Fråga om ersättning med anledning av felaktig information rörande en examen på ett universitets hemsida m.m.
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern avslår VK:s anspråk på skadestånd av staten.
Ärendet
Bakgrund
VK är grekisk medborgare. I september 2004 blev han antagen till det s.k. EESI-programmet vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH). Han hade sedan tidigare en högskoleexamen från Grekland som motsvarade en svensk jägmästarexamen om 200 högskolepoäng. Vid ansökningstillfället marknadsfördes EESI-programmet bl.a. på programmets webbplats som en utbildning som ledde till en Master of Science (MSc), dvs. en magisterexamen med ämnesdjup. Det fanns dock även information på KTH:s hemsida som angav att EESI-programmet ledde till en Degree of Master, dvs. en magisterexamen med ämnesbredd. Den senare informationen lämnades även i det antagningsbesked som VK erhöll när han erbjöds en plats på det aktuella programmet.
Anspråket m.m.
VK har begärt skadestånd av staten med 600 500 kr för, som det får förstås, ren förmögenhetsskada. Av beloppet avser 280 000 kr hyra och övriga levnadskostnader, 16 000 kr resekostnader, 4 500 kr kostnader för kurslitteratur och 300 000 kr förlorad arbetsförtjänst. Han har vidare begärt ersättning för sina ombudskostnader i ärendet här.
Som VK får förstås har han som grund för anspråket åberopat att KTH har lämnat felaktig information i frågan om vilken examen EESI-programmet ledde till och att staten därför är skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207). Han har i andra hand åberopat att staten är skadeståndsskyldig på den grunden att KTH inte tog bort den felaktiga informationen från sin hemsida, trots att man redan år 2002 hade beslutat att EESI-programmet skulle vara ett program med ämnesbredd och inte med ämnesdjup.
KTH har i ett yttrande hit avstyrkt anspråket.
Utredningen
VK har genom sitt ombud anfört bl.a. följande.
”Vid tiden för ansökningstillfället samt fram t.o.m. januari 2006 marknadsfördes EESI-programmet som en utbildning som leder till en Master of Science ("MSc"). Av bifogade dokument framgår […] att KTH på EESI-programmets särskilda webbsida, kursbeskrivningar, handböcker, tentamensregler, ansökan om bankkonto uttryckligen benämner EESI som en Master of Science utbildning. Även lärare och övrig personal har under utbildningens gång uppgivit att programmet leder till en MSc. Mot bakgrund av detta har studenterna fått uppfattningen att EESI är en MSc-utbildning.
I mars 2005 kom det till VK:s kännedom att EESI-programmet kan leda till en Degree of Master och inte till en Master of Science. Mot bakgrund av detta skickade VK och hans klasskamrater i maj 2005 ett brev tilldekanus FS. Av brevet framgår att KTH redan år 2000 konfronterats rörande frågan om den korrekta examensbenämningen av EESI-programmet. Studenter från programmets avgångsklass 2000/01 och framåt har framfört att de känt sig lurade då de trots informationen på hemsidan m.m. inte erhållit en MSc inom ämnet. Det skall härvid framhållas att en Degree of Master in EESI innebär en meritmässig nedvärdering i förhållande till de antagna studenternas akademiska bakgrund.
VK och hans klasskamrater erhöll inte något svar från dekanus FS trots flera påminnelser. KTH och i synnerhet FS:s systematiska underlåtenhet att avge något svar på vilken examen som studenterna kommer att erhålla åsamkade VK psykiskt lidande och sömnsvårigheter. VK och flera av hans klasskamrater är i Sverige på egen bekostnad och det torde knappast behöva nämnas att de känner sig lurade ifall KTH ger dem en examen som inte överensstämmer med den som utlovades vid ansökningstillfället. Känslan av maktlöshet föranledde VK att kontakta den grekiska ambassaden vilka i sin tur skickade ett e-mail till dekanus.
Det skall framhållas att det är anmärkningsvärt att FS systematiskt under flera månader underlåtit att besvara studenternas förfrågningar om korrekt examensbenämning. En sådan uppgift är avgörande för studenternas studiemotivation. Det skall inte behöva krävas att studenter skall vända sig till sina hemländers ambassader för att få svar på sina förfrågningar.
VK vill därför framhålla den i lag fastställda serviceskyldigheten för myndigheter att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Frågor från enskilda skall enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) besvaras så snart som möjligt. Det var först i november 2005, dvs mer än fem månader efter brevet i maj, som VK fick ett svar från KTH.
I november 2005 erhöll VK svar från rektor AF. Av brevet framgår att KTH 2002 fattat beslut om att EESI skall leda till en magisterexamen med ämnesbredd (dvs Degree of Master of EESI) och inte en magisterexamen med ämnesdjup (Master of Science in EESI).
