Skadeståndsskyldighet på grund av att ett krav på svenskt trafiksäkerhetsprov har stått i strid med EG-rätten

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern tillerkänner LB ersättning med 225 kr. Justitiekanslern uppdrar åt Vägverket att ombesörja att beloppet utbetalas till LB (plusgiro 470 83 70-4). 

Bakgrund 

LB köpte ett fordon i Tyskland i april 2005. Fordonet hade den 24 mars 2005 genomgått en tysk kontrollbesiktning med godkänt resultat. Den 16 maj 2005 tillskrev LB Vägverket och klargjorde sina avsikter att registrera fordonet i Sverige och begärde dispens från kontrollbesiktningen med hänvisning till att fordonet hade godkänts vid den tyska kontrollbesiktningen. Vägverket svarade i ett brev den 18 maj 2005 att dispensprövningen var avgiftsbelagd enligt förordningen (2001:652) om avgifter inom vägtrafikområdet och att Vägverket inte kunde pröva dispensansökan om inte LB betalade 600 kr i dispensavgift. LB återkallade då sin dispensansökan med motiveringen att dispensavgiften var högre än avgiften för kontrollbesiktning. Den 13 juni 2005 genomgick bilen kontrollbesiktning hos AB Svensk Bilprovning i Linköping i samband med att den registreringsbesiktigades. Fordonet godkändes vid kontrollbesiktningen. 

LB har sedan hos Vägverket begärt ersättning med 225 kr. Beloppet avser en del av den avgift som han har erlagt för att kontrollbesiktiga bilen i Sverige. Som grund för anspråket har LB anfört att den svenska kontrollbesiktningen har varit onödig då fordonet nyligen hade godkänts vid den tyska kontrollbesiktningen. Lennart Berggen anser, så som han får förstås, att det absoluta krav på en svensk trafiksäkerhetsprövning som i praktiken föreligger för att ett fordon som har tagits i bruk mer än 34 månader tidigare ska kunnas brukas i landet, har uppställts i strid med gemenskapsrätten. Vägverket har överlämnat ärendet till Justitiekanslern med ett yttrande. Justitiekanslern har därefter inhämtat ett nytt yttrande från Vägverket med anledning av EG-domstolens dom den 20 september 2007 i mål C-297/05 Kommissionen mot Nederländerna. I detta senare yttrande har Vägverket anfört följande: 

”Registreringsbesiktning

Enligt 2 kap. 6 § fordonslagen (2002:574) sker registreringsbesiktning av ett fordon för att fastställa fordonets tekniska identitet, kontrollera att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning, samt fastställa de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret. I fråga om nya personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och traktorer, som stämmer överens med ett EG-typgodkännandeintyg ska, enligt 6 kap. 6 § fordonsförordningen (2002:925), besiktningen emellertid omfatta endast vad som anges i punkterna 1 och 3 ovan. Någon kontroll av att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning görs alltså inte i dessa fall. 

Kontrollbesiktning

Av 2 kap. 9 § fordonslagen framgår att kontrollbesiktning sker för att kontrollera att ett fordon inte har försämrats i otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om den beskaffenhet och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt och att fordonet uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa. Kontrollbesiktning sker periodiskt eller till följd av körförbud eller föreläggande. 

Av 9 kap. 3 § fordonsförordningen följer att ett fordon av den nu aktuella typen (bil med en totalvikt av högst 3,5 ton) ska kontrollbesiktigas första gången under den inställelsetermin vars inställelsemånad infaller 34 månader efter den månad då bilen första gången togs i bruk. Den andra kontrollbesiktningen sker under den inställelsetermin vars inställelsemånad infaller två år efter föregående inställelsemånad. Därefter sker kontrollbesiktning årligen under den för bilen gällande inställelseterminen. 

LB:s fordon tilldelades vid registreringen registreringsnummer XED966 och fick därmed i enlighet med 9 kap. 2 § fordonsförordningen inställelsemånaden augusti och inställelseterminen juni – oktober. Eftersom fordonet enligt de uppgifter som har registrerats i vägtrafikregistret togs i bruk första gången den 1 juli 1996 var det föremål för årlig kontrollbesiktning i enlighet med de svenska bestämmelserna. 

