Ett mål angående frågan om formella förutsättningar för att ändra uppgifter i en ansökningsblankett för miljöstöd efter ansökningstiden löpt ut har ansetts inte gälla sökandes civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår SW:s anspråk.

Ärendet

Bakgrund

SW ansökte 2004 hos Länsstyrelsen i Västra Götaland om miljöstöd för ekologisk odling från Europeiska utvecklings- och garanti­fonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden. De formella kraven för en sådan ansökan fram­går huvudsakligen av förordningen (EG) nr 2419/2001 om fast­ställ­ande av tillämp­nings­föreskrifter för det inte­gre­ra­de admini­stra­tions- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stöd­ord­ning­ar som infördes gen­om rådets förordning (EEG) nr 3508/92 (IAKS-för­ord­ningen). Ansökan ska göras på den s.k. SAM-blanketten och skulle aktuellt år ges in senast den 15 juni 2004. Efter detta datum får uppgifterna i ansökan inte ändras annat än om fråga är om ett uppenbart fel (artikel 12 i IAKS-förordningen). SW markerade i sin ansökan inte att den avsåg ekologiska pro­duk­tions­­former (SAM-blankettens ruta M23). Läns­styrelsen skrev till SW och upplyste att hans ansökan behövde kompletteras för att denna skulle kunna godkännas. I svar, som inkom till länsstyrelsen den 2 juli 2004, uppgav SW att han av misstag inte hade fyllt i ruta M23 och att han avsåg att fortsätta att odla ekologiskt t.o.m. 2006. Länsstyrelsen avslog därefter i beslut den 12 november 2004 SW ansökan med motiveringen att SW antingen inte hade ett åtagande för ekologiska produktionsformer eller att han inte hade ansökt om utbetalning för något skifte som berättigar till utbetalning.

SW överklagade till Jordbruksverket som den 27 maj 2005 av­slog överklagandet.

SW överklagade till Länsrätten i Mariestad som i dom den 22 mars 2006 avslog överklagandet (mål nr 1338-05). Länsrätten kon­sta­ter­ade att frågan i målet var om det var möjligt att ändra ansökan efter an­sök­nings­tidens utgång med tillämpning av artikel 12 i IAKS-förordningen. Som skäl för avslaget angav länsrätten bl.a. följande.

Redan av ordalydelsen i artikel 12 i IAKS-förordningen, uppenbara fel, följer att det skall föreligga restriktivitet vid godkännande av ändringar i en stödansökan efter ut­gången av tidsfristen. En felaktighet som konstateras först efter en utredning kan således inte hänföras till uppenbara fel.

I förevarande fall har länsstyrelsens skrivelse till SW syftat till att utreda om skiftet fortfarande odlades ekologiskt. Uppgifterna i SW ansökan har vid läns­styrelsens handläggning inte framstått som så motstridiga eller tvivelaktiga att de inte kunnat läggas till grund för beslut att inte utge ersättning. Länsrätten finner mot bak­grund härav att Jordbrukverket haft fog för sitt beslut att avslå överklagandet.  

SW överklagade till Kammarrätten i Jönköping som den 1 november 2007 beslutade att inte meddela prövningstillstånd (mål nr 1392-06).

Efter att SW överklagat beslutade Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten) den 11 november 2009 att inte meddela pröv­nings­tillstånd (mål nr 7252-07).

Anspråket

SW har yrkat ersättning av staten med 25 000 kr avseende ideell skada. Han har som grund för anspråket anfört att handläggningen har dragit ut på tiden på ett sådant sätt att hans rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har åsidosatts.

Utredningen

Justitiekanslern har inhämtat yttrande från Högsta förvaltningsdomstolen  som har anfört sammanfattningsvis följande. Målets totala handläggningstid i fem instanser har tagit fem år, varav cirka två år i Högsta för­valt­nings­dom­stolen, i anspråk. Målet var av ”normal” omfattning, dvs. jäm­för­bart med mål av liknande karaktär och måltyp. Rättsligt sett får målet anses vara nor­mal­svårt. SW beviljades i Högsta förvaltningsdomstolen anstånd med att komplettera sitt över­­klagande under ca två månader. För det fall må­l­et ska anses har rört SW civila rättigheter i den mening som av­ses i artikel 6.1 i Europa­kon­ven­tionen anser Högsta förvaltnings­dom­stol­en att den samman­lag­da hand­lägg­ningstiden inte kan anses oskäligt lång.

SW har fått del av Högsta förvaltningsdomstolens yttrande och har inkommit med kompletterande synpunkter.

Justitiekanslerns bedömning

Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har var och en vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller vid en anklagelse om brott rätt till domstolsprövning inom skälig tid.

Vad som utgör en civil rättighet i konventionens mening avgörs utifrån Europadomstolens praxis. Domstolens kriterium vid prövningen av om ett visst förfarande gäller en civil rättighet är om förfarandet är avgörande för en rättighet som kan anses vara av privat natur. Vid den bedömningen ska hänsyn inte tas till effekter som är avlägsna eller indirekta, utan frågan är om ett förfarande direkt påverkar privata rättigheter (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3:e uppl. s. 144).

Den fråga som har prövats i målet är om formella förutsättningar förelåg för SW att ändra sin ansökan om miljöstöd. Prövningen har inte inne­­fatt­at en materiell bedömning av om SW, med en korrekt ifylld ansökan, var berättigad till miljöstöd. Under sådana omständigheter kan pröv­­ningen inte anses ha varit avgörande för rätten till stödet som så­dant. Justitie­kanslern bedömer därmed att förfarandet inte har varit av­gör­ande för en civil rättighet i den mening som avses i artikel 6.1 i Europa­kon­ven­tionen. Redan av denna anledning ska anspråket därmed avslås.

Justitiekanslern tillägger dock att, även om prövningen har tagit längre tid i anspråk än vad som är önskvärt, handläggningstiden med beaktande av att frågan har prövats i fem instanser inte kan anses så lång att Europa­kon­ven­tion­ens krav har åsidosatts.