåne län. Enligt Domstolsverkets rekommendationer ska rättstolkar i första hand anlitas.

Yttrandet från tingsrätten

Justitiekanslern har hämtat in ett yttrande från Lunds tingsrätt, lagmannen. Tingsrätten har överlämnat åt Justitiekanslerns bedömning om skadeståndsskyldighet föreligger och anfört bl.a. följande.

Inledningsvis vill tingsrätten framhålla att Lunds tingsrätt sedan lång tid tillbaka eftersträvat att i så hög grad som möjligt anlita i första hand rättstolkar och i andra hand auktoriserade tolkar vid alla former av muntliga förhandlingar och översättningar där tolk erfordras. Vikten av att kvalificerade tolkar anlitas vid domstolsförhandlingar har flera gånger diskuterats vid domarmöten. Domarna vid tingsrätten har då varit fullständigt eniga om att rättstolk eller auktoriserad tolk alltid är eftersträvansvärt. Detta synsätt har också dokumenterats i de rutiner som gällt och alltjämt gäller vid Lunds tingsrätt.

I sak håller jag alltså med SL om att anlitande av kvalificerade rättstolkar eller i andra hand auktoriserade tolkar vid alla typer av förhandlingar är en viktig rättssäkerhetsfråga för parterna och att sådana tolkar undantagslöst bör anlitas då detta är möjligt. Jag och mina kollegor har upplevt problemet med brist på rättstolkar och auktoriserade tolkar i vissa språk som allvarligt och det har varit ett starkt önskemål att åtminstone endast auktoriserade ska anlitas.

Detta har inte varit praktiskt möjligt då sådana ofta inte kunnat beställas. Att det generellt råder en allvarlig brist på kompetenta tolkar bekräftas i Statskontorets rapport 2012:2, "En tolkningsfråga. Om auktorisation och åtgärder för fler och bättre tolkar". Denna brist drabbar också Lunds tingsrätt, även om tillgången här kanske är bättre än i andra delar av landet.

Vissa brister har funnits i tingsrättens rutiner vid beställning av tolkar, vilka jag uppmärksammats på av SL och genom hans anmälan.

Bristerna har enligt min uppfattning främst bestått i

     a) att den personal som beställer tolkar genom tolkförmedling inte tillräckligt tydligt har uppmärksammats på det nya ramavtal som Statens inköpscentral vid Kammarkollegiet ingått och som gällt sedan den 1 november 2013. Detta avtal borde också ha medfört en ändring i tingsrättens skriftliga rutiner för tolkbeställning, vilket inte skett, samt

      b) att domstolshandläggarna inte tillräckligt tydligt informerats om att avtalet inte hindrar att tingsrätten självständigt anlitar tolk utan att gå via tolkförmedling och om att det är möjligt att söka efter rättstolkar och auktoriserade tolkar på Kammarkollegiets webbplats. Många domstolshandläggare har därför varit av uppfattningen att de varit hänvisade till företaget Språkservice vid tolkbeställning och att de, först då beställning genom detta företag inte varit möjligt, haft rätt att anlita annan tolk.

De nu nämnda bristerna har rättats till sedan tingsrätten uppmärksammats på dem och de rutiner som gäller sedan mitten av maj månad 2014 överensstämmer enligt min uppfattning med gällande författningsbestämmelser och ramavtal. Berörda domstolshandläggare har än en gång särskilt informerats om vikten av att i alla fall då detta är möjligt anlita i första hand rättstolk och i andra hand auktoriserad tolk.

Beställningen av tolkar till det i anmälan nämnda brottmålet B 1806-13 har inte skett i enlighet med de normala rutinerna vid domstolen utan genom att en samman-ställning av tolkbehov översändes till Språkservice som därefter anskaffade tolkar i enlighet med beställningen. Detta har berott på målets omfattning och det stora antalet tolkar som krävdes. I normala fall hade beställning inte skett på detta sätt.

[…]

Det är djupt beklagligt att det nya ramavtalet för upphandling av tolkförmedlingstjänster inte genast fick genomslag i tingsrättens interna handläggningsrutiner. Såvitt jag kunnat utröna informerades alla medarbetare om det nya avtalet på Domstolsverkets intranät "Doris" den 14 januari 2014. Huruvida information om avtalet dessförinnan skett till en mera begränsad krets på annat sätt, t.ex. genom publicering i Chefsnytt eller genom e-post från Kammarkollegiet till landets domstolschefer eller domstolsadministratörer har jag inte kunnat utreda, men tror inte att så är fallet. Jag tillträdde själv som tf. lagman först den 1 mars 2014.

Sedan jag uppmärksammats på att vi inte tillämpade det senaste ramavtalet har rutinerna ändrats så att det numera tillämpas. Jag övervägde också möjligheten att byta ut någon av de icke-auktoriserade tolkarna i mål B 1806-13 mot SL.

[…]

Justitiekanslerns bedömning

Skadestånd

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndig­hets­utövning i sådan verksamhet som staten svarar för.

I 5 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken, i den lydelse lagrummet fick den 1 oktober 2013, anges följande i de två första meningarna. Rätten ska, om det är möjligt, förordna en tolk som är auktoriserad att biträda som tolk i målet. I annat fall ska en annan lämplig person förordnas.

Det kan konstateras att Lunds tingsrätts beställning och förordnande av tolkar i samband med de fyra förhandlingar som SL tar upp inte har utgjort myndighetsutövning i förhållande till honom då det inte är han som har förordnats. Av den skadeståndsrättsliga principen om skyddat intresse (även kallad normskyddsläran m.m.) följer därmed att ett eventuellt skadeståndsansvar med anledning av den påstått felaktiga myndighets-utövningen inte gäller gentemot honom. De aktuella meningarna i 5 kap. 6 § rättegångsbalken kan över huvud taget inte anses ha tolkarna som skyddat intresse (jfr bakomliggande EU-direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden). Redan med hänsyn till det nu anförda saknas förutsättningar att bifalla SL:s ersättningsanspråk.

Tillsyn

Utredningen visar att Lunds tingsrätts rutiner för anlitande av tolkar har inneburit att auktoriserade tolkar ibland inte har förordnats trots att sådana har funnits tillgängliga i närområdet. Detta har inte stått i överensstämmelse med 5 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken, i den lydelse lagrummet fick den 1 oktober 2013. Tingsrätten kan inte undgå kritik för detta. Av utredningen framgår emellertid också att tingsrätten i maj 2014, när den uppmärksammats på förhållandet, ändrade sina rutiner.