Inspektion vid åklagarkammaren i Falun
Beslutets huvudsakliga innehåll
Åklagarkammaren i Falun är enligt Justitiekanslerns mening en väl fungerande åklagarkammare. Såvitt granskningen har visat är åklagarkammarens handläggning av ärenden rättssäker och – trots en mycket hög arbetsbörda – i allt väsentligt effektiv.
Justitiekanslern riktar dock kritik mot åklagarkammaren för långsam handläggning av ett antal förundersökningar, för att tidsfristen enligt 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) har överskridits i ett antal fall och för att förundersökningen i vissa granskade ärenden inte har avslutats innan brottsmisstankarna har preskriberats. Justitiekanslern konstaterar samtidigt att åklagarkammaren är medveten om de brister som föreligger i dessa avseenden och att bristerna främst synes ha samband med den höga arbetsbördan vid åklagarkammaren och Polismyndigheten Dalarna.
Bakgrund
Justitiekanslern inspekterade den 1 och 2 oktober 2008 Åklagarkammaren i Falun. Inspektionen innefattade ett inledande möte med företrädare för åklagarkammaren, granskning av bl.a. akterna i vissa särskilt utvalda ärenden och ett avslutande möte där det redogjordes för Justitiekanslerns iakttagelser.
Åklagarkammaren och Polismyndigheten Dalarna har under hand fått ta del av ett utkast till detta beslut och beretts tillfälle att komma in med synpunkter på de iakttagelser som har redovisats i beslutet.
Inspektionen
Inledande möte med företrädare för åklagarkammaren
Vid det inledande mötet med representanter för åklagarkammaren redogjorde Justitiekanslern för syftet med inspektionen. Vid mötet framkom bl.a. följande om åklagarkammarens verksamhet.
Åklagarkammaren har en ledningsgrupp som består av chefsåklagaren FS, vice chefsåklagaren PS och chefsadministratören IH. Utöver FS är för närvarande 13 åklagare fast anställda vid kammaren, vilket är fem färre än vid årsskiftet 2007/08. Ytterligare två åklagare slutar den 1 november 2008. Två yngre åklagare kommer att rekryteras men FS räknar med att det kommer att ta åtminstone ett halvår innan de kan börja arbeta självständigt. Detta innebär att den redan höga arbetsbördan kommer att öka ytterligare under en övergångsperiod.
Åklagarkammaren är indelad i fyra team. Det finns en grupp för grova brott, en ungdomsgrupp, en grupp för tvångsmedel och mängdbrott samt en eko-grupp.
Gruppen för grova brott består av sex åklagare och handlägger alla typer av brott, dock ej ungdoms- och ekomål. Gruppen handlägger bl.a. samtliga familjevåldsärenden.
Ungdomsgruppen består av två åklagare. Det gör även eko-gruppen. I den senare gruppen är för närvarande en åklagare tjänstledig till och med november 2008. Med största sannolikhet kommer eko-ärendena att flyttas till en annan åklagarkammare från och med den 1 januari 2009.
Gruppen för tvångsmedel och mängdbrott, som leds av PS, består för närvarande av fyra åklagare. Gruppen handlägger de flesta ärenden med frihetsberövade fram till dess att en häktningsförhandling har hållits. Därefter lottas ärendet om. Undantaget från denna ordning är att ärenden rörande grov brottslighet såsom våldtäkt och rån lottas direkt på den åklagare som ska handlägga ärendet. Införandet av en tvångsmedelsgrupp har medfört att trycket på varje åklagare att hantera akuta ärenden har minskat. Åklagarna har därför kunnat koncentrera sig mer på den löpande handläggningen i övriga ärenden. Under senare tid har dock denna grupp inte fungerat fullt ut som det var tänkt med hänsyn till att det har skett personalminskningar.
För att snabba på handläggning lottas vissa enklare ärendetyper såsom snatteri och narkotikabrott på åklagarna i gruppen för grova brott. FS har inte någon regelbunden lottning men han handlägger en del ärenden. Åklagarkammaren hade tidigare en miljöbrottsåklagare. Miljöbrotten handläggs dock sedan en tid tillbaka hos en annan åklagarkammare.
Kansliet, som består av sex personer, är väl fungerande. Arbetsuppgifterna på kansliet har under senare tid förändrats på grund av att ett nytt datasystem har införts och att antalet åklagartjänster har minskat. Kansliarbetet har omorganiserats, vilket har lett till positiva effekter. Kanslipersonalen kan numera biträda åklagarna med olika arbetsuppgifter som dessa tidigare har fått utföra själva. Det rör sig om s.k. beredningsuppgifter såsom att skriva utkast på strafförelägganden.
Åklagarkammaren har upprättat en handlingsplan för prioritering av mål. Handlingsplanen innebär att målen är uppdelade i fem prioriteringsgrupper där mål med frihetsberövade personer, övriga mål där tvångsmedel aktualiseras, ungdomsmål, vissa mål med en eller flera målsägande under 18 år och besöksförbudsutredningar tillhör prioriteringsgrupp 1.
