Rätt till ersättning för ideell skada på grund av en överträdelse av rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakoventionen har inte angetts föreligga för en juridisk person, bl.a. med hänsyn till att bolaget förvärvat fordringsanspråket efter talans väckande.
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern avslår det anspråk som har framställts av Täby Installation & Byggteknik AB.
Ärendet
Bakgrund
Vinbergs Rör Aktiebolag (556483-0932) väckte den 31 maj 1995 talan mot BH vid Varbergs tingsrätt och yrkade att BH skulle förpliktas att till bolaget utge 270 207 kr jämte ränta (tingsrättens mål nr T 562-95). Beloppet avsåg enligt käranden bl.a. VVS-arbeten vid en installation av en värmepumpsanläggning på BH:s fastighet i Falkenberg. Vinbergs Rör Aktiebolag ansökte samtidigt om kvarstad på så mycket av BH:s egendom som motsvarade det yrkade beloppet. Tingsrätten avslog begäran om kvarstad, såväl interimistiskt som efter det att BH hade yttrat sig. Tingsrätten fann visserligen att Vinbergs Rör Aktiebolag hade visat sannolika skäl för sin talan men bedömde att det inte skäligen kunde befaras att BH skulle undandra sig att betala skulden. Dessutom konstaterade tingsrätten att den av Vinbergs Rör Aktiebolag ställda säkerheten – en av bolaget utställd borgensförbindelse – inte var av föreskriven beskaffenhet och inte heller hade godkänts av BH Tingsrättens beslut i kvarstadsfrågan överklagades inte. BH gav in fullständigt svaromål i augusti 1995.
Tingsrätten höll sammanträde för muntlig förberedelse den 13 februari 1996.
Den 12 maj 1997 försattes Vinbergs Rör Aktiebolag i konkurs. Konkursförvaltaren underrättades om bolagets talan i målet.
Den 16 juni 1997 ansökte BH om genstämning med yrkande om förpliktande för Vinbergs Rör Aktiebolag att till honom utge skadestånd med 308 000 kr. Stämning utfärdades och konkursförvaltaren underrättades om BH:s talan i målet.
Konkursförvaltaren meddelade den 4 augusti 1997 att konkursboet inte avsåg att överta talan eller inträda i målet vid sidan av konkursgäldenären.
Innan Vinbergs Rör Aktiebolag i konkurs inkommit med gensvaromål ansökte BH den 26 augusti 1997 om kvarstad. I ansökan uppgav BH att konkursgäldenären avsåg att överlåta huvudkäromålet till tredje man. Som säkerhet ingav BH en av honom utställd borgensförbindelse. I yttrande den 2 september 1997 bestred Vinbergs Rör Aktiebolag i konkurs kvarstadsyrkandet och godkände inte säkerheten. Vinbergs Rör Aktiebolag i konkurs anförde såvitt gällde säkerheten att BH syntes sakna tillgångar av värde; enligt olika register var BH varken ägare av fastighet eller av värdepapper, hans taxerade inkomst 1996 var 27 400 kr och han saknade enligt sin deklaration förmögenhet. I beslut den 11 september 1997 lämnades kvarstadsyrkandet utan bifall. Tingsrätten fann att BH hade visat sannolika skäl för sin talan men tillräckliga skäl för kvarstad ansågs inte föreligga varjämte tingsrätten fann att säkerheten inte var av föreskriven beskaffenhet. Efter att BH överklagat lämnade Hovrätten för Västra Sverige den 2 oktober 1997 överklagandet utan bifall.
Vinbergs Rör AB i konkurs inkom med gensvaromål den 17 september 1997.
I handlingar som inkom till tingsrätten den 23 september 1997 anfördes att Vinbergs Rör Aktiebolag i konkurs hade överlåtit sin fordran mot BH till Grundstenen AB (556521-3492) under namnändring till Täby Installation & Byggteknik AB. Senare under handläggningen presenterades ett köpekontrakt av vilket framgick att köpeskillingen var 100 kr.
I ett yttrande den 23 oktober 1997 ifrågasatte BH överlåtelsen och anförde att det förelåg oklarhet kring vem som var motpart i målet, i vart fall såvitt avsåg genstämningen.