I brevet av den 18 november 2005 framför rektorn en ny examenstitel: Master of Environmental Engineering and Sustainable Infrastructure vilket skapar ytterligare förvirring bland studenterna. Det bör härvid noteras att inte heller denna titel överensstämmer med bifogade handlingar som benämner programmet som en International Master of Science Program in Environmental Engineering & Sustainable Infrastracture. Det är mot denna bakgrund märkligt att avgångsklasserna 2002/03 samt 2003/04 trots detta erhållit en Master of Science i EESL Av bilaga […] framgår att KTH den 11 november 2004 trots beslutet 2002 utfärdat Master of Science in EESI. Detta är emellertid i linje med informationen på hemsidor, kursbeskrivningar m.m. som vid VK:s ansökningstidpunkt och en tid därefter marknadsfört EESI som en Master of Science-utbildning.
Av rektors brev framgår att studenterna kan erhålla en Master of Science i Build Environment med specialisering i studenternas examensarbete. Detta för att EESI-programmet saknar ett huvudämne i vilken studenterna kan specialisera sig i. Detta innebär att informationen rörande EESI-programmet på hemsidan m.m. inte endast varit vilseledande utan objektivt oriktig då studenterna saknat möjlighet att specialisera sig inom ett huvudämne. Det har alltså varit helt felaktigt att på hemsidan, kursmaterial m.m. benämna EESI-programmet som en Master of Science-utbildning.
Build Environment är inte detsamma som Environmental Engineering and Sustainable Infrastructure (EESI). KTH:s förslag innebär således dels att VK fått examen i ett ämne som han inte ansökt till, dels i ett program som inte existerar i KTH:s utbildningsutbud. Med det sistnämnda åsyftas att en arbetsgivare inte kan bekräfta att VK har en av KTH erbjuden utbildning: Master of Science in Build Environment har nämligen ett antal specialiseringsämnen men Regional Planning är inte ett av dessa. VK och andra studenter erhåller således individuella examina utan stöd i KTH:s utbildningsutbud och framför allt, en examenstitel som inte framgick vid ansökningstillfället och som inte kan anses motsvara det utlovade Master of Science in EESI. VK har således uteslutande i syfte att begränsa sin skada godtagit en examen i Build Environment.
KTH har vidare genom SUHF:s rekommendationer varit medvetna om hur ett magisterprogram med djup skall översättas. Det rör sig därför inte om ett översättningsfel.
Som nämnts ovan framgår det av rektorns bifogade brev till studenterna att KTH 2002 fattat beslut att EESI inte leder till en MSc. Uppgifterna på hemsidan, kursbeskrivningar m.m. är därför inte bara missvisande utan objektivt oriktiga då EESI saknar ett huvudämne i vilken studenterna kan specialisera sig i. VK:s examen i Build Environment with specialisation in Regional Planning är resultatet av objektivt oriktig information tillhandahållet inte enbart på hemsidor, kursbeskrivningar etc, utan även av lärare och övrig administration. Omständigheterna har varit sådana att VK får anses ha haft all anledning att utgå från att informationen varit riktig. Denna information har varit avgörande för VK:s beslut att ansöka till programmet. VK hade med andra ord inte ansökt till EESI-programmet om han hade varit medveten om att EESI-programmet inte leder till en MSc. Av vad som anförts ovan framgår således att såväl KTH:s marknadsföring av EESI-programmet som personalens uppgifter om korrekt examenstitel varit objektivt oriktiga.
Det skall sammanfattningsvis understrykas att informationen på hemsidan m.m. vänder sig till internationella studenter. Den information som lämnas måste självklart vara så tydlig att en sökande förstår vad för slags examen denne kan erhålla. Det torde knappast behöva nämnas att examensbenämningen är en upplysning av vikt för utländska sökande. Det skall avslutningsvis framhållas att KTH sedan 2000 varit medveten om att studenterna känt sig lurade beträffande examensbenämningen. Ändå dröjde det fram till januari 2006 innan informationen på hemsidan ändrades till att korrekt återge EESI som en Degree of Masterutbildning.
VK begär att JK i andra hand beaktar att KTH under flera år medvetet underlåtit att ändra informationen på hemsidan. KTH bör således, oavsett ansvaret enligt SkL 3:3, anses skadeståndsskyldig för sin underlåtenhet att åtgärda den vilseledande informationen.
Det brukar framhållas att det är endast i undantagsfall som underlåtenhet att handla medför skadeståndsansvar. I förevarande fall är fråga om KTH varit skyldig att åtgärda den vilseledande informationen. Det följer av allmänna skadeståndsrättsliga principer att den som föranlett en faroframkallande situation kan sedermera bli ansvarig för sin underlåtenhet att förhindra uppkomsten av skada. Det är KTH som i detta fall har tillhandahållit informationen på hemsidan. Informationen borde ha ändrats i samband med 2002 års beslut att EESI skall vara ett program med ämnesbredd. Informationen ändrades emellertid inte och KTH:s ledning och övrig personal fortsatte informera studenterna om att det rör sig om ett Master of Scienceprogram.
