Kritik mot Sveriges ambassad i Israel för att en praktiktjänstgöring avbröts i förtid

Justitiekanslerns beslut 

1. Justitiekanslern riktar kritik mot ambassadören RR och personalchefen vid Utrikesdepartementet AMD för beslutet i oktober 2006 att avbryta KE:s praktiktjänstgöring vid Sveriges ambassad i Israel i förtid. 

2. Justitiekanslern tillerkänner KE skadestånd av staten med 30 000 kr, varav 10 000 kr för ekonomisk skada och 20 000 kr för kränkning. Beloppet ska betalas till KE av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet). 

Bakgrund och anmälningar 

KE antogs som praktikant på Sveriges ambassad i Israel i september 2006. Medierna rapporterade den 30 och 31 oktober 2006 att hans praktiktjänstgöring hade avbrutits för att det hade blivit känt att han var medlem i Sverigedemokraterna. 

TS, KL och sedermera KE själv har anmält ambassaden och Utrikesdepartementet till Justitiekanslern för att KE:s praktiktjänstgöring avbröts på det sätt som skedde. De har menat i huvudsak att detta stred mot åsikts- och yttrandefriheten. Följande citat av ambassadören RR och departementets personalchef AMD har angetts som exempel på de skäl som offentligt hade åberopats. 

”Han får sluta av två skäl. Dels var hans ansökan vilseledande. Dels är han aktivt verksam i en rörelse som samtliga svenska riksdagspartier anser är odemokratisk och främlingsfientlig.” (RR i Sydsvenskan den 30 oktober 2006) 

”Det här är ytterst besvärande, särskilt med tanke på att Mellanöstern är en så politiskt känslig region. En sån person kan vi helt enkelt inte ha vid ambassaden. Vi kommer att se till att hans arbete i Tel Aviv avslutas redan under dagen.” (AMD i Sydsvenskan den 30 oktober 2006; enligt vad som sägs i artikeln omedelbart före de citerade meningarna hade AMD uttalat att KE definitivt borde ha berättat om sitt engagemang i Sverigedemokraterna) 

”Jag kunde konstatera två saker. För det första att KE var mycket aktiv i sverigedemokratiska sammanhang, och att det var en bakgrund han inte hade tagit upp i sin ansökan om praktikplats. Den andra slutsatsen jag drog var att ett aktivt engagemang i ett parti som samtliga svenska riksdagspartier anser vara odemokratiskt och främlingsfientligt inte är förenligt med att arbeta på en svensk utlandsmyndighet.” (RR i Svenska Dagbladet den 31 oktober 2006) 

”Man kan inte utan att det innebär ett förtroendeproblem utåt aktivt företräda åsikter som står i strid med grundläggande svenska demokratiska värderingar och grundläggande värderingar om alla människors lika värde. Om man utåt företräder den typen av åsikter så skapas ett förtroendeproblem.” (RR i Sveriges Radio P1, Studio Ett, den 31 oktober 2006) 

KE har yrkat skadestånd av staten för de kostnader som hans vistelse innebar, för de psykiska påfrestningar som han utsattes för samt för att ”hela upplevelsen och erfarenheten av praktiktjänstgöringen gick om intet genom UD:s agerande”. Han har också begärt att Utrikesdepartementet framför en officiell ursäkt till honom samt att ambassadören RR och personalchefen AMD ”får ta konsekvenserna för det grundlagsbrott de gjort sig skyldiga till”. 

Även Riksdagens ombudsmän (JO) har mottagit anmälningar i saken. Justitieombudsmannen NOB har hänvisat till Justitiekanslerns ärenden och avstått från egen utredning. 

Justitiekanslerns behörighet m.m. 

När det gäller tillsynsfrågan konstaterar jag att ärendet är av arbetsrättslig karaktär (se närmare nedan under rubrikerna Justitiekanslerns bedömning och Var KE anställd?). Normalt tar Justitiekanslern inte upp sådana ärenden till prövning, bl.a. eftersom lösandet av tvister på det arbetsrättsliga området är reglerat i särskild ordning och då arbetstagarnas rättigheter normalt tillvaratas av de fackliga organisationerna. Lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn gör dock inte undantag för frågor av arbetsrättslig art, och i detta fall har jag gjort bedömningen att frågor som gäller åsikts-, yttrande- och föreningsfrihet är så framträdande att det har funnits särskilda skäl för mig att granska det inträffade. Av betydelse för den bedömningen har också varit att det rent arbetsrättsliga inslaget är mindre utpräglat och att det inträffade inte har lett till någon arbetsrättstvist.

Skadeståndsanspråk som riktas mot staten och som grundar sig på ett statligt anställningsförhållande är undantagna från den s.k. skadehandläggningsförordningens (1995:1301) tillämpningsområde. Sannolikt ska anspråket i detta fall anses grundat på ett sådant anställningsförhållande (se nedan). Oavsett hur det förhåller sig med den saken får anspråket ytterst anses ha sin grund i ett påstående att staten har kränkt KE:s rättigheter, förutom enligt Regeringsformen, enligt den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Justitiekanslern är behörig att handlägga sådana anspråk mot staten, dels med en vidsträckt tolkning av skadehandläggningsförordningens bestämmelser, dels enligt 2 § förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern (omtryckt i SFS 2007:974). 

Jag har mot denna bakgrund bedömt att jag är behörig att för statens räkning ta ställning till det skadeståndsanspråk som KE har framfört. 

Utredningen 

Justitiekanslern har begärt ett yttrande från Utrikesdepartementet, som i sin tur har hämtat in ett yttrande från ambassaden och personalchefen. 

I ambassadens yttrande, avfattat av ambassadören RR, sägs följande. 

”1. KE beviljades sommaren 2006 oavlönad praktiktjänstgöring vid ambassaden från den 6 september 2006 till den 31 januari 2007. Tjänstgöringen genomfördes i enlighet med UD:s praktikantpolicy enligt vilken ingen ersättning utgick från ambassaden till KE. Praktikanten anvisades från arbetsförmedlingen i Lund. Något anställningsförhållande har aldrig förelegat mellan ambassaden och KE. 

KE:s uppgifter på ambassaden var att bistå den handläggare, andre ambassadsekreterare ACP, som ansvarar för bl.a. näringslivsfrämjande och ekonomiska frågor. ACP var även KE:s handledare. 

KE bistod med att söka information om företag och marknader i Israel. Han deltog ibland vid externa möten från vilka han ombads att rapportera. Den förra typen av arbetsuppgifter utfördes på ett tillfredsställande sätt, medan KE visade sig i stort oförmögen eller ointresserad av att rapportera och ta anteckningar från föreläsningar och möten. 

Efter att ambassaden den 30 oktober fått en fråga från Sverige om det var korrekt att "en högerextremist" var verksam vid den, sökte ambassaden närmare information om KE. Därvid framgick att han i valet 2006 kandiderat för Sverigedemokraterna till kommunfullmäktige i Lund. Efterforskning gav vid handen att KE sedan åtminstone något år varit mycket aktiv i opinionsbildning för Sverigedemokraterna på webb- och bloggsidor kring frågor om invandrare i Sverige, muslimer och situationen i Mellanöstern. I ett inlägg några dagar tidigare hade invandring i Sverige jämförts med en hivepidemi. 

