Inspektion av Kriminalvårdsanstalten Kalmar

Beslutets huvudsakliga innehåll

Kriminalvårdsanstalten Kalmar är enligt Justitiekanslerns mening en väl fungerande anstalt. Såvitt granskningen har visat är handläggningen av ärenden i allt väsentligt rättssäker och effektiv.

Justitiekanslern riktar dock viss kritik mot en del av anstaltens beslut om avskildhet. Kritiken rör bristande motivering, underlåtenhet att ange tidsangivelser, bristande delgivning och underlåtenhet att i tid upphäva avskildheten. Viss kritik framförs också rörande dröjsmål med att begära omplacering av en intagen.

Justitiekanslern har beslutat att i särskild ordning ta upp frågan om de intagnas rätt att ha tillgång till beslut från JO eller Justitiekanslern.

Eventuellt kommer även vad som har framkommit vid inspektionen om systemet med varningar och uppskjuten villkorlig frigivning att föranleda Justitiekanslern att i ett annat sammanhang närmare granska i vad mån systemet och dess tillämpning uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav och de krav som ställs i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Slutligen förutsätter Justitiekanslern att Kriminalvården åtgärdar de brister i datasystemet som framkommit vid inspektionen, alternativt informerar anstalterna om hur datasystemet ska användas för att felen inte ska uppkomma

Bakgrund

Justitiekanslern har enligt lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Justitiekanslerns tillsyn omfattar bl.a. kriminalvårdsanstalterna.

Justitiekanslern har av regeringen även fått uppdraget att vara nationellt besöksorgan i enlighet med det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (se prop. 2004/05:107, s. 18 ff.).

Som ett led i sin tillsynsverksamhet beslutade Justitiekanslern att inspektera kriminalvårdsanstalten Kalmar under hösten 2009.

Justitiekanslern skrev till anstalten den 11 september 2009, varvid vissa typer av beslut beställdes fram i förväg. Vidare anhölls om möten med anstaltschefen samt företrädare för de intagna och för de fackliga organisationerna.

Inspektionens inriktning

Inspektionens inriktning var att dels följa upp eventuell kritik som riktats från FN:s tortyrkommitté och Europarådets tortyrkommitté samt Riksdagens ombudsmän (JO) mot skötseln av svenska kriminalvårdsanstalter, dels få en uppfattning om verksamheten på anstalten resp. anstalter i allmänhet och behandlingen av de intagna och tillvaratagandet av deras rättigheter i synnerhet.

Inspektionens genomförande

Inspektionen genomfördes den 22 och 23 september 2009. Den första inspektionsdagen inleddes med ett möte där kriminalvårdschefen AT samt kriminalvårdsinspektörerna BW och JG deltog. Därefter förevisades Justitiekanslern anstalten vid en rundvandring i lokalerna. Justitiekanslern samtalade också med representanter för de intagna och de fackliga organisationerna.

Under den andra dagen granskades de beslut som hade fattats under år 2009 om avskildhet enligt 17, 20 och 50 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Det gjordes även stickprovsvisa kontroller av sådana beslut från år 2008.

Vidare granskades de 20 senaste besluten samt stickprovsvis vissa protokoll och beslut i övrigt från år 2009 angående misskötsamhet från de intagnas sida.

Justitiekanslern deltog också vid anstaltens granskning av inkommande post till de intagna.

Avslutningsvis hölls ett möte med anstaltsledningen varvid Justitiekanslern redovisade sina iakttagelser under inspektionen. 

Anstalten har efter inspektionen under hand fått ta del av ett utkast till detta beslut och beretts tillfälle att komma in med synpunkter på innehållet.

Iakttagelser vid inspektionen

De intagna

Anstalten har för närvarande 57 intagna. De är dömda till relativt långa fängelsestraff. Nästan en fjärdedel är livstidsdömda och ca 65 procent är dömda till mer än fyra års fängelse. De flesta är dömda för grova våldsbrott eller grova narkotikabrott. En ganska stor andel är dömda till utvisning efter avtjänat straff. Andelen missbrukare på anstalten är ca 25 procent, vilket är lägre än genomsnittet på landets anstalter (ca 45 procent).