Åklagarkammaren har också upprättat en handlingsplan för rotelvård. Av denna handlingsplan framgår bl.a. att varje rotelinnehavare varannan månad ska redovisa sina balanser. På så sätt får man en god överblick av arbetsläget vid kammaren. Vidare har varje åklagare en s.k. rotelvårdsvecka två gånger per år. Under rotelvårdsveckan är åklagaren fri från sessioner och handläggning av mål med frihetsberövade. Utöver systemet med rotelvårdsvecka planeras en rotelvårdsdag in för hela kammaren varannan månad.
Enligt Åklagarmyndighetens s.k. arbetstrycksmätning är kammaren för närvarande den tredje mest arbetstyngda åklagarkammaren i landet. Den höga arbetsbördan under senare år har varit besvärlig för personalen. Riksåklagarens kansli har informerats om att åklagarkammaren behöver förstärkning, vilket har lett till att man kommer att få en viss tillfällig förstärkning under hösten 2008.
Den genomsnittliga handläggningstiden vid åklagarkammaren är högre än genomsnittet hos Åklagarmyndigheten. Tiden mellan anmälan och beslut ligger 38 dagar över myndighetsgenomsnittet. Tiden mellan inkommet förundersökningsprotokoll och beslut överstiger den genomsnittliga tiden hos myndigheten med 14 dagar.
Trots en ansträngd arbetssituation har ärendebalansen inte ökat. Under de senaste åren har antalet inkomna ärenden legat omkring 4 500 per år och man har avslutat ungefär lika många ärenden per år. Under år 2007 kom det in 4 606 ärenden och man avslutade 4 537. Under perioden september 2007 – augusti 2008 kom det in drygt 4 800 ärenden. Under samma period avslutades drygt 4 900 ärenden. Avverkningstakten har alltså ökat under det senaste året, vilket utöver en stor insats av all personal bl.a. har berott på att man har fått hjälp från andra åklagarkammare.
Åklagarkammaren fäster särskilt avseende vid kvalitén i förundersökningarna, särskilt när det gäller de allvarligaste brotten. Vid de prioriteringar som måste göras är det oftast de s.k. mängdbrotten (t.ex. stöld och bedrägeri) som får nedprioriteras, vilket innebär att handläggningstiderna i dessa ärenden i vissa fall kan bli längre än önskvärt. Genom att mängdbrotten numera hanteras på en särskild grupp hoppas man att genomströmningstiden för dessa ärenden på sikt ska minska.
Bland de prioriteringar som måste göras ges särskild förtur åt dels ärenden där det förekommer i lag stadgade frister, dels ärenden som rör allvarliga brottsmisstankar. Ibland är det dock svårt att hålla tremånadersfristen i mål där det förekommer en eller flera målsägande under 18 år.
Det finns en särskild grupp för samverkan mellan de rättsvårdande myndigheterna i länet. Man träffas två gånger per år i denna grupp. Relationerna med de två tingsrätter som ingår i åklagarkammarens upptagningsområde, Falu tingsrätt och Mora tingsrätt, är mycket goda. Under våren 2008 försökte åklagarkammaren och Falu tingsrätt gemensamt med en ordning där respektive åklagare hade förutbestämda sessionsdagar. Tanken var att åklagarna i möjligaste mån skulle ha förhandlingar i mål där de själva hade stämt. Tingsrätten hade dock svårt att sätta ut målen på detta sätt. Tingsrättens utsättningar av s.k. åklagarbundna mål fungerar dock bra.
Även samarbetet med Polismyndigheten Dalarna är mycket gott. Kammaren använder en arbetsmetod som innebär att en åklagare en gång per vecka är på plats vid Polisens länskriminalavdelning för att bl.a. avgöra vilka ärenden som ska hanteras av en åklagare och vilka ärenden som kan skrivas av direkt. Denna arbetsmetod medför en minskad arbetsbelastning på kammaren i övrigt. Samverkan med socialtjänsten i ungdomsärendena är också bra.
Inspektionens omfattning
Justitiekanslerns genomgång omfattade, förutom anhållnings- och granskningsliggarna, akter som åklagarkammaren hade tagit fram inför inspektionen i vissa öppna ärenden där de tidsfrister som framgår av 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) och 4 § lagen (1964:167) om unga lagöverträdare (LUL) hade aktualiserats, de 40 äldsta öppna ärendena som inte rörde ekonomisk brottslighet, de därutöver 40 äldsta öppna ärendena som avsåg misstanke om antingen stöld eller bedrägeri samt de 40 senast avslutade ärendena där förundersökningen hade lagts ned på grund av att preskription hade inträtt. Vidare granskades samtliga ärenden som anhängiggjordes vid åklagarkammaren under november 2007 och där åtal ännu inte hade väckts eller där ärendet hade avslutats genom avskrivning.
I det följande redovisar Justitiekanslern de iakttagelser som gjordes vid inspektionen.