Vi kunde också från de klockslag då inläggen postats, och från KE:s tjänstedator på ambassaden, konstatera att en betydande del av denna opinionsbildning utförts på arbetstid och med utnyttjande av ambassadens datorsystem. 

Efter samråd med UD:s personalchef konfronterade myndighetschefen KE med dessa uppgifter vid ett möte samma dag. Myndighetschefen meddelade vid slutet av mötet att praktikanttjänstgöringen upphörde med omedelbar verkan. 

2. Beslutet att avsluta KE:s praktiktjänstgöring fattades därför att han ägnat en stor del av sin tid på arbetsplatsen åt att, med utnyttjande av ambassadens datorutrustning, bedriva en opinionsbildning som var ägnad att skada Sverige och ambassaden. 

Vetskapen om att en person från Sveriges ambassad i Israel bedrev opinionsbildning i främlingsfientlig och antimuslimsk anda skulle ha kunnat skada ambassadens trovärdighet såväl i Sverige som i Israel. Inte minst i en känslig politisk miljö som i Israel är det uppenbart att varje ambassadtjänstemans verksamhet kan påverka synen på vederbörandes land; det är här omöjligt att dra en skarp gräns mellan yrkes- och privatliv.

Ovanstående gäller i än högre grad då opinionsbildningen till betydande del bedrivits på arbetstid och med utnyttjande av ambassadens datorutrustning. Detta agerande stred också mot regeringskansliets och ambassadens policy för datoranvändning. 

Därutöver kunde konstateras att omfattningen av denna verksamhet uppenbarligen inkräktat på KE:s möjligheter och/eller intresse av att utföra ett antal arbetsuppgifter på ambassaden. 

3. Ambassaden kan inte se att några tillämpliga lagbestämmelser i detta fall hindrat ett beslut om att avsluta praktiktjänstgöringen utifrån en lämplighetsbedömning om vad som varit bäst för ambassaden. 

Vad gäller 2:2 RF, som åberopas i en anmälningarna, kan konstateras att KE inte i något skede har tvingats, eller ens blivit ombedd, att tillkännage sin politiska åskådning. 

YGL förefaller inte tillämplig, dels därför att de bloggsidor m.m. på vilka KE medverkat saknar anmäld ansvarig utgivare, dels därför att en väsentlig faktor vid beslutet att avsluta hans praktiktjänstgöring varit användningen av ambassadens datorsystem och privat verksamhet på arbetstid – förhållanden som inte torde kunna ses som utövning av yttrandefrihet. 

LAS, LOA och annan arbetsrättslig lagstiftning synes inte tillämplig eftersom inget anställningsförhållande förelegat. 

4. I JK:s remiss ombads departementet även att uttala sig om uttalanden som olika tjänstemän, däribland undertecknad, gjort i media. 

Ett stort antal intervjuer gjordes med mig under de berörda dagarna, och några svar från dessa intervjuer återges i anmälningarna. De direkta citaten är i huvudsak korrekta. De utgör samtidigt utdrag ur längre intervjuer där uttalandena förtydligades och andra synpunkter framfördes, inte minst om användningen av ambassadens datorsystem. 

Tilläggas kan att jag valde att i media inte säga något om det sätt på vilket KE:s politiska verksamhet stört hans arbete på ambassaden, eller om hans ointresse/oförmåga att utföra vissa arbetsuppgifter. Jag avstod från detta av hänsyn till KE, som en ung person som f.ö. just fått ett arbete hos ett privat företag. 

Enstaka och lösryckta mediacitat kan mot denna bakgrund svårligen, på det sätt som görs i anmälningarna, läggas till grund för en fullständig bedömning av varför ambassaden valde att avsluta KE:s praktiktjänstgöring, och än mindre av detta besluts laglighet. 

Uttalandet om att KE i sin ansökan om praktikplats inte tagit upp sin opinionsbildande verksamhet var sakligt korrekt, förklarar att ambassaden överraskats och visar att sökanden inte på något sätt tvingats att tillkännage sin politiska åskådning. Med aktivt engagemang avsågs i detta sammanhang den aktiva opinionsbildningen. Hänvisningen till samtliga svenska riksdagspartier syftade till att understryka att bedömningen att opinionsbildningen var främlingsfientlig inte var en privat bedömning. 

Vid ett tillfälle fick jag möjlighet att själv i media något mer utförligt redovisa min syn på händelsen: 

Torsdagens ledare i tidningen innehåller ett påstått citat av mig enligt vilket jag skulle sagtatt "Det inte är förenligt att arbeta på en svensk utlandsmyndighet samtidigt som man är medlem i ettfrämlingsfientligt och odemokratiskt parti." Jag har aldrig sagt detta, och jag tycker att det är beklagligt att ett felaktigt citat återfinns i en ledarartikel. Åtminstone citat inom citationstecken bör vara korrekta, ord för ord. 

Jag har tvärtom, exempelvis i Studio Ett i tisdags, sagt att man självfallet kan ha vilka åsikter som helst på en svensk utlandsmyndighet. Man kan självfallet likaså vara medlem i vilket politiskt parti som helst. Om man däremot från en svensk ambassad, och till och med medutnyttjande av ambassadens datorsystem, bedriver en aktiv opinionsbildning för ett främlingsfientligt parti och riktat mot invandrare, muslimer och andra uppstår ett problem. 

Sveriges ambassad i Israel – liksom på andra platser i världen – ska inte bara representera Sveriges regering. Vi ska också representera svenska värderingar om demokrati och alla människors lika värde, oavsett religion, etniskt ursprung och annat. Om en person som tjänstgör på en ambassad utåt, med ambassaden som bas och mycket synligt verkar i motsatt riktning uppfattas detta inte enbart som en privatsak, utan det påverkar synen på ambassaden och på Sverige. 

Därför fick praktikanten lämna sin tjänstgöring. Han var inte anställd eller avlönad . Hade han varit detta hade arbetsrättsliga regler gällt och utfallet hade förmodligen blivit ett annat. (Gotlands Allehanda 06-11-04)” 

Ambassaden har till sitt yttrande fogat några exempel på texter från KE:s blogg under den aktuella tiden. Här återges utdrag ur några sådana texter. De övriga har ungefär samma karaktär. 