Vid anstalten arbetar ca 28 vårdare. Sedan en tid tillbaka är personalen mer specialiserad än tidigare. Numera är det endast åtta vårdare som är kontaktmän för de intagna. Varje kontaktman har ansvar för 6-7 intagna. Övriga vårdare har andra uppgifter, t.ex. säkerhetsansvar. Det finns tre tjänster som kriminalvårdsinspektör vid anstalten, varav två är tillsatta. Det pågår rekrytering till den tredje tjänsten. Nattetid är det två vårdare och ett vakthavande befäl på plats. Personalomsättningen är låg.

Anstalten har fyra avdelningar men fungerar i princip som en enda avdelning eftersom det inte går att stänga några dörrar mellan de fyra korridorerna. De intagna rör sig fritt mellan korridorerna på dagtid. Mellan kl. 19.00 och 07.00 är de inlåsta på sina rum för natten. De kan då ta med sig en kvällssmörgås in på rummet. I övrigt har de intagna tillgång till pentryn som är öppna vissa tider. Där kan de laga enklare mat, utöver den mat som serveras i matsalen. Anstaltens kiosk är öppen ett par gånger i veckan.

Visitation och avskildhet

Bostadsrummen gås igenom varje dag, varvid två av rummen visiteras mycket noggrant, dels stickprovsvis, dels om särskild misstanke har uppkommit. Alla rum ska visiteras grundligt en gång per månad. De allmänna utrymmena visiteras en gång per dygn, företrädesvis på natten. 

Ytlig kroppsvisitation sker bl.a. när de intagna kommer tillbaka från verkstaden eller den dagliga utevistelsen. Två urinprov tas stickprovsvis varje dag samt vid misstanke om påverkan. Alla intagna lämnar på detta sätt urinprov varje månad. Ytliga kroppsbesiktningar genomförs efter obevakade besök. De sker i ett avskilt rum med minst två vårdare närvarande. Andra kroppsbesiktningar är mycket ovanliga. De utförs av sjukvårdspersonal.

De varningar som utdelas gäller främst urinprovsvägran. Mindre förseelser, t.ex. cigarrettinnehav, resulterar normalt i rapportering men inte i någon åtgärd i övrigt.

Anstalten har två isoleringsceller samt ett observationsrum. Dessa används när hotsituationer uppkommer. I första hand försöker man att avskilja den som hotar, men eftersom det ofta inte går att vara säker på varifrån det akuta hotet kommer får man istället avskilja den hotade. Målsättningen är att isolerade, som överförs till häktet, så snart som möjligt ska vistas i gemensamhet i häktet.

Om den intagne ska omplaceras kan han få sitta isolerad i 2-5 veckor innan omplaceringen sker. Tidsåtgången beror på hur lång tid arbetet på placeringsenheten tar. Anstalten kan således inte påverka tiden.

Hälsovård

En sjuksköterska tjänstgör på anstalten fyra dagar per vecka. Man behöver inte boka tid utan kan komma direkt till mottagningen under öppettiderna. En läkare kommer till anstalten en gång varannan vecka och en psykiater dessutom vid ett tillfälle de andra veckorna. Läkarna bokas normalt genom sjuksköterskan. Sedan alldeles nyligen kommer också en psykolog till anstalten två timmar per vecka.

Sysselsättningar

Under sysselsättningstiden ska de intagna som huvudregel ägna sig åt arbete, studier eller programverksamhet.

Ca 20 av de intagna studerar. Två lärare arbetar i Lärcentrum på anstalten men en hel del studier bedrivs på distans.

I verkstaden arbetar de intagna med montering och förpackning. Några av de intagna sköter dessutom de s.k. förtroendejobben i köket, tvätten och städverksamheten. För närvarande arbetar även två intagna med att renovera bostadsrum.

På anstalten finns de brottsförebyggande programmen Brotts-Brytet och ETS (Enhanced Thinking Skills).

