Ersättningsanspråk med anledning av en felaktig registeruppgift

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern tillerkänner ME och ÅE ersättning med sammanlagt 1 000 kr samt uppdrar åt Skatteverket att se till att beloppet betalas ut till dem. 

Justitiekanslern avslår OE:s anspråk. 

Ärendet 

Bakgrund 

OE föddes i januari 2004. Han är son till ME och ÅE. Till följd av en sammanblandning av personuppgifter med ett annat barn med samma födelsedatum som OE kom Skatteverket den 14 oktober 2004 att felaktigt registrera en adressändring för honom. Adressändringen registrerades i folkbokföringsdatabasen och aviserades samma dag genom Skatteverkets centrala aviseringssystem, Navet, till myndigheter och andra användare av aviseringssystemet. Den felaktiga registreringen i folkbokföringsdatabasen uppdagades och rättades av Skatteverket påföljande dag, dvs. den 15 oktober 2004. Handläggningen av rättelsen skedde emellertid inte i överensstämmelse med Skatteverkets interna föreskrifter, vilket medförde att Navet inte kom att uppdateras med rättelsen i folkbokföringsdatabasen. Därmed aviserades inte heller myndigheter och andra användare av Navet härom. En korrekt uppdatering av uppgifterna i Navet skedde först den 5 september 2007, varvid även avisering genom Navet ägde rum. OE har alltså varit folkbokförd på rätt adress sedan den 15 oktober 2004, dock med ett felaktigt folkbokföringsdatum, medan han i Navet har haft felaktig adress under perioden 14 oktober 2004 till och med den 5 september 2007. 

Anspråk 

ME och ÅE har i en skrivelse som inkom till Skatteverket den 11 september 2007 och i en kompletterande skrivelse till myndigheten av den 28 december 2007 yrkat ersättning av staten. De har även krävt en upprättelse av Skatteverket. Som grund för sina krav har de anfört i huvudsak följande. 

”Skatteverkets felaktiga registrering och myndighetens felaktiga handläggning av ärendet om rättelse har orsakat dem skada. De har inte fått del av utskick och kallelser rörande OE från myndigheter och andra aktörer som inhämtar adressuppgifter via Navet, såsom exempelvis sjukvårdsinrättningar. Detta har medfört att familjen har gått miste om viktiga handlingar rörande OE. Deras personnummer, bankkontonummer, adresser m.m. har ”varit på villovägar” och har hamnat i orätta händer. De blev tvungna att byta ut samtliga sina bankkontonummer. De har upplevt ett stort obehag till följd av det inträffade. De anser även att Skatteverkets agerande har varit väldigt integritetskränkande och de känner sig ”oerhört kränkta” av det som har hänt. De upplever att OE har ”levt ett liv utanför samhället” och att han har varit ”utan identitet”. Trots ett flertal kontakter från deras sida tog det flera år för Skatteverket att utreda och korrigera den felaktiga registreringen. De anser att Skatteverket har bemött dem på ett ovärdigt sätt.” 

Skatteverkets yttrande m.m. 

Skatteverket har i ett yttrande till Justitiekanslern avstyrkt att OE tillerkänns ersättning för lidande. Myndigheten har tillstyrkt att ME och ÅE medges ersättning med skäligt belopp. 

Skatteverket har anfört bl.a. följande. 

”[…] 

Bedömning

Enligt 48 § personuppgiftslagen (1998:204), PuL, ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med denna lag har orsakat. I 3 § PuL anges att den registrerade är den som en personuppgift avser.

Det är i ärendet utrett att Skatteverket i samband med en flyttningsanmälan registrerade OE:s folkbokföringsadress felaktigt. Det är också utrett att rättelsen av den oriktiga folkbokföringen inte gjordes på ett korrekt sätt. Rättelsen innebar att uppgiften om OE:s folkbokföring visserligen blev riktig i Skatteverkets folkbokföringsdatabas. Samtidigt kvarstod emellertid den felaktiga uppgiften i aviseringsregistret. Detta har medfört att myndigheter och andra användare i samhället erhållit felaktig uppgift om OE:s folkbokföringsadress under närmare tre år. 

Skatteverkets inställning är att förutsättning för skadeståndsskyldighet enligt 48 § PuL i princip föreligger för myndigheten. 