”Som både går att utläsa i DN idag och Sydsvenskan, ökar gängvåldet i Sverige. Utvecklingen går allt mer mot den vi har i Europa och även USA där stor invandring resulterat i ett mycket osäkert och våldsamt samhälle. Sverige är dessutom ännu mer mottagligt för detta våld eftersom vårt rättssystem är mycket vekt mot dessa brottslingar och våra straff är inte avskräckande; vare sig i strafftidens längd eller miljön. – En majoritet av dessa gäng är också invandrargäng. Återigen talas det om att ”det är inte i första hand av polisiär art. De här människorna känner ett utanförskap som måste brytas”. Det är denna typ av självbedrägeri som tillåtit denna situation att uppkomma. – Det är hög tid att våga vara tuffare. Den här veka liberalismen där man bryr sig mer om brottslingarna än offren måste bort. Polisen måste få mer befogenheter och invandringen måste begränsas. Alla tecken visar hur Sveriges samhälle går mot en ohållbar utveckling. (3 oktober 2006 kl. 10.30) 

(Inledningsvis räknas några aktuella brott upp.) Listan kan göras lång. Ovanstående brott har ytterligare en sak gemensamt (förutom att alla är brott): alla är invandrarrelaterade. Denna lista är som sagt långt ifrån uttömmande och i de flesta fall försöker tidningarna desperat undanhålla vad för sorts personer som verkligen ligger bakom ordet ”ungdomsgäng”. Den dagliga rapportering från de invandrarvänliga tidningarna ger faktiskt en bild av hur det ser ut i dagens Sverige, även om man försöker få det att se bättre ut än vad det är. Men t.o.m. när detta görs lyser samhällets problem med invandringen igenom. – Olika invandrargrupper är olika brottsbelastade och klarar sig olika bra i Sverige (och andra länder). Att ha modet att se dessa skillnader är det enda sättet att verkligen åtgärda problemet utan att de grupper som sköter sig ska hamna i kläm. Men det ”får” man inte göra idag, eftersom det ses som att peka ut en grupp från alla andra. Valet står mellan att vara politiskt korrekt och att vara verklighetsförankrad. Jag väljer verklighetsförankrad. (10 oktober 2006 kl. 13.09) 

Efter mitt senaste blogginlägg blev jag uppringd av både Sydsvenskan och Expressen. De hade fått reda på om mitt blogginlägg, samt mitt mobilnummer i Israel (som inte är listat). Jag vill med detta inlägg klargöra vad dessa tidningar valt att missuppfatta: – Jag sa aldrig något nedvärderande överhuvudtaget mot någon invandrargrupp. Det jag gjorde var att skriva en metafor för händelseförloppet i Sverige och att situationen idag är ett resultat av politikernas beslut och gärningar. Denna metafor valde nämnda tidningar att missuppfatta, trots att det inte förelåg något agg från min sida. – Det jag vände mig mot var våra politikers handfallenhet inför den uppkomna situationen och att Sverige behöver en ansvarsfull immigrationspolitik. Uppenbarligen blev min metafor för stark för journalisterna. Därmed är den borttagen. - Anklagelserna att jag skulle anse invandring vara en sjukdom kan bara föras av de som har en generell aversion mot Sverigedemokraterna, varmed de tar vad de kan hitta och gör en höna av en fjäder. – Låt en sak stå klar: Min kommentar var endast en pik mot våra politiker och syftet var att eftersträva en hållbar och ansvarsfull immigrationspolitik. Allt annat som media kommer anklaga mig för är på deras samvete, inte mitt. (30 oktober 2006 kl. 12.56)” 

Personalchefen AMD säger så här i sitt yttrande: 

”1. UD har en tydlig policy för praktiktjänstgöring inom utrikesförvaltningen. Av denna framgår bl a att en utlandsmyndighet får fatta beslut att bevilja oavlönad praktik och att själv avgöra vem som bör komma ifråga för sådan praktik. 

2. Undertecknad personalchef kom i kontakt med detta ärende den 30 oktober, då ambassadören RR över telefon önskade samråda i frågan. RR delgav mig i korthet att KE använt sig av myndighetens datorer för att bedriva opinionsbildning av främlingsfientlig natur, vilket han uppfattade kunde skada ambassaden och därmed Sveriges trovärdighet i Israel. Jag uppmanade RR att inledningsvis konfrontera KE med dessa uppgifter. Vi var också eniga om att praktikantens tjänstgöring inte var att betrakta som en anställning. Ambassadörens bedömning av att Sveriges trovärdighet i Israel kunde skadas ledde också till att vi var eniga om att avsluta praktikantens vidare tjänstgöring på ambassaden. 

3. Det citat som tillskrivs mig och som återfinns i inlagan till JK utgör en lösryckt del av vad jag sagt till Sydsvenska Dagbladet.” 

I departementets yttrande hänvisas till vad ambassaden och personalchefen har anfört. Därefter sägs följande (rättschefen CHE).

”KE togs i september 2006 emot som oavlönad praktikant hos Sveriges ambassad i Tel Aviv för en avsedd period av fem månader – till och med januari 2007. Praktiken avslutades den 30 oktober 2006 enligt beslut av myndighetschefen. 

Skriftligt avtal om praktiken föreligger inte i vidare mån än som framgår av de bilagor till ambassadens yttrande som rör praktiken. 

Enligt 2 kap. 1 § första stycket punkterna 1 och 5 regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad dels yttrandefrihet – innebärande frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor – , dels föreningsfrihet – innebärande frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften. 

Innebörden av dessa medborgerliga friheter är bland annat att det inte är tillåtet för en myndighet att vidta någon åtgärd som utgör, eller är ägnad att uppfattas som, en bestraffning mot någon person för att personen har utnyttjat sin grundlagsskyddade frihet. Friheterna tillkommer även offentligt anställda. 

KE var inte anställd men uppenbarligen måste grundlagsskyddet gälla också den som är praktikant hos en myndighet. 

Frågan om offentliganställdas yttrandefrihet kontra offentliga arbetsgivares krav på lojalitet har prövats i flera JO- och JK-ärenden och i mål i Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen har i en dom år 2003, AD 2003 nr 51, sammanfattat sin praxis på följande sätt. 

En myndighet kan i regel inte ingripa mot en anställd vid myndigheten för att den anställde genom att utnyttja sina grundlagsfästa fri- och rättigheter förorsakat störningar i verksamheten eller skadat myndighetens anseende och allmänhetens förtroende för myndigheten. Annat kan måhända gälla om det är fråga om en arbetstagare med en utpräglad förtroendeställning och direkt ansvar för myndighetens beslut eller i andra ytterlighetssituationer. Ett utrymme finns för att vidta åtgärder med anledning av allvarliga samarbetssvårigheter, även om dessa ytterst i viss mån kan ha sin grund i att en arbetstagare utnyttjat sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Givetvis bör en myndighet också kunna ingripa mot en anställd som inte utför sina arbetsuppgifter på ett riktigt sätt. 

Utrikesdepartementet godtar den utgångspunkten. Departementet vill med hänvisning till passusen i detta uttalande om andra ytterlighetssituationer framhålla utlandsmyndigheternas speciella karaktär och roll bland svenska myndigheter – att personalen vid utlandsmyndigheterna på ett unikt sätt fungerar som representanter och talesmän för det offentliga Sverige och regeringen – något som alltid har ansetts ställa skärpta krav i vissa avseenden på personalen där. Enligt departementets mening måste det accepteras att detta förhållande påverkar möjligheterna för den som tjänstgör vid en svensk utlandsmyndighet att samtidigt med tjänstgöringen göra bruk av sin yttrandefrihet för att sprida kontroversiella politiska åsikter. 