Anstalten har ett litet bibliotek. Böcker finns på ett antal olika språk och de byts regelbundet ut. Bibliotekarien kommer dit en gång per vecka och kan hjälpa till med att beställa andra böcker som de intagna önskar. För det fall han är tveksam till om en bok är tillåten kontrollerar han detta med den säkerhetsansvarige vid anstalten.
Religionsutövning

Varje tisdag kommer det en präst till anstalten. Det finns ingen imam i Kalmar men en imam från Malmö har ibland kommit till anstalten. Under ramadan har de som så önskat fått ta upp mat från matsalen och äta på rummet. Detta är normalt sett inte tillåtet men har fungerat bra.

Man har inga motsättningar mellan intagna på grund av att de har olika religioner. Man har funnit det lyckat att alla som vill får vara med och fira olika religiösa högtider oavsett religiös tillhörighet. Så har t.ex. alla fått vara med och grilla lammkött på rastgården när ramadan avslutas, inte bara muslimerna. På samma sätt får alla som vill vara med och fira t.ex. jul.

Man upplever inte problem med diskriminering. Man tänker över huvud taget inte så mycket i sådana termer. Det uppfattas som naturligt att de intagna har olika bakgrund, precis som det ser ut i samhället i stort. Man har nu också många anställda med invandrarbakgrund, vilket är mycket positivt bl.a. i språkhänseende. När problem med språken uppkommer i vardagssituationer händer det också ofta att de intagna hjälper varandra med tolkningen, även om man bör vara medveten om de problem som detta ibland kan medföra. När det gäller t.ex. delgivning av beslut anlitas tolk, ofta per telefon. Tolk används också vid bl.a. inskrivningssamtal.

Utevistelse

De intagna får endast röka under sin utevistelse på rastgården. Det är inte tillåtet att inneha cigarretter och tändare i övrigt på anstalten. Det förekommer dock smygrökning på rummen med hjälp av olika mer eller mindre hemgjorda tändanordningar. Förbudet mot rökning leder till en hel del missnöje, skärmytslingar, visiteringar och rapportskrivning.

De intagna vistas ute en timme per dag. Under sommarmånaderna har de även en extra utevistelse på kvällen. På rastgården spelar de intagna fotboll, promenerar och röker m.m. Det får vara maximalt 30 intagna ute samtidigt.

Telefonsamtal, besök m.m.

De intagna har telefonkort och får med dessa ringa till de personer som de har fått tillstånd för. Telefonsamtalen sker i det s.k. INTIK-systemet. Det kan ta viss tid att få telefontillstånd, särskilt när det rör sig om personer utomlands. Det kan inte garanteras att det alltid ges möjlighet att ringa på detta sätt, men man kan säga att efter en bedömning i det enskilda fallet så kan man ofta få ringa till dessa personer, men samtalet sker då från tjänstetelefon under avlyssning. Utöver de fasta telefonerna finns det nu också möjlighet att använda bärbar telefon som de intagna enligt en lista turas om att ha på kvällen i bostadsrummen.

Brevgranskning sker direkt när posten kommer. De intagna får posten efter några timmar.

Det finns tre besöksrum och en besökslägenhet. Efterfrågan på dessa är stor. Man kan ta emot besök på vardagar kl. 16-18 och på helger kl. 9-18. I lägenheten ges möjlighet till övernattning. Alla besökare genomgår en ytlig kroppsvisitation. Ibland genomförs en ytlig kroppsbesiktning av besökare, men det är ovanligt. Den narkotikahund som är stationerad i Västervik lånas in några gånger per månad.

Permissioner sker enligt de särskilda villkor som gäller för den enskilde intagne. Varje intagen har en verkställighetsplan. Den ska revideras var tredje månad. Man har ändrat organisationen för att få detta att fungera, men ibland kan det gå något mer än tre månader mellan revisionerna. I oktober kommer det att ske en interngranskning av arbetet med verkställighetsplanerna.

Anstaltsledningens uppfattning om anstalten

Ledningen ser egentligen inga problem på anstalten, utöver att man har för trånga lokaler. Man betonar särskilt att man har en god anda mellan vårdare och intagna. Denna anda har funnits under lång tid och har förts vidare mellan generationerna. Det gör att stämningen normalt sett är god och att man inte har så många incidenter. Våld mot personalen har inte inträffat sedan år 2007. Vid hot mellan intagna försöker man lösa det genom medlingssamtal, vilket brukar fungera bra. Man har någon gång haft problem med att personal och intagna har fått en alltför nära relation. Man försöker dock hålla ett öga på detta och bl.a. vara tydlig med kontaktpersonernas roll och uppgift. Personalen är utbildad i bemötande och mänskliga rättigheter

Samtal med företrädare för de intagna

Justitiekanslern träffade en företrädare för anstaltens förtroenderåd samt dennes bisittare. De framförde de intagnas synpunkter och uppgav bl.a. följande.