EESI-programmet är ett väletablerat program med högt söktryck. Programmet vänder sig i första hand till internationella sökanden. Det ligger i sakens natur att söktrycket skulle minska avsevärt om den korrekta examensbenämningen skulle publiceras. En Degree of Masterutbildning är, som nämnts ovan, meritmässigt nedvärderande i förhållande till studenternas utbildningsbakgrund. Av bilaga [….] framgår uttryckligen att KTH varit medveten om att tidigare studenter känt sig lurade av examensbenämningen Degree of Master istället för det utlovade Master of Science. KTH har således varit medvetna om felaktigheten och trots detta inte ändrat på den vilseledande informationen. KTH:s beteende i detta avseende är således inte endast olagligt utan även svekfullt mot de studenter som väljer att med egna medel bekosta sina utlandsstudier.”
VK har åberopat viss skriftlig bevisning.
KTH har i ett yttrande hit anfört bl.a. följande.
”Redogörelse över omständigheterna
Bakgrund
Examensbenämningen Master of ... har i ett internationellt perspektiv ingen enhetlig innebörd utan är i regel översättningar av nationella examensbenämningar för utbildningar av olika utformning, innehåll, längd och nivå (Ds 2003:4 Magisterexamen i internationell belysning kap 5).
Vid införandet av magisterexamen med två olika inriktningar 2001 fanns redan vid KTH ett antal magisterprogram för teknologie magisterexamen, vilka översattes till engelska som Master of Science… .
Magisterprogram vid KTH efter införandet av en ny inriktning
I och med införandet av den nya inriktningen av magisterexamen var en översyn av KTH:s magisterprogram påkallad för att avgöra till vilken inriktning i magisterutbildningen respektive program var att hänföra. Översynen ledde till att rektor beslutade att några av magisterprogrammen, däribland programmet för Environmental Engineering and Sustainable Infrastructure (härefter benämnt EESI), hänfördes till magisterprogram med ämnesbredd. Närvarande vid rektors beslut var dåvarande dekanus Henrik Alfredsson och grundutbildningsutskottets ordförande Stefan Östlund. Beslutet var också förankrat hos programansvarig. Några justeringar i utbildningens uppläggning krävdes inte. Vid tidpunkten för rektors beslut förelåg också Sveriges universitets- och högskoleförbunds (härefter benämnt SUHF) rekommendationer om engelska översättningar av svenska examensbenämningar.
Efter påpekande från ansvariga för EESI-programmet om att ansökningstiden för studier läsåret 02/03 redan löpt ut och att information om bl.a. den examen programmet skulle leda till angivits i enlighet med tidigare gällande lagstiftning beslutade rektor att den nya ordningen skulle gälla för studenter som påbörjade utbildningen efter 2002-12-31. Den tidigare, i enlighet med då gällande författningar, fastställda benämningen teknologi magisterexamen, i översättning till engelska Master of Science..., skulle således gälla även för dessa studenters examina.
Samtidigt pågick, efter Universitetsstyrelsens beslut 2001-12-12 att fastställa dokumentet "KTH:s framtida utbildnings- och examensstruktur", arbetet med att bl.a. inrätta huvudämnen för kandidat- och magisterexamen med ämnesdjup. Rektor gav i beslut 67/2002 fakultetsnämnden i uppdrag att inrätta dessa huvudämnen. Rektor beslutade även tillsätta en arbetsgrupp för att utarbeta riktlinjer för arbetet. Fakultetsnämnden gav i PM 2002-08-29 utbildningsnämnderna i uppdrag att i samråd med institutionerna utarbeta förslag till huvudämnen enligt de utarbetade riktlinjerna. En arbetsgrupp beredde sedan de inkomna förslagen och fakultetsnämnden beslutade om inrättande av huvudämnen 2002-12-03 och 2003-04-22. Fakultetsnämnden uppdrog vidare åt dekanus att besluta om magisterprogrammens koppling till huvudämnen. Dekanus beslutade om detta i beslut FNdel-199/2002 och i beslut FNdel-230/2003.
I samband med denna beredning inkommer till fakultetsnämnden en skrivelse från lärargruppen för EESI-programmet i vilken bl.a. anförs att programmet skall vara ett magisterprogram som leder till en examen med ämnesbredd och att examensbenämningen i engelsk översättning skall vara Master of Science... och inte Degree of Master of... Till skrivelsen har bifogats "Några kommentarer till PM Riktlinjer för inrättande av huvudämnen inom KTH". Bilagan är en inlaga i beredningen av frågan om inrättande av huvudämnen och har tillförts denna. Fakultetsnämndens svar på skrivelsen från lärargruppen är klart och tydligt vad avser EESI-programmet och översättningen till engelska av examensbenämningen.