Det är naturligtvis en vansklig och grannlaga uppgift att försöka närmare ange gränsen för det acceptabla. Frågan har knappast varit aktuell tidigare. Den allmänna uppfattningen inom den svenska utrikesförvaltningen torde vara att det för den som tjänstgör vid en svensk ambassad finns ett mycket litet utrymme för att offentligt ge uttryck för personliga politiska uppfattningar som avviker från regeringens politik, med hänsyn till risken för sammanblandning. 

En omständighet i detta fall är att KE med de aktuella yttrandena – som har gjorts på svenska – riktat sig i första hand inte till en publik i myndighetens verksamhetsland Israel utan till svenskar i Sverige. Mediet är dock Internet och uttalandena är därmed spridda i alla länder, även i Mellanöstern. Personer som behärskar svenska språket saknas inte heller i dessa länder. 

Att KE:s bloggverksamhet över huvud taget kom till ambassadens kännedom beror på, och visar, att utomstående uppmärksammat att det var en person på ambassaden som stod bakom den aktuella opinionsbildningen. 

När det gäller förhållandet till verksamhetslandet har ambassaden i sitt yttrande pekat på kopplingen mellan en del av KE:s uttalanden och den känsliga situationen i Mellanöstern. 

Bortsett från frågan om vilka uttalanden KE gjort är dock även den sista meningen i det citerade uttalandet av Arbetsdomstolen, om att en myndighet givetvis måste kunna ingripa mot en anställd som inte utför sina arbetsuppgifter på ett riktigt sätt, aktuell i detta fall – där vederbörande i betydande omfattning på arbetstid utnyttjat myndighetens datorutrustning för privata ändamål. Det rör sig alltså här inte om en anställd, men om en praktikant som har tagits emot för praktik på en arbetsplats och som så till vida ingår bland personalen där. De krav som kan ställas i fråga om att utföra arbetsuppgifterna på ett riktigt sätt är naturligtvis inte fullt ut desamma för en praktikant som för en anställd, men uppenbarligen kan en del sådana omständigheter gällande arbetets utförande som kan föranleda arbetsrättsliga åtgärder mot en anställd även påkalla ett ingripande i fråga om praktikanten. Samtidigt blir i en sådan situation inte den arbetsrättsliga lagstiftningen tillämplig utan snarare allmän avtalsrätt. 

Utrikesdepartementets bedömning 

Under sin tid som praktikant vid Sveriges ambassad i Tel Aviv har KE i betydande omfattning, under arbetstid och med användande av myndighetens datorer, ägnat sig åt privat verksamhet – en verksamhet som har avsett opinionsbildning i kontroversiella politiska frågor. När förhållandet kommit till myndighetschefens kännedom har chefen, efter samråd med Utrikesdepartementets personalchef, avslutat praktikperioden i förtid. 

Myndighetschefens åtgärd bör inte anses som ett ingripande som är otillåtet enligt någon grundlagsbestämmelse. 

När det gäller KE:s begäran om skadestånd är det enligt departementets mening endast kontraktuellt skadestånd som skulle kunna komma i fråga i detta fall. 

Utrikesdepartementet anser att åtgärden att avsluta praktikperioden i förtid under de aktuella förhållandena inte bör anses utlösa skadeståndsskyldighet för staten. 

För det fall Justitiekanslern skulle bedöma att skadeståndsskyldighet föreligger tillstyrker departementet att KE ersätts endast för sådana eventuella kostnader som kan anses direkt orsakade av det förtida avslutandet av praktiken.” 

KE har beretts tillfälle att yttra sig och anfört följande. 

”I UD:s yttrande till JK i september 2006 gör UD en efterhandskonstruktion om anledningen till sitt agerande. Den reella anledningen till avskedningen var att jag var aktiv sverigedemokrat och att jag inte hade uppgivit detta faktum vid ansökan. När de sedan insåg att deras agerande utgjorde ett brott mot den svenska grundlagen, gjordes en efterhandskonstruktion. 

Jag ska med detta yttrande visa att de argument som UD framför i sitt yttrande är efterhandskonstruktioner och svepskäl till den riktiga anledningen till deras agerande – nämligen att de inte accepterar det politiska engagemang jag hade. 

Jag ska först kort sammanfatta de orsaker/anledningar som UD påkallar för sitt agerande. De menar att jag avskedades för att:

• Jag hade missbrukat ambassadens datorer genom att jag använt dem för privat bruk (sid 2 i telemeddelande A)

• Att jag misskött mina arbetsuppgifter då jag "ägnat en stor del" av min tid på arbetsplatsen åt "opinionsbildning".

• Att jag ägnade mig "åt att bedriva en opinionsbildning som var ägnad att skadaSverige och ambassaden" (sid 2 i telemeddelande A).

• Att jag uppvisat "ointresse att utföra vissa arbetsuppgifter" (sid 2/3 i telemeddelande A).

• Att jag missaktat ambassadens policy för datoranvändning (sid 2 i telemeddelande A).

• Dessutom påstår nu UD att deras uttalanden i media tagits ur sitt sammanhang. 

Jag finner utöver ovanstående punkter inga andra argument från UD:s sida redovisade i deras yttrande. 

Till skillnad från UD menar jag att orsaken/anledningen till mitt avskedande inte föranleddes av punkterna ovan. Istället ska jag visa på att UD:s agerande berodde på följande:

• Att jag var aktiv sverigedemokrat

• Att jag inte i ansökan uppgav min politiska hemvist som sverigedemokrat 

I följande redogörelse ska jag först ta upp, specificera och motargumentera UD:s version. Därefter ska jag ta upp, specificera och argumentera för mina två punkter. Vid slutet av min redogörelse kommer jag effektivt ha motbevisat UD:s version, vilket i sak borde räcka för att fälla dem. Men utöver det ska jag visa på att min version stämmer. 

UD:s argument 

1. Missbruk av ambassadens datorer genom privat bruk 

Det var allmän policy på ambassaden att personlig datoranvändning var godtagbart. Flera, om inte alla, medarbetare på ambassaden använde datorerna/ambassadens utrustning för personliga ärenden såsom att läsa sin personliga e-mail, ringa familj eller liknande. T.ex. tilläts jag från dag ett att använda ambassadens telefoner för personliga samtal hem till Sverige, något som AK själv visade och beskrev för mig. 

Att datorerna eller ambassadens utrustning inte under några omständigheter fick användas personligen tillbakavisades alltså från första dagen, dels i direkt kommunikation med mig och dels i hur övriga medarbetare agerade. Det var först när UD insåg att deras ursprungliga förklaring till mitt avskedande inte höll, som detta helt plötsligt dök upp som förklaring. 

2. Ägnat stor del av min tid åt "opinionsbildning" 

UD:s påstående att jag ägnat "stor del" av min tid åt "opinionsbildning" visar endast på deras okunskap gällande datorer och internet. De förutsätter att den text som stod skriven på min blogg skrevs under arbetstid - den förutsättningen bortser naturligtvis från det faktum att man med enkelhet kan sitta hemma och skriva texter, och skicka dem till sig själv och publicera vid senare tillfälle. Anledningen till ett sådant förfarande är dels att man kanske vill låta texten mogna och dels att avvakta med ett nyskrivet inlägg för att inte publicera för många texter på en gång på bloggen. 