Det råder en god stämning på anstalten och den fungerar bra i stort sett. Som exempel på detta kan nämnas att det finns större utrymme för kommunikation än på många andra anstalter. Personalen är kontaktsökande och bra på att uppmärksamma positiva förändringar hos de intagna. De intagna upplever dock att den personal som är bra normalt inte har makt att påverka verksamheten tillräckligt. Personalens dagsform påverkar också deras arbete. Detta märks t.ex. genom att varningar delas ut frekvent och godtyckligt.

Det är bra att de intagna kan röra sig fritt i korridorerna, att man kan studera på högskolenivå och att det ges möjlighet att träffa sina anhöriga under bevakade permissioner. Det senare gäller dock inte intagna som har meddelats ett beslut om utvisning. De har endast rätt till en s.k. lufthålspermission om fyra timmar per år. Detta får till följd att kostnaderna för medicinering ökar.

Under permissionerna har de intagna begränsade ekonomiska medel att röra sig med. Medlen begränsas även om den intagne specificerar vad det begärda beloppet ska användas till. Anstalten motiverar detta med att de intagna ska spara ett visst belopp för oförutsedda utgifter. Det finns dock inget hinder mot att spendera allt i anstaltens kiosk. De intagna har totalt tre konton: ett permissionskonto, ett för egna medel (där bl.a. inlämnade medel sätts in) och ett för disponibla medel. En viss del av de intagnas ersättning sätts av veckovis på ett konto. Man beviljas inte permission om man inte har några pengar att röra sig med.

När de intagna ska telefonera till anhöriga i utlandet kräver Kriminalvården att det finns dokumentation på att berörda anhöriga är ostraffade. I vissa länder är det mycket besvärligt att få fram sådana uppgifter och ibland är de inte alls tillgängliga. Kravet på sådan dokumentation blir orimligt i många fall.

Alla telefonsamtal i INTIK-systemet spelas in och sparas i sex månader. Alla samtal avlyssnas dock inte.

I skälen till avslagsbeslut används ofta begreppet ”säkerhet i anstalt”. Det vore önskvärt att anstalten i besluten förtydligade vad som avses i det enskilda fallet och att begreppet inte används slentrianmässigt.

De intagnas ersättningar följer inte inflationen. Ersättningen för förtroendejobben bör vara högre än den för andra arbeten på anstalten. Detta är vanligt på andra anstalter. Det är inte heller bra att ersättningen för högskolestudier begränsas till maximalt 30 timmar per vecka.

Det saknas instrument för att motivera de intagna under anstaltsvistelsen. Exempelvis skulle man kunna öka möjligheterna till att få permissioner om man sköter sig. I andra riktningen finns däremot motsvarande instrument i form av t.ex. uppskjuten villkorlig frigivning.

De intagna efterfrågar att programverksamheten görs mer innehållsrik. De verksamheter som erbjuds är inte bra. Vissa program erbjuds inte alls. Man har köpt in utländska program men genomför inte dessa ordentligt. Exempelvis kan moment som tillgång till en psykolog saknas i vissa av verksamheterna.

Det finns vidare problem med dröjsmål med begäran om olika förmåner och att sådana försvinner. Det kan röra sig om att ett anhållande om telefonsamtal inte förmedlas eller att ett besökstillstånd försvinner. För att undvika att detta sker ser de intagna sig tvungna att begära att anhållan registreras i det s.k. KLAS-registret.

En intagen i anstalten har nekats att skriva av ett JO-beslut som avsåg en fråga i vilken han själv hade ett liknande ärende. 

Samtal med representanter för fackförbunden SEKO och ST

Justitiekanslern träffade JE och IZ, företrädare för fackförbunden Service- och kommunikation, SEKO, respektive Statstjänstemannaförbundet, ST. På anstalten arbetar även anställda som är anslutna till fackförbundet Sveriges akademikers centralorganisation, SACO.

