Kritik mot en polisanställd som har uttryckt sig nedsättande om en person i ett e-brev.
Justitiekanslerns beslut
1. Justitiekanslern riktar kritik mot LN vid Polismyndigheten i Stockholms län för att hon uttryckte sig nedsättande om en person i ett e-brev som hon av misstag skickade till honom den 21 oktober 2009.
2. Justitiekanslern avslår NN:s anspråk på skadestånd av staten.
Ärendet
Bakgrund
I en anmälan hit den 21 oktober 2009 påtalade en privatperson (NN) att LN vid Polismyndigheten i Stockholms län hade uttryckt sig starkt nedsättande om honom i ett e-brev samma dag. NN begärde samtidigt ersättning av staten med 2 000 000 kr jämte ränta med anledning av att han ansåg sig utsatt för grovt förtal.
Till anmälan fogade NN det e-brev som LN hade skickat till honom. E-brevet har bl.a. följande innehåll.
Detta är den knäppgök som tidigare ringt dig – B. Han ville uppenbarligen att du skulle läsa detta. […] han är spritt språngandes galen!
Justitiekanslern har begärt att Polismyndigheten i Stockholms län ska yttra sig över anmälan och samtidigt låta LN komma in med synpunkter. Polismyndigheten har i ett yttrande hit anfört bl.a. följande.
Bakgrund
Den 29 september 2009 begärde Skatteverket hos Västerorts polismästardistrikt ett yttrande i ärende avseende markering för särskild sekretessprövning i Skatteverkets folkbokföringsregister, s.k. sekretessmarkering. Den 30 september 2009 avstyrkte polismästardistriktet i yttrande ansökan om sekretessmarkering med motiveringen att det inte finns något som tyder på att sökanden är utsatt för en reell hotbild.
Av handlingarna i ärendet framgår att anmälaren inte var nöjd med yttrandet till Skatteverket och tog därför kontakt med handläggaren vid ett flertal tillfällen. Handläggaren informerade sin chef MS om ärendet och skrev i samband med detta också ett internt e-postmeddelande till honom. Det är detta brev som av misstag sändes till anmälaren och som utgör underlag för JK:s remiss.
Rättslig reglering
Av 1 kap. 1 och 2 §§ regeringsformen följer att den offentliga makten utövas under lagarna och att den skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen skall bl.a. förvaltningsmyndighet i sin verksamhet beakta
allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
Av 4 kap. 1 § polisförordningen (1998:1558), framgår att en anställd inom polisen i arbetet skall uppträda på ett sådant sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.
Västerorts polismästardistrikts yttrande
Chefen för polismästardistriktet, MF, har lämnat i huvudsak följande upplysningar.
Inledning
Berörd polisanställd har på intet sätt uppfyllt de krav som ställs på polisanställda enligt 4 kap. 1 § polisförordningen (1998:1558).
De yttranden som anmälaren av misstag har fått ta del av är med hänsyn till det sagda fullständigt oacceptabla.
MS har vid flera samtal med LN varit mycket tydlig med det oacceptabla i att uttrycka sig på det sätt hon har gjort. Det råder inget tvivel om att polisanställda alltid ska uppträda som ovan nämnda paragraf föreskriver.
LN har uttryckt att hon inte haft någon avsikt att förolämpa eller förnärma anmälaren. Hon har själv uttryckt sin ursäkt för sina ordval i muntligt samtal med anmälaren samt i ett e-brev som hon skickat till anmälaren. LN har i e-brevet till anmälaren bett om ursäkt och förklarat uppkomsten till händelsen. LN har visat stor förståelse och stor ånger inför det som hänt.
[…]
Polismyndighetens bedömning
Polismyndigheten får till en början fastslå att språkbruket som användes i e-postmeddelandet självfallet är fullständigt oacceptabelt. Polismyndigheten
finner vidare att det är anmärkningsvärt att detta språkbruk var avsett att användas i en korrenspondens med en chef.