Och det var precis vad jag gjorde de gånger jag publicerade en text från ambassaden – ett enkelt klick med en text jag redan skrivit. Därmed faller UD:s närmast absurda antagande att allt som publiceras skrivs på samma plats och därmed faller även deras argument att det måste ha gått ut över mitt arbete. 

Vad gäller själva publiceringstidpunkten fanns det gott om raster/lunch på ambassaden, som är egen tid, där man kan välja att äta på plats, eller ta en promenad eller liknande. Det var på dessa raster, denna lediga tid, som jag i all korthet publicerade redan skrivna alster. UD har inga som helst belägg för något annat. 

Ej heller var detta den officiella anledning som UD framhöll vare sig i media eller till mig personligen - utan är en efterhandskonstruktion i likhet med punkt ett. Inte heller skulle jag fått intyget för väl utförd tjänst (se bilaga) om jag hade misskött mina arbetsuppgifter. Istället var det så att både ACP, min närmsta chef, ansåg mig göra ett bra arbete och övriga på ambassaden ansåg mig vara den bästa praktikanten dittills (något som bl.a. BF och MG så vänligt framhöll) - knappast ett betyg jag skulle fått om jag misskött mitt arbete. Dessutom - om det nu skulle vara som RR påstår, varför märkte ingen och kommenterade ingen på ambassaden denna uppenbara "tidskonsumtion" som han påstår att bloggandet var? 

Svaret är enkelt - situationen var inte som RR vill ha den till utan istället var jag en omtyckt, duktig och plikttrogen medarbetare, vilket tjänsteintyget och övriga medarbetares omdömen intygar. 

3. Opinionsbildning som var ägnad att skada Sverige och ambassaden 

Min tjänst på ambassaden var inte på den politiska avdelningen, utan den kommersiella. Jag hade inga utåtriktade aktiviteter annat än att främja svensk - israelisk handel. Påståendet att mina åsikter är "kontroversiella" speciellt i Mellanöstern faller platt med vetskapen att jag är starkt pro-israelisk, vilket också uttrycks på min blogg och är något som endast är till gagn i mitt arbete att främja svensk - israelisk handel. 

Påstående att min opinionsbildning var "ägnad åt att skada Sverige och ambassaden" är helt utan grund - var får UD detta ifrån? Alla på ambassaden kan intyga mitt helhjärtade stöd till Israel, och jag har skrivit flertalet bloggposter och artiklar, skrivna långt innan min tid i Israel, där det framgår med allt tydlighet att jag är en stor Israel-vän. Och eftersom detta var svenska ambassaden i Israel kan mitt stöd för Israel knappast ligga Sverige eller ambassaden till last. 

Men återigen spelar sanningen mindre roll när UD desperat försöker smita undan det faktum att de avskedade mig p.g.a. min politiska hemvist. 

4. Att jag uppvisat "ointresse att utföra vissa arbetsuppgifter" 

Återigen ett påstående som inte backas upp av verkliga händelser eller ens UD:s egna yttranden och intyg. 

Inte en gång under min period på två månader vid ambassaden framförde vare sig ACP eller någon annan kritik mot mitt arbete - tvärtom. Om jag nu uppvisade ett "ointresse" varför påtalades detta aldrig? Varför är det endast UD i sitt yttrande 1 år senare som först då kom med denna anmärkning, och då inte ens ACP själv? Varför var det så att min närmsta chef och handledare - ACP - skrev och signerade ett intyg för välutförd tjänst (se bilaga)? 

Intyget var inte heller något som RR gav till mig "av hänsyn till KE, som en ungperson som för övrigt just fått ett arbete hos ett privat företag" (Sydsvenskan 22 september 2007, http://sydsvenskan.se/skane/article267947.ece) – han var ens inte inblandad i det arbete jag utförde i samarbete med ACP och underskriften är hennes. Och varför var det så att jag på min egen fritid, tillsammans med ACP besökte seminarium i ambassadens tjänst, bl a vid Tel Avivs Universitet? 

Ointresse? Eller undanflykt från UD:s sida? 

Ovanstående fakta talar sitt tydliga språk - intresse hade jag. Först efter det att UD insett att de brutit mot grundlagen, kom de på denna efterhandskonstruktion med mitt av UD påhittade "ointresse". 

5. Att jag missaktat ambassadens policy för datoranvändning 

Denna punkt sammanfaller med punkt nr 1 ovan till viss del. Men ambassadens policy för datorbruk? Ingen sådan presenterades någonsin för mig. Dessutom, som jag påpekat ovan, använde övriga medarbetare datorer för eget bruk. 

Detta föranledde mig med rätta att tro att det inte var något problem att använda UD:s datorer för personligt bruk på den fria tid som raster/lunch erbjöd mig. 

Sedan kan vi också jämföra med andra tjänstemän/diplomater för UD:s räkning:

• CB – vars blogg aktiv från februari 2007 är vida känd. Nog skriver han på arbetstid han också? Tidstämplarna avslöjar att inläggen görs på alla möjliga tider på dagarna, morgon, dag, kväll m.m. Med andra ord ett tydligt exempel på privat bruk av datorer och tid som är UD:s - och detta dessutom av UD:s högsta chef. 

6. "Uttalande ur sitt sammanhang" 

Detta är vad RR och AMD påstår i UD:s yttrande. Men som ni kan se nedan är det inte bara en person, vid ett tillfälle i en tidning som sagt att de avskedade mig p.g.a. mina politiska åsikter, utan flera personer, vid flera tillfällen till flera olika medier och utöver det även till mig personligen. Se i övrigt nedan där jag redovisar citat från både RR, AMD samt BN vid UD, som tydligt visar att alla hade samma uppfattning och att deras påstående, om att vad de sa tagits "ur sitt sammanhang", är en efterhandskonstruktion. 

Mina argument 

1. Avskedades eftersom jag var sverigedemokratoch inte uppgett min politiska hemvist 

Jag hade arbetat på ambassaden drygt två månader när UD beslutade att avskeda mig. Under denna tid hade jag utfört mina sysslor väl och var omtyckt på ambassaden (enligt utsaga från de anställda själva). När media kontaktade UD angående min politiska hemvist togs beslut om att säga upp mig. Detta gjordes inte p.g.a. mitt påstådda "ointresse", eller "skadliga inverkan" eller något annat, utan som en direkt följd av mitt politiska engagemang. 

Motiveringen som RR framförde till mig när han sa upp mig var följande:

• Att jag var sverigedemokrat

• Att jag inte uppgivit att jag var sverigedemokrat 

Detta sades uttryckligen till mig. Detta motiv bekräftas dessutom inte bara av en men flera medier och inte minst i Studio 1, P1 den 31 oktober (http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=308427), där RR klart och tydligt säger:

"Man kan inte utan att det innebär ett förtroendeproblem utåt aktivt företräda åsikter som står i strid med grundläggande svenska demokratiska värderingar och grundläggandevärderingar om alla människors lika värde. Om man utåt företräder den typen av åsikter såskapas ett... skapas ett förtroendeproblem." 