Gransknings- och anhållningsliggarna
Inspektionen i denna del föranleder inte någon annan anmärkning än att man i ett fall i granskningsliggaren hade gjort en uppenbar felskrivning rörande en persons rätt att avsända och ta emot försändelser (dnr AM-143143-07/8 nr 129).
Ärenden enligt 2 a § förundersökningskungörelsen
Enligt 2 a § förundersökningskungörelsen ska en förundersökning där målsäganden vid tiden för anmälan inte har fyllt 18 år bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktas mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.
Justitiekanslern granskade ca 40 öppna ärenden där målsäganden vid tiden för anmälan var under 18 år. Brottsmisstanken i de ärenden som granskades avsåg sexuella övergrepp och våldsbrott. Följande noteringar gjordes beträffande de ärenden där handläggningen kunde ifrågasättas.
505A-3788-06: En anmälan om sexuellt ofredande av två då 13-åriga målsägande kom in till åklagarkammaren den 15 november 2006. Den 24 november samma år gav åklagaren direktiv till Polisen. Sedan en person hade delgetts skälig misstanke om brott expedierade åklagaren den 21 mars 2007 en begäran om offentlig försvarare till tingsrätten. Efter påminnelse från åklagaren förordnade tingsrätten en offentlig försvarare i ett beslut som kom in till åklagarkammaren den 18 april 2007. Målsägandebiträden förordnades av tingsrätten den 27 juni 2007. Den 21 september samma år skickade åklagaren en påminnelse till Polisen där hon erinrade om tidsfristen i 2 a § förundersökningskungörelsen. Samtidigt hemställde åklagaren om att ett kompletterande förhör omgående skulle hållas på försvarets begäran och att ärendet därefter skulle slutredovisas snarast. Den 19 november 2007 gav Polisen in förundersökningsprotokollet till åklagaren. Åtal väcktes den 28 november 2007. Tingsrätten meddelade dom den 13 februari 2008. Den tilltalade överklagade domen. Målet är ännu inte avgjort i hovrätten.
AM-51302-07: En anmälan om misshandel kom in till åklagarkammaren den 28 juni 2007. Målsäganden var då 13 år. Utpekade för misshandeln var målsägandens föräldrar. Den 3 juli och 5 september 2007 gav åklagaren direktiv till Polisen. Därefter antecknades inte några handläggningsåtgärder förrän den 5 maj 2008 då det skickades en påminnelse till Polisen. Förundersökningen mot pappan lades ned den 14 augusti 2008. Samma dag förordnades en särskild företrädare för barnet. Den 25 augusti 2008 gav Polisen in ett förhör till åklagaren. Den 15 september samma år gav åklagaren nya direktiv till Polisen.
AM-55894-07: En anmälan om misshandel kom in till åklagarkammaren den 5 juli 2007. Målsägandens pappa var då skäligen misstänkt för brott. Enligt anmälan från socialförvaltningen hade målsäganden, som då var sju år, uppgett att pappan hade slagit honom på rumpan med en pinne och att pappan brukade slå honom. Den 22 augusti 2007 expedierades direktiv till Polisen om sedvanliga utredningsåtgärder och att ett vittne skulle höras. Härefter vidtogs inga åtgärder förrän den 25 september 2008 då en särskild företrädare förordnades för målsäganden.
AM-72195-07: En anmälan om misshandel kom in till åklagarkammaren den 14 augusti 2007. Enligt anmälan ska den misstänkte ha greppat tag i målsägandens nacke och tryckt henne nedåt så att smärta uppstod. Målsäganden var då 13 år. Den 4 januari 2008 expedierades direktiv till Polisen om att kontakta socialtjänsten för att efterhöra vad de visste om ärendet och att höra målsäganden. I direktiven angav åklagaren att hon ”hittade denna akt i en annan akt” och att ärendet troligen hade legat sedan augusti. Utredningsmaterial kom in från Polisen den 17 juli, 13 augusti och 29 september 2008. Den 29 juli, 19 augusti och 30 september gav åklagaren direktiv till Polisen.
AM-131924-07: En anmälan om sexuellt ofredande mot en då 11-årig målsägande kom in till åklagarkammaren den 29 november 2007. Utredningsdirektiv expedierades till Polisen den 4 december 2007. Den 19 mars 2008 fanns det en skäligen misstänkt för brottet. En påminnelse expedierades till Polisen den 5 maj 2008. Ett färdigställt förundersökningsprotokoll inkom till åklagarkammaren den 19 augusti 2008. Av detta framgår att den misstänkte erkänner brottet och är villig att motta ett strafföreläggande. Något beslut i åtalsfrågan hade vid tidpunkten för Justitiekanslerns granskning ännu inte fattats.
