Upplysningar som Pensionsmyndigheten har lämnat i frågan om månadsbeloppet för ålderspension skulle påverkas av när sökanden valde att ta ut sin pension har ansetts lämnade vid myndighetsutövning i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår UE:s anspråk.

Ärendet

Anspråket

UE begärde i en skrivelse till Pensionsmyndigheten den 15 februari 2011 skadestånd av staten med ett skäligt belopp. Till stöd för anspråket anförde hon följande. Vid två tillfällen under hösten 2010 till­fråg­ade hon per e-post Pensionsmyndigheten vilken pension hon skulle få om hon gick i pension i januari 2011 eller i maj 2011. Vid båda tillfällen fick hon till svar att pensionen skulle bli densamma oavsett om hon gick i pen­sion i januari eller i maj. Hon valde då att ta ut pension från januari 2011. När hon i december 2010 fick beslutet om pension hade emellertid pen­sion­en redu­cer­ats med 2 procent med anledning av uttag före 65 års ålder. Pen­sions­­myn­dig­het­ens felaktiga information har medfört ett ekonomiskt lidande under återstoden av hennes liv vilket bör föranleda en rätt till skadestånd med ett skäligt belopp.

Utredningen

Pensionsmyndigheten har med ett eget yttrande överlämnat anspråket till Justitiekanslern. Pensionsmyndigheten har anfört bl.a. följande.

Bakgrund 

Pensionsmyndigheten administrerar och handlägger den allmänna ålders­pensionen i Sverige. I den allmänna ålderspensionen ingår inkomstpension, premiepension, tilläggs­pension samt garantipension. Vid ansökan fattas beslut om inkomst-, tilläggs- och gar­anti­pension för sig samt beslut om premiepension för sig.

Vid förfrågan kan Pensionsmyndigheten göra en prognos för en enskild om hur dennes pension kan komma att bli. Prognosen kan skilja sig från det slutliga beslutet, vilket Pen­sions­myndighetens kundservice ska informera om i samband med prognosen. Anledningen till att Pensionsmyndigheten inte kan göra en exakt beräkning är att myndigheten inte har de aktuella beloppen som ska ligga som underlag för en slutlig bedömning, bland annat använder myndigheten senast taxerad årsinkomst. Avrundning sker till närmaste hundratal.

En gjord prognos till en enskild person sparas inte i myndighetens system och kan inte heller återskapas.

Utredning

Den 23 september 2010 fick Pensionsmyndigheten en förfrågan via e-post från UE. Hon undrade hur mycket hon skulle få i pension om hon valde att gå i pen­sion i maj 2011 respektive i januari 2011. UE skulle fylla 65 år den 26 maj 2011.

Pensionsmyndighetens kundservice besvarade UE:s förfrågan den 30 september 2010. I svaret angav myndigheten att UE enligt myn­dig­het­ens prog­nos skulle få ett visst belopp om hon gick i pension i samband med att hon fyll­de 65 år. Hon fick också information om att det inte skulle vara någon förändring om hon i stället val­de att gå i pension i januari 2011.

Samma dag skickade UE ett nytt e-brev där hon bad att få en bekräftelse på beloppen, vilket hon fick i ett svar från myndighetens kundservice den 7 oktober 2010.

När Pensionsmyndigheten gjorde prognosen den 30 september 2010 beräknades in­komst­pensionen med ett preliminärt delningstal om 16,09. (För att beräkna pensionen krävs ett delningstal. Pensionskapitalet delas med delningstalet för att få fram hur stor pensionen blir. Delningstalet baseras på livslängdsantagandet och en antagen framtida ränta. Det definitiva delningstalet för en kohort fastställs inför det år kohorten fyller 65. Dessförinnan beräknas pensionen med hjälp av ett preliminärt delningstal. För den allmänna pensionen är det Pen­sions­myndigheten som beräknar delningstalet.) När UE sedermera be­vilj­ades pension fick hon ett definitivt delningstal om 16,50. I prognosen använde myndigheten UE:s inkomst från 2008 om 215 000 kr för beräkning för 2009. Den verkliga inkomsten för 2009 blev 171 000 kr. Detta ledde till en något lägre inkomstpension än vad prognosen visade.  

Om en person väljer att ta ut tilläggspension innan han eller hon fyller 65 år, minskas den med 0,5 procent för varje månad fram till dess personen fyller 65. Tilläggs­pen­sion­en be­räk­nas utifrån prisbasbeloppet. När pensionären fyller 65 år sker en omräkning med hänsyn till de balanstal som fastställts till och med detta år. Det betyder för 2011 att tilläggspensionen sänks med 6,2 procent vid 65 år.