Detta kan t.o.m. inte RR bortförklara då det är hans egen röst i hans egna ord som säger det. 

SvD och Sydsvenskan rapporterar bland annat om detta:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel.366388.svd

http://sydsvenskan.se/sverige/article192988.ece 

Jag läser nu att UD hävdar att uttalanden gjorda av RR och AMD är "tagna ur sitt sammanhang" men samtidigt skriver RR att de direkta citaten är korrekta. För att då ta ett korrekt citat: 

RR säger:

Jag kunde konstatera två saker. För det första att KE var mycket aktiv i sverigedemokratiska sammanhang, och att det var en bakgrund han inte hade tagit upp i sin ansökan om praktikplats. Den andra slutsatsen jag drog var att ett aktivt engagemang i ett parti som samtliga svenska riksdagspartier anser vara odemokratiskt och främlingsfientligt inte är förenligt med att arbeta på ensvensk utlandsmyndighet. 

Och även:

Han får sluta av två skäl. Dels var hans ansökan vilseledande. Dels är hanaktivt verksam i en rörelse som samtliga svenska riksdagspartier anser är odemokratisk och främlingsfientlig. 

Detta citat är dessutom på sådant sätt att RR här gör en uppräkning; han sammanfattar alltså skälen till mitt avskedande i två punkter; vilseledande ansökan (då jag inte angett jag var sverigedemokrat) och att jag är verksam i Sverigedemokraterna. Tydligare än så blir det inte. Det ligger dessutom i linje med hans uttalande i Studio Ett, som jag länkat till ovan. 

Sydsvenskan rapporterar att AMD angående det faktum att jag inte redovisade mina politiska åsikter sa att:

Det borde han definitivt ha gjort.

-Det här är ytterst besvärande, särskilt med tanke på att Mellanöstern är en så politiskt känslig region. En sån person kan vi helt enkelt inte ha vidambassaden. Vi kommer att se till att hans arbete i TelAviv avslutas redan under dagen. 

Denna hållning är t.o.m. något statsvetaren GB enligt finner helt främmande för svensk tjänstemannakultur:

Aldrig. Det är helt främmande för svensk statstjänstemannakultur. Konsekvensen blir ju en form av yrkesförbud, så som Tyskland hade för flera år sedan. Om man innehar vissa politiska uppfattningar får man inte ha vissa jobb. Det är helt fel. 

BN på UD sa följande till Sydsvenskan 22 september:

Vad gäller bloggandet på arbetstid handlar det i viss mån också om åsikter, medger BN.

-Om han exempelvis hade bloggatom film hade ju inte frågan uppstått. 

Här erkänner alltså UD att det inte ens handlade om bloggande i sig, utan om åsikter. Med andra ord ytterligare ett erkännande från UDs sida. 

Slutsats 

De argument/anledningar som UD framför i deras yttrande har jag visat är ologiska och ohållbara efterhandskonstruktioner, sett till den verklighet och de händelser som utspelade sig. 

Både ambassadens beteende innan uppsägningen liksom deras yttranden och agerande efteråt bekräftar bilden av en efterhandskonstruktion för att försöka gömma det faktum att jag avskedades p.g.a. mina politiska åsikter. Vare sig "missbruket" av datorer, "ointresse" för arbetet, "brott mot deras datorpolicy" eller "misskötsel" av min praktikplats är understött sett i ljuset av min argumentation. Inte heller deras argumentation, där de hävdar att deras uttalande tagits ur sitt sammanhang, är hållbart vilket citaten ovan visar och inte minst RR:s uttalande i radion. Istället har vi kalla fakta på hur alla dessa fantastiska efterhandskonstruktioner först blev aktuella efter att det uppdagats att jag var sverigedemokrat och efter att UD om och om igen, till mig personligen och till media, konstaterat att anledningen till min uppsägning var att jag var sverigedemokrat. 

Vad kvarstår då? 

1. UD:s personalchef AMD och ambassadören RR menade att jag vilselett UD genom att i min ansökan om praktik inte tala om att jag är sd:are. Men att ställa ett sådant krav på en sökande, vare sig det rör sig om anställning eller praktik, är ett brott mot regeringsformen. Det framgår av 2 kap 2 § regeringsformen (1974:152) att "varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende." Frågor i rekryteringssammanhang om enskildas politiska sympatier strider ö.h.t. mot god sed på arbetsmarknaden. 

2. I sitt beslut att avskeda mig anför ambassadör RR (till mig personligen och till övriga media) som delmotivering att jag ”är ...aktivt verksam i en rörelse som samtliga svenska riksdagspartier anser är odemokratisk och främlingsfientlig” (liksom hans uttalande i Studio Ett enligt ovan). 

Denna formulering kan på grund av sin svepande karaktär ses som oskicklig och som opinionsbildning från myndighets sida, men innebär också ett medgivande av att man från ambassadens sida diskriminerat mig på ett sätt som strider mot lagen om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219), där det sägs i artikel 14 att förbud råder mot diskriminering, och att åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges (i europakonventionen) skall säkerställas utan någon åtskillnad på grund av bl.a. politisk eller annan åskådning. 

Som UD själva tar upp säger en praxis från arbetsdomstolen baserat på dom AD 2003, nr 51 att en myndighet inte kan ingripa mot anställd för att den anställde utnyttjat sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Undantag är om den anställde haft utpräglad förtroendeställning och direkt ansvar för myndighetens beslut, allvarliga samarbetssvårigheter eller misskött sina arbetsuppgifter. Inga av dessa undantag är applicerbara på mig, vilket jag visat ovan. 

Vidare hävdar UD självt i sitt yttrande att "KE var inte anställd men uppenbarligen måste grundlagsskyddet gälla också den som är praktikant hos en myndighet" - vilket är naturligt då jag också jobbade under anställningslika förhållanden. 

Vad som kvarstår är alltså att UD två gånger brutit mot svensk lag enligt ovan.” 

Justitiekanslerns bedömning 

Några rättsliga utgångspunkter 

I 2 kap. 1 § första stycket 1 regeringsformen (RF) stadgas följande om yttrandefrihet. 

Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. 

I RF 2 kap. 1 § första stycket 5 regleras föreningsfriheten: 

Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften. 

Rätten att slippa ange sin politiska uppfattning liksom den s.k. negativa föreningsfriheten finns i RF 2 kap. 2 §: 

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. 

I Europakonventionen finns bestämmelserna om yttrandefrihet i artikel 10: 

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. […] 

En särskild fråga i ärendet är om KE har varit ”arbetstagare” i förhållande till ambassaden och om han ska anses ha haft en ”anställning” där. Jag återkommer till denna fråga under den följande rubriken. Här anges tills vidare vad som gäller om uppsägning resp. avsked på det arbetsrättsliga området. 

I 7 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) sägs följande om uppsägning: 

Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. 

Och i 18 § första stycket LAS stadgas följande om avsked. 