Efter ytterligare skriftväxling framställde BH jävsinvändning mot den ansvariga domaren AR. Jävsinvändningen ogillades i beslut den 9 april 1998.
Tingsrätten underrättade parterna om att tingsrätten hade för avsikt att upprätta en processlägesöversikt. Den 24 september 1999 hemställde BH att Täby Installation & Byggteknik AB skulle förete sin fångeshandling för att styrka sin fordran. Täby Installation & Byggteknik AB inkom med yttrande i partsfrågan men förklarade att bolaget i övrigt avsåg att återkomma efter att bolaget fått del av processlägesöversikten. Täby Installation & Byggteknik AB efterfrågade den utlovade processlägesöversikten i augusti 2000 och januari 2001. Den 8 mars 2001 underrättade tingsrätten parterna om tingsrätten genom arbetet med processlägesöversikten kommit till slutsatsen att behov av fortsatt muntlig förberedelse förelåg och därför i stället skulle kalla till sammanträde. Kallelse utfärdades till den 13 juni 2001.
Den 11 maj 2001 yrkade Vinbergs Rör Aktiebolag i konkurs att BH:s genstämningsvis förda talan skulle avvisas sedan konkursen hade avslutats utan överskott med följd att konkursbolagets partshabilitet hade upphört. Vinbergs Rör Aktiebolag i konkurs yrkade även ersättning för rättegångskostnader. Den muntliga förberedelsen ställdes in. I beslut den 4 oktober 2001 avvisade tingsrätten BH:s genstämningsvis förda talan men ogillade Vinbergs Rör AB i konkurs yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
Den 11 januari 2002 förordnade tingsrätten en medlare i målet. Akten återkom från medlaren i maj 2002 utan att någon överenskommelse hade kunnat träffas.
Tingsrätten höll fortsatt muntlig förberedelse den 27 maj 2003 och förelade i september 2003 parterna att komma in med slutlig bevisuppgift.
Täby Installation & Teknik AB gav in slutlig bevisuppgift den 8 oktober 2003. Den 19 november 2003 hemställde BH att tingsrätten skulle inhämta yttrande från Datainspektionen angående om det var förenligt med inkassolagen att driva talan i målet. Ytterligare skriftväxling förekom och BH framställde yrkanden om vilandeförklaring och avvisning. I beslut den 7 januari 2004 lämnades yrkandena utan bifall och BH förelades att inkomma med slutlig bevisuppgift. BH överklagade men beslutet ändrades inte. BH förelades på nytt att inkomma med slutlig bevisuppgift. BH inkom med sådan den 19 oktober 2004.
Målet, som skulle avgöras av fullsutten rätt, kom inte att sättas ut till huvudförhandling under 2005.
Sedan Täby Installation & Teknik AB i januari 2006 begärt att målet omedelbart skulle sättas ut till huvudförhandling förordnade tingsrätten i slutet av februari 2006, efter samråd med parterna, på nytt en medlare i målet.
Den 25 och 26 april 2006 inspekterade Justitiekanslern Varbergs tingsrätt. I ett beslut den 23 maj 2006 (dnr 2887-06-28) uttalade Justitiekanslern under rubriken ”De tio äldsta tvistemålen” bl.a. följande.
Det äldsta tvistemålet – en tvist angående en panninstallation m.m. (mål nr T 562-95) – anhängiggjordes i maj 1995, dvs. för nu närmare elva år sedan. Justitiekanslern hade inte möjlighet att granska handläggningen eftersom akten för tillfället fanns hos en särskilt utsedd medlare. Likväl anser Justitiekanslern att tingsrätten inte kan undgå kritik för den utdragna handläggningen av målet. När ett mål har handlagts under elva år utan att ett slutligt avgörande har nåtts kan bestämmelsen i 42 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken om att rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet inte rimligen anses vara uppfylld.
[…]
Justitiekanslern noterar […] att tingsrätten på eget initiativ har fört en dialog med Domstolsverket som har mynnat ut i en särskild handlingsplan för att minska målbalanserna vid tingsrätten. Det är positivt att tingsrätten nu har vidtagit åtgärder för att komma till rätta med problematiken kring de äldre tvistemålen.
I december 2007 återkom akten från medlaren som uppgav att medlingen hade misslyckats trots långvariga och intensiva förhandlingar mellan parterna.
