Diarienr: 2538-10-40 / Beslutsdatum: 12 apr 2011

Ett förfarande angående särskild förvaltning enligt 9 kap. 8 § äktenskapsbalken har inte ansetts gälla sökandens civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår JJ:s anspråk.  

Ärendet

Anspråket

JJ har begärt ersättning av staten för ideell skada med 100 000 kr. Hon har som grund för anspråket, som hon får uppfattas, anfört att handläggningstiden i ett ärende angående särskilt förvaltning enligt 9 kap. 8 § äktenskapsbalken varit oskäligt lång och att hennes rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen därigenom har överträtts. Hon har därvid hänvisat till ett beslut från JO den 23 januari 2006 (JO:s dnr 4823-2005).

Utredningen

Justitiekanslern har tagit del av det aktuella JO-beslutet och Västmanlands tingsrätt beslut den 17 augusti 2005 i ärende nr Ä 1266-01.

Av handlingarna i ärendet framgår följande. Ärendet om särskild förvaltning anhängiggjordes den 14 april 2000 vid Sala tingsrätt genom en ansökan från boutredningsmannen i JJ:s avlidne före detta makes dödsbo. Ansökan gällde särskild förvaltning av bl.a. en fastighet och JJ var dödsboets motpart i ärendet. Ärendet överfördes år 2001 till Västmanlands tingsrätt. Parallellt med detta ärende pågick ett bodelningsförfarande. I juni 2003 förrättades en bodelning som innebar att den aktuella fastigheten tillskiftades dödsboet. Bodelningen vann därefter laga kraft. I ärendet om särskild förvaltning, som alltså ännu inte avgjorts, fick tingsrätten den 24 maj 2005 besked från boutredningsmannen om att denne frånföll ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader. Tingsrätten avskrev därefter genom ett beslut den 17 augusti 2005 ärendet från vidare handläggning och beslutade att vad som tidigare interimistiskt hade förordnats i ärendet inte längre skulle gälla. Som skäl för beslutet angav tingsrätten att förvaltningen av fastigheterna hade upphört genom den bodelning som hade beslutats år 2003 och att frågan om förvaltning av fastigheterna med andra ord hade förlorat sin betydelse. JO kritiserade sedermera tingsrätten för den långsamma handläggnigen och uttalade bl.a. den hade präglats av en oförsvarlig passivitet.

Justitiekanslerns bedömning

Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har var och en vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller vid en anklagelse om brott rätt till domstolsprövning inom skä­lig tid.

Vad som utgör en civil rättighet i konventionens mening avgörs utifrån Europadomstolens praxis. Domstolens kriterium vid prövningen av om ett visst förfarande gäller en civil rättighet är om förfarandet är avgörande för en rättighet som kan anses vara av privat natur. Vid den bedömningen ska hänsyn inte tas till effekter som är avlägsna eller indirekta, utan frågan är om ett förfarande direkt påverkar privata rättigheter (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3:e uppl. s. 144). Europadomstolen har med dessa utgångspunkter funnit att artikel 6.1 i Europakonventionen inte har varit tillämplig på förfaranden rörande interimistiska åtgärder (se Danelius, s. 149). Sådana förfaranden kan alltså normalt sett inte anses gälla civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i konventionen.

Bestämmelsen i 9 kap. 8 § äktenskapsbalken angående särskild förvaltning har till syfte att säkerställa en makes rätt vid en kommande bodelning. Ett beslut om särskild förvaltning av viss egendom ska meddelas om det finns risk för att en make annars inte kommer att få sitt bodelningsanspråk tillgodosett. Ett sådant beslut påverkar däremot inte äganderätten till den aktuella egendomen. Frågan om vilken make som ska tillskiftas egendomen avgörs i stället inom ramen för ett bodelningsförfarande. Ett beslut om särskild förvaltning gäller inte längre när bodelning har förrättats och det alltså har beslutats vem som ska tillskiftas den aktuella egendomen.

Mot den angivna bakgrunden finner Justitiekanslern att förfarandet avseende särskild förvaltning enligt 9 kap. 8 § äktenskapsbalken inte kan anses ha direkt påverkat JJ:s äganderätt eller andra privata rättigheter på ett sådant sätt att artikel 6.1 i Europakonventionen har varit tillämplig på förfarandet.

Med hänsyn till att artikel 6.1 i Europakonventionen inte har varit tillämplig på förfarandet ska JJ:s anspråk på skadestånd avslås.