Avskedande får ske, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. 

När det gäller ingripanden mot en anställd som anses ha stört en myndighets verksamhet eller skadat dess anseende genom att utnyttja sina fri- och rättigheter har Arbetsdomstolen, som Utrikesdepartementet har anfört, sammanfattat sin praxis i domen AD 2003 nr 51 på följande sätt. 

En myndighet kan i regel inte ingripa mot en anställd vid myndigheten för att den anställde genom att utnyttja sina grundlagsfästa fri- och rättigheter förorsakat störningar i verksamheten eller skadat myndighetens anseende och allmänhetens förtroende för myndigheten. Annat kan måhända gälla om det är fråga om en arbetstagare med en utpräglad förtroendeställning och direkt ansvar för myndighetens beslut eller i andra ytterlighetssituationer. Ett utrymme finns för att vidta åtgärder med anledning av allvarliga samarbetssvårigheter, även om dessa ytterst i viss mån kan ha sin grund i att en arbetstagare utnyttjat sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Givetvis bör en myndighet också kunna ingripa mot en anställd som inte utför sina arbetsuppgifter på ett riktigt sätt. 

Det kan också nämnas att de lagar som handlar om diskriminering i arbetslivet inte innehåller några särskilda föreskrifter om diskriminering på grund av politisk uppfattning. 

Var KE anställd? 

Departementet har i sitt yttrande utgått från att KE inte var anställd vid ambassaden och att arbetsrättsliga regler därför inte gällde. Frågan är då om detta är en riktig utgångspunkt. 

Enligt 1 § LAS gäller lagen ”arbetstagare i allmän eller enskild tjänst”. Begreppet arbetstagare är relativt vidsträckt och anses bl.a. under vissa omständigheter inrymma skolelever som deltar i arbetet på en arbetsplats som ett led i sin utbildning (se bl.a. AD 71/1981). Att lärlingar, praktikanter, aspiranter och liknande betraktas som arbetstagare är allmänt vedertaget (se Lunning och Toijer, Kommentar till anställningsskyddslagen, 2002 s. 24 f. samt bl.a. rättsfallet AD 53/1981 med hänvisningar). Huruvida lön utgår eller inte synes därvid sakna betydelse. 

I enlighet med det sagda får KE anses ha haft ställning som arbetstagare och därmed anställd hos ambassaden med bl.a. det skydd som LAS ger mot uppsägning och avsked. 

Jag har inte i detta ärende sett anledning att överväga frågan om den allmänna lämpligheten av den sorts oavlönade praktiktjänstgöring som ambassaden tillhandhöll. 

Vilka var skälen till att praktiktjänstgöringen avbröts? 

Att KE fick sluta på ambassaden berodde enligt ambassadörens yttrande på att KE hade ägnat en stor del av sin tid på arbetsplatsen åt att, med utnyttjande av ambassadens datorutrustning, bedriva en opinionsbildning som var ägnad att skada Sverige och ambassaden. Personalchefen synes närmast ge sitt stöd åt detta påstående genom att i sitt yttrande hänföra sig till de angivna förhållandena samt inte beröra frågan om vilken betydelse det kan ha haft att KE var medlem av Sverigedemokraterna. 

Utrikesdepartementet har inte uttryckt någon egen uppfattning om vad som låg till grund för beslutet att avsluta KE:s praktiktjänstgöring i förtid. Departementet har dock hänvisat till att denne ”i betydande omfattning, under arbetstid och med användande av myndighetens datorer, ägnat sig åt privat verksamhet – en verksamhet som har avsett opinionsbildning i kontroversiella politiska frågor”, samt vidare anfört att ”när förhållandet kommit till myndighetschefens kännedom har chefen, efter samråd med Utrikesdepartementets personalchef, avslutat praktikperioden i förtid”. 

Anmälarna har för sin del pekat på de uttalanden av en delvis annan innebörd som förekom i medierna den 30 och 31 oktober 2006. KE har menat att de skäl som har anförts från ambassadens och departementets sida i yttrandena till Justitiekanslern är efterhandskonstruktioner, och att den egentliga anledningen till att han fick sluta var att han var medlem av Sverigedemokraterna och inte hade berättat om det när han ansökte om praktiktjänstgöring. 

Jag har övervägt att komplettera utredningen med muntliga intervjuer för att närmare klargöra den egentliga orsaken till att KE:s tjänstgöring avbröts. Jag har dock kommit fram till att det inte finns tillräckliga skäl för en sådan komplettering. Enligt min bedömning finns det inte anledning att anta något annat än att de uttalanden som gjordes i medierna i omedelbar anslutning till beslutet återspeglade verkligheten. Uttalandena må ha varit ”lösryckta”, men de visar inte desto mindre att i varje fall ambassadören fäste betydande vikt vid KE:s partitillhörighet och hans åsikter som sådana. Sålunda kan det knappast råda något tvivel om att ambassadören faktiskt sade, i varje fall i huvudsak, att KE fick sluta av två skäl, dels för att hans ansökan var vilseledande, dels för att han var aktivt verksam i ”en rörelse som samtliga svenska riksdagspartier anser är odemokratisk och främlingsfientlig”. Jag har vidare lyssnat på det nämnda inslaget i Studio Ett, där ambassadören uttalar att man inte utan att det innebär ett förtroendeproblem kan ”utåt aktivt företräda åsikter som står i strid med grundläggande svenska demokratiska värderingar och grundläggande värderingar om alla människors lika värde”. 

Jag har inte kunnat undgå att uppfatta ambassadörens och personalchefens yttranden till Utrikesdepartementet i ärendet som delvis tillrättalagda. Intrycket är, enligt min uppfattning, att de insåg att de ursprungligen anförda skälen för att avbryta KE:s praktiktjänstgöring var diskutabla och att de anpassade sina yttranden till detta. 

Utifrån den tillgängliga utredningen anser jag mig kunna utgå från att KE:s partitillhörighet och därmed hans åsikter hade stor betydelse för beslutet att avbryta hans praktiktjänstgöring. Också den omständigheten att han inte berättade om sitt partiengagemang synes ha haft betydelse. 

Var det tillåtet att avbryta KE:s praktiktjänstgöring? 

Frågan i rubriken är egentligen två:

1. Var det tillåtet att avbryta tjänstgöringen på de grunder som departementet hänvisar till i sina yttranden?

2. Var det tillåtet om det huvudsakliga skälet var att KE var medlem av Sverigedemokraterna och hade tigit med detta när han anställdes som praktikant? 

D en första frågan bör prövas även om det huvudsakliga skälet när beslutet fattades var partitillhörigheten (se ovan). 

Som departementet har framhållit ställs det särskilda krav på utlandsmyndigheterna. Personalen där fungerar som representanter för det offentliga Sverige och regeringen. Det innebär vissa begränsningar i möjligheterna för den som tjänstgör vid en utlandsmyndighet att göra bruk av sin yttrandefrihet för att sprida politiska åsikter, särskilt sådana åsikter som i sammanhanget får betraktas som känsliga. Av stor betydelse är därvid vem personen är, vad han eller hon säger, i vilket sammanhang det sker och i vems namn. 