JE redogjorde för de organisationsförändringar som har skett inom anstalten och de förändringar som kommer att ske med anstalten och häktet. Han uttryckte därvid att han och flera andra anställda tycker att den ökade specialiseringen bland personalen är övervägande negativ. De nya arbetsformerna innebär att vissa vårdare i huvudsak arbetar med säkerhetsfrågor medan andra i huvudsak arbetar som kontaktmän. Det innebär att man inte känner till varandras arbete lika bra och att de intagna lätt delar in personalen i ”onda” och ”goda”. Det är enligt hans mening bättre att den som är kontaktman också ingriper vid incidenter. I övrigt framhöll han bl.a. den goda stämning som råder både bland de intagna och mellan personalen och de intagna. På anstalten finns mycket tid för samtal med de intagna. Personalen är tillgänglig genom att deras rum är centralt placerade i korridorerna och dörrarna dit är öppna. Inom personalgruppen råder också en trygg stämning. Många har arbetat där lång tid och man har väl inarbetade rutiner. Det förekommer att personalen får ta emot en del gliringar när de rapporterar händelser. Detta upplevs dock inte som hot.

IZ, anställd vid Häktet Kalmar, redogjorde för hur arbetet är organiserat där, varvid hon framhöll att det är ett väl fungerande häkte där personalen har ett bra samarbete och ett dynamiskt säkerhetstänkande.

Granskning av enskilda ärenden

Beslut om avskildhet

Justitiekanslern granskade drygt 20 ärenden angående avskildhet enligt 20 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen), sju ärenden enligt 50 § och ett enligt 17 § samma lag.

I 17 § fjärde stycket kriminalvårdslagen anges att intagna får hållas tillfälligt avskilda från varandra om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en anstalt.

I 20 § första stycket kriminalvårdslagen anges på vilka grunder en intagen, om det är nödvändigt, får hållas avskild från andra intagna. Andra stycket reglerar särskilt när avskildhet kan beslutas på grund av att det finns risk för rymnings- eller fritagningsförsök. Av tredje stycket framgår att beslut enligt första eller andra styckena ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tionde dag. 

I 50 § kriminalvårdslagen regleras när avskildhet får förekomma i syfte att inte äventyra utredningar av frågor enligt 49 § samma lag, dvs. huruvida villkorlig frigivning kan skjutas upp eller en varning ska tilldelas en intagen som bryter mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten. I bestämmelsen anges vidare hur denna får genomföras, t.ex. anges att avskildheten inte får bestå längre än fyra dygn.

Justitiekanslern gör följande bedömningar

Av det beslut som hade meddelats med stöd av 17 § KvaL i ett ärende (dnr 9/2469) framgår att samtliga intagna vid anstalten skulle vara placerade i avskildhet. Beslutet är fattat den 12 augusti 2009. Beslutet saknar angivande av klockslag och motiveringen till beslutet anges vara att de intagna ska vara placerade i avskildhet ”till följd av inträffad incident/händelse”. Det framgår inte på något sätt vad som har inträffat eller när.

Justitiekanslern vill erinra om att beslut som avser myndighetsutövning mot enskild enligt 20 § förvaltningslagen (1986:223) ska ange de skäl som har bestämt utgången. Skälen för beslutet får enligt den nämnda bestämmelsen utelämnas endast i särskilt angivna fall.

Av de beslut som hade meddelats med stöd av 20 § KvaL gör Justitiekanslern i ett ärende (dnr 9/1851) följande observationer.

I ärendet beslutades den 16 juni 2009 att en intagen skulle placeras i avskildhet med stöd av 20 § första stycket 4 KvaL eftersom anstalten bedömde att det förelåg en risk för att den intagne allvarligt skulle ofreda en annan intagen efter vissa uttalanden som den intagne hade gjort samma dag. Placeringsbesluten omprövades den 26 juni, den 6 juli samt den 16 juli 2009. Vid dessa tillfällen gjordes bedömningen att placeringen i avskildhet skulle bestå. Den 22 juli 2009 hävdes avskildhetsplaceringen för att verkställa ett beslut om förflyttning till en annan anstalt. Av anstaltens diarium framgår att den intagne inte delgavs anstaltens omprövningsbeslut av den 6 juli förrän den 14 juli. Någon förklaring till att delgivningen inte skedde i samband med beslutet har på förfrågan inte kunnat lämnas av beslutsfattaren. Justitiekanslern kan inte undgå att i denna del rikta kritik mot anstalten.

