Skadeståndsanspråk mot staten med anledning av polismyndighetens beslut att spärra tre pass

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern tillerkänner SS ersättning med 18 390 kr och uppdrar åt Rikspolisstyrelsen att se till att beloppet betalas ut till honom.

Justitiekanslern avslår SS:s anspråk på ersättning i övrigt

Ärendet

Bakgrund 

I samband med att SS i juli 2013 reste på semester med sina två barn till Kosovo gjor­de mamman till barnen en anmälan till Polismyndigheten i Värmland angående egenmäktighet med barn. Enligt henne hade SS sagt att han inte hade för avsikt att återvända till Sverige med barnen. En jouråklagare beslutade att anhålla SS i hans frånvaro. Trots att åklagaren inte hade gett direktiv om att SS:s och barnens pass skulle spärras, så spärrades passen av polismyndigheten. SS och barnen blev därför stoppade av polis i Ungern den 14 juli 2013. Dagen efter kontaktades Familjerätten, Socialförvaltningen i Karlstad. Det kom då fram att det inte fanns något hinder mot att SS åkte på semester med barnen. Åklagaren beslutade samma dag att inga tvångsmedel var aktuella mot SS. Spärren av passen gick dock inte att häva. Förundersökningen om egenmäktighet med barn lades ner med motiveringen att det saknades anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal förövats. Provisoriska pass utfärdades på ambassaden i Budapest och med vilka familjen kunde resa hem till Sverige. 

Anspråket

SS har, som han slutligen har bestämt sitt anspråk, begärt ersättning med sammanlagt 33 390 kr med anledning av att polismyndigheten felaktigt beslutat att spärra hans och hans två barns pass. SS befann sig tillsammas med sina två barn i Ungern när passen spärrades. Då de inte kunde resa vidare drabbades han av merkostnader och förstörd semester. Den begärda ersättningen avser följande.

-          1 135 kr kostnader för resa och hotell i Budapest,

-          4 860 kr kostnad för nya resehandlingar,

-          6 635 kr kostnad för flygresa från Budapest till Sverige (inklusive extrakostnad för bagage),

-          2 122 kr för buss, hotell och tågresa efter återkomsten till Sverige,

-          1 388 kr kostnad för telefonsamtal med anledning av polismyndighetens beslut om återkallelse av passen,

-          500 kr utlägg till en kamrat som körde SS från Karlstad till hans bostad i Arvika,

-          700 kr utlägg till en annan kamrat som såg till att SS:s bagage återsändes till Sverige,

-          1 050 kr nya passhandlingar för SS och hans barn,

-          15 000 kr ersättning för förstörd semester.

Utredningen

Rikspolisstyrelsen har, tillsammans med ett eget yttrande och ett yttrande från polismyndigheten, överlämnat ärendet till Justitiekanslern för prövning.

Polismyndigheten har i sitt yttrande anfört bl.a. följande.

[---]

 

Att spärra ett pass är en rent administrativ åtgärd i RES-systemet i samband med en återkallelse av ett pass i enlighet med bestämmelsen i passlagen. I aktuellt ärende framgår att det redan vid ett tidigt skede kunde konstateras att barnen befann sig utomlands. Någon möjlighet att återkalla passet med stöd av 12 § första stycket 2 passlagen har inte funnits då ett krav är att barnet vistas här i landet. Den personefterlysning som gjordes skulle i och för sig ha medfört att SS med barn skulle ha stoppats i någon gränsövergång. Åklagaren beslutade dock den 15 juli 2013 att inga tvångsåtgärder var aktuella för S. S med barn hade således redan den 15 juli 2013 kunnat återuppta sin semesterresa utan huvudparten av de merkostnader som S nu åsamkats.

 

[---]

 

Rikspolisstyrelsen har i sitt yttrande anfört bl.a. att beslutet att spärra de tre passen har fattats som ett led i ett ärende rörande återkallelse av pass. Eftersom det inte fanns stöd i passlagen för att besluta om återkallelse av passen fanns det inte heller något stöd för att besluta om att spärra passen. Riks­polisstyrelsen har tillstyrkt att SS tillerkänns begärd ersättning för förmögenhetsskada och avstyrkt anspråket i den del som avser ideellt skadestånd.

