Fråga om jämkning av ersättning för lidande när en person, som varit anhållen och häktad, annars hade varit tagen i förvar (jfr 6§ tredje stycket frihetsberövandelagen)

Justitiekanslerns beslut

Ersättning ska utgå för lidande med 20 000 kronor samt ombudskostnader 2 187 kronor. Ersättning ska betalas ut av Justitiekanslern.

Anspråk m.m.

SAY har varit berövad friheten som anhållen och häktad un­der tiden den 19 december 2010 – 11 april 2011 på grund av misstanke om medhjälp till grov stöld. Genom en dom den 18 april 2011 ogillade Göta hovrätt åtalet för medhjälp till grov stöld. SAY dömdes dock för annan brottslighet till villkorlig dom. Med hänsyn till den tid han hade varit frihetsberövad i målet beslutade hovrätten att inte förena den villkor­liga domen med böter. Domen har vunnit laga kraft.  

Den 21 december 2010 fattade Polismyndigheten i Örebro ett interimistiskt beslut om förvar avseende SAY. Som skäl angavs att fråga om verkställighet av beslut om utvisning enligt 8 kap. 7 § utlänningslagen (2005:716) hade uppkommit. Vidare angavs bl.a. att det fanns anledning att anta att han skulle hålla sig undan. SAY försattes på fri fot den 11 april 2011. Samma dag verkställdes förvarsbeslutet. SAY var placerad på förvar till den 16 juli 2011 då han säkerhetsplacerades i häkte. Den 19 oktober 2011 var han alltjämt placerad i häkte.  

SAY har begärt ersättning för lidande med 60 000 kr. Han har vidare begärt ersättning för ombuds­kostnader med 2 187 kr.  

Åklagarmyndigheten har avgett ett yttrande.  

Justitiekanslern har inhämtat upplysningar samt utredning från Migrations­verket och åklagaren. Vid samtal med åklagaren har det framkommit att den dag SAY försattes på fri fot av hovrätten rätteligen var den 11 april 2011. Justitiekanslern har även tagit del av Göta hovrätts dom (mål nr B 538-11) och anteckningar från huvudförhandlingen.  

SAY har fått tillfälle att lämna synpunkter på åklagarens ytt­rande och den inhämtade utredningen från Migrationsverket.  

Justitiekanslerns bedömning  

Allmänna utgångspunkter  

Enligt 2 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) har den som varit frihetsberövad rätt till ersättning av staten bl.a. om frikännande dom meddelas för den häkt­ningsgrundande brottsligheten.  

SAY frikändes för den häktningsgrundande brottsligheten. Han är därför i princip berätti­gad till ersättning för det lidande som frihetsberövandet får antas ha innebu­rit för honom. 

Jämkning enligt 6 § fjärde stycket frihetsberövandelagen?  

Av 6 § fjärde stycket frihetsberövandelagen framgår att ersättningen får sät­tas ned efter vad som är skäligt om tiden för frihetsberövandet har avräknats eller annars har beaktats vid fastställande eller verkställighet av brottspå­följd.   

Justitiekanslern konstaterar att hovrätten har beaktat tiden för frihetsberö­vandet genom att inte förena den villkorliga domen med böter. SAY har alltså redan i viss utsträckning kompenserats för frihetsberövandet. Det är naturligtvis svårt att uppskatta vilket antal böter som tingsrätten skulle ha dömt ut om SAY inte hade varit frihetsberövad.     

Vid en försiktig bedömning med ledning av straffmätningspraxis finner Ju­stitiekanslern det rimligt att anta att om den villkorliga domen hade förenats med böter hade dessa bestämts till 40 dagsböter. Justitiekanslern tillämpar vid jämkningen de principer som Högsta domstolen har slagit fast i rättsfal­let NJA 1989 s. Enligt dessa principer ska 10 dagsböter anses motsvara 1 dags frihetsberövande och 40 dagsböter motsvarar alltså 4 dagar som anhållen och häktad. Ersättningen ska alltså reduceras med ett belopp motsvarande 4 dagar.  

Jämkning enligt 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen?  

Fråga uppkommer emellertid även om rätten till ersättning ska påverkas av den omständigheten att SAY, för det fall han inte redan hade varit frihetsberövad som anhållen eller häktad, ändå hade varit frihetsberövad på grund av beslutet om förvar som polis­myndigheten i Örebro meddelade den 21 december 2010.  

Enligt 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen finns det utrymme för att be­stämma ersättningen utifrån mer allmänna skälighets överväganden så att oskäliga resultat kan undvikas i det enskilda fallet. Det kan hävdas att det är oskäligt att ersättning utgår om det kan konstateras att en person som har varit anhållen eller häktad annars skulle ha varit tagen i förvar under hela anhållnings- eller häktningstiden. Ett frihetsberövande i form av förvar enligt utlänningslagen innebär även det ett ingrepp i den enskildes frihet men får anses mindre ingripande jämfört med att vara anhållen eller häktad. Ersättningen för det straffprocessuella frihetsberövandet bör således inte jämkas helt.    

Vid en samlad bedömning finner Justitiekanslern att ersättningen för lidande på grund av det straffprocessuella frihetsberövandet bör jämkas och bestämmas till skäliga 20 000 kr.

Ombudskostnader  

Begärd ersättning för ombudskostnader är skälig och godtas.