Justitiekanslern har med hänsyn till vad som har upplysts om rutinerna för handläggning av förfrågningar och ansökningar rörande ålderspension som samordnas inom EU ansett att det inte har klarlagts att sökande har erhållit felaktiga uppgifter från svensk pensionsmyndighet om villkoren för fransk ålderspension
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern avslår CA:s anspråk.
Ärendet
Bakgrund och anspråk
CA är född i juli 1943. I juni 2008 ansökte hon hos Försäkringskassan om ålderspension från Frankrike. I ansökan angav hon att hon sökte ålderspension från och med den 1 juli 2008. Försäkringskassan vidarebefordrade ansökan till Carsat, den franska motsvarigheten till Pensionsmyndigheten, som beviljade CA fransk ålderspension från och med juni 2008.
CA har hos Pensionsmyndigheten, som numera handlägger ärenden om ålderspension, begärt ersättning av staten för ren förmögenhetsskada med ett ospecificerat belopp. Till stöd för sitt anspråk har hon uppgett i huvudsak följande. Vid kontakt med Försäkringskassan fick hon beskedet att hon skulle ansöka om ålderspension från Frankrike när hon började närma sig 65-årsåldern och det var dags att ansöka om hennes svenska pension. Hon skulle då få hjälp av Försäkringskassan med ”alla papper till de franska myndigheterna”. I samband med att hon ansökte om ålderspension från Frankrike fick hon av den franska pensionsmyndigheten reda på att hon hade kunnat få pension därifrån redan från 60 års ålder, om hon då hade ansökt om detta. Hon har begärt retroaktiv fransk ålderspension för perioden augusti 2003 – juni 2008, men hennes begäran har avslagits av den franska myndigheten. Hon har vänt sig till en fransk advokat för att överklaga beslutet. Försäkringskassans felaktiga information till henne har alltså medfört att hon har gått miste om ”fem års pension från Frankrike”, för vilket hon nu begär ersättning.
Utredningen
Pensionsmyndigheten har med ett eget yttrande överlämnat CA:s anspråk till Justitiekanslern. Pensionsmyndigheten har avstyrkt bifall till hennes begäran om skadestånd och har anfört i huvudsak följande. Det står klart att CA hade kunnat få ytterligare pension från Frankrike om hon hade ansökt om detta när hon fyllde 60 år. I ett svar den 30 november 2011 på en förfrågan från Pensionsmyndigheten har Carsat angett att CA hade kunnat få 13 199,50 euro om hon hade haft fransk ålderspension under perioden den 1 augusti 2003 – 1 juni 2008. Enligt uppgift från Försäkringskassan förde kassan vid den aktuella tidpunkten inga samtalsanteckningar eller loggar vid allmänna förfrågningar. Det finns därför inget dokumenterat om att CA har haft kontakt med Försäkringskassan i den aktuella frågan. Hon har heller inte visat att sådana kontakter förevarit. Under sådana omständigheter är det inte klarlagt att Försäkringskassan har lämnat några felaktiga upplysningar till CA som skulle kunna grunda skadeståndsskyldighet för staten.
På Justitiekanslerns begäran har Pensionsmyndigheten även redogjort för gällande regler och rutiner för hantering av förfrågningar och ansökningar rörande ålderspension som samordnas inom EU, särskilt vilken information som lämnas av myndigheten och på vilket sätt sådana kontakter dokumenteras. Pensionsmyndigheten har i den delen anfört följande.
De rutiner vi [Pensionsmyndigheten] har i dag vid förfrågningar avseende ansökningar om pension från annat EU-land för en person som är bosatt i Sverige, skiljer sig inte mycket åt från hur de såg ut på försäkringskassorna 2003. Rutinerna mellan de olika försäkringskassorna kunde dock skilja sig åt till en del.
Vid en ansökan om pension finns på Pensionsmyndighetens ansökningsblankett frågor om bosättning och arbete i annat land. När en ansökan innehåller uppgift om boende eller arbete i annat land skickar vi en begäran om komplettering till sökanden. I brevet ställer vi ett antal frågor om sökandens önskan om uttag från det andra landet. Vi informerar dock inte om hur lagstiftningen ser ut där, utan den sökande uppmanas att själv ta reda på vad som gäller för just honom eller henne. Den dagen som en ansökan kom in till Pensionsmyndigheten räknas också som dag för ansökan i andra EU-länder.