Vid beräkning av inkomstpensionen blir delningstalet högre vid ett tidigare pensions­uttag, eftersom den beräknade livslängden blir längre. Skillnaden i delningstal mellan januari och maj minskar inkomstpensionen med 1,2 procent. Beroende på UE:s pensions­nivå, beräknade myndighetens prognosprogram att hon även skulle få en garantipension från det hon fyller 65 år.

I prognosen ingår ett belopp för premiepensionen med cirka 250 kr i månaden. Det fast­ställ­da beloppet blev 256 kr.

Den 11 oktober 2010 fick Pensionsmyndigheten in en ansökan om allmän pension från UE från och med januari 2011. Myndigheten skickade ett beslut om in­komst­­pension och tilläggspension den 7 december 2010. Av beslutet framgår att tilläggs­­pen­sion­en är minskat med 0,5 procent för varje uttagsmånad innan UE fyller 65 år, sammanlagt 2 procent.

Enligt prognosen skulle UE få en pension på ungefär 9 600 kr i månaden, oavsett om hon tog ut sin pension i januari eller maj 2011. Det fastställda beloppet blev 9 151 kr i månaden.

UE begärde omprövning av beslutet, men den 20 januari 2011 beslutade Pensionsmyndigheten att inte ändra beslutet med motiveringen att det var korrekt enligt gällande bestämmelser.

Pensionsmyndighetens bedömning

UE har begärt en prognos från Pensionsmyndigheten om hur hög hennes pension kommer att bli om hon väljer att gå in pension vid ett visst tillfälle. Hon har upp­gett ett par olika alternativa tillfällen. Myndighetens svar har varit kortfattat och bara angett en siffra, samma för båda tillfällena.

En prognos är en preliminär bedömning utifrån vissa antaganden om belopp som inte är fastställda. Den riskerar alltid att skilja sig från ett definitivt beslut. Samtidigt är det vikt­igt att Pensionsmyndigheten, när myndigheten gör en prognos, informerar om att det slutliga beslutet kan skilja sig från prognosen.

Det är också viktigt att Pensionsmyndigheten vid myndighetens prognos informerar om förutsättningarna. I det här fallet borde myndigheten till exempel ha informerat om att tilläggspensionen blir lägre om den tas ut innan personen fyller 65 år.

Enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta en ren för­mögen­hets­skada som vållas av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplysningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. Därvid beaktas upp­lysningarnas eller rådens art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när de lämnades. 

Pensionsmyndigheten har inte informerat UE om att pensionen blir lägre per månad om hon väljer att gå i pension innan hon fyller 65 år. Det har lett till att hon haft felaktig information då hon beslutat om tidpunkt för när hon skulle gå i pension. Myn­dig­het­ens felaktiga information har lett till att UE har fått ett lägre månatligt pensionsbelopp än hon räknat med.

För att skadestånd ska utgå krävs att det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. Ett sådant skäl kan till exempel vara att informationen lämnas till en enskild för dennes pri­va­ta behov, eller att informationen haft allvarliga ekonomiska konsekvenser för den en­skil­de (se Bertil Bengtsson i Karnovs digitala kommentar till skadestånds­lagen, not 56). Den information myndigheten lämnat till UE har lämnats till henne i egenskap av privatperson och avsett hennes ålderspension. Det är också tydligt att UE har låtit myndighetens svar ligga till grund för sitt beslut.

Fråga är dock om UE har drabbats av en ren förmögenhetsskada till följd av Pensionsmyndigheten felaktiga information. Myndigheten gör här följande be­döm­ning.

Ålderspensionen är livsvarig. När en person ansöker om pension räknar myndigheten ut hur stor hans eller hennes månatliga pension ska bli utifrån beräknad livslängd och sum­man på sökandens pensionskonto. Det är alltså beloppet på sökandens pensionskonto, tillsammans med tidpunkten för uttag av pension, som avgör hur stort månadsbeloppet blir. Ju längre en person avvaktar med att ta ut sin pension, desto högre blir hans eller hennes månatliga pen­sion. Pensionsbeloppet är dock beräknat så att den totala ut­betal­ning­en kan förväntas vara densamma oberoende av uttagstidpunkt. Redan av det skälet kan det hävdas att UE inte drabbats av en skadeståndsgrundande skada.

Om i stället en årsvis jämförelse görs i UE:s fall kan följande preliminära beräkning göras: UE har efter omräkning vid 65-årsmånaden fått ett be­slut på en inkomstpension från och med januari 2011 på 58 081 kr per år. Om hon i stäl­let hade valt att ta ut sin inkomstpension först i maj, hade beloppet blivit 58 758 kr. Tilläggs­­pen­sion­en hade blivit 49 524 kr per år i stället för 48 533 kr. Det innebär att skill­naden per år blir 1 668 kr. Omvandlat till kapitalbelopp med hjälp av delningstalet för den månad när hon fyllde 65 år (16,31) blir förlusten under livet 27 205 kr beräknat från och med maj 2011. För garantipension blir det ingen skillnad.