AM-137232-07: En anmälan om misshandel kom in till åklagarkammaren den 6 december 2007. Den 18 februari 2008 gav åklagaren direktiv till Polisen. Under februari 2008 förordnades en särskild företrädare för barnet och en offentlig försvarare för barnets pappa som då hade delgetts misstanke om brott. Polisen gav in ett förundersökningsprotokoll till åklagaren den 30 april 2008. Åtal väcktes den 16 september 2008. Från det att förundersökningsprotokollet hade färdigställts till dess att åtal väcktes fanns det inte några handläggningsåtgärder antecknade i diariet.
Tidsfristen i 2 a § förundersökningskungörelsen hade överskridits i ett fåtal ytterligare ärenden men i dessa fall synes detta ha varit motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet. I övriga ärenden hade åtal väckts i rätt tid.
Justitiekanslerns överväganden
I de fall där tremånadersfristen hade överskridits rörde det sig alltså om två fall av sexuellt ofredande och fyra fall av misshandel. I några av misshandelsfallen går det att diskutera om det rörde sig om ringa brott. För ringa fall av misshandel är påföljden böter eller fängelse högst sex månader. Som nämnts är 2 a § förundersökningskungörelsen tillämplig när det för brottet är föreskrivet fängelse mer än sex månader. I de aktuella fallen avsåg dock anmälningarna misstanke om våld inom familjen. Sådana brottsmisstankar bör under alla förhållanden handläggas skyndsamt.
I vissa av ärendena synes tidsutdräkten främst kunna härledas till att Polisen inte hade handlagt ärendena tillräckligt skyndsamt. I några fall hade åklagaren påmint Polisen om att ärendena skulle handläggas skyndsamt medan det i andra ärenden inte fanns någon sådan anteckning i åklagarkammarens diarium. Det bör i detta sammanhang framhållas att det ställs särskilt höga krav på aktivitet från förundersökningsledarens sida när där det finns en i lag fastlagd tidsfrist.
Vad gäller de i beslutet särskilt redovisade ärendena borde åklagaren ha varit aktivare gentemot Polisen för att få förundersökningen avslutad snabbare. Och i ärendet AM-137232-07 får den långa handläggningstiden till största delen anses ha berott på åklagaren eftersom det tog drygt fyra månader från det att förundersökningen var avslutad till dess att åtal väcktes. En sådan tidsutdräkt är inte acceptabel i denna typ av ärenden.
Åklagarkammaren kan således inte undgå kritik för att fristen i 2 a § förundersökningskungörelsen hade överskridits i vissa av de granskade ärendena. Justitiekanslern noterar emellertid att tidsfristen hade hållits i ca 70 procent av de granskade ärendena. I de fall där den hade överskridits rörde det sig vidare inte om allvarligare brottslighet med högt straffvärde.
Avslutningsvis noterar Justitiekanslern att det från åklagarkammarens sida har framhållits att anledningen till att tidsfristen inte har kunnat hållas i alla ärenden bl.a. har haft samband med de prioriteringar som har gjorts på grund av en hög arbetsbörda hos åklagarkammaren och Polisen. Det är i och för sig aldrig bra att lagstadgade frister inte hålls, men det är ändå positivt att ärenden med allvarliga brottsmisstankar prioriteras när arbetsbördan är hög.
Ärenden enligt 4 § LUL
Enligt 4 § LUL ska en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och som gäller brott på vilket fängelse kan följa alltid bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen ska avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom sex veckor från delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken. Tidsfristen får överskridas om det är nödvändigt med hänsyn till att den misstänkte ska delta i s.k. medling med anledning av brott, eller utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.
Justitiekanslern granskade drygt 20 ärenden där 4 § LUL var tillämplig. I en handfull av ärendena hade tidsfristen för väckande av åtal överskridits. Bortsett från något enstaka fall rörde det sig dock inte om någon längre tidsutdräkt. I de ärenden där sexveckorsfristen hade överskridits rörde det sig antingen om tillkommande brottsmisstankar sedan förundersökningen hade inletts eller om omfattande utredningar med många misstänkta. Enligt Justitiekanslerns mening fanns det i dessa ärenden utrymme för att anse att utredningens beskaffenhet var sådan att det förelåg särskilda skäl att överskrida sexveckorsfristen.
Justitiekanslerns överväganden
Justitiekanslern konstaterar sammanfattningsvis att det samlade intrycket av inspektionen i denna del var att handläggningen av s.k. ungdomsärenden i stort fungerar bra vid åklagarkammaren.
I ärendet AM-100862-08 hade dock handläggningen dragit ut på tiden utan att det syntes föreligga någon godtagbar förklaring. I detta ärende är en 16-åring misstänkt för grov skadegörelse. Han delgavs misstanke om brott den 16 juni 2008. Inte förrän den 19 september 2008 gav åklagaren direktiv till Polisen. Åklagaren kan därmed inte anses ha bedrivit ärendet med den skyndsamhet som krävs i ärenden av ifrågavarande slag. Justitiekanslern utgår från att åklagaren kommer att vidta adekvata åtgärder för att se till att beslut i åtalsfrågan fattas snarast möjligt, och låter saken bero vid detta.