Justitiekanslern noterar härutöver att anstalten på basis av två rapporter som hade upprättats den 16 och den 22 juni 2009 framställde en begäran om omplacering av den intagne den 1 juli 2009. Justitiekanslern ifrågasätter förvisso inte att ett visst behov av rådrum kan finnas innan omplacering begärs. Mot bakgrund av att den intagne i detta fall var placerad i avskildhet och att det för anstalten på grund av ärendets art torde ha stått klart att avskildhetsplaceringen skulle bestå i avvaktan på ett omplaceringsbeslut, anser Justitiekanslern dock att frågan om omplacering borde ha väckts betydligt tidigare. Även i denna del förtjänar anstalten viss kritik. Att den intagne sedan begäran om omplacering väl hade gjorts fick sitta drygt tre veckor i avskildhet i väntan på omplacering är däremot inget som anstalten har kunnat råda över,

eftersom det är Kriminalvårdens placeringsenhet som fattar beslut om placering (jfr Justitiekanslerns beslut den 12 oktober 2009 i ärende med dnr 2616-08-40).

Det noterades att det i något fall (dnr 9/2313) saknades klockslag för när avskildheten påbörjades respektive avslutades. Datum fanns dock angivet.

Även i beslut om avskildhet enligt 50 § kriminalvårdslagen saknades klockslag för när avskildheten påbörjades respektive avslutades.

Med hänsyn till den tidsbegränsning som gäller för de aktuella besluten är det inte tillfredsställande att tidsangivelserna inte går att kontrollera enbart vid en granskning av själva beslutet (se t.ex. dnr 9/2183). För att få klarhet i saken är man i stället hänvisad till de uppgifter som finns inlagda i datasystemet. Eftersom den intagne av naturliga skäl inte har tillgång till datasystemet anser Justitiekanslern att besluten, i synnerhet med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet, bör innehålla start- och sluttidpunkter för åtgärden.

Av ett ärende (dnr 9/2524) framgår att anstalten har beslutat att placera en person i avskildhet den 12 augusti 2009. Den 17 augusti upphävdes beslutet. I datasystemet anges tidpunkten för beslutet om placeringen i avskildhet till kl 19.23 förstnämnda dag. Tidpunkten för beslutet om att personen i fråga inte längre skulle vara avskild har angetts till kl. 07.00 den 17 augusti 2009. Av vad som kan utläsas har den lagstadgade fristen om fyra dygn alltså överskridits. För det inträffade förtjänar anstalten viss kritik.

Det noterades vidare att vissa av beslutsutskrifterna avseende avskildhet enligt 50 § kriminalvårdslagen innehöll missvisande datum. Beträffande Justitiekanslerns uttalanden i denna del, se nedan under rubriken ”Datum för beslut och förhör m.m.”.

I övrigt fanns inget att anmärka på de granskade besluten.

Beslut angående misskötsamhet i övrigt

Justitiekanslern granskade drygt 20 ärenden angående misskötsamhet och gör följande observationer.

Det samlade intrycket av inspektionen i denna del var att handläggningen av dessa ärenden fungerar bra. Förhör och utredningar är generellt sett väl redovisade och besluten ordentligt motiverade.