Examensbenämning för studenter antagna till EESI-programmet läsåret 03/04
Dekanus meddelade i en skrivelse 2004-03-04 att de studenter som antagits till programmet läsåret 03/04 skulle erhålla examen "Teknologie magisterexamen inom Environmental Engineering and Sustainable Infrastructure" (i översättning till engelska Master of Science...). Beslutet grundar sig på att studenter antagna till läsåret 03/04 klagade på examensbenämningen och menade att informationen om utbildningen gett dem anledning förvänta sig att denna skulle leda till en teknologie magisterexamen. Som grund åberopades information om examensbenämning som funnits i antagningsbrevet, på webbsidor och i broschyrer.
Magisterutbildningen vid tidpunkten för VK:s ansökan
Under ansökningsperioden inför läsåret 04/05 fanns under URL http://www.kth.se [….] information till allmänheten om de magisterutbildningar där undervisningen ges på engelska. Av informationen framgår att utbildningen kan leda till två olika svenska examina dels magisterexamen med ämnesdjup (Master of Science with a major...), dels magisterexamen med ämnesbredd (Degree of Master of...). På sidan finns även länkar till sidor som ger en närmare beskrivning av programmen. Av den sida som beskriver EESI-programmet […] framgår under rubriken Degree att programmet leder till examen Degree of Master of Environmental Engineering and Sustainable Infrastructure. Samma information ges i den tryckta broschyren Master Programmes taught in English. Enligt uppgift borde även Environmental Engineering and Sustainable Infrastructure Handbook 2003-2004, funnits tillgänglig på webben.
Ansökningstiden gick för sökande från Europa ut i mitten av mars 2004. VK var en av de sökande. Den 26 april 2004 fick de sökande via e-post ett antagningsbesked, genererat i den databas, DIAK, som används vid antagningen. Av beskedet som sänts till VK framgår bl.a. att han är antagen till programmet EESI och att utbildningen leder till "... the Swedish degree Magisterexamen inom Environmental Engineering and Sustainable Infrastructure, translated into English as Degree of Master of Environmental Engineering and Sustainable Infrastructure...".
Vidare framgår att han senast den 15 maj skall meddela om han vill ha den erbjudna utbildningsplatsen eller inte. När en sökande accepterat erbjuden utbildningsplats översänds ett brev vederbörligen undertecknat av programmets koordinator. I väsentliga delar överensstämmer lydelsen i denna skrivelse med det elektroniska antagningsbeskedet. Skälet till att en sökande som tackat ja till erbjuden utbildningsplats erhåller en undertecknad skrivelse är att det elektroniska meddelandet inte godtas t ex vid ansökan om uppehållstillstånd för studier. KTH:s kopia av den undertecknade skrivelsen har gallrats när berörd student tagit ut sin examen.
Magisterexamen efter särskild prövning
Förutom möjligheten att erhålla en teknologie magisterexamen (Master of Science...) efter studier på ett program med ämnesdjup kan sådan examen utfärdas för studenter som genomfört studier i kurser med sådan ämnesanknytning och på sådan nivå/fördjupning att fordringarna för examen är uppfyllda i något huvudämne som är inrättat vid KTH. Vid denna prövning är det möjligt att genom tillgodoräknande lägga utbildning från annat lärosäte till grund för examen. Det är alltså fullt möjligt att enskilda studenter vid EESI-programmet efter genomgångna kursstudier inom programmet och med tillgodoräknande av del av tidigare genomförd utbildning uppfyller fordringarna för en teknologie magisterexamen. För VK har efter en sådan prövning utfärdats en teknologie magisterexamen i huvudämnet samhällsbyggnad. Att regional planering inte skulle vara en specialisering inom huvudämnet samhällsbyggnad tillbakavisas av akademiskt ansvariga vid KTH.
VK:s skrivelse till dekanus i maj 2005
Från dekanus sida har uppgivits att rektors brev i november 2005 var slutpunkten på en lång serie kontakter med studerande, programansvarig, grundutbildningsansvarig, skolchef och tjänstemän vid KTH:s förvaltning med anledning av den i maj inkomna skrivelsen. Under denna process har han vid flera tillfällen haft kontakt med VK själv och några av hans studiekamrater såväl via telefon som e-post. Vid dessa kontakter har tydligt upplysts om de förhållanden som gäller för programmet. Löpande har skolan för arkitektur och samhällsbyggnad informerats om de kontakter som ägt rum med studenterna. Ett viktigt led i denna process var det allmänna möte som hölls med de studerande i 2 november 2005. Vid mötet medverkade även representanter från skolan och universitetsförvaltningen. Under processen har vid personliga kontakter med ett antal studerande, bland andra VK, dessutom lämnats information om möjligheten till särskild prövning av frågan om fordringarna för en teknologie magisterexamen är uppfyllda. Dekanus FS uppger att han inte systematiskt fördröjt eller undanhållit information.