 

SS har beretts tillfälle att lämna synpunkter på Rikspolisstyrelsens yttrande.

 

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 12 § passlagen (1978:302) gäller följande. Passmyndigheten ska återkalla ett gällande pass om passet avser barn under arton år och barnets vårdnadshavare eller, om barnet vistas här i landet och står under vårdnad av båda föräldrarna, en av dem begär att passet ska återkallas och det inte finns synnerliga skäl mot återkallelse (första stycket 2). Vidare ska passmyndigheten återkalla gällande pass om passinnehavare, som är efterlyst och ska omhändertas omedelbart vid anträffandet, uppehåller sig utomlands och det av särskilda skäl är motiverat att passet återkallas (första stycket 3).

Av förarbetena framgår att bestämmelsen öppnar för möjligheten att ingripa med passåterkallelse t.ex. mot den som är häktad i sin frånvaro och vistas i främmande stat (prop. 1977/78:156 s. 47). Vidare anges att eftersom pass­återkallelse i ett sådant fall endast sällan fyller någon egentlig funktion har det föreskrivits att särskilda skäl för åtgärden ska föreligga. Högsta förvaltningsdomstolen (dåvarande Regeringsrätten) har uttalat att kravet att det ska föreligga särskilda skäl som motiverar att åtgärden vidtas bör anses uppställt till skydd för den enskilde (RÅ 2008 ref. 43). För att återkallelse ska komma i fråga krävs därmed att det i det enskilda fallet finns någon försvårande omständighet som motiverar att passet återkallas.

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet som staten svarar för.

Enligt 3 kap. 2 § jämförd med 2 kap. 3 § skadeståndslagen kan ersättning även utgå för kränkning om någon genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning allvarligt kränks genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott. Tjänstefel kan enligt praxis endast under vissa begränsade omständigheter anses utgöra ett sådant brott. Regleringen i skadeståndslagen innebär att staten normalt inte är skyldig att ersätta ideell skada som uppkommer vid myndighetsutövning. 

Bedömningen i detta fall

SS:s barn befann sig utomlands när passen spärrades. Eftersom ett krav för att det ska vara tillåtet att återkalla pass med stöd av 12 § första stycket 2 passlagen är att barnet vistas här i landet har det inte funnits förutsättningar för att återkalla barnens pass med stöd av bestämmelsen.

Justitiekanslern gör bedömningen att det inte heller förelåg förutsättningar att återkalla SS:s pass då det, såvitt framgår av utredningen, saknades särskilda skäl för en sådan åtgärd. Eftersom det inte fanns stöd i passlagen för att besluta om återkallelse av passen fanns det inte heller, som Rikspolisstyrelsen har konstaterat, något stöd för att spärra passen.

Justitiekanslern instämmer således i Rikspolisstyrelsens bedömning att polismyndighetens genom beslutet att spärra SS:s och hans barns pass gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande fel eller försummelse.  

SS är berättigad till ersättning för den ekonomiska skada som han har lidit till följd av det inträffade. Justitiekanslern finner, i likhet med Rikspolisstyrelsen, att SS genom ingivna kvitton m.m. får anses ha styrkt att han orsakats kostnader för bl.a. hotell och resor med begärt belopp och att dessa kostnader har ett sådant orsakssamband med den fel­aktiga spärren av passen att de är ersättningsgilla enligt skadeståndslagen. SS ska alltså i denna del tillerkännas ersättning med yrkat belopp, dvs. 18 390 kr.  

SS har även begärt ersättning med 15 000 kr för förstörd semester. Som anspråket får uppfattas avser det ersättning för ideell skada. Utredningen visar inte att SS eller hans barn skulle ha varit utsatta för något integritetskränkande brott som skulle kunna grunda rätt till ersättning för ideell skada. Anspråket i denna del ska därför avslås.  

Sammanfattningsvis ska SS tillerkännas ersättning av staten med 18 390 kr.