I vissa fall där misskötsamhet har varit styrkt men inte föranlett någon åtgärd har dock sist i besluten angetts att vad som har framkommit i utredningen senare skulle kunna ligga till grund för bedömning av frågan om uppskjuten villkorlig frigivning. Justitiekanslern ifrågasätter denna formulering med hänsyn till att anstaltsledningen har uppgett att misskötsamhet som inte mynnar ut i någon varning inte ska ligga till grund för bedömning av tidpunkten för den villkorliga frigivningen. Justitiekanslern konstaterar i detta sammanhang att det synes föreligga en viss osäkerhet rörande vilka typer av brott mot ordningsföreskrifterna som bör föranleda varningar samt i vilken utsträckning dessa senare kommer att beaktas av Kriminalvårdens huvudkontor i samband med beslut om uppskjuten villkorlig frigivning. Samtidigt som denna osäkerhet snarare synes vara en följd av systemet i stort och inte just förhållandena på Kalmaranstalten kan Justitiekanslern inte undgå att anmärka att situationen förefaller bekymmersam ur rättssäkerhetssynpunkt. Vad som har framkommit vid inspektionen om systemet med varningar och uppskjuten villkorlig frigivning, gör att Justitiekanslern, inte minst i ljuset av Europadomstolens praxis på området, i ett annat sammanhang kan finna skäl att närmare granska i vad mån systemet och dess tillämpning uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav och de krav som ställs i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Datum för beslut och förhör m.m.

På blanketten för förhör och utredning har i flera fall fel datum angetts för den misstänkta händelsen. Detta beror enligt anstalten på att datasystemet automatiskt anger datumet när händelsen skrivs in i systemet, vilket inte alltid är samma dag som händelsen inträffade.

Flera av de granskade besluten har i den utskrivna versionen fel datum angivet. Skälet till detta är enligt anstalten att datasystemet automatiskt anger dagen då utskriften sker som beslutsdatum.

Justitiekanslern konstaterar att dessa förhållanden inte är tillfredsställande. Handlingarna blir direkt missvisande och de felaktiga datumen medför svårigheter att få besked om när händelser har inträffat och hur fort de har lett till åtgärder.

Vidare saknar vissa beslutsutskrifter ärendebeteckningar, vilket gör det svårt att hänföra ett dokument till ett visst ärende.

Dessa problem synes dock inte vara knutna just till Kalmaranstalten. Justitiekanslern förutsätter att Kriminalvården åtgärdar dessa brister, alternativt informerar anstalterna om hur datasystemet ska användas för att felen inte ska uppkomma.

Justitiekanslerns bedömning av de klagomål som framfördes av de intagna

Pengar under permissioner

Under samtal med de intagna framkom att det fanns visst missnöje med anstaltens begränsningar för hur mycket pengar de intagna får ha med sig under permissioner.

Anstaltsledningen har i denna del angett bl.a. följande. Av säkerhetsskäl begränsas storleken på det belopp som en intagen får nyttja under en permission. De s.k. egna medlen är avsedda för tiden efter anstalten. Endast undantagsvis kan dessa användas för nödvändiga utgifter. Enligt den praxis som tillämpas brukar de intagna få ta med sig ca 1 500 kr. Det görs dock en individuell prövning och om den intagne kan motivera behovet av ett högre belopp kan detta medges. Anstalten är ganska generös i dess bedömningar. Syftet med begränsningen är att de intagna ska lära sig att handskas med pengar. Risken finns annars att allt konsumeras vid första permissionstillfället.

I 17 § första stycket Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om ersättningar m.m. till intagna i anstalt och häkte, KVFS 2006:8 (ersättningsföreskrifterna), anges hur stor andel av en intagens ersättning som ska avsättas för permissions- och frigivningsändamål, s.k. sparavdrag, och att medlen i första hand ska användas till utgifter i samband härmed. Av de allmänna råden till bestämmelsen framgår vidare att de innehållna (sparade) medlen ska användas till utgifter som t.ex. för resa, uppehälle, inköp av klädutrustning och liknande. Slutligen sägs att det är anstalten som beslutar om användningen av medlen och storleken på de belopp som får användas.