Utfärdande av examensbevis om avlagd magisterexamen inom EESI-programmet
Den examensbenämning som anges i ett examensbevis grundas på vid antagningstidpunkten gällande författning. Eftersom samtliga studenter i en antagningsomgång, av olika skäl, inte slutför utbildningen inom den nominella studietiden (60 veckor) kan under ett och samma år examensbevis med olika examensbenämning komma att utfärdas. Härtill kommer att examensbenämningen kan grunda sig på att ovan nämnd särskild prövning för teknologie magisterexamen visat att fordringarna för sådan examen inom huvudämnet samhällsbyggnad är uppfyllda.
Författningsbestämmelser
Sammanfattning av bestämmelser gällande före den 1 november 2001
I högskoleförordningen (1993:100) som trädde i kraft den 1 juli 1993 angavs i kapitel 7 bestämmelser som gällde för all grundläggande högskoleutbildning. I högskoleförordningen ingick examensordningen (bilaga 3 till förordningen). I examensordningen återfanns magisterexamen som en av tre svenska generella examina. I examensordningen fastställdes utbildningens omfattning, mål och vissa övriga krav för erhållande av examen, bl.a. angavs att examens huvudsakliga inriktning skulle anges i examensbeviset.
Av bestämmelserna i examensordningen framgick också att översättning av examensbenämningen till ett eller flera språk får anges i examensbeviset. Översättningen skall återspegla utbildningens längd och nivå (fördjupning). Högskolan beslutar, efter samråd med Högskoleverket, om översättningen. Det åligger högskolan att ta särskild hänsyn till Högskoleverkets synpunkter och att beakta vikten av enhetlighet vid översättningen av examensbenämningar.
Kravet på samordning har av svenska universitet och högskolor lösts på så sätt att förslag till översättningar av examensbenämningar till engelska har utarbetats av SUHF. Samråd med Högskoleverket om förslaget har sedan skett. KTH har vid utfärdande av tvåspråkiga examensbevis tillämpat de på detta sätt framtagna översättningarna och i examensbevisen över avlagd magisterexamen har angivits att studenten erhållit en teknologie magisterexamen, i engelsk översättning Master of Science... .
Magisterexamen efter 1 november 2001
Genom en ändring i bilaga 2, Examensordning, till högskoleförordningen (SFS 2001:738) – förändringen trädde i kraft den 1 nov 2001 – infördes en ny inriktning i magisterexamen.
Genom denna förändring finns alltså i Sverige två olika inriktningar av magisterexamina som båda enligt beslutet skall benämnas Master of... på engelska. Magisterexamen med ämnesdjup överensstämmer med den tidigare magisterexamen och innebär fördjupade studier inom ett huvudämne. Den andra inriktningen är magisterexamen med ämnesbredd och innebär studier som ger en mer yrkesmässig eller ämnesbred specialkompetens än magisterexamen med ämnesdjup.
Bestämmelserna om flerspråkiga examensbevis och översättning av examensbenämning är desamma som tidigare. Samrådsplikten och kravet på samordning mellan svenska universitet och högskolor vid översättningen av examensbenämningar har precis som tidigare lösts på så sätt att SUHF utarbetat ett förslag. KTH:s ledning har beslutat att dessa rekommendationer skall tillämpas vid utfärdande av de tvåspråkiga examensbevisen KTH ger studenterna.
Genom förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100) (SFS 2001:972) infördes kravet på att till svenska examensbevis fogas en bilaga som beskriver utbildningen och dess plats i utbildningssystemet, s.k. Diploma supplement. Bestämmelsen skulle tillämpas på examensbevis som utfärdas efter den l januari 2003. Behovet av en sådan beskrivning lyftes fram i Högskoleverkets rapport Ny inriktning inom magisterexamen 1999:16R.
Bedömning av frågan om skadeståndsskyldighet
KTH anser att det är av central betydelse för frågan om skadeståndsskyldighet vad VK vid tidpunkten för accepterandet av erbjuden utbildningsplats inom programmet EESI hade kännedom om.
