Remissvar över betänkandet Privat införsel av alkoholdrycker (SOU 2014:58)

(Departementets diarienummer S2014/5406/FST)

Justitiekanslern lämnar sina synpunkter på de förslag som har lagts fram i betänkandet med beaktande av de över­väg­an­den som har gjorts tidigare i liknande frågor och med utgångspunkt i de intressen som Justitie­kanslern främst har att beakta.

Inledningsvis vill Justitiekanslern därför beröra tidigare ställningstaganden.

Justitiekanslern var en av de remissinstanser som efter genomgång av betänkandet En väg till ökad tillsyn (SOU 2013:50) påpekade att det inte stod klart var gränserna gick för den lagliga kommersiella e-handels­verksam­heten beträffande hemleverans av alkohol. Enligt Justitie­kanslerns bedömning krävdes ett klargörande i detta hänseende innan en effektiv och verkningsfull tillsyn av samma handel skulle kunna utarbetas.

Justitiekanslern framhöll även i remissyttrandet över delbetänkandet Gårds­försälj­ning (SOU 2010:98) vikten av att detaljhandels­monopolet inte under­grävdes på ett sådant sätt att det i praktiken inte längre var den enda försälj­ningskanalen i detaljhandelsledet. Detta kunde innebära att monopolet på sikt förlorade sitt alkoholpolitiska syfte och inte längre kunde anses EU-rättsligt legitimt.

Justitiekanslern övergår nu till att lämna synpunkter på aktuella förslag.

Justitiekanslern konstaterar att utredningen själv har lyft vissa gränsdrag­nings­frågor i förhållande till fri rörlighet av tjänster och det s.k. tjänste­direktivet. I detta sammanhang har utredningen pekat på att förslagen kan komma att behöva notifieras enligt 98/34-direktivet eller tjänstedirektivet. Justitiekanslern ansluter sig i allt väsentligt till dessa bedömningar även om Justitiekanslern inte är övertygad om att undantaget för transporttjänster i tjänstedirektivet ska tolkas så vitt som utredningen har framhållit. Det som undantas är sannolikt föreskrifterna inom EU-rätten kring transportsektorn som sådan. Justitiekanslern stannar vid att göra bedömningen att dessa frågor kan behöva belysas mer.

Utredningens förslag tydliggör det tillåtna området för privatinförsel av alkohol med hjälp av en oberoende transportör. Ett tydliggörande i detta avseende är enligt utredningen bl.a. nödvändigt för att tillsyn ska kunna utövas och att detalj­handelsmonopolet inte på sikt ska kunna urholkas på ett sådant sätt att det blir svårt att legitimera monopolet utifrån folkhälsoskäl. Såvitt Justitiekanslern kan bedöma vilar utredningens förslag – i allt väsentligt – på en riktig avväg­ning mellan de båda intressena att å ena sidan upprätthålla detaljhandels­monopolet och å andra sidan anpassa detta till de krav som ställs utifrån unionsrätten, även om gränsdragningen mot tjänster bör beaktas mer.

Justitiekanslern ser vissa svårigheter med det förbud mot kommersi­ellt främjande av privatinförsel av alkohol som utredningen föreslår. Utredning­en ger inga klara besked om vilka åtgärder som kan tänkas träffas av förbud­et. Förslaget utgår från att förbudet inte kommer att träffa någon gränsöver­skridande verksam­het. Justitiekanslern ställer sig tveksam till denna analys. Det är fullt möjligt att även utländska aktörer kan tänkas vilja ta del i verk­sam­het som potentiellt kan träffas av förbudet. Utredningen tycks vidare analysera förbudet såsom främst ett förbud mot vissa marknads­förings­åtgärder. De sanktioner som ska gälla i anledning av förbudet finns emellertid i 11 kap. alkohol­lagen, där de straffrättsliga sanktionerna tas upp, inte i 7 kap. samma lag, där sanktionerna mot otillbörlig marknadsföring avseende alkohol m.m. tas upp.

Det föreslagna förbudet kommer också, som utredningen framhåller, att ge upphov till gränsdragningsproblem, bl.a. när det gäller vad som ska bedömas utgöra redaktionellt material och således omfattas av tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna. Det ska även anmärkas att lagtextens ordalydelse ger intryck av att samtliga främjande­åtgärder är förbjudna. Av betänkandet framgår dock att förbudet inte är tänkt att om­fatta de säljfräm­jan­de åtgärder som företas av säljaren av alkoholen. Det vore önskvärt om denna till synes viktiga avgränsning tydligare framgick direkt av lagtexten, inte minst mot bakgrund av att regeln är straffsanktion­er­ad samt att detta undantag torde vara en grundläggande förutsättning för bestämmelsens förenlighet med EU-rätten.

När de gäller tjänsteaspekten och främjandeförbudet menar Justitiekanslern sammanfattningsvis att ytterligare utredningsåtgärder behöver vidtas för att närmare analysera avgränsningsfrågor och förslagens förenlighet med EU-rätten.