BH begärde och erhöll anstånd med att komplettera sin bevisuppgift. BH inkom först i slutet av april 2008 med kompletterad slutlig bevisuppgift.
Tingsrätten påbörjade planering av huvudförhandling vilken sedermera sattes ut och kom att hållas under sex dagar i november och december 2008. Den då 81-årige BH:s begäran om att huvudförhandlingen skulle ställas in med hänsyn till hans sviktande hälsa avslogs dessförinnan. Vid huvudförhandlingen hölls parts- och vittnesförhör med 12 personer. Även den skriftliga bevisningen var omfattande.
Den 22 januari 2009 meddelade tingsrätten dom i målet. Genom domen förpliktades BH att till Täby Installation & Byggteknik AB utge ett kapitalbelopp om 255 067 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen på 244 169 kr från den 25 december 1994 och på 10 898 kr från den 7 juni 1995 samt ersättning för Täby Installation & Byggteknik AB:s rättegångskostnader med 663 117 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för domen. Parterna var ense om att konsumenttjänstlagen var tillämplig i målet. Med den utgångspunkten fann tingsrätten att Täby Installation & Byggteknik AB i allt väsentligt hade visat att Vinbergs Rör Aktiebolag utfört arbete och levererat material åt BH i enlighet med vad som fakturerats och att betalning inte erlagts härför. Tingsrätten fann att BH till övervägande del inte hade styrkt sina påståenden om fel och brister samt den rätt till prisavdrag som yrkats med anledning av felen. Vid den utgången saknades det enligt tingsrätten även grund för BH:s yrkande om skadestånd.
Täby Installation & Byggteknik AB ansökte omgående om verkställighet av domen och den 26 maj 2009 meddelade Kronofogdemyndigheten att BH saknade utmätningsbara tillgångar.
Sedan BH överklagat tingsrättens dom beslutade Hovrätten för Västra Sverige den 1 juli 2009 att inte meddela prövningstillstånd.
Den 11 september 2009 försattes BH i konkurs efter ansökan från Täby Installation & Byggteknik AB. BH överklagade beslutet till Hovrätten för Västra Sverige som den 21 oktober 2009 beslutade att inte meddela prövningstillstånd.
Den 16 februari 2010 beslutade Högsta domstolen att inte meddela prövningstillstånd, vare sig i tvistemålet eller i konkursärendet.
Anspråket
Täby Installation & Byggteknik AB har, såsom bolaget slutligen bestämt sitt anspråk, begärt skadestånd av staten i första hand med 255 067 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen på 244 169 kr från den 25 december 1994 och på 10 898 kr från den 7 juni 1995 och 663 117 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 22 januari 2009 avseende ren förmögenhetsskada samt med 50 000 kr för ideell skada. I andra hand har bolaget yrkat skadestånd med 463 117 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 22 januari 2009 avseende ren förmögenhetsskada och med 200 000 kr för ideell skada. Täby Installation & Byggteknik AB har begärt ersättning för ombudskostnader i ärendet här med 64 833 kr exklusive mervärdesskatt.
Till grund för anspråket har bolaget anfört sammanfattningsvis följande. Tingsrättens utdragna handläggning har betagit bolaget möjligheten att utverka en exekutionstitel för verkställighet. BH har därmed haft stora möjligheter att disponera om sina tillgångar och göra sig medellös inför utsikten att talan mot honom skulle bifallas. BH har bl.a. genom gåva avhänt sig en fastighet till sin dotter. Den långa handläggningstiden har vidare medfört att bolaget har betagits möjligheten att begära BH i konkurs och därmed inom lagstadgad frist ha möjlighet att få till stånd en återvinning av gåvan till närstående. Tingsrätten har inte med tillräcklig grad av aktivitet sökt föra målet framåt, bl.a. har rätten varit alltför tillåtande mot BH i dennes processföring. Målet var dessutom föremål för medling vid två tillfällen trots att det redan i ett tidigt skede torde ha framstått som klart för rätten att utsikten till förlikning var utesluten. Målet har under vissa perioder stått helt stilla, nämligen under tiden 20 april 1998 till 22 maj 2001 och 2 december 2004 till 25 januari 2006. Justitiekanslern har redan i maj 2006 uttalat kritik mot tingsrätten för målets handläggning. Av det belopp som i första hand har begärts avser 255 067 kr det kapitalbelopp som Täby Installation & Byggteknik AB tillerkändes i målet och 663 117 kr de rättegångskostnader som BH förpliktades att ersätta bolaget för. Det i andra hand framställda yrkandet om 463 117 kr avser den fördyring av bolagets rättegångskostnader som enligt bolagets uppfattning har orsakats av tingsrättens långsamma handläggning. Hade rättegången tagit normalt lång tid hade rättegångskostnaderna enligt bolagets uppskattning uppgått till cirka 200 000 kr.