Ramen för avsättningen på permissions- och frigivningskontot bestäms alltså ytterst av den intagnes ersättning. Såvitt Justitiekanslern har kunnat se finns inga särskilda föreskrifter eller anvisningar om beloppets storlek. Hur medlen på det aktuella kontot sedan disponeras i samband med permission beslutas av anstalten efter en bedömning av den intagnes behov. Den som är missnöjd med beslutet har möjlighet att begära omprövning alternativt att överklaga beslutet till länsrätten. Utifrån vad som har framkommit vid samtal med de intagna och anstalten har Justitiekanslern inte funnit att handläggningen av beslut rörande permissionsmedlen är bristfällig i något avseende. I sammanhanget bör dock understrykas vikten av att de hänsyn som tas och avvägningar som görs sker enhetligt och att besluten, i den mån det medges, motiveras. Det är vidare önskvärt att beloppsnivåerna är någorlunda överensstämmande med vad som gäller på andra anstalter. Beträffande det senare är Justitiekanslern dock medveten om att man särskilt måste beakta objektiva faktorer som är specifika för vissa anstalter. Justitiekanslern tänker närmast på en sådan sak som anstaltens belägenhet, vilket inte har med den intagnes personliga förhållanden att göra men som självfallet påverkar bl.a. resekostnaderna.

Justitiekanslern finner inte anledning att vidta några åtgärder med anledning av klagomålen i denna del.

Avlyssnade telefoner i INTIK-systemet

De intagna har gjort gällande att deras telefonsamtal i INTIK-systemet avlyssnas.

I 27 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om hemlig teleavlyssning. För tillstånd till sådan avlyssning krävs att någon är skäligen misstänkt för ett allvarligare brott. Tillstånd till en sådan åtgärd medges av rätten efter ansökan från åklagare.

Såvitt avser telefonsamtal mellan intagna i anstalt och annan får sådana enligt 30 § kriminalvårdslagen avlyssnas av en tjänsteman om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten. En förutsättning för att samtalet ska få avlyssnas är att den intagne känner till det. Telefonsamtal med advokat som biträder den intagne i en rättslig angelägenhet får inte avlyssnas utan den intagnes medgivande.

Kriminalvården får alltså inte avlyssna telefonsamtal i hemlighet. Frågan om intagnas telefonsamtal via INTIK avlyssnas och spelas in har vid flera tillfällen varit föremål för JO:s prövning (se bl.a. JO:s beslut den 1 juli 2008, dnr 921-2007). Kriminalvården har i dessa ärenden alltid med eftertryck tillbakavisat att samtal avlyssnas och spelas in. INTIK-systemet saknar enligt Kriminalvården möjlighet till avlyssning och inspelning.

Justitiekanslern finner inte anledning att ifrågasätta anstaltsledningens uppgifter och vidtar inte några ytterligare åtgärder med anledning av klagomålen i denna del.

Dröjsmål med handläggningen av ansökningar av olika slag

Anstaltsledningen tillbakavisar att dröjsmål förekommer vid handläggningen av ansökningar av olika slag, t.ex. besök och telefontillstånd, och känner heller inte till att ansökningar skulle ha kommit bort. Ambitionen är att ansökningar ska handläggas inom 14 dagar från att de kom in.

Justitiekanslern finner inte anledning att vidta någon åtgärd med anledning av klagomålen men vill understryka att handläggningen av ansökningar ska ske med den skyndsamhet som ärendets art kräver.

En intagens möjlighet att få läsa ett beslut från JO

Justitiekanslern har beslutat att i särskild ordning ta upp frågan om de intagnas rätt att i anstalt ha tillgång till beslut från JO eller Justitiekanslern (Justitiekanslerns dnr 7138-09-22).

Övriga klagomål

De övriga klagomål som de intagna framförde synes främst avse innehållet i kriminalvården i stort och föranleder i detta sammanhang inte någon åtgärd från Justitiekanslerns sida.

 

Avslutande synpunkter

Utöver de anmärkningar som har gjorts, vill Justitiekanslern framhålla att det allmänna intrycket efter inspektionen är att anstalten fungerar mycket väl.

Vad som har kommit fram vid inspektionen föranleder, utöver det särskilda ovan angivna initiativärendet, inte någon vidare åtgärd från Justitiekanslerns sida.

Justitiekanslern vill slutligen uttrycka sin uppskattning för det vänliga bemötandet vid inspektionen.

________

I inspektionen deltog justitiekanslern Göran Lambertz (dag 1), byråchefen Gun Löfgren Cederberg, hovrättsassessorn Katarina Berglund Siegbahn, föredraganden Martin Mörk, beredningsjuristen Therese Carlsson och registratorn Britt-Marie Martinsen.