Principen om tredjemansskada; fråga om vem som lidit skada när Skatteverket underlåtit att verkställa en dom rörande ett kommanditbolag

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner HK ersättning med 2 500 kr och uppdrar åt Skatteverket att se till att beloppet betalas ut till honom.

Ärendet

Anspråk m.m.

HK har i en skrivelse hit, som Justitiekanslern har uppfattat saken, begärt ersättning av staten med ett ospecificerat belopp avseende ränteförlust under hänvisning till felaktig handläggning hos Skatteverket. Till stöd för sitt anspråk har han i huvudsak anfört följande. I en dom den 9 december 2003 från Länsrätten i Kalmar län tillerkändes hans kommanditbolag, Kvarnstugan KB, ersättning för kostnader med 20 000 kr. Denna ersättning betalade Skatteverket inte ut i samband med att domen verkställdes. Det dröjde istället nästan sex år innan ersättningen betalades ut. Skatteverket har trots detta vägrat att betala ränta på beloppet för denna period.

Utredningen

Efter remiss har Skatteverket avgett ett yttrande över anspråket och i huvudsak anfört följande. Länsrätten i Kalmar län beviljade i dom den 9 december 2003 Kvarnstugan KB (bolaget) ersättning för kostnader med 20 000 kr. Genom ägaren HK överklagade bolaget domen till kammarrätten. Överklagandet återkallades dock och den 16 juli 2004 avskrev kammarrätten målet. Domen vann laga kraft samma dag. Skatteverket betalade dock inte ut kostnadsersättningen till bolaget förrän i juni 2009 efter det att ägaren HK hört av sig till Skatteverket. Själva bolaget avregistrerades den 1 januari 2004 eftersom ingen verksamhet bedrevs.

Genom att inte utbetala beloppet i samband med att länsrättens dom vann laga kraft i juli 2004 utan först flera år senare har fel eller försummelse begåtts vid handläggningen. Bolaget har därmed i princip rätt till ersättning för sådan ekonomisk skada som vållats bolaget genom Skatteverkets försummelse. Det har dock inte visats att bolaget lidit någon skada. Bolaget saknar, efter att det har upphört genom avregistrering, rättskapacitet och därmed partshabilitet. Bolaget är inte heller sökande i ärendet utan det är HK.

Statens ansvar för ren förmögenhetsskada är föremål för begränsningar utöver de som följer av att en skada ska ha förorsakats genom fel eller försummelse och att skadan ska ha skett vid myndighetsutövning. Bl.a. gäller att det endast är den som den felaktiga myndighetsutövningen riktat sig mot som är berättigad till ersättning för den skada som felet har gett upphov till. Enligt en i svensk rätt vedertagen skadeståndsrättslig princip gäller att en skada som endast indirekt träffar en skadelidande i regel inte är ersättningsgill (s.k. tredjemansskada).

Eftersom försummelsen i detta fall avser bolaget och inte HK, och då det inte föreligger sådana särskilda förhållanden som medför att HK kan medges ersättning för sådan ekonomisk skada han kan ha lidit till följd av försummelsen mot bolaget, avstyrker Skatteverket HK:s ersättningsanspråk. Det är inte heller klarlagt i vilken utsträckning HK lidit någon skada. Skatteverket har på de anförda skälen avstyrkt anspråket.

HK har fått del av yttrandet och lämnat synpunkter på detta. Han har sammanfattningsvis vidhållit sitt anspråk.

Justitiekanslerns bedömning

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ska staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.

HK har begärt ersättning för ränta på beloppet 20 000 kr. Enligt Justitiekanslern är omständigheterna i detta ärende inte sådana att räntelagens bestämmelser om avkastningsränta kan tillämpas. Förlust av ränta kan dock ersättas i form av skadestånd enligt skadeståndsrättsliga principer. För att sådant skadestånd skall utgå krävs emellertid att det kan konstateras att det från Skatteverkets sida har förekommit fel eller försummelse vid myndighetsutövning.