Täby Installation & Byggteknik AB har till anspråket bifogat tingsrättens domslut (s 1 i domen).
Utredningen
Justitiekanslern har inhämtat yttrande från Varbergs tingsrätt. Lagmannen HN har i yttrandet hänvisat till ett bilagt yttrande från rådmannen AR angående målets närmare handläggning och sammanfattningsvis anfört följande.
När det gäller bedömningen av om Europakonventionens krav har upprätthållits konstaterar jag till en början att jag inte har annan mening än vad Justitiekanslern gav uttryck för i sitt inspektionsbeslut den 23 maj 2006, dvs. att när ett mål har handlagts under elva år utan att ett slutligt avgörande har nåtts kan bestämmelsen i 42 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken om att rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet inte rimligen vara uppfylld.
Avseende härefter Europakonventionens krav på att rättegång i mål rörande civila rättigheter och skyldigheter ska hållas inom skälig tid ska beaktas hur komplicerat målet varit, hur parterna agerat under förfarandet och hur domstolar handlagt målet (se Danelius, Hans; Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, Tredje upplagan, Stockholm 2007, s. 264). Med beaktande av vad som sålunda gäller enligt Europakonventionen och även med särskild hänsyn tagen till hur parterna har agerat kan jag inte se annat än att Europakonventionens krav på rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 inte upprätthållits. Tingsrätten beklagar den senfärdiga handläggningen.
Täby Installation & Byggteknik AB har beretts tillfälle att yttra sig över vad tingsrätten har anfört och har inkommit med kompletterande synpunkter.
Justitiekanslern har inhämtat tingsrättens dom och dagboksblad.
Justitiekanslerns bedömning
Rättsliga utgångspunkter
Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan utgå med stöd av 2 kap. 3 § skadeståndslagen endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott. Tjänstefel kan enligt praxis endast under vissa begränsade omständigheter anses utgöra ett sådant brott. Regleringen i skadeståndslagen innebär att staten normalt inte är skyldig att ersätta ideell skada som uppkommer vid myndighetsutövning.
Av praxis framgår att det för skadeståndsansvar inte är tillräckligt att en myndighet eller en domstol har gjort en felaktig bedömning av en rätts- eller bevisfråga eller kan kritiseras för sitt ställningstagande i en fråga där det har funnits utrymme för en skönsmässig bedömning. Endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. (Jämför NJA 1994 s. 654, NJA 2003 s. 285 och NJA 2007 s. 862.)
Enligt Högsta domstolens praxis på senare tid (se främst NJA 2005 s. 462 och NJA 2007 s. 584) kan staten också bli ersättningsskyldig vid överträdelser av Europakonventionens bestämmelser. I den mån Sverige har en förpliktelse att gottgöra en överträdelse av konventionen genom en rätt till skadestånd ska skadestånd i första hand utgå med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Vid prövningen enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ska bestämmelsen tolkas konformt med konventionen. Detta har ansetts innebära att den nyss nämnda begränsningen att endast uppenbart oriktiga bedömningar medför skadeståndsskyldighet inte ska tillämpas om ett konstaterat fel eller en försummelse också innefattar en överträdelse av konventionen. När det gäller ersättning för ideell skada kan enligt Högsta domstolen de begränsningar som följer av 2 kap. 3 § skadeståndslagen inte bortfalla ens vid en konventionskonform tolkning. Ersättning för ideell skada vid överträdelser av konventionen kan därmed i regel inte grundas på skadeståndslagens regler, men kan utgå utan särskilt lagstöd om det krävs för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt konventionen. Det åtagande som härvid åsyftas är kravet på konventionsstaterna att i den nationella rättsordningen tillhandahålla effektiva rättsmedel för att förhindra och komma till rätta med konventionsöverträdelser.