Som tidigare sagts var KE att betrakta som anställd vid ambassaden. Han skyddades därför av reglerna om uppsägning och avsked i 7 § resp. 18 § LAS. Eftersom det handlade om ett omedelbart avbrytande av tjänstgöringen var det reglerna om avsked som skulle tillämpas. För att ambassaden skulle ha rätt att fatta ett sådant beslut fordrades sålunda att KE hade ”grovt … åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren”. 

Såvitt känt finns det inte någon vägledande rättspraxis i frågan om hur denna bestämmelse ska tolkas när det gäller en myndighets rätt att avbryta en praktiktjänstgöring med hänvisning till att praktikanten har ägnat sig åtverksamhet som myndigheten starkt ogillar. När praktikanten agerar på ett sätt som skadar myndighetens anseende torde det finnas ett visst, men begränsat, utrymme för en sådan åtgärd. Sannolikt är utrymmet för att avbryta en praktiktjänstgöring i förtid något större än utrymmet för att avskeda en vanlig anställd. 

Såvitt utredningen utvisar fanns det inte några riktlinjer eller rekommendationer på ambassaden om hur de anställda med hänsyn till sin tjänstgöring borde förhålla sig i fråga om offentliggörande av politiska åsikter. KE torde sålunda inte ha brutit mot några för honom kända regler när han på sin blogg med anlitande av ambassadens dator gav uttryck för sina politiska åsikter. Frågan är då om det som han skrev ändå var av det slaget att han kan anses ha åsidosatt sina åligganden mot ambassaden. 

Ovan har återgetts tre utdrag ur texter från KE:s blogg under den aktuella tiden. Jag utgår från att den sista texten är avsedd att tillbakavisa en tolkning av det som han hade skrivit tidigare och som ambassadören har karakteriserat så att invandringen i Sverige jämförts med en hiv-epidemi. 

Min slutsats är att det som KE beskylls för i form av skadlig opinionsbildning med användning av ambassadens datorutrustning inte kan anses ha inneburit att han åsidosatte sina åligganden mot arbetsgivaren, än mindre att ett sådant åsidosättande var grovt. Jag beaktar därvid främst vad som har framkommit om vad han skrev på sin blogg under den aktuella tiden, men också att han hade en helt underordnad ställning på ambassaden, att det var hans privata blogg och att han skrev på svenska för svenska läsare. Om anledningen till att hans tjänstgöring avbröts var den som Utrikesdepartementet – och särskilt ambassadören – nu hänvisar till, innebar beslutet inte bara ett brott mot de arbetsrättsliga reglerna utan en allvarlig kränkning av KE:s grundlagsfästa yttrandefrihet. 

Jag vill tillägga att det sagda skulle gälla även om KE inte hade skyddats av reglerna om avsked i LAS. Vid en tillämpning av allmän avtalsrätt – som Utrikesdepartementet har varit inne på i sitt yttrande – måste en myndighet ha starka sakliga skäl för att avbryta ett avtalsförhållande med en person som är oavlönat verksam där under en kortare bestämd tid. Det gäller särskilt när det – som för KE – handlade om en inte obetydlig personlig insats. Vid en rent avtalsrättslig prövning kan det inte anses ha funnits tillnärmelsevis så starka sakliga skäl som hade fordrats för att häva det ingångna avtalet. 

När det så gäller den andra frågan står det helt klart att ett beslut att avbryta en praktiktjänstgöring på en ambassad med hänvisning till medlemskap i ett politiskt parti strider mot förenings- och yttrandefriheten och den åsiktsfrihet som ryms däri. Som departementet har anfört är det uppenbart att grundlagsskyddet gäller också för den som är praktikant hos en myndighet. 

Som jag har sagt tidigare anser jag mig kunna utgå från att KE:s partitillhörighet, och därmed hans åsikter, hade stor betydelse för beslutet att avbryta hans praktiktjänstgöring. Beslutet stred därför allvarligt mot hans grundläggande mänskliga rättigheter. Sådana beslut får inte förekomma hos svenska myndigheter. 

Också den omständigheten att KE inte berättade om sitt partiengagemang synes ha haft betydelse för beslutet att avbryta hans tjänstgöring vid ambassaden. Detta stred mot hans rätt att slippa uppge sin politiska uppfattning. 

Beslutet togs av ambassadören RR efter samråd med personalchefen i Utrikesdepartementet AMD. Vid bedömningen av deras handlande måste i någon mån beaktas att de plötsligt ställdes inför en svår situation med mycket stor mediauppmärksamhet där de torde ha agerat utifrån vad de uppfattade som ambassadens och landets bästa och där det inte var helt lätt att på kort tid göra de avvägningar som krävdes. Någon egentlig brådska var det dock inte. De borde ha övervägt beslutet med betydligt större omsorg och bl.a. konsulterat departementets juridiska expertis. 

RR och AMD kan inte undgå kritik för det allvarliga fel som det innebar att KE:s praktiktjänstgöring vid ambassaden avbröts i förtid. 

Jag utgår från att det inträffade inte upprepas inom Utrikesdepartementets ansvarsområde och nöjer mig med den kritik mot de båda cheferna som jag sålunda har framfört. 

Skadestånd 

KE har begärt skadestånd för ekonomisk skada och – som jag förstår honom – för kränkning. Han har inte angett något belopp eller på annat sätt preciserat den skada han anser sig ha lidit. 

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ska staten utge skadestånd för bl.a. ekonomiska skador som uppkommer på grund av fel eller försummelse ”vid myndighetsutövning”. Att det har varit fråga om ett fel från ambassadens sida står klart. Frågan är om felet har skett ”vid myndighetsutövning”. Innebörden av detta begrepp är inte alltid klart och det är inte givet att beslutet att avbryta praktiktjänstgöringen i förtid ska anses ha fattats ”vid myndighetsutövning”. Jag lutar dock närmast åt att så är fallet. 

Oavsett hur det är med detta får ambassaden anses ha kränkt KE:s rättigheter enligt artikel 10 i Europakonventionen. Han är därför berättigad till skadestånd för den ekonomiska skada som han kan visa sig ha lidit till följd av denna kränkning. Och i den mån en sådan ersättning inte kan anses innefatta tillräcklig kompensation för kränkningen av hans åsikts- och yttrandefrihet enligt Europakonventionen är han också berättigad till en särskild kränkningsersättning. 

Det torde vara förenat med svårigheter för KE att visa vilken ekonomisk skada beslutet orsakade honom. Jag väljer därför – och med hänsyn till att detta avgörande har dragit ut på tiden, vilket jag beklagar – att uppskatta skadan efter skälighet till 10 000 kr (se 35 kap. 5 § rättegångsbalken). 

Vid sidan härav bör KE tillerkännas ersättning för kränkning uppgående till 20 000 kr, varvid detta belopp avses inrymma den ideella skada som får anses ha legat däri att han inte fick fullfölja praktiktjänstgöringen. 

Det får ankomma på Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, att utge det samlade beloppet, 30 000 kr, till KE.