Gamla ärenden
Granskningen i denna del avsåg de 40 äldsta öppna ärendena som inte rörde ekonomisk brottslighet och de därutöver 40 äldsta öppna ärendena som rörde misstanke om antingen stöld eller bedrägeri. Följande noteringar gjordes beträffande de ärenden där handläggningen kunde ifrågasättas.
C2-3599-03: En anmälan om förskingring inkom till åklagarkammaren den 30 oktober 2003. Utredningsdirektiv expedierades till Polisen den 4 november 2003. Påminnelser expedierades till Polisen den 21 januari och 18 juni 2005. Den senare påminnelsen besvarades av Polisen med beskedet att ärendet ”ligger i balans”. Svaret föranledde ingen åtgärd från åklagaren sida. Handlingar inkom från Polisen i november 2005, varvid direktiv omgående lämnades muntligen till Polisen. Ett färdigställt förundersökningsprotokoll inkom till åklagarkammaren den 20 december 2005 och åtal väcktes den 4 januari 2006. En planerad huvudförhandling den 1 mars 2006 ställdes in eftersom uppgifter från försvaret krävde att förundersökningen kompletterades. Under tiden mars 2006 till april 2007 upplyste åklagaren efter förfrågningar från tingsrätten om att utredningen fortfarande pågick. Några handläggningsåtgärder från åklagarens sida under denna period har emellertid inte antecknats i åklagarens akt eller diarium. Den 23 april 2007 lämnades utredningsdirektiv till polisen. Härefter har utredningen pågått med i vart fall viss kontinuitet men förefaller alltjämt inte vara färdig.
505A-1188-04: En anmälan om grov misshandel m.m. inkom till åklagarkammaren den 4 augusti 2004. Utredningsdirektiv expedierades till Polisen den 15 juni och 14 oktober 2005 samt den 2 maj 2007. Av akten framgår att Polisen har hållit förhör i ärendet i augusti 2004, juni och november 2005 samt juli 2007. Vidare framgår av en utskrift från diariet att ingen handläggningsåtgärd över huvud taget från åklagarens sida har antecknats under tiden den 30 mars 2006 till den 8 mars 2007. Ett färdigställt förundersökningsprotokoll inkom till åklagarkammaren den 19 juli 2007. Åklagaren begärde i november 2007 kompletterande utredning från Polisen, vilken utredning inkom till åklagarkammaren i februari 2008. Åtal väcktes den 29 september 2008.
505A-2617-04: En anmälan om misshandel m.m. kom in till åklagarkammaren den 12 juli 2004. Den 9 november 2007 beslutade åklagaren att väcka åtal. Tingsrätten meddelade dom den 27 februari 2008. I påföljdsdelen konstaterade tingsrätten att den brottslighet som den tilltalade hade gjort sig skyldig till var av sådan art att påföljden normalt skulle bestämmas till fängelse. Tingsrätten bestämde dock påföljden till villkorlig dom i förening med samhällstjänst och beaktade härvid bl.a. den långa tid som hade förflutit sedan brottet begicks. Enligt åklagarkammarens diarium vidtogs det inte någon åtgärd från åklagarens sida under tiden den 3 augusti 2005 – 28 februari 2007
C17-1127-05: En anmälan om egenmäktigt förfarande m.m. inkom till åklagarkammaren den 21 mars 2005. Utredningsdirektiv expedierades till Polisen den 7 maj 2005. Härefter antecknades inte någon handläggningsåtgärd förrän Polisen den 23 januari 2006 påmindes av åklagaren. Ytterligare utredningsdirektiv lämnades till Polisen muntligen vid ett sammanträde den 5 april 2006. En påminnelse expedierades till Polisen den 27 oktober 2006. Härefter har ärendet handlags kontinuerligt.
C18-1579-05: En anmälan om bedrägeri inkom till åklagarkammaren den 25 april 2005. Misstanken korrigerades under handläggningens gång till att avse grov förskingring. Utredningsdirektiv expedierades till Polisen den 20 maj 2005. Efter detta antecknades inte några handläggningsåtgärder förrän i februari 2007 då utskrifter av vissa förhör inkom från Polisen. Nya utredningsdirektiv expedierades den 27 april 2007, varefter utredningen har pågått fortlöpande med regelbunden kontakt mellan Polisen och åklagare. Den 5 maj 2008 inkom ett färdigställt förundersökningsprotokoll till åklagarkammaren. Härefter har något beslut i åtalsfrågan inte fattats.