Skatteverket har uppfattat att ME och ÅE:s begäran om skadestånd avser hela familjen. Då den oriktiga uppgiften i aviseringsregistret avser OE, är det han som anses vara registrerad, jfr 3 § PuL. Eftersom rätt till ersättning som följer av PuL endast gäller till förmån för den registrerade själv kan skadestånd inte utgå till föräldrarna. Fråga uppkommer då om OE har rätt till ersättning enligt 48 § PuL. 

ME och ÅE har varken yrkat eller visat att någon ersättningsgill rent ekonomisk skada uppkommit genom det inträffade. Förutom upprättelse avser yrkandet – så som Skatteverket har uppfattat detsamma – enbart ersättning för det obehag familjen har utsatts för. Det är således fråga om ersättning ska utgå för kränkning av den personliga integriteten.

Vid tidpunkten för Skatteverkets rättelse av den felaktiga uppgiften var OE knappt fyra år. Skatteverket anser att det är tveksamt om OE, som knappast har haft kännedom om den felaktiga behandlingen, kan anses ha blivit utsatt för en sådan kränkning av den personliga integriteten som berättigar till ideellt skadestånd. Även om OE senare får kännedom om den oriktiga uppgiften, är det – enligt verkets uppfattning – inte heller troligt att detta kommer att medföra någon skada av ideell art.

Skatteverket avstyrker därmed bifall till yrkandet i denna del. 

Fråga är om skadestånd till ME och ÅE i stället kan utgå enligt skadeståndslagen (1972:207). Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet som staten svarar för. 

Som tidigare nämnts avser skadeståndsyrkandet enbart ersättning för lidande. Detta kan normalt inte utges eftersom bestämmelserna i skadeståndslagen endast medger utbetalning av ideellt skadestånd för personskada i sådana fall då vissa brott mot den personliga integriteten föreligger (jfr 1 kap. 3 § skadeståndslagen). Utredningen i ärendet ger inte vid handen att något brott föreligger. ME och ÅE har inte heller visat eller ens påstått att så skulle vara fallet. 

Trots att ME och ÅE inte yrkat ersättning för ekonomisk skada får det antas att felet medför vissa kostnader, t.ex. telefonsamtal till bl.a. Skatteverket, bank och tandläkare. Skatteverkets uppfattning är att ME och ÅE ska tillerkännas skälig ersättning i denna del. 

Avslutningsvis vill Skatteverket beklaga de olägenheter och det lidande som den felaktiga uppgiften orsakat familjen E.” 

ME och ÅE har beretts tillfälle att yttra sig över Skatteverkets yttrande. De har i en skrivelse som kom in till Justitiekanslern den 18 mars 2008 vidhållit vad de tidigare har anfört hos Skatteverket samt uppgett följande. 

”De åtgärder som de har tvingats till är telefonsamtal med långa telefonköer, både till Skatteverket och till andra myndigheter eftersom Skatteverket hela tiden vidhöll att något fel inte förelåg. De har också haft kostnader för bensin i samband med resor till banken för att byta kontonummer. Med hänsyn till den långa tid som gick trots upprepade påpekanden från dem att något var fel, anser de att ett belopp om minst 20 000 kr är skäligt.” 

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter 

Beträffande de rättsliga förutsättningarna att utge skadestånd enligt person-uppgiftslagen (1998:204) (PUL) och skadeståndslagen (1972:207) hänvisas till den redogörelse som Skatteverket har lämnat i sitt yttrande hit. Regler om ersättning för kränkning enligt skadeståndslagen finns dock numera i 2 kap. 3 § i nämnda lag. 

Ersättning enligt personuppgiftslagen?

Justitiekanslern instämmer i Skatteverkets bedömning att ME och ÅE inte ska ses som sådana registrerade personer som omfattas av PUL:s skadeståndsbestämmelser. Någon ersättning kan därför inte utgå till dem enligt 48 § PUL (jfr bl.a. Justitiekanslerns beslut den 5 september 2006 i ärendet med dnr 1595-05-42).

Som det får förstås har ME och ÅE även framställt ersättningskravet för sin sons räkning. Fråga uppkommer då om OE har rätt till ersättning enligt 48 § PUL. 

Vad först gäller frågan om ersättning för kränkning av den personliga integriteten gör Justitiekanslern följande bedömning. 