VK har i sitt skadeståndsanspråk påstått att det först i mars 2005 kom till hans kännedom att utbildningen leder till en examen i översättning till engelska benämnd Degree of Master of... och inte en Master of Science... Det är klarlagt att KTH:s webbplats under ansökningstiden innehållit information där det klart framgått att det i det svenska utbildningssystemet på högskolenivå finns två olika inriktningar i magisterexamen och till vilken av dessa examina EESI-programmet leder. Samtidigt har information på vissa webbsidor på institutionsnivån (i huvudsak sidor med information om ingående kurser eller specifik kurs) och viss information av praktisk art omnämnt programmet som ett "MSc program" eller "Master of Science Degree program". Denna information är missvisande och skulle kunna leda till en osäkerhet om vad som gäller. KTH anser dock inte att den senare informationen är av sådan art att den gett VK anledning att lägga större vikt vid denna än vid övrig tillgänglig information och informationen i antagningsbeskedet.
Vilken examen utbildningen leder till framgår med önskvärd tydlighet i antagningsbeskedet och den senare undertecknade versionen av detta. VK var senast när han tackade ja till erbjuden utbildningsplats således informerad om vilken utbildning som avsågs och vilken examen denna leder till. Bristerna i bevarandet av webbaserad information är beklagliga, men föranleder inte någon ändring i här redovisad inställning.
Med anledning av vad som ovan anförts anser KTH att skadeståndsansvar för staten inte föreligger. Vid detta förhållande ser KTH inget skäl att kommentera skadeståndsbeloppen.
Övriga uppgifter
Det kan inte uteslutas att anställda under VK:s utbildning har omnämnt programmet som ett Master of Science program, dvs använt en benämning som ägde giltighet före beslutet att EESI är ett magisterprogram med ämnesbredd. En stor del av i programmet ingående kurser samläses med studenter från andra program och att använda "Master of Science..." kan ha varit relevant för dessa studentgrupper.”
VK har kommit in med synpunkter på KTH:s yttrande och bl.a. påpekat att det förekom en intern konflikt inom KTH som ledde till att rektorn fattade ett beslut rörande examen för EESI-programmet som lärargruppen för EESI inte verkställde.
Justitiekanslerns bedömning
Allmänna skadeståndsrättsliga utgångspunkter
Staten ska enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. En förutsättning för statens skadeståndsansvar enligt nämnda lagrum är alltså att en skada har vållats vid myndighetsutövning. Begreppet myndighetsutövning avser beslut och åtgärder från det allmännas sida som är ett uttryck för samhällets rätt att utöva makt mot medborgarna. Karaktäristiskt är att den enskilde står i ett beroendeförhållande till myndigheten, som bestämmer över hans eller hennes rättigheter och skyldigheter på ett sådant sätt som inte förekommer i privaträttsliga sammanhang.
Att skada ska ha vållats vid myndighetsutövning betyder att den endast behöver stå i ett visst närmare samband med myndighetsutövningen. Även en skada som uppstår i samband med en myndighets faktiska handlande i en verksamhet som inte är att bedöma som myndighetsutövning – men som har ett nära tidsmässigt eller funktionellt samband med myndighetsutövningen – kan alltså anses vållad vid myndighetsutövning. Exempel på sådant handlande är olika förberedande åtgärder inför ett beslut (se Bengtsson och Strömbäck, Skadeståndslagen – En kommentar, andra upplagan, s. 90 f. och prop. 1997/98:105 s. 30 f.).
Enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen ska staten även ersätta ren förmögenhetsskada som vållas av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplysningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. Därvid ska särskilt beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när de lämnades. Det skadeståndsrättsliga ansvaret enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen är inskränkt till de fall när en upplysning objektivt sett inte är korrekt. Något krav på att informationen ska ha lämnats vid myndighetsutövning finns dock inte.
För att skadestånd ska utgå krävs – förutom att skadeståndsskyldighet föreligger i och för sig – att en ersättningsgill skada har uppstått och att det finns ett adekvat orsakssamband mellan den skadeståndsgrundande handlingen och skadan.
Det ankommer på den skadelidande att visa att samtliga förutsättningar för skadestånd är uppfyllda (se Bengtsson och Strömbäck, a.a. s. 41).
Vissa utgångspunkter för Justitiekanslerns prövning
Vid prövningen av om staten har ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot VK har Justitiekanslern att ta ställning till följande frågor.
1. Är 3 kap. 2 § skadeståndslagen tillämplig i detta fall?
2. Är 3 kap. 3 § skadeståndslagen tillämplig i detta fall och finns det i sådant fall särskilda skäl för skadestånd?
3. Har sökanden visat att han har lidit någon förmögenhetsskada på grund av den skadeståndsgrundande handlingen och föreligger det i sådant fall adekvat orsakssamband?
Är 3 kap. 2 § skadeståndslagen tillämplig i detta fall?