Närmare bestämmelser om kontrollbesiktningens utförande finns i Vägverkets föreskrifter (2006:64) om kontrollbesiktning och flygande inspektion. Vid den tidpunkt då LB:s fordon registrerades i Sverige gällde Vägverkets föreskrifter (2002:64) om kontrollbesiktning. 

Vägverkets bedömning

Som Vägverket anfört i sitt tidigare yttrande är registreringsbesiktning och kontrollbesiktning av fordon två skilda förfaranden, och vid registreringsbesiktningen sker ingen sådan fysisk kontroll av fordon som motsvarar kontrollbesiktningen. 

Den svenska registreringsbesiktningen uppställer inte något krav på en trafiksäkerhetsprovning motsvarande innehållet i en kontrollbesiktning. Förfarandet vid registreringsbesiktningen i Sverige, med beaktande av besiktningsorganens tillgänglighet, väntetid och förrättningskostnad, kan jämställas med en sådan administrativ formalitet i samband med inregistreringen som domstolen i det nu aktuella avgörandet inte ansett strida mot gemenskapsrätten. 

För en bil som efter godkänd registreringsbesiktning registreras i Sverige och som har tagits i bruk för första gången i ett annat land för mer än 34 månader sedan kommer dock körförbud att inträda om det inte i registret finns en gällande uppgift om en godkänd kontrollbesiktning. Uppgiften om körförbud förs i sådant fall in i registret när fordonet ställs på. Härigenom uppställs i praktiken ett krav på en svensk trafiksäkerhetsprovning i samband med registrering av fordonet i Sverige, eller i vart fall innan fordonet kan brukas här, för sådana fordon som tagits i bruk för mer än 34 månader sedan. Det saknas nationella regler om att besiktningsorganet ska godta andra medlemsstaters intyg om godkända trafiksäkerhetsprovningar. Det svenska regelverket motsvarar därför i dessa delar de nederländska reglerna, så som de beskrivits i den nu aktuella domen. 

Med beaktande av vad EG-domstolen anfört i den aktuella domen anser Vägverket att det svenska regelverket, såvitt gäller avsaknaden av en möjlighet att i Sverige åberopa ett intyg om att fordonet godkänts vid trafiksäkerhetsprovning i ett annat medlemsland, strider mot artikel 3.2 i direktiv 96/96/EG och artiklarna 28 och 30 EG. 

Vad sedan gäller frågan om staten härigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot LB får Vägverket anföra följande. 

Även om det hade funnits en möjlighet att i Sverige åberopa ett intyg om att fordonet godkänts vid trafiksäkerhetsprovning i ett annat medlemsland så hade ett sådant intyg behövt granskas innan det hade kunnat godkännas och jämställas med en godkänd kontrollbesiktning här i landet. För att godtas skulle intyget i så fall ha styrkt att fordonet genomgått en trafiksäkerhetsprovning som minst uppfyller kraven i direktiv 96/96 EG. Någon sådan prövning har av förklarliga skäl inte gjorts i ärendet. Det har inte heller framkommit om ett sådant intyg överhuvudtaget getts in. Intyget återfinns i vart fall inte bland de handlingar som översänts till Vägverket från Justitiekanslern. 

Då det inte är utrett att det intyg från den tyska kontrollmyndigheten som LB i sina skrivelser hänvisar till skulle ha godkänts vid en sådan prövning som anges ovan - och då brister i utredningen i ett skadeståndsärende faller tillbaka på den som begär ersättning - avstyrker Vägverket ersättningsanspråket.” 

LB har inkommit med synpunkter på vad Vägverket har anfört och har därvidlag bl.a. påtalat att det över huvud taget inte är möjligt att erhålla en tysk exportregistrering utan att fordonet har godkänts i en trafiksäkerhetsprövning. Han anser att Vägverket borde ha känt till detta mot bakgrund av mängden bilar som årligen privatimporteras från Tyskland. Vidare har han i samband med kontroll- och registreringsbesiktningen medfört de aktuella intygen till bilprovningen. 

Justitiekanslerns bedömning 

Enligt den så kallade Francovich-doktrinen kan skadeståndsskyldighet uppstå för staten vid överträdelser av gemenskapsrätten under förutsättning att följande tre kriterier är uppfyllda. 

(i) Staten ska ha överträtt en gemenskapsrättslig regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda. 

