Ett domstolsförfarande angående ett beslut av en allmänningsskogsstämma har ansetts gälla klagandens civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner ER ersättning med 15 000 kr och uppdrar åt Domstolsverket att betala ut beloppet till honom.

Ärendet

Anspråket

ER har begärt ersättning av staten för ideell skada med 10 000 kr per år som handläggningstiden i ett mål angående ett beslut av en allmänningsskogsstämma har pågått. Han har som grund för anspråket anfört att handläggningstiden varit oskäligt lång och att hans rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen därigenom har åsidosatts. Han har vidare uppgett att den långa handläggningstiden innebar att han inte kunde utnyttja sin jakträtt på allmänningsskogen.

Utredningen

Justitiekanslern har inhämtat yttrande från Reger­ings­rätten. I yttrandet anges sammanfattningsvis följande. Ärendets sammanlagda handläggningstid var fem år och fem månader. Handläggningstiden i Regeringsrätten var två år och åtta månader. Målet låg utan åtgärd i Regeringsrätten under två år och sex månader innan Regeringsrätten beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Målet var inte av komplex karaktär. ER begärde anstånd vid ett tillfälle i Regeringsrätten, vilket ledde till en fördröjning av handläggningstiden med en månad. ER överklagade ett beslut från Tärna-Stensele allmänningsskogs stämma genom vilket en motion från honom hade avslagits. Länsstyrelsens prövning innefattade endast beslutets laglighet. Länsstyrelsen fann att beslutet inte stred mot någon författning och avslog överklagandet. Såväl länsrätten som kammarrätten fann att beslutet att avslå motionen även innefattade ett ställningstagande i fråga om styrelsen hade haft befogenhet att besluta om jakt och fällavgifter. Domstolarna bedömde dock att stämmobeslutet inte stred mot lag eller reglemente varför överklagandet avslogs. Det kan enligt Regeringsrättens mening ifrågasättas om förfarandet var av direkt betydelse för att fastställa en rättighet eller skyldighet av privat natur. 

Justitiekanslerns bedömning

Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har var och en vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller vid en anklagelse om brott rätt till domstolsprövning inom skä­lig tid.

Vad som utgör en civil rättighet i Europakonventionens mening avgörs utifrån en autonom tolkning av begreppet. Europadomstolens kriterium vid prövningen av om ett visst förfarande gäller en civil rättighet är om förfarandet är avgörande för en rättighet som kan anses vara av privat natur. Vid den bedömningen ska hänsyn inte tas till effekter som är avlägsna eller indirekta, utan frågan är om ett förfarande direkt påverkar privata rättigheter. Med privata rättigheter avses då inte bara förfaranden som allmänt anses gälla privaträtten utan också en rad förfaranden som i många länder är av förvaltningsrättslig snarare än civilrättslig natur (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3:e uppl. s.144).

ER, som var delägare i allmänningsskogen, överklagade allmänningsskogsstämmans beslut att avslå hans motion att upphäva ett styrelsebeslut angående förutsättningarna för delägarnas deltagande i jakt samt fällavgifter. Genom motionen ifrågasatte ER stämmans befogenhet att fatta det aktuella beslutet, vilket påverkade hans möjligheter att och villkoren för att bedriva jakt. Justitiekanslern finner mot denna bakgrund, trots att domstolarna enbart kunde pröva stämmobeslutets laglighet, att förfarandet får anses ha påverkat ER:s privata rättigheter i sådan mån att det har varit fråga om en prövning av hans civila rättigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen (jfr Regeringsrättens avgörande RÅ 2001 ref. 56). Artikel 6.1 i konventionen har alltså varit tillämplig på domstolsprocessen.

Frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Eu­ro­pa­­­­­domstolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Förutom den totala hand­läggningstiden beaktas särskilt vid bedöm­ningen målets komplexitet, parternas agerande, domstolarnas handlägg­ning av målet samt vad som har stått på spel för den enskilde. Inom ram­en för bedömningen av domstolarnas hand­­läggning av målet fäster Europa­domstolen särskild vikt vid om det har före­kommit längre perioder av inaktivitet.

Justitiekanslern finner, särskilt med beaktande av den långa perioden av inaktivitet i Regeringsrätten, att ER:s rätt till dom­stols­prövning inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har åsido­satts.

Enligt artikel 13 i Europakonventionen ska den vars rättigheter enligt kon­ven­tionen har åsidosatts ha tillgång till ett effektivt nationellt rättsmedel för att komma till rätta med överträdelsen. Det är inte möj­ligt att nu förebygga eller undanröja överträdelsen av rätten till rättegång inom skälig tid och sökanden har inte heller inom ramen för den ursprungliga processen gottgjorts härför. Vad som återstår är ekonomisk ersättning för den skada som sökanden kan ha lidit. Enligt Europadomstolens praxis före­­ligger det en stark men mot­bevis­bar presumtion för att ett åsidosättande av rätten till rätte­gång inom skälig tid medför en ideell skada för den en­skil­de. Det är i detta fall inte tillräckligt att kon­sta­tera att en överträdelse har skett utan ekonomisk kom­pen­sa­tion är på­­kall­ad.

Vid en samlad be­döm­ning, med utgångspunkt i Högsta domstolens dom den 16 juni 2010 i mål nr T 333-09 och Svea hovrätts dom den 18 juni 2010 i mål nr T 9082-09, finner Justitiekanslern att ersättning bör utgå med 15 000 kr.