När skolplikt föreligger har skolverksamheten, bortsett från den rena undervisningen, ofta en påtaglig karaktär av myndighetsutövning. Vad sedan gäller det frivilliga utbildningsväsendet, som det är fråga om här, hindrar frivilligheten i och för sig inte att myndighetsutövning mot studenter förekommer. Däremot anses utrymmet för vad som ska anses utgöra myndighetsutövning vara mer begränsat än vad som gäller vid skolplikt. Som exempel på myndighetsutövning vid frivillig utbildning kan nämnas beslut om antagning till viss utbildning, beslut angående disciplinära påföljder, avstängning från undervisningen och examination (se Bengtsson, Skadeståndsansvar vid myndighetsutövning I, 1976, s. 166 f.).
Upplysningar och information som ett universitet lämnar om en utbildningsnivå eller en examensbenämning anses inte ges vid myndighetsutövning (jfr bl.a. Justitiekanslerns beslut den 28 mars 2003 i ärendet med dnr 464-02-40).
Den information som KTH har lämnat om EESI-programmet på sin hemsida och i andra sammanhang har inte ett sådant samband med antagningen till utbildningen, examination eller annan myndighetsutövning att 3 kap. 2 § skadeståndslagen är tillämplig vid prövningen av VK:s anspråk.
Är 3 kap. 3 § skadeståndslagen tillämplig i detta fall?
Fråga uppkommer då om 3 kap. 3 § skadeståndslagen är tillämplig i detta fall. VK har gjort gällande att KTH har lämnat felaktig information om vilken examen som EESI-programmet ledde till. KTH är en myndighet och 3 kap. 3 § skadeståndslagen är därför tillämplig i detta fall under förutsättning att KTH kan anses ha lämnat felaktiga upplysningar till VK. Därutöver krävs att det föreligger särskilda skäl för skadestånd.
Vad gäller frågan om KTH har lämnat felaktiga upplysningar i skadeståndslagens mening gör jag följande överväganden.
Av utredningen framgår att EESI-programmet vid den aktuella tidpunkten ledde till en magisterexamen med ämnesbredd (Degree of Master), men att KTH lämnade information bl.a. på EESI-programmets webbplats och i visst annat informationsmaterial att programmet ledde till en magisterexamen med ämnesdjup (MSc).
I de fall där det rör sig om översättning av en utbildningsnivå eller examen från ett utländskt språk till svenska är det sällan som översättningen kan anses vara fel i skadeståndslagens mening (jfr Justitiekanslerns beslut den 28 mars 2003 i ärendet med dnr 464-02-40). I detta fall får det dock anses utrett att den information om examen för det aktuella programmet som lämnades på bl.a. EESI-programmets webbplats objektivt sett var direkt felaktig såvitt gällde såväl den svenska benämningen som den engelska översättningen av examen. Vid sådant förhållande måste upplysningen anses ha varit felaktig i den mening som avses i 3 kap. 3 § skadeståndslagen.
Med hänsyn till att det vid den aktuella tidpunkten fanns ett rektorsbeslut att examensbenämningen för EESI-programmet var Degree of Master (magisterexamen med ämnesbredd) måste det även anses som fel eller försummelse av KTH att lämna de felaktiga upplysningarna på det sätt som skedde.
VK har vidare gjort gällande att han har fått muntlig information från lärare om att utbildningen ledde till en MSc-examen. Vid bedömningen av om det i detta avseende har lämnats felaktig information ska beaktas att, för att det ska anses röra sig om felaktiga upplysningar i skadeståndslagens mening, det i princip krävs att informationen har lämnats utan några reservationer. Är informationen mera vag eller lämnas den med reservationer kan den som regel inte grunda skadeståndsskyldighet för det allmänna.
KTH har visserligen inte ifrågasatt att lärare kan ha lämnat information som gick ut på att EESI-programmet ledde till en MSc-examen. Det är dock inte närmare utrett hur lärarna uttryckte sig, t.ex. om de gjorde några reservationer. Vid sådant förhållande kan VK inte anses ha visat att den information som han erhöll från lärarna var felaktig i skadeståndslagens mening. Han kan därför inte tillerkännas skadestånd på denna grund.
Finns det särskilda skäl för skadestånd?
KTH har alltså bl.a. på EESI-programmets webbplats lämnat felaktiga upplysningar i frågan om vilken examen som den aktuella utbildningen ledde till. För att skadestånd ska kunna utgå krävs dock som nämnts att det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. I denna del gör jag följande överväganden.
Som nämnts ska vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger särskilt beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när de lämnades. Hänsyn ska emellertid tas till samtliga omständigheter som är relevanta i det enskilda fallet. Det avgörande är många gånger i vilken mån den enskilde har haft skäl att förlita sig på informationen. En omständighet som kan ha betydelse är vad mottagaren av informationen ska använda denna till och vad informationslämnaren inser om detta.