505A-1004-05: En anmälan om grovt bedrägeri m.m. kom in till åklagarkammaren den 15 mars 2005. Den 18 mars 2005 expedierades direktiv till Polisen. Under maj och juni 2005 kom diverse handlingar, däribland förhörsutskrifter, in från Polisen. Den 31 maj 2005 expedierades en begäran om målsägandebiträde till tingsrätten. Ett målsägandebiträde förordnades kort därefter. Ytterligare handlingar kom in från Polisen den 1 november 2005. Enligt diariet vidtog åklagaren därefter inte någon åtgärd för att driva ärendet framåt förrän han expedierade direktiv till Polisen den 8 juni 2006. Påminnelser sändes till Polisen den 15 februari och 22 oktober 2007. En ny åklagare tog över ärendet den 1 februari 2008 och anmälde till kammarchefen att ärendet under en tid överstigande åtta månader inte syntes ha förts framåt samt att han samma dag hade träffat ansvariga utredare hos Polisen och gett dessa nya direktiv. Åklagaren har därefter vidtagit flera åtgärder för att föra ärendet framåt, senast den 8 september 2008. Förundersökningen synes kunna avslutas under hösten 2008.
AM-11955-07: En anmälan från Försäkringskassan om misstänkt brott gällande allmänt barnbidrag gavs in till Åklagarmyndigheten den 30 oktober 2007. Anmälan överlämnades av en annan åklagarkammare till Åklagarkammaren i Falun den 13 december 2007. I ärendet har det ännu inte vidtagits någon egentlig handläggningsåtgärd från åklagarens sida.
505A-1594-04: En polisanmälan angående bedrägeri alternativt grovt bedrägeri begånget den 30 maj 2002 till den 15 april 2004 kom in till åklagarkammaren den 30 april 2004. Åklagaren utfärdade direktiv till Polisen samma dag. Under de inledande månaderna hölls flera förhör. I juni 2004 företogs husrannsakan i den misstänktes bostad. Under hösten 2004 hölls vissa ytterligare förhör. Den 12 januari 2005 gav Polisen in ett icke delgivet förundersökningsprotokoll till kammaren. Den 3 oktober 2005 och den 22 januari 2006 kom det in förfrågningar från Polisen. Därefter vidtogs inte någon åtgärd förrän åklagaren beslutade att häva ett beslag den 10 juli 2006. I övrigt synes utredningen inte ha förts framåt förrän den misstänkte anmälde ärendet till Riksdagens ombudsmän (JO) den 16 mars 2007. I ett beslut den 1 februari 2008 riktade JO kritik mot åklagaren och chefsåklagaren för handläggningen av ärendet. Åklagaren väckte åtal i april 2008. Tingsrätten dömde den 11 juni 2008 den tilltalade för grovt bedrägeri. Tingsrätten konstaterade att brottsligheten var av allvarligt slag och att straffvärdet motsvarade ca ett års fängelse. Med hänsyn till bl.a. att utredningen utan den tilltalades förskyllan hade dragit ut på tiden ”långt utöver vad som kunde anses acceptabelt” bestämdes dock påföljden till villkorlig dom.
Justitiekanslerns överväganden
Det samlade intrycket av inspektionen i denna del är att handläggningen hade dragit ut på tiden främst i förundersökningar rörande mer eller mindre svårutredda förmögenhetsbrott. I de flesta fall tycktes den långa handläggningstiden bero på att utredningsåtgärder hos Polisen hade tagit lång tid.
Som framgår av de refererade ärendena fanns det dock fall där åklagaren måste anses ha varit huvudorsaken till den långsamma handläggningen (se främst ärendena C2-3599-03, 505A-2617-04 och AM-11955-07). I ärendet 505A-1594-04 var handläggningstiden oacceptabelt lång. Med hänsyn till att JO har uttalat kritik beträffande handläggningen av detta ärende och då det inte finns anledning att anmärka på hur åklagaren har handlagt ärendet efter JO:s beslut, har dock Justitiekanslern för egen del avstått från att begära in ett särskilt yttrande från åklagarkammaren rörande detta ärende.
I ärendet 505A-1004-05 noterar Justitiekanslern att adekvata åtgärder hade vidtagits för att förundersökningen skulle kunna avslutas snarast möjligt sedan ärendet hade lottats över på en ny åklagare och denne hade anmält till kammarchefen att ärendet hade dragit ut på tiden. Justitiekanslern avstår därför från att begära in något yttrande beträffande handläggningen av detta ärende.
I ett ärende hade det inte vidtagits någon egentlig handläggningsåtgärd sedan ärendet anhängiggjordes vid åklagarkammaren för mer än nio månader sedan (dnr AM-11955-07). Detta är inte acceptabelt. Det får förutsättas att åklagaren snarast tar ställning till vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av anmälan i detta ärende.
Justitiekanslern noterar att domstolarna i två fall lät den långsamma handläggningen påverka valet av påföljd (dnr 505A-2617-04 och 505A-1594-04).
I vissa ärenden borde åklagaren ha påmint Polisen oftare än vad som har skett. En förbättring i detta avseende kunde dock märkas under det senaste året, vilket torde ha samband med de föreskrifter som började tillämpas hos Åklagarmyndigheten i april 2007 och enligt vilka åklagarna ska vidta åtgärder i en förundersökning minst var tredje månad (se ÅFS 2007:5).
