Remissyttrande över departementspromemorian Ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning (Ds 2008:34)

Justitiekanslern har anmodats att yttra sig över de förslag som läggs fram i promemorian och får härmed anföra följande. 

Enligt 1 kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) jämförd med 1 kap. 9 § 4 tryckfrihetsförordningen (TF) får man utan hinder av YGL i lag bl.a. meddela förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysningar som innebär ett otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet eller som innehåller en oriktig eller missvisande uppgift. Vidare får man med stöd av nämnda bestämmelse införa en skyldighet att utge ersättning för ett sådant offentliggörande och att rätta en oriktig eller missvisande uppgift. 

För att inskränkningar i yttrandefriheten ska få ske med stöd av den nämnda bestämmelsen i YGL krävs alltså att kreditupplysningen antingen innebär ett otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet eller att den är oriktig eller missvisande. 

I promemorian anges att det skulle vara möjligt att i kreditupplysningslagen föreskriva skyldigheter som är mindre ingripande än ett förbud, så länge kravet kan sägas tjäna samma syfte som ett förbud av aktuellt slag (se s. 34). För att man över huvud taget ska kunna införa begränsningar i yttrandefriheten krävs emellertid enligt lagtexten, som sagt, att det handlar om kreditupplysningar som innebär ett otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet eller som innehåller oriktiga eller missvisande uppgifter. För det fallet att ett intrång t.ex. är betydande för den enskilde, men inte otillbörligt, får man alltså inte föreskriva några begränsningar i grundlagsskyddet. Inte heller får man föreskriva begränsningar av annat slag, t.ex. förbud mot utlämnande till andra personer än dem som har behov av upplysningen. 

I promemorian synes man ha förbisett det nu sagda. Det nämnda förarbetsuttalandet tycks ha missuppfattats. Det är viktigt att observera att det som sägs där om ”mindre omfattande begränsningar” tar sin utgångspunkt i att bestämmelsen föreslår förbud mot vissa särskilt besvärandekreditupplysningar. 

Att lämna ut en kreditupplysning till en person som inte har behov av den kan inte anses innebära ett otillbörligt intrång i den enskildes personliga integritet. De begränsningar som föreslås i 9 § kreditupplysningslagen är därför inte av ett sådant slag att de kan införas utan grundlagsändring.

Det saknas även stöd i YGL för att, på det sätt som föreslås i promemorian, införa en skyldighet på det grundlagsskyddade området att skicka en kreditupplysningskopia till den som avses med upplysningen (11 §). 

De föreslagna ändringarna i 9, 11 och 19 §§ kreditupplysningslagen saknar alltså stöd i YGL och får inte införas utan föregående grundlagsändring. Jag avstyrker därför förslagen i dessa delar. 

Jag vill framhålla att jag i och för sig instämmer i den bedömning som görs i promemorian att teknikutvecklingen har lett till att den enskildes integritet behöver stärkas när det gäller kreditupplysningar som sprids via Internet. Detta synes dock fordra ändringar i TF och YGL. Jag anser att det finns skäl för regeringen att låta utreda denna fråga närmare. 

Förslaget att införa en skyldighet att rätta oriktiga kreditupplysningar som sprids med stöd av den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL kan i och för sig genomföras med stöd av 1 kap. 12 § YGL jämförd med 1 kap. 9 § 4 TF. Det är dock sannolikt olämpligt att genomföra en sådan ändring isolerat. 

Förslagen i de delar som avser förkortad gallringsfrist för uppgifter om mindre betalningsförsummelser och omfrågeuppgifter samt förbud mot registrering av skulder under 2 500 kr tillstyrks.