Det räcker alltså inte med att den skadelidande visar vållande från statens sida; han har också att peka på speciella omständigheter som gör att skadestånd bör utgå. Det är också viktigt att nämna att huvudregeln är att skadestånd inte ska utgå vid felaktig information och att det åligger den skadelidande att styrka de omständigheter som utgör särskilda skäl för skadestånd (jfr prop. 1997/98:105 s. 61 f., Bengtsson och Strömbäck, a.a. s. 107 f. och Bengtsson, Skadestånd för oriktig myndighetsinformation, Festskrift till Fredrik Sterzel, s. 46 f.).
För att skadestånd ska utgå i detta fall talar främst de omständigheterna att det har rört sig om skriftlig information som på KTH:s eget initiativ har lagts ut på den aktuella utbildningens webbplats, att informationen har haft ett direkt samband med myndighetens verksamhetsområde och att rektorn eller någon annan representant för KTH inte omedelbart såg till att informationen togs bort när man blev varse att denna var felaktig.
Mot att det föreligger särskilda skäl för skadestånd talar bl.a. att det även fanns korrekt information på KTH:s hemsida i frågan om vilken examen som utbildningen ledde till och att den information som det rörde sig om inte är av sådant slag att, om den är felaktig, det typiskt sett uppstår en förmögenhetsskada för den som informationen riktar sig till.
Det avgörande argumentet mot att skadestånd bör utgå i detta fall är dock den omständigheten att korrekt information om vilken examen som EESI-programmet ledde till lämnades i det antagningsbesked som VK fick del av innan han tackade ja till den erbjudna utbildningsplatsen. Man får utgå från att den som tillsänds en så viktig handling som ett antagningsbesked till ett universitet noggrant läser igenom handlingen för att kontrollera att alla uppgifter är korrekta. Om VK hade gjort detta borde han ha noterat att uppgifterna i antagningsbeskedet inte överensstämde med den information som han hade tagit del av bl.a. på EESI-programmets webbplats.
Sammantaget anser jag att det saknas sådana särskilda skäl som krävs för att skadestånd ska kunna utgå enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen. VK:s anspråk kan alltså inte bifallas på denna grund.
VK har som en särskild grund åberopat att staten är skadeståndsskyldig eftersom KTH inte tog bort den felaktiga informationen från sin hemsida, trots att man redan år 2002 hade beslutat att EESI-programmet skulle vara ett program med ämnesbredd och inte med ämnesdjup. Denna omständighet har beaktats vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för skadestånd enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen. I övrigt saknas det rättslig grund att erhålla skadestånd med anledning av KTH:s agerande i aktuellt avseende.
Sammanfattningsvis leder det anförda till slutsatsen att VK:s anspråk ska avslås. Vid denna bedömning i huvudsaken kan han inte heller få någon ersättning för sina ombudskostnader.
Frågan om sökanden har lidit någon ersättningsgill skada
Med hänsyn till den bedömning som jag har gjort ovan har jag inte anledning att närmare pröva om VK har åsamkats någon ersättningsgill skada till följd av KTH:s agerande. Det bör dock betonas att det enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer krävs att en kostnad som den skadelidande har haft har varit onyttig för att den ska anses utgöra en ren förmögenhetsskada i skadeståndslagens mening.
Enbart den omständigheten att VK fick felaktig information om vilken examen som den aktuella utbildningen ledde till innebär inte att de kostnader som han hade för genomförandet av utbildningen var onyttiga. Oavsett benämningen på examen måste han nämligen anses ha viss nytta av den genomförda utbildningen. Därtill kommer att han rimligtvis borde ha haft vissa av de levnadskostnader om 280 000 kr som han har begärt ersättning för även om han inte hade genomfört utbildningen.
Det är alltså under alla förhållanden tveksamt om VK kan anses ha lidit någon ersättningsgill förmögenhetsskada till följd av den information som han erhöll från KTH om vilken examen som EESI-programmet ledde till.
Tillsyn
Justitiekanslerns tillsyn över den offentliga förvaltningen är inte avsedd att ersätta den tillsynsverksamhet som förekommer hos ordinarie tillsynsmyndigheter på ett visst område. När det gäller universitet och högskolor ankommer det i första hand på Högskoleverket att se till att uppgifterna fullgörs på ett ändamålsenligt och riktigt sätt.
Jag noterar att Högskoleverket i ett beslut den 21 december 2006 har riktat kritik mot KTH för att informationen rörande EESI-programmet har varit motsägelsefull (Högskoleverkets reg.nr 31-2738-06). Jag finner inte själv anledning att – utöver den kritik som ligger i den bedömning som jag har gjort i ärendet – vidta någon ytterligare åtgärd inom ramen för min tillsynsverksamhet.