Sammanfattningsvis kan åklagarkammaren inte undgå kritik för den långsamma handläggningen i de ärenden som Justitiekanslern har redogjort för i det föregående. Det övergripande intrycket av granskningen i denna del är emellertid att åklagarkammaren – trots en hög arbetsbörda – i allt väsentligt handlägger sina ärenden rättssäkert och i de flesta fall förhållandevis snabbt. När det gällde handläggningen av förundersökningar rörande allvarliga brottsmisstankar med höga straffvärden fanns det inte något att anmärka på.
Preskription
Justitiekanslern granskade i denna del de 40 senast avslutade ärendena där förundersökningen hade lagts ned på grund av preskription under tiden från november 2007 fram till inspektionen. Följande noteringar gjordes beträffande de ärenden där handläggningen kunde ifrågasättas.
505A-1164-03: Brottsmisstanken avsåg brott mot djurskyddslagen. Det misstänkta brottet ska, som det får förstås, ha begåtts den 5 maj 2003. Direktiv utgick den 20 juli 2003. Därefter gavs en påminnelse till Polisen den 14 juni 2005 och senare ytterligare en påminnelse den 13 februari 2007. Det gick således 23 månader mellan direktiv och den första påminnelsen och därefter ytterligare 20 månader innan den andra påminnelsen gavs.
505A-1317-05: Brottsmisstanken avsåg brukande av osann urkund. Det misstänkta brottet ska ha begåtts den 10 maj 2004. Den 29 mars 2005 inkom brottsanmälan. Den 5 april 2005 hölls ett första förhör, vid vilket den misstänkte vägrade att uttala sig. Den 23 januari, 12 maj och 28 oktober 2006 påminde åklagarkammaren Polisen om ärendet, och därefter utgick ytterligare påminnelser den 24 april och 18 oktober 2007. Den 19 november 2007 hölls slutligen ett nytt förhör med den misstänkte, varvid denne i princip erkände brottet. Preskriptionsbeslut meddelades sedan den 10 januari 2008.
505A-2055-05: Brottsmisstankarna avsåg vapenbrott, brott mot lagen om explosiva varor och narkotikabrott. De misstänkta brotten ska ha begåtts den 2 juni 2005. Ett ”arbetsex” av förundersökningsprotokoll tillställdes åklagarkammaren den 30 november 2006.
505A-4168-05: Brottsmisstanken avsåg olaga hot. Det misstänkta brottet ska ha begåtts den 23 november 2005. Direktiv utgick den 17 januari 2006 och därefter gavs en påminnelse den 9 mars 2007. Det gick således 14 månader mellan direktiv och påminnelse.
505A-4338-05: Brottsmisstanken avsåg olaga hot. Det misstänkta brottet ska ha begåtts den 25 oktober 2005. Direktiv utgick den 4 december 2005 och därefter gavs en påminnelse den 24 april 2007. Det gick således 16 månader mellan direktiv och påminnelse.
505A-3904-06: Brottsmisstanken avsåg ofredande. Det misstänkta brottet ska ha begåtts under tiden den 25 maj 2005 – 11 augusti 2006. Brottet anmäldes den 23 november 2006. Direktiv utgick den 11 december 2006 och därefter gavs en påminnelse den 15 oktober 2007. Det gick således tio månader mellan direktiv och påminnelse.
Justitiekanslerns överväganden
Justitiekanslern konstaterar att det naturligtvis inte är acceptabelt att en brottsutredning bedrivs så långsamt att brottet på grund av preskription inte kan beivras. Samtidigt måste beaktas att åklagarkammaren handlägger drygt 4 500 ärenden per år och att andelen preskriberade brottsmisstankar därför generellt sett får anses relativt låg.
Det tycks företrädesvis ha varit hos Polisen som handläggningen av ärendena hade dragit ut på tiden. I flera ärenden kan det dock ifrågasättas om åklagarkammaren hade drivit på förundersökningsarbetet i tillräcklig utsträckning. I de flesta ärendena hade det gått cirka ett halvår mellan åklagarens aktiviteter i form av direktiv och påminnelser till Polisen. I några fall hade det gått cirka ett år och i ett fall upp mot två år mellan aktiviteterna (dnr 505A-1164-03). Det kunde dock skönjas en viss förbättring i detta avseende under åren 2007 och 2008, vilket som tidigare nämnts torde ha samband med införandet av föreskriften ÅFS 2007:5.
I ärendet 505A-2055-05 kan preskriptionen inte skyllas på att handläggningen hos Polisen drog ut på tiden. Att döma av förundersökningsbeslutet borde det ha funnits tillräckligt underlag för att väcka åtal för i vart fall ringa narkotikabrott. I stället fattades ett beslut om att avskriva ärendet på grund av preskription, vilket inte är acceptabelt.
Justitiekanslern noterar att de brottsmisstankar som hade preskriberats så gott som uteslutande avsåg brott med relativt låga straffvärden, såsom olaga hot, ofredande och ringa misshandel för vilka preskriptionstiden är två år.