Att den registrerade, t.ex. ett nyfött barn eller en medvetslös person, inte har haft kännedom om en felaktig registrering utesluter inte ersättning för kränkning (se Öman och Lindblom, Personuppgiftslagen – En kommentar, tredje upplagan, s. 441, ovan nämnt beslut från Justitiekanslern samt rättsfallet NJA 1993 s. 138). Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2007 s. 540 uttalat att kränkningsersättning, i motsats till ersättning för personskada, inte avser de efterföljande reaktionerna på gärningen utan tar sikte på att ersätta den kränkning av den personliga integriteten som uppkommer just i samband med angreppet. Detta behöver enligt Högsta domstolen inte betyda att den angripne måste ha varit medveten om angreppet när det företogs. En ersättningsgill kränkning kan föreligga även om den angripne inte har uppfattat angreppet. 

I OE:s fall har det inte varit fråga om personuppgifter av särskilt känslig art. En felaktig folkbokföringsadress avseende ett barn i hans ålder torde normalt sett inte medföra någon kränkning, och inget talar för att detta fall varit speciellt på något sätt. Skatteverkets åsidosättande har därför, enligt Justitiekanslerns mening, inte inneburit någon sådan kränkning för OE att en rätt till ersättning enligt 48 § PUL föreligger.OE är alltså inte berättigad till någon ersättning enligt PUL. 

Ersättning enligt skadeståndslagen?

Såvitt avser frågan om skadestånd kan utgå till ME och ÅE med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen gör Justitiekanslern följande bedömning. 

Enligt en i svensk rätt vedertagen skadeståndsrättslig princip gäller att en skada som endast indirekt träffar en skadelidande i regel inte är ersättningsgill (s.k. tredjemansskada). Som huvudprincip förutsätts således att den åtgärd som åberopas till grund för skadeståndsanspråket har riktats mot den skadelidande. När det gäller uppgifter i en myndighets register kan dessa dock vara av betydelse för andra än dem som uppgifterna direkt avser. Med hänsyn till den stora betydelse som folkbokföringen har som underlag för utfärdande av bevis om bl.a. familjerättsliga förhållanden har Justitiekanslern i tidigare ärenden ansett att kretsen ersättningsberättigade enligt skadeståndslagens bestämmelser inte kan inskränkas enbart till den som uppgiften avser. Också andra som drabbas av skador på grund av fel vid folkbokföringen bör kunna ersättas under förutsättning att det föreligger ett adekvat orsakssamband (jfr Justitiekanslerns beslut den 16 juni 1999 i ärendet med dnr 1142-99-42, den 6 maj 2003 i ärendet med dnr 3355-02-42 och den 8 februari 2006 i ärendet med dnr 957-06-42 m.fl.). 

På grund av det anförda är ME och ÅE enligt Justitiekanslerns bedömning ersättningsberättigade för eventuella skador som de har åsamkats på grund av fel eller försummelse från statens sida genom Skatteverkets felaktiga folkbokföringsuppgifter om deras son. 

För att ersättning för lidande (kränkning) ska kunna utgå krävs att skadan har uppkommit till följd av vissa typiskt sett integritetskränkande brott, se 3 kap. 2 § 2 och 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Något sådant brott kan inte anses ha begåtts i förevarande fall. 

Inte heller har det visats att ME och ÅE har drabbats av någon personskada som kan berättiga dem till skadestånd. Ersättning för sveda och värk enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen kan i vissa fall utgå för psykiskt lidande utan samband med en fysisk skada. Hit räknas närmast medicinskt påvisbara psykiska besvär eller störningar under en akut sjukdomstid. En sådan skada kan över huvud taget mycket sällan vara en adekvat följd av en felaktig registrering i folkbokföringsregistret. I vart fall har det inte visats att ME och ÅE har drabbats av några sådana psykiska besvär som kan ersättas som personskada enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen. 

På grund av det anförda ska ME och ÅE:s anspråk om ersättning för kränkning och psykiskt lidande avslås. 

ME och ÅE är emellertid berättigade till ersättning för sådana kostnader som har uppstått som en direkt följd av den felaktiga registreringen. Av utredningen framgår att de har fått vidkännas vissa kostnader för resor och telefon för att tillvarata OE:s rätt. De bör tillerkännas ersättning för dessa. Justitiekanslern uppskattar kostnaderna till 1 000 kr.