Ifrågasatt yttrandefrihetsbrott (förtal av avliden)

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern inleder inte förundersökning.

Ärendet

Olof Palmes efterlevande maka och söner har i en anmälan som getts in hit gjort gällande att uppgifter som lämnas om förre statsministern Olof Palme i filmen Call Girl utgör förtal.

Justitiekanslern har tagit del av filmen.

Justitiekanslerns bedömning

Rättslig reglering

Justitiekanslern är ensam åklagare när det gäller yttrandefrihetsbrott.

Brottet förtal av avliden är om det har begåtts i en film ett yttrandefrihetsbrott, se 5 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen jämförd med 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 4 § brottsbalken.

Åtal för förtal av avliden får enligt 5 kap. 5 § andra stycket brottsbalken väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon (enskilt åtal) samt, om åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare (allmänt åtal).

Utgångspunkter för prövningen

Av förarbetena till bestämmelsen i 5 kap. 5 § brottsbalken (se prop. 1962:19, s. C 184 ff.) framgår att allmänt åtal för förtal är avsett att förekomma endast i undantagsfall. Det var en omtvistad fråga om det alls skulle införas en möjlighet till allmänt åtal för ärekränkningsbrott. Straffrättskommittén hade föreslagit att ärekränkningsbrotten skulle ligga under allmänt åtal med den begränsningen att åtal skulle få ske endast om det var påkallat ur allmän synpunkt. Motivet för kommitténs ståndpunkt var i huvudsak att en person som utsätts för svårartad ärekränkning inför den allmänna opinionen kan behöva det stöd som det innebär att allmän åklagare åtar sig hans sak. Remisskritiken mot straffrättskommitténs förslag om att en sådan möjlighet skulle införas var förhållandevis omfattande. Departementschefen anslöt sig med viss tvekan till uppfattningen att den allmänna åtalsrätten när det gällde ärekränkningsbrotten borde vidgas men ansåg att kommitténs förslag gick för långt. Den lösning som slutligen valdes blev att förtals- och förolämpningsbrotten alltjämt i princip fick vara målsägandebrott men att det i fråga om förtalsbrottet ansågs vara befogat att allmän åklagare kunde ingripa i särskilt kvalificerade fall. Detta kom till uttryck i lagtexten genom stadgandet att allmänt åtal fick ske, ”om det av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt”. Bland de omständigheter som, trots allt, kunde motivera en möjlighet till allmänt åtal nämndes den situationen att innehavare av allmän befattning utsätts för förtal som avser hans åtgärder i befattningen liksom att målsägandens hela sociala existens hotas av ett begånget förtalsbrott. I senare lagstiftningsärenden har möjligheten öppnats för att väcka allmänt åtal också när det gäller vissa förolämpningsbrott, dock utan att det skett någon förändring av bestämmelsen såvitt avser de förutsättningar som då måste vara för handen.

Den restriktivitet när det gäller möjligheten till allmänt åtal för förtal som anvisats i förarbetena, och som därefter inte reviderats i något senare lagstiftningsärende, har också kommit till tydligt uttryck i Justitiekanslerns praxis. Det är alltså mycket ovanligt att Justitiekanslern väcker allmänt åtal för förtal. Visserligen har det – som anförts i anmälan – ifrågasatts om denna restriktivitet bör upprätthållas och i ett nyligen avlämnat betänkande har föreslagits att kravet på särskilda skäl ska avskaffas (se Yttrandefrihetskommitténs slutbetänkande, En översyn av tryck- och yttrandefriheten, SOU 2012:55, s. 454 ff.). Kommitténs förslag har dock ännu inte lett till någon ändring av befintlig lagstiftning. Det finns mot den bakgrunden inte utrymme att nu göra någon annan bedömning av kravet på särskilda skäl för allmänt åtal än den som kommit till uttryck i Justitiekanslerns hittillsvarande praxis.

Vid bedömningen av frågan om förundersökning bör inledas måste även beaktas den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 § första stycket TF. Där anges att envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av tryckfriheten eller eljest vaka över TF:s efterlevnad, därvid alltid bör ha i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla. En motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 6 § YGL.

Justitiekanslerns slutsats

Oavsett om det i detta fall skulle föreligga ett förtalsbrott eller inte finns det mot bakgrund av det som ovan redovisats enligt Justitiekanslern inte några sådana särskilda skäl som från allmän synpunkt motiverar ett ingripande genom allmänt åtal. Med hänsyn härtill och då ett sådant ställningstagande inte kan anses komma i konflikt med Europakonventionens bestämmelser ska förundersökning inte inledas.

Vid angiven bedömning finns det inte anledning för Justitiekanslern att ta ställning till frågan om vem som rätteligen ska anses vara ansvarig utgivare för filmen.