Enligt artikel 13 i Europakonventionen ska var och en vars i konventionen angivna fri- och rättigheter har åsidosatts ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen har förövats av någon under utövning av offentlig myndighet. Enligt Europadomstolens praxis innebär bestämmelsen att konventionsstaterna är skyldiga att tillhandahålla effektiva nationella rättsmedel för att antingen förebygga den påstådda kränkningen eller dess fortsättning eller gottgöra en kränkning som redan har inträffat. I artikel 13 uppställs inga specifika krav på formerna för rättelse eller gottgörelse och det ankommer därmed i första hand på respektive konventionsstat att fastställa de närmare villkoren i detta hänseende. Kravet på ett effektiv rättsmedel kan också uppfyllas genom en kombination av olika åtgärder. Skadestånd kan utgöra ett effektivt rättsmedel men något uttryckligt krav på att skadestånd ska utgå i vissa situationer följer inte av artikel 13. Däremot kan frånvaron av andra rättsmedel eller den omständigheten att ett beslut som syftar till att ge rättelse av olika skäl inte har någon praktisk effekt medföra att den återstående möjligheten för att uppfylla kraven enligt artikel 13 är att utge ekonomisk kompensation. (Se för en närmare utveckling av dessa principer SOU 2010:87 Skadestånd och Europakonventionen, särskilt avsnitt 3 med där angivna hänvisningar till Europadomstolens praxis.)
För en rätt till ersättning krävs förutom att det har förekommit ett skadeståndsgrundande fel eller en försummelse eller en konventionsöverträdelse att detta kan anses ha vållat eller annorlunda uttryckt direkt orsakat skada för den enskilde. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer gäller att det också ankommer på den som begär ersättning att styrka skadan och dess omfattning.
Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har var och en vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller vid en anklagelse om brott rätt till domstolsprövning inom skälig tid. Även juridiska personer omfattas av denna rättighet.
Frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Europadomstolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Förutom den totala handläggningstiden beaktas särskilt vid bedömningen målets komplexitet, parternas agerande, domstolarnas handläggning av målet samt vad som har stått på spel för den enskilde. Inom ramen för bedömningen av domstolarnas handläggning av målet fäster Europadomstolen särskild vikt vid om det har förekommit längre perioder av inaktivitet.
Den relevanta handläggningstiden vid prövningen av civila rättigheter och skyldigheter räknas från det att en tvist har uppkommit till dess att denna har avgjorts slutligt. I dispositiva tvistemål räknas tiden därmed som utgångspunkt från det att talan väcks i domstol till dess att domen har vunnit laga kraft.
Överväganden
Täby Installation & Byggteknik AB har gjort gällande att den relevanta handläggningstiden vid bedömningen av bolagets rätt till skadestånd ska räknas från det att talan i målet väcktes i tingsrätten i maj 1995. Före det att Täby Installation & Byggteknik AB inträdde som part i målet med anledning av förvärvet av den fordring som huvudkäromålet avsåg gällde emellertid inte prövningen Täby Installation & Byggteknik AB:s civila rättigheter. Täby Installation & Byggteknik AB kom således att omfattas av den rätt som följer artikel 6.1 i Europakonventionen först från det att bolaget inträdde som part i rättegången, d.v.s. från september 1997. Tvisten avgjordes slutligt genom Högsta domstolens beslut i februari 2010 att inte bevilja prövningstillstånd. Den i Täby Installation & Byggteknik AB:s fall relevanta handläggningstiden uppgår därmed som utgångspunkt till ca 12 ½ år, varav ca 11 ½ år i tingsrätten. Från denna tid ska emellertid den period om sammanlagt drygt två år som målet har varit föremål för medling räknas bort. Medling äger rum med parternas samtycke och kan avbrytas för det fall endera parten anser att handläggningen i domstol ska fortsätta. Denna tid ska därför inte beaktas vid bedömningen av om kravet på rättegång inom skälig tid har åsidosatts.
