Anspråk på ersättning med anledning av en registreringsbesiktning av ett fordon; nu fråga om ändrad praxis

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår Byggnadsassistans BYGGASS AB:s anspråk på skadestånd av staten.

Ärendet

Anspråket

Byggnadsassistans BYGGASS AB (bolaget) har begärt skadestånd av staten med 45 000 kr. Bolaget har till stöd för sitt anspråk anfört i huvudsak följande. Bolaget köpte i februari 2006 ett fordon som enligt registreringsbeviset var av årsmodell 2004. När bilen skulle säljas år 2009 framkom dock att årsmodellen var 2001. Felet hade uppkommit genom att Bilprovningen vid registreringsbesiktningen av fordonet hade angett fel årsmodell. På grund av att fordonet är av årsmodell 2001 i stället för 2004 är dess värde ca 45 000 kr lägre än det annars skulle ha varit.

Utredningen

Justitiekanslern har i ärendet hämtat in ett yttrande från Transportstyrelsen. Transportstyrelsen har sammanfattningsvis anfört följande. Bilprovningen har förklarat den felaktiga angivelsen i registreringsbeviset med att det troligen rör sig om en felskrivning och att Bilprovningen inte har genomfört en efterkontroll av att rätt uppgifter rapporterats. Ersättningsansvar på grund av vållande i utomkontraktuella förhållanden inträder endast när skada har drabbat ett intresse som skyddas av den handlingsnorm vars åsidosättande utgör grunden för skadeståndsansvaret. Det innebär att staten inte ansvarar för skador som uppkommer utanför det område för vilket registreringsbesiktningen och registreringen är avsedd.  Registreringsbesiktningen syftar inte till att skydda en köpare av ett besiktigat fordon från en eventuell förmögenhetsförlust som denne kan göra till följd av, som i detta fall, en felaktigt angiven årsmodell. Någon generell rätt till ersättning när det kan konstateras att Bilprovningen har brustit vid en registreringsbesiktning finns alltså inte. En reglering av den skada som bolaget kan ha lidit på grund av förvärvet av ett fordon med felaktigt angiven årsmodell bör ske inom ramen för det köpeavtal som bolaget har med säljaren av fordonet. Vidare var bolaget inte ägare av fordonet vid registreringsbesiktningen. Bilprovningens myndighetsutövning riktade sig således inte mot bolaget. Den skada som bolaget kan ha lidit är därmed en tredjemansskada som inte kan ersättas inom ramen för skadeståndslagen.  

Bolaget har yttrat sig över vad Transportstyrelsen har anfört och framhållit följande. Fyra bilfirmor har ägt fordonet tidigare och ingen har reagerat beträffande den felaktigt angivna årsmodellen. Det borde rätteligen vara Bilprovningen som ska svara för det fel som har begåtts vid registreringsbesiktningen.

Justitiekanslerns bedömning

Staten ska enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet som staten svarar för. Bilprovningens verksamhet med registrerings- och kontrollbesiktning av fordon innefattar myndighetsutövning.

Den felaktiga angivelsen av årsmodell vid registreringsbesiktningen och den bristande efterkontrollen innebär enligt Justitiekanslerns uppfattning att det vid Bilprovningen har förekommit fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Frågan är då om övriga förutsättningar för skadestånd är uppfyllda.

Transportstyrelsen har invänt att registreringsbesiktningen inte syftar till att skydda en framtida förvärvare av ett fordon mot en eventuell förmögenhetsskada till följd av en felaktigt angiven årsmodell och att staten därför inte kan vara skadeståndsskyldig för en sådan skada. Transportstyrelsen har även anfört att bolagets skada till följd av den felaktigt angivna uppgiften är att bedöma som en icke ersättningsgill tredjemansskada.

Justitiekanslern har i flera tidigare beslut behandlat frågan om vilka intressen som skyddas av de normer som gäller för registreringsbesiktningen. Justitiekanslern har därvid funnit att en framtida köpares intresse av att inte förvärva ett fordon med ett felaktigt chassinummer skyddas av dessa normer (se dnr 2633-03-40). Justitiekanslern, som visserligen har angett att rätts-läget på området får betraktas som oklart (se dnr 3040-09-40), har alltså ansett att den skadeståndsrättsliga principen om skyddat intresse inte utesluter att staten kan vara skadeståndsskyldig beträffande en framtida förvärvares förmögenhetsskada när det har förekommit försummelser eller felaktigheter vid en registreringsbesiktning.

Vidare har Justitiekanslern, trots att Bilprovningens myndighetsutövning i fall som det förevarande inte riktats mot den som begär ersättning, funnit att det är fråga om en ersättningsgill skada när en förvärvare av ett fordon har begärt ersättning för förmögenhetsskada i ett liknande ärende (se dnr 33-03-40).

Justitiekanslern har nu ytterligare övervägt dessa frågor och är numera, med hänvisning till de skadeståndsrättsliga principerna om skyddat intresse och tredjemansskada, som utgångspunkt inte beredd att inom ramen för statens frivilliga skadereglering godta att staten är skadeståndsskyldig för en förvärvares eventuella förmögenhetsskada till följd av en felaktigt angiven uppgift beträffande ett visst fordon vid en tidigare registreringsbesiktning. Sådana anspråk från en senare förvärvare av ett fordon kommer alltså att avslås. Om den som begär ersättning väljer att väcka talan mot staten kommer frågorna att få prövas av domstol och rättsläget kan därigenom klargöras.

Beträffande bolagets nu framställda anspråk ska tilläggas att oavsett hur man ser på frågorna om s.k. skyddat intresse respektive tredjemansskada är det inte visat att bolaget har lidit någon slutlig skada till följd av felet hos Bilprovningen. Vid bedömningen av om en sådan skada har uppkommit måste bolagets möjligheter att med hänvisning till köprättsliga bestämmelser begära prisavdrag och/eller skadestånd från säljaren av fordonet beaktas. Utredningen i ärendet visar inte att bolaget har försökt att få någon sådan kompensation från säljaren. Detta torde i sig innebära att bolaget saknar rätt till skadestånd av staten. Det kan slutligen anmärkas att bolaget inte heller gett in tillräckligt underlag för att visa omfattningen av sin eventuella förmögenhetsskada till följd av den felaktigt angivna årsmodellen.

På grund av det anförda ska bolagets anspråk på skadestånd av staten avslås.