Enligt 6 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. gäller att sådan ersättning ska betalas ut så fort ersättningsbeslutet vann laga kraft.

Det får för övrigt anses vara en allmän rättsgrundsats att en statlig myndighet har skyldighet att utan dröjsmål verkställa en domstols dom, jfr. JK Beslut 1996 C. 21.

Det är klarlagt att utbetalningen av 20 000 kr enligt länsrättens dom inte verkställdes när den vann laga kraft. Anledningen härtill har inte närmare berörts av Skatteverket i dess yttrande. Jag finner inte anledning att närmare fördjupa mig i den frågan. Det får antas att det inträffade beror på ett förbiseende. Skatteverket kan dock inte undgå kritik för sin underlåtenhet. Den försummelse som har förekommit vid myndighetsutövningen innebär att staten ådragit sig skadeståndsskyldighet i och för sig.

Som Skatteverket har anfört har dess myndighetsutövning dock riktat sig mot bolaget och inte mot HK. Frågan är därför om det endast är bolaget som kan rikta skadeståndsanspråk mot staten i anledning av den försenade utbetalningen.

Det är en grundläggande skadeståndsrättslig princip att endast den mot vilken den felaktiga myndig­hets­ut­öv­ningen har riktat sig är berättigad till ersättning för skada. Så kallade tredjemansskador ersätts alltså i princip inte enligt svensk skadeståndsrätt, se t.ex. betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar, SOU 1993:55 s. 57 och 233 f. samt Bertil Bengtsson, Det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen, s. 108 ff. Från principen görs emellertid vissa undantag. Vid tillkomsten av skadeståndslagen år 1972 ansåg sig lagstiftaren kunna iaktta en utvidgning i rättspraxis av ansvarigheten för tredjemansskada och såg det som en uppgift för domstolarna att ta ställning till dessa frågor med ledning av allmänna grundsatser (prop. 1972:5 s. 160 f.).

Särskilda omständigheter kan t.ex. i fråga om en tredjemansskada i samband med en sakskada således motivera rätt till ersättning. Även ersättning för ren förmögenhetsskada kan ersättas om den skadelidande haft konkreta och näraliggande intressen knutna till skadan, se NJA 1966 s. 210. Frågan behandlas även av Bertil Bengtsson i Skadestånd vid myndighetsutövning I, där han bl.a. uttalar att när det gäller myndighetsbeslut så bör besvärsrättsreglerna i varje fall kunna grunda en stark presumtion för räckvidden av ersättningsrätten, se s. 363. En skadelidande som har rätt att överklaga ett beslut kan därför ingå i kretsen ersättningsberättigade även om han formellt inte är den person som myndighetsutövningen har riktat sig mot.

I ärendet är ostridigt att HK varit ensam komplementär i bolaget och att han haft ensam firmateckningsrätt. Som komplementär har han även svarat fullt ut för kommanditbolagets samtliga skulder. Det är även HK som å bolagets vägnar överklagat det aktuella taxeringsbeslutet vilket senare ledde till att bolaget tillerkändes ersättning för kostnader. Därigenom får det anses utrett att han haft ett näraliggande intresse knutet till bolagets ekonomiska ställning. Av Skatteverkets yttrande kan Justitiekanslern inte heller dra någon annan slutsats än att det är HK som mottagit de 20 000 kr som Skatteverket betalade ut i juni 2009. Eftersom bolaget avregistrerades redan 2004 får det därför anses vara HK som i reell mening lidit skada på grund av den försenade utbetalningen.

Mot denna bakgrund finner Justitiekanslern att HK har rätt till ersättning motsvarande ränta på beloppet 20 000 kr under perioden 2004-07-16 till 2009-06-30. Riksbankens reporänta har i genomsnitt under denna period legat på cirka 2,5 procent. Med beaktande av detta bestäms beloppet till 2 500 kr.