Den totala handläggningstiden är emellertid även med dessa utgångspunkter i detta fall så lång att den endast i rena undantagsfall skulle kunna anses förenlig med Europakonventionens krav på rätt till rättegång inom skälig tid. Så skulle kunna vara fallet om det rör sig om en mycket komplicerad tvist, där den enskildes eget agerande har varit huvudorsaken till att handläggningen har dragit ut på tiden. Utredningen ger inte stöd för att Täby Installation & Byggteknik AB:s processföring har föranlett några väsentliga dröjsmål i handläggningen. Vid en samlad bedömning finner därför Justitiekanslern att Täby Installation & Byggteknik AB:s rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har åsidosatts.
Den konstaterande överträdelsen innebär som anges inledningsvis att staten enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen är skyldig att ersätta Täby Installation & Byggteknik AB för ren förmögenhetsskada som har uppkommit till följd av den utdragna handläggningstiden. Täby Installation & Byggteknik AB har i den delen i första hand yrkat ersättning motsvarande såväl det kapitalbelopp som de rättegångskostnader som BH förpliktats att utge till bolaget genom tingsrättens dom.
Skadeståndet syftar till att försätta skadelidanden i samma situation som om den skadeståndsgrundande handlingen inte hade vidtagits. En jämförelse får därför göras med hur situationen skulle ha gestaltat sig för bolaget om målet hade kunnat avgöras inom skälig tid. Det är visserligen klarlagt att BH, som har försatts i konkurs, saknar förmåga att erlägga betalning i enlighet med domen. Av utredningen framgår emellertid att det redan i september 1997 stod klart att BH saknade tillgångar som skulle kunna tas i anspråk för betalning av fordringen. Med hänsyn härtill framstår det som klart osannolikt att BH hade kunnat betala i enlighet med domen även om målet hade kunnat avgöras slutligt vid en tidigare tidpunkt än vad som kom att bli fallet. Täby Installation & Byggteknik AB har anfört att den utdragna handläggningen i vart fall har betagit bolaget möjligheten att i ett tidigare skede få BH försatt i konkurs och inom den tioårsfrist som gäller för återvinning av gåva utverka en sådan återvinning avseende den fastighet som BH enligt bolagets uppgift ska ha givit till sin dotter. Den eventuella möjligheten till återvinnig framstår emellertid som alltför avlägsen för att kunna förändra bedömningen av BH:s betalningsförmåga. Därtill kan också läggas att Täby Installation & Byggteknik AB genom en ansökan om kvarstad torde ha kunnat säkerställa sin rätt även under pågående rättegång. Justitiekanslern bedömer således att det inte föreligger ett sådant direkt orsakssamband mellan den utdragna handläggningstiden och den ekonomiska förlust som Täby Installation & Byggteknik AB lidit genom att BH inte fullgjort den betalningsförpliktelse som följer av domen.
Täby Installation & Byggteknik AB har i andra hand yrkat ersättning för ren förmögenhetsskada motsvarande knappt 75 % av bolagets sammanlagda rättegångskostnader i målet. Bolaget har till stöd härför anfört att de långa perioderna av inaktivitet har lett till att målet behövt läsas in vid upprepade tillfällen och att skriftväxlingen har blivit mer omfattande än nödvändigt. Uppskattningsvis anser bolaget att rättegångskostnaderna borde ha uppgått till cirka 200 000 kr vid en rimlig handläggningstid. Bolaget har härvid hänvisat till ett avgörande från Europadomstolen där klaganden genom en skälighetsbedömning tillerkänts ersättning enligt artikel 41 Europakonventionen för ”loss of real opportunities”.
Justitiekanslern konstaterar för det första att sådan skälig gottgörelse som Europadomstolen kan förordna om enligt artikel 41 i Europakonventionen är av annan karaktär och bestäms enligt andra principer än skadeståndsrättslig ersättning som utges på det nationella planet. Det saknas anledning att anta att de i skadeståndslagen vedertagna skadetyperna personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada inte motsvarar ekonomisk skada eller ”pecuniary damage” enligt artikel 13 i konventionen och som Europadomstolen ersätter som sådan skada med stöd av artikel 41 i konventionen. Skada som av Europadomstolen benämns ”loss of opportunities” omfattas enligt Justitiekanslerns bedömning av det svenska begreppet ren förmögenhetsskada och ersätts därför på det nationella planet i enlighet med de principer som gäller här. Något utrymme för att bestämma den eventuella rätten till ersättning för ren förmögenhetsskada i form av ökade rättegångskostnader efter en allmän skälighetsbedömning föreligger således inte. (Jämför SOU 2010:87 Skadestånd och Europakonventionen, s. 352 f).