(ii) Överträdelsen ska vara tillräckligt klar (allvarlig).

(iii) Det ska finnas ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och skadan. 

Av direktiv 96/96/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet, artikel 3, följer att varje medlemsstat, på samma grunder som om medlemsstaten själv hade utfärdat intyget, ska erkänna intyg som har utfärdats i en annan medlemsstat och som styrker att ett motorfordon på den statens territorium, som är registrerat har genomgått en trafiksäkerhetsprovning som minst uppfyllt kraven i detta direktiv. Medlemsstaterna är enligt samma artikel skyldiga att vidta åtgärder för att det ska kunna styrkas att ett fordon har genomgått en trafiksäkerhetsprovning som minst uppfyllt kraven i detta direktiv. 

Enligt artikel 28 EG är kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan förbjudna mellan medlemsstaterna. En nationell åtgärd som strider mot artikel 28 EG kan motiveras av något av de till allmänintresset hänförliga skäl som anges i artikel 30 EG eller av tvingande hänsyn. För att en sådan åtgärd ska kunna motiveras krävs emellertid enligt EG-domstolens fasta praxis att den är ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås, och den får inte heller gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. 

EG-domstolen fann i mål C-297/05 Kommissionen mot Nederländerna att de nederländska myndigheterna, genom att generellt föreskriva att en trafiksäkerhetsprovning av fordon ska göras innan fordon som är äldre än tre år och som tidigare har varit registrerade i någon annan medlemsstat registreras i Nederländerna, hade underlåtit att beakta vilka kontroller som eventuellt gjorts i dessa medlemsstater. Åtgärden bedömdes stå i strid med artikel 28 EG och kunde inte rättfärdigas mot bakgrund av intresset att säkerställa trafiksäkerheten och miljöskyddet, då dessa intressen väl kunde tillgodoses med mindre ingripande åtgärder så som till exempel att pröva intyg från andra medlemsstater som utvisar att fordonen har genomgått en trafiksäkerhetsprovning i den medlemsstaten. 

Som Vägverket har påtalat är den svenska regleringen till sin effekt snarlik den nederländska. Det finns sålunda i praktiken ett krav på att svensk trafiksäkerhetsprovning ska ske i samband med registrering av fordonet i Sverige för sådana fordon som för första gången har tagits i bruk mer än 34 månader tidigare. Något system för att erkänna intyg från andra medlemsstater om genomförda trafiksäkerhetsprovningar finns över huvud taget inte. Möjligheten att mot en avgift som överstiger kontrollbesiktningsavgiften söka dispens från kravet på kontrollbesiktning tillgodoser inte de krav som ställs i direktiv 96/96. 

Justitiekanslern anser mot denna bakgrund att den svenska ordningen måste anses vara oförenlig med direktiv 96/96 och därtill utgör en sådan uppenbart oproportionerlig inskränkning av den fria rörligheten för varor som utgör en klar överträdelse av gemenskapsrätten. Överträdelsen har inneburit att LB:s intyg från Tyskland inte har kunnat beaktas i samband med att han vidtog de åtgärder som var nödvändiga för att ta bilen i permanent bruk i Sverige. Det är dock som Vägverket har påtalat oklart i vad mån detta förhållande direkt har föranlett den skada som han har gjort gällande. Det är nämligen inte utrett i vad mån de intyg han har från den tyska kontrollbesiktningen är sådana att de hade kunnat erkännas om staten väl hade beaktat dem. 

Även om det således föreligger en brist i utredningen på denna punkt, då LB inte har gett in intygen, finner Justitiekanslern ingen anledning att ifrågasätta att LB har kunnat uppvisa intygen i fråga i samband med att bilen skulle registreras i Sverige. Med hänsyn till det gemenskapsrättsliga kravet att intyg från andra medlemsstater som utgångspunkt ska erkännas finner Justitiekanslern vidare, i avsaknad av en utvecklad rättslig hållning från Vägverkets sida i frågan i vad mån tyska kontrollbesiktningar kan godtas, att det bör föreligga en presumtion för att LB:s intyg skulle ha erkänts och att han därför har orsakats skada i form av den avgift som han var tvungen att erlägga för kontrollbesiktningen. Den begärda ersättningen framstår som skälig och godtas. 

Justitiekanslern beklagar att handläggningen av ärendet här har dragit ut på tiden.