Vi har även rutiner för de fall när sökanden ansöker om pension endast från ett annat land. Vi begär då in kompletterande uppgifter från den sökande, och skickar sedan ansökan till det landet som den enskilde vill ansöka om pension från. Vi gör ingen egen bedömning om sökanden har rätt till pension eller inte. I dessa fall gäller sökandens skriftliga komplettering som ansökningsdag i andra berörda EU-länder.
I de rutiner vi har i dag finns uttalat att myndigheten inte ska informera den enskilde om andra länders lagstiftning, utan i stället hänvisa till pensionsinstitutionen i det aktuella landets webbplats. Alternativt att kunden tar en direktkontakt med institutionen för att få mer information.
Dessa rutiner för information vid en ansökan om pension kan även överföras till vår kundservice. Kundservice ger ingen information om andra länders pensionssystem. Vid förfrågningar uppmanas den enskilde att själv kontakta pensionsinstitutionen i aktuellt land, antingen direkt eller via deras webbplats. I kundservice för vi samtalsanteckningar över vad den som har kontaktat oss vill ha information om, vårt svar och hur vi svarat.
Pensionsmyndighetens pensionshandläggare och kundservicehandläggare är enbart utbildade i det svenska pensionssystemet. Vi svarar därför inte på frågor om andra länders pensionssystem eller deras gällande regler.
CA har i en skrivelse till Justitiekanslern vidhållit sitt anspråk och anfört bl.a. att Försäkringskassan i ett brev till henne som hon har gett in till Pensionsmyndigheten anfört att ”vi ska hjälpa dig när det blir dags”, dvs. vid lämplig tidpunkt innan hon skulle fylla 65 år.
Justitiekanslern har vid en underhandskontakt med Pensionsmyndigheten inhämtat att myndigheten inte har mottagit någon handling med det innehåll som CA har angett.
Justitiekanslerns bedömning
Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet som staten svarar för. Vidare framgår av 3 kap. 3 § skadeståndslagen att staten ska ersätta ren förmögenhetsskada som vållas av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplysningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl.
Justitiekanslern har i ärendet med dnr 6468-11-40 belyst frågan om respektive bestämmelses tillämpningsområde i pensionsärenden. I detta fall saknas det dock skäl att gå närmare in på den frågan. Oavsett vilken bestämmelse som tillämpas krävs för en rätt till skadestånd att det är klarlagt att Försäkringskassan, som CA har påstått, har lämnat felaktig information till henne angående villkoren för fransk ålderspension.
CA har uppgett att hon har fått besked från Försäkringskassan att hon kunde avvakta med att ansöka om fransk pension tills det var dags att ansöka om svensk ålderspension, dvs. när hon började närma sig 65-årsåldern, och att hon då skulle få hjälp med ”alla papper” till de franska myndigheterna. Med hänsyn till de uppgifter som Pensionsmyndigheten har lämnat angående rutinerna för handläggning av ärenden och förfrågningar om utländsk ålderspension framstår det som osannolikt att Försäkringskassan skulle ha lämnat ett sådant besked till CA. Såvitt framgår, har Pensionsmyndigheten inte heller mottagit någon handling som Försäkringskassan, enligt uppgift, har skickat till CA i saken. Det är naturligtvis olyckligt om de uppgifter som har lämnats var otydliga och CA därför har missuppfattat i vilken utsträckning Försäkringskassan skulle kunna vara henne behjälplig i frågan om hennes franska ålderspension. Enbart CA egna uppgifter är emellertid inte tillräckliga för att det ska anses klarlagt att Försäkringskassan har lämnat felaktiga uppgifter till henne.
Sammanfattningsvis konstaterar Justitiekanslern att det inte kan anses klarlagt att Försäkringskassan har lämnat felaktiga upplysningar till CA. Hennes skadeståndsanspråk ska därför avslås.