Det ska visserligen inte uteslutas att en utdragen handläggningstid kan leda till ökade rättegångskostnader. Den omständigheten att handläggningen stannar av kan emellertid knappast i regel antas medföra merarbete. I förevarande ärende har fråga inte heller varit om upprepade tillfällen där målet har måst läsas in utan att sammanträde har ägt rum. Justitiekanslern kan inte heller underlåta att anmärka att den av bolaget uppskattade rättegångskostnaden om 200 000 kr för ett tvistemål som har avgjorts efter huvudförhandling som har omfattat sex förhandlingsdagar framstår som minst sagt låg. Det sagda understryks om inte annat av att yrkandet om ersättning för ombudskostnader i förevarande skaderegleringsärende uppgår till knappt 65 000 kr. Sammanfattningsvis bedömer Justitiekanslern således att Täby Installation & Byggteknik AB inte har visat att den utdragna handläggningstiden har medfört ökade rättegångskostnader för bolaget.
Fråga är därmed slutligen om Täby Installation & Byggteknik AB har rätt till ersättning för ideell skada med anledning av åsidosättandet av bolagets rätt enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.
Enligt Europadomstolens praxis föreligger det en stark men motbevisbar presumtion för att ett åsidosättande av rätten till rättegång inom skälig tid medför en ideell skada för enskilda fysiska personer. Den skadan består enligt Europadomstolen av de känslor av oro och maktlöshet som den enskilde upplever genom en utdragen rättsprocess. Dessa principer är emellertid inte omedelbart överförbara på juridiska personer. Europadomstolen har visserligen inte uteslutit att även juridiska personer kan lida annan skada än ekonomisk skada som kräver ekonomisk gottgörelse men den skada som då avses är främst en osäkerhet att planera för verksamheten och andra svårigheter att leda företaget, inbegripet den ängslan och obehag som i en sådan situation kan tänkas uppkomma hos aktieägare, styrelseledamöter och andra i bolagets ledning. (Se t.ex. Comingersoll S.A. v. Portugal, Application no. 35382/97.) Vid bedömningen av om ersättning för ideell skada ska utgå till en juridisk person är det därmed bl.a. av betydelse vilken typ av fordran saken gäller, liksom fordringens omfattning ställt i relation till bolagets verksamhet. I enlighet därmed har Justitiekanslern i ärendet med dnr 2944-10-40 konstaterat att den långsamma handläggningen av ett förenklat tvistemål där det yrkade kapitalbeloppet understeg 10 000 kr knappast kunde ha orsakat sökanden – ett publikt aktiebolag – svårigheter att planera verksamheten eller ha vållat något mer påtagligt obehag hos bolagets företrädare. Bedömningen har emellertid blivit den motsatta avseende ett anspråk som framställts av ett av en fysisk person helägt aktiebolag där ägaren arbetat i bolagets verksamhet (en trafikskola), dnr 2525-09-45. Det förtjänar att understrykas att det är ytterst ovanligt att juridiska personer framställer anspråk på ersättning för ideell skada med anledning av långsam handläggning.
Med dessa utgångspunkter konstaterar Justitiekanslern att det av de uppgifter som tingsrätten har tillhandahållit framgår att Täby Installation & Byggteknik AB förvärvade den i målet aktuella fordringen för 100 kr och att bolaget inte inträdde som gensvarande i målet. Utredningen ger därmed inte underlag för slutsatsen att den tvist som rättegången avsåg kunde föranleda några mer påtagliga svårigheter för bolaget att planera sin verksamhet. Inte heller i övrigt har några omständigheter framkommit i ärendet som ger grund för ett antagande att ifrågavarande process har vållat något sådant påtagligt obehag hos bolagets ledning som skulle kunna föranleda rätt till ersättning för ideell skada.
Sammanfattningsvis har Justitiekanslern därmed kommit fram till att Täby Installation & Byggteknik AB:s anspråk ska avslås i dess helhet.
Vid denna utgång ska inte heller någon ersättning för ombudskostnader i ärendet här utgå.