Västerort polismästardistrikt har överlämnat en anmälan till enheten för interna utredningar. Den 17 november 2009 fattade vice chefsåklagare KE vid Åklagarmyndighetens riksenhet för polismål beslut om att förundersökning inte skall inledas med motiveringen att anmälningsuppgifterna inte ger anledning anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.
Polismyndigheten konstaterar vidare att samtal hållits med den anställda av hennes chef och att hon uppenbarligen insett det olämpliga i den valda ordalagen, visat ånger och även bett anmälaren om ursäkt såväl skriftligen som muntligen.
Inom Polisen pågår ett värdegrundsarbete.
[…]
Avslutande synpunkter
Polismyndigheten konstaterar sammanfattningsvis att åtgärder redan vidtagits mot den anställda genom samtal och att denna lämnat en ursäkt till den enskilde såväl skriftligen som muntligen. En anmälan har även överlämnats till enheten för interna utredningar varefter åklagare beslutat att inte inleda förundersökning. Polismyndigheten avvaktar i frågan om att vidta ytterligare åtgärder i väntan på JK:s bedömning.
Avslutningsvis finner polismyndigheten att det språkbruk som användes i e-postmeddelandet är fullständigt oacceptabelt och beklagar det inträffade och ber samtidigt den enskilde om ursäkt för det inträffade.
NN har kommit in med synpunkter på polismyndighetens yttrande och i detta sammanhang anfört bl.a. att företrädare för polismyndigheten har uppträtt obalanserat och fått utbrott vid telefonsamtal med honom.
Justitiekanslerns bedömning
Tillsyn
Det är självfallet av yttersta vikt för myndigheternas förtroende hos allmänheten att tjänstemän och andra representanter för det allmänna uppträder korrekt och respektfullt vid kontakten med utomstående. Samma synsätt gör sig naturligtvis även gällande beträffande den kommunikation som sker internt hos en myndighet.
I enlighet med vad polismyndigheten och LN själv har gett uttryck för anser jag att det var ytterst olämpligt att formulera sig på det sätt som hon gjorde i det aktuella e-brevet. Den omständigheten att LN har uppgett att hon kände sig oerhört pressad och trängd när hon skickade e-brevet gör inte att hon kan undgå kritik för att hon uttryckte sig nedsättande om NN.
Jag konstaterar att LN har insett att det var olämpligt att uttrycka sig på det sätt som hon gjorde och att hon i ett e-brev till NN har bett om ursäkt för sitt ”ytterst olämpliga ordval”. Vidare noterar jag att polismyndigheten ser allvarligt på det inträffade och att det pågår ett värdegrundsarbete inom Polisen som bl.a. får antas ha till syfte att motverka företeelser av ifrågavarande slag. Utöver den kritik som jag har uttalat mot LN finner jag därför inte anledning att vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av NN:s anmälan rörande det aktuella e-brevets utformning.
Med hänsyn till vad polismyndigheten har anfört om sitt pågående värdegrundsarbete – och med beaktande av de begränsningar som gäller för Justitiekanslerns tillsynsverksamhet – finner jag inte anledning att närmare granska hur företrädare för polismyndigheten har uppträtt mot NN vid de telefonsamtal som han har hänvisat till i sina skrivelser hit.
Skadestånd
Som det får förstås begär NN ersättning för den kränkning som han anser sig ha blivit utsatt för genom det sätt på vilket polismyndigheten har uppträtt mot honom.
Av polismyndighetens yttrande framgår att en åklagare vid Riksenheten för polismål har beslutat att inte inleda förundersökning mot LN med den motiveringen att anmälningsuppgifterna inte ger anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har begåtts.
Justitiekanslern finner inte anledning att göra någon annan bedömning än den som åklagaren har gjort i frågan om NN kan antas ha utsatts för något brott som hör under allmänt åtal. Utredningen ger inte heller stöd för slutsatsen att han har utsatts för något brott som inte hör under allmänt åtal. Under alla förhållanden står det klart att NN inte har blivit utsatt för en sådan allvarlig brottslig kränkning som krävs för att staten ska vara skyldig att utge ideellt skadestånd (jfr 2 kap. 3 § skadeståndslagen).
På grund av det anförda ska NN:s skadeståndsanspråk avslås.