I något fall rörde det sig dock om brott med en preskriptionstid på fem år (dnr 505A-2055-05). I flera fall förefaller ärendena ha varit svårutredda och därför ha blivit preskriberade trots utredningsinsatser. I de flesta ärendena synes emellertid huvudproblemet ha varit att dessa hade getts låg prioritet hos Polisen och därför inte hunnit bli ordentligt utredda före preskriptionstidens utgång.
Sammanfattningsvis konstaterar Justitiekanslern att åklagarkammaren inte helt kan undgå kritik för sin del i handläggningen av de ärenden som hade preskriberats, men att denna kritik måste ses i ljuset av den stora mängd ärenden som åklagarkammaren har haft att handlägga samt att arbetssituationen även i övrigt har varit ansträngd.
Ärenden anhängiggjorda i november 2007
I denna del granskades knappt 100 ärenden som anhängiggjordes vid åklagarkammaren under november 2007 och där åtal ännu inte hade väckts eller ärendet hade avslutats genom avskrivning. Syftet med denna granskning var bl.a. att få en övergripande bild av hur handläggningen av mängdärenden hos åklagarkammaren fungerar.
Det generella intrycket av granskningen var att åklagarkammaren i allt väsentligt handlägger sina ärenden på ett bra sätt. Åklagarna hade i många ärenden fört tydliga tjänsteanteckningar över de kontakter som de hade haft med Polisen. Ordningen i akterna var så gott som uteslutande god. I de flesta ärendena hade åklagarna i ett tidigt skede gett tydliga direktiv till Polisen om vilka åtgärder som skulle vidtas. I de fall där utredningen hos Polisen hade dragit ut på tiden hade åklagarna oftast påmint Polisen i enlighet med vad som gäller enligt Åklagarmyndighetens föreskrifter (se ÅFS 2007:5).
I de ärenden där åtal inte hade väckts var det bara i ett fall där åklagaren inte syntes ha vidtagit någon åtgärd för att driva ärendet framåt. I det aktuella ärendet (AM-121166-07) kom anmälan in från Polisen den 8 november 2007. Samma dag expedierades direktiv till Polisen. Därefter hade det enligt åklagarkammarens diarium inte vidtagits någon åtgärd från åklagarens sida.
I en förhållandevis stor del av avskrivningsbesluten hade åklagaren kort utvecklat skälen för att brott inte gick att styrka, såsom att ord stod mot ord eller att det förelåg bristande uppsåt.
Justitiekanslerns överväganden
Justitiekanslern konstaterar att handläggningen av de i denna del granskade ärendena i allt väsentligt hade skett på ett bra sätt, vilket tyder på att den löpande verksamheten vid åklagarkammaren fungerar väl. Justitiekanslern noterar särskilt att det är positivt att många av åklagarkammarens avskrivningsbeslut är relativt välmotiverade, vilket ökar förståelsen av besluten och underlättar för den som vill göra en efterhandsgranskning av åklagarens beslut.
Avslutande synpunkter
Justitiekanslern konstaterar att det allmänna intrycket efter inspektionen är att åklagarkammaren, trots en hög arbetsbörda, i allt väsentligt handlägger sina ärenden på ett bra sätt. Ordningen i akterna var med några få undantag god. En översiktlig granskning av stämningsansökningar och övriga handlingar som åklagarna hade upprättat i instämda mål gav inte anledning till någon fördjupad granskning. I de flesta öppna ärenden fanns det en godtagbar förklaring till att de ännu inte är avslutade.
Med undantag av de äldre öppna ärenden som det särskilt har refererats till i beslutet kan berörd åklagare inte anses ha haft någon större del i att förundersökningarna i vissa ärenden har dragit ut på tiden. Den utdragna handläggningen beror i stället på andra faktorer, såsom en hög arbetsbörda hos Polisen. I enlighet med vad som har framkommit vid det inledande samtalet är det främst i de lägst prioriterade ärendegrupperna, t.ex. svårutredda brottsanmälningar rörande stöld och bedrägeri, som handläggningen har blivit utdragen.
Det övergripande intrycket av åklagarkammarens handläggning av förundersökningar rörande allvarliga brottsmisstankar är mycket gott. När det gäller ärenden med i lag stadgade frister konstateras att dessa i allt väsentligt har upprätthållits. Justitiekanslern noterar dock att det förekom en del fall där handläggningen av ärenden enligt 2 a § förundersökningskungörelsen utan till synes godtagbara skäl hade dragit ut alltför långt på tiden.
Justitiekanslern konstaterar att de brister som upptäcktes vid inspektionen till största delen kan antas ha samband med en hög arbetsbörda hos åklagarkammaren och Polisen samt den personalomsättning som har varit hos åklagarkammaren under senare år. Några systemfel eller andra allvarliga brister i handläggningen av ärenden hos åklagarkammaren upptäcktes inte vid inspektionen.
Vad som har kommit fram vid inspektionen föranleder inte någon vidare åtgärd från Justitiekanslerns sida.
Justitiekanslern vill slutligen uttrycka sin uppskattning för det vänliga bemötandet från åklagarkammarens personal under inspektionen.