Beräkningen är gjord på kända inkomster. Inkomst för 2010 och eventuellt 2011, om hon valt att arbeta fram till maj är inte medräknade. Dessa bör tas med i beräkningen vid en slut­lig beräkning av ett eventuellt skadestånd. Den slutliga summan kan därför kom­ma att bli högre eller lägre beroende på vilken inkomst UE haft under 2010 och 2011.

Från det beräknade beloppet bör dras det belopp på 36 604 kr som UE erhöll under perioden januari – april 2011, som hon inte skulle ha fått om hon valt att ta ut pen­sion­en i maj.

Mot denna bakgrund menar Pensionsmyndigheten att UE inte har drab­bats av en ren förmögenhetsskada enligt skadeståndslagen till följd av myndighetens ager­ande. Skadestånd ska därför inte utgå.

Justitiekanslerns bedömning

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bl.a. ren för­mögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myn­dig­hets­utövning i verksamhet som staten svarar för. Vidare framgår av 3 kap.    3 § skadeståndslagen att staten ska ersätta ren förmögenhetsskada som vål­las av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upp­lys­ningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. 

Om ett tydligt besked lämnas med anledning av ett pågående ärende hos en myndighet – eller inför ett nära förestående ärende – anses beskedet ha läm­nats vid myndighetsutövning, om ärendet som sådant innefattar myn­dig­hets­utövning. Beträffande sådana upplysningar är därför 3 kap. 2 § skade­stånds­lagen tillämplig (jfr NJA 1985 s. 696 I och II).

Pensionsmyndighetens beslut i ärenden om allmän ålderspension innefattar myn­­dig­hetsutövning. De upplysningar som Pensionsmyndigheten har läm­nat till UE angående frågan om månadsbeloppet skulle på­ver­k­as av när hon valde att ta ut sin pension har lämnats i nära anslutning till UE:s ansökan om allmän ålderspension. Upplysningarna har så­led­es haft en faktisk och tidsmässigt nära anknytning till hennes ålders­pens­ions­­ärende och de ska därför anses ha lämnats vid myndighetsutövning. Frågan om statens skadeståndsskyldighet ska därför prövas enligt be­stäm­mel­­­sen om fel eller försummelse vid myndighetsutövning i 3 kap. 2 § skade­stånds­­lagen, och inte enligt bestämmelsen om s.k. informationsskada i 3 kap. 3 § samma lag. Justitiekanslern anmärker att bedömningen av om upp­­lys­ningar av ifrågavarande slag har lämnats vid myndighetsutövning får göras från fall till fall och att det därmed kan förhålla sig på annat sätt t.ex. med upplysningar som lämnas av Pensionsmyndigheten till den vars pen­sions­­åldern ligger längre fram i tiden och där en ansökan inte in­kom­mer i nära anslutning till tidpunkten då upplysningen lämnades.   

Upplysningen att tidpunkten för pensionsuttaget inte skulle påverka UE mån­atliga pensions­be­lop­pet var, som Pensionsmyndigheten också själv har angivit, felaktig. Sta­ten är därför skadeståndsskyldig i för­hållande till UE för den skada som den felaktiga upp­lys­ning­en har medfört för henne.

För en rätt till ersättning krävs förutom att det har förekommit ett skade-stånds­grundande fel eller en försummelse att detta kan anses ha vållat eller an­nor­lunda uttryckt direkt orsakat skada för den enskilde. Enligt allmänna skade­ståndsrättsliga principer gäller att det också ankommer på den som be­gär ersättning att styrka skadan och dess omfattning.

UE har inte närmare utvecklat vad hennes skada består i men har hänfört sig till att hon kommer att få ett lägre månatligt pensionsbelopp liv­et ut. Justitiekanslern instämmer emellertid i Pensionsmyndigheten be­döm­­­ning att detta inte kan anses innebära att UE har lidit en för­­mögenhetsskada eftersom hon i stället har erhållit i huvudsak mot­svar­an­de ersättning genom de belopp som utbetalades till henne under perioden januari – april 2011. Det totala pensionsuttaget blir alltså i princip detsamma obero­ende av uttagstidpunkten, dvs. den som tar ut pension tidigare får ett lägre månads­belopp men under längre tid, medan den som avvaktar med pensionsuttaget får ett högre belopp under kortare tid.

Justitiekanslerns prövning av statens skadeståndsansvar i ärenden enligt förordningen (1995:1301) om handläggning av skade­stånds­an­språk mot staten grundas på en strikt juridisk bedömning. Justitie­kanslern har således inte möjlighet att förordna om ersättning efter skälig­het.

Förutsättningar för att bifalla UE:s anspråk föreligger därmed inte.