Anmälan mot en kommun för att en konstnär inte tilläts delta i en konstutställning

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern gör vissa uttalanden men vidtar inte någon åtgärd därutöver. 

Ärendet 

Tre personer har i en skrivelse hit anmält Eslövs kommun för att kommunen inte tillät konstnären LV att delta i en utställning som genomfördes i kommunens regi i november 2007. 

Av anmälan framgår sammanfattningsvis följande. 

LV bjöds i oktober 2006 in till en utställning som genomfördes av Eslövs kommun. Under våren 2007 blev han utsatt för mordhot beroende på att han hade gjort en teckning där profeten Muhammed uppträdde som rondellhund. Den som ansvarade för utställningen kontaktade Polisen, som i sin tur kontaktade Säkerhetspolisen (Säpo). Knappt två månader före utställningen informerade kommunens kulturchef den ansvarige för utställningen att kommunen inte ”vågade” ha med LV på utställningen. 

Anmälarna har anfört att kommunen stoppade LV:s deltagande trots att Polisen och Säpo hade försäkrat att det inte förelåg någon fara att låta honom delta i utställningen. Anmälarna har vidare anfört att ”det var lokalpolitikerna som ingrep” men att de ”utåt lät det vara ett tjänstemannabeslut”. 

Justitiekanslerns bedömning 

Rättsliga utgångspunketer

Enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. Med yttrandefrihet avses frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen garanterar innebär att en myndighet inte utan lagstöd får ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning. Yttrandefriheten får begränsas bl.a. med hänsyn till allmän ordning och säkerhet (jfr 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen). 

Enligt 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen är det inte tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att censurera innehållet i sådana meddelanden som skyddas av nämnda grundlagar. 

Finns det skäl för Justitiekanslern att granska ärendet närmare? 

Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens censurförbud gäller inte i ett fall som detta, när det rör sig om en utställning av konstverk. Om en kommun utestänger en konstnär från att delta i en utställning enbart på grund av de åsikter som konstnären står för eller med hänvisning till innehållet i det konstverk som han eller hon vill ställa ut, måste detta dock anses strida mot bestämmelsen om saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § regeringsformen. Vidare strider ett sådant agerande mot grunderna för den i regeringsformen föreskrivna yttrandefriheten. 

Visserligen har en arrangör av en konstutställning i princip rätt att fritt välja vilka som ska delta i utställningen. Om – som i detta fall – ett offentligt organ står som arrangör för utställningen, måste dock i enlighet med nämnda bestämmelser en refusering av en presumtiv utställare ske på sakliga grunder. En sådan saklig grund skulle kunna vara att det av ordnings- eller säkerhetsskäl inte är försvarligt att låta en viss konstnär delta i utställningen. Naturligtvis får dock ordningshänsyn inte användas som ett ”svepskäl” för att hindra någon från att utnyttja sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Detta har betonats i bl.a. Justitiekanslerns beslut den 24 april 2008 i ärendet med dnr 8527-07-22, som dock gällde tryckta skrifter. För sådana gäller ett uttryckligt censurförbud, som anses sträcka sig något längre än skyddet för yttrandefriheten i regeringsformen. 

Den omständigheten att LV först bjöds in till den aktuella utställningen för att senare refuseras gör att det finns anledning att fråga sig på vilken grund som kommunen fattade beslutet att inte tillåta honom att delta. 

Av anmälan framgår att LV vid tiden för utställningen var mordhotad med anledning av den s.k. Muhammedteckningen. Anmälarna har vidare anfört att skälet för att inte tillåta LV att delta i utställningen var att kommunen inte ”vågade” det. Det kan därför på goda grunder antas att kommunen av säkerhets- och ordningsskäl inte tillät honom att delta i utställningen. 

Anmälarna har visserligen anfört att Säpo gjorde bedömningen att det inte förelåg någon fara att låta LV delta i utställningen. De har menat att man därför kan ifrågasätta kommunens bedömning i saken. Den omständigheten att kommunen gjorde en annan bedömning än Säpo innebär dock inte att kommunen kan anses ha agerat osakligt eller partiskt. En utställningsarrangör måste i en situation som den aktuella anses ha ett ganska fritt spelrum för egna bedömningar. 

Sammantaget anser jag att det inte har framkommit något som tyder på att kommunens syfte med att refusera LV från den aktuella konstutställningen var att inskränka hans yttrandefrihet. Det finns därför inte tillräckliga skäl att granska saken närmare.