En process i förvaltningsdomstol har likställts med förfarandet för extraordinära rättsmedel och har därför inte ansetts innefatta en prövning av civila rättigheter och skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår RI:s anspråk.

Ärendet

Anspråket

RI har begärt ersättning av staten för ideell skada med 40 000 kr. Han har som grund för anspråket anfört att handläggningstiden i ett mål om omprövning av beslut gällande förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har varit oskäligt lång och att hans rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen därigenom har åsidosatts.

Utredningen

Justitiekanslern har inhämtat yttrande från Reger­ings­rätten. Av yttrandet och de bifogade handlingarna framgår sammanfattningsvis följande. Den 10 november 1988 beviljades RI hel förtidspension. I en skrivelse som inkom till Försäkringskassan den 7 december 2001 begärde RI ändring av det tidigare beslutet. I beslut den 28 december 2001 avvisade Försäkringskassan RI:s begäran om ändring då den inte inkommit inom överklagandefristen enligt 20 kap. 13 § AFL, dvs. inom två månader från det att klaganden fick del av beslutet. Försäkringskassan fann samtidigt att beslutet inte kunde ändras med stöd av 20 kap. 10 a § AFL. RI överklagade till Länsrätten i Göteborg som i dom den 19 februari 2002 avslog överklagandet. Länsrätten anförde som skäl att RI:s överklagande av Försäkringskassans beslut inkom till kassan mer än två år efter det att beslutet meddelats, att det i målet inte hade framkommit något som gav stöd åt RI:s påstående att han överklagat i rätt tid och att förutsättningar för ändring av kassan beslut med stöd av 20 kap. 10 a § AFL inte hade visats föreligga. Efter att RI överklagat beslutade Kammarrätten i Göteborg den 29 augusti 2002 att inte meddela prövningstillstånd. RI överklagade till Regeringsrätten. Handläggningstiden i Regeringsrätten var två år och tre månader. Målet låg utan åtgärd under två år och två månader innan Regeringsrätten den 11 april 2005 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Regeringsrätten har framhållit att bestämmelsen i 20 kap. 10 a § AFL innebär att Försäkringskassan kan ändra ett beslut, som har fattats av kassan och som inte har prövats av domstol, om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet, om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak. En fråga om ändring enligt bestämmelsen får inte tas upp sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl. Försäkringskassans beslut från den 10 november 1988 hade vunnit laga kraft. Försäkringskassan har vid sin prövning av det nu aktuella ärendet därför endast kunnat pröva om överklagandet kommit in i tid samt om skäl för ändring enligt 20 kap. 10 a § AFL förelåg. Enligt Regeringsrättens mening är det aktuella förfarandet att likställa med förfarandet för ett extraordinärt rättmedel, varför artikel 6.1 i Europakonventionen inte har varit tillämplig i ärendet.    

Justitiekanslerns bedömning

Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har var och en vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller vid en anklagelse om brott rätt till domstolsprövning inom skä­lig tid. Rätt till förtidspension är att anse som en civil rättighet i den mening som avses i artikel 6.1 i konventionen och ar­tik­eln var därmed tillämplig i det ursprungliga ärendet om förtidspension. RI var i det ärendet tillförsäkrad tillgång till domstols­­pröv­ning men överklagade inte beslutet om förtidspension inom föreskriven tid, varför beslutet vann laga kraft. Det nu aktuella ärendet rörde därmed frågan om ändr­ing av det lagakraftvunna beslutet.

Av Europadomstolens praxis framgår att artikel 6.1 i Europakonventionen inte är tillämplig på förfarandet vid begäran om resning eller vid andra extraordinära rättsmedel. Avgörande för om förfarandet ska anses utgöra ett extraordinärt rättsmedel är karaktären och omfattningen av den prövning som sker inom ramen för förfarandet.

Justitiekanslern delar Regeringsrättens bedömning att förfarandet vid ändring enligt 20 kap. 10 a § AFL är att likställa med förfarandet för ett extraordinärt rättsmedel. Med hänsyn till att det förflöt omkring tretton år från överklagandetidens utgång till dess att begäran om ändring inkom, kan det faktum att det i ärendet också fattades ett beslut om avvisning av överklagandet såsom för sent inkommet inte förändra förfarandets extraordinära karaktär. Justitiekanslern finner således att artikel 6.1 i Europakonventionen inte var tillämplig i ärendet. RI:s anspråk ska därmed avslås.