Skadeståndsanspråk enligt personuppgiftslagen med anledning av bildpublicering på Internet

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern avslår EF:s skadeståndsanspråk. 

Bakgrund 

EF arbetade i en butik som utsattes för ett rånförsök. Händelseförloppet spelades in av butikens övervakningskamera. Polisen valde att offentliggöra filmen för att få information om händelsen från allmänheten. Filmen lades ut på Polisens hemsida, varefter Västerbottens-Kuriren kopierade den och lade ut den på sin egen hemsida. EF anmälde utlämnandet av filmen till Justitiekanslern. Justitiekanslern beslutade den 14 mars 2007 (dnr 1803-07-31) att inte inleda någon förundersökning i ärendet eftersom utlämnandet av filmen inte sorterade under yttrandefrihetsgrundlagen. Justitiekanslern valde dock att granska ärendet inom ramen för sin roll som tillsynsmyndighet. 

I ett beslut den 25 september 2007 uttalade Justitiekanslern bl.a. följande. 

”Bedömningen av om någon kan bli utsatt för missaktning till följd av utlämnandet av uppgifter om personliga förhållanden är naturligtvis beroende av vilka slags förhållanden som är i fråga. För EF var självklart rånförsöket som sådant integritetskränkande. Emellertid kan uppgifterna om hennes personliga förhållanden på filmen, där hon förekommer helt kort, inte sägas vara av särskilt ömtåligt slag eller ge anledning till missaktning av henne. Enligt Justitiekanslerns mening saknas anledning att ifrågasätta polismyndighetens bedömning att uppgifterna inte riskerade att utsätta EF för annat obehag än vad som får anses acceptabelt inom den ifrågavarande sekretessbestämmelsens ramar. 

Justitiekanslern har således i sekretesshänseende inte några invändningar mot att polismyndigheten offentliggjorde övervakningsfilmen i den omfattning som skedde.” 

Justitiekanslern gick därefter över till att pröva om det vid en ren lämplighetsbedömning kunde anses acceptabelt att lägga ut filmen på hemsidan. I denna del konstaterade Justitiekanslern att man till undvikande av långvarig eller ingående exponering av enskilda i bildmaterial i förekommande fall borde överväga att ”maska av” sådana uppgifter som inte nödvändigtvis behöver komma till allmän kännedom, t.ex. utseendet på målsägande och vittnen. Justitiekanslern konstaterade dock att EF förekom endast helt kort på filmsekvensen. Vid en sammantagen bedömning fann Justitiekanslern inte någon anledning att rikta kritik mot Polisen med anledning av offentliggörandet. 

Ärendet 

EF har nu i en skrivelse till Justitiekanslern begärt skadestånd av staten med 30 000 kr samt ersättning för ombudskostnader med 15 000 kr. 

EF har i huvudsak anfört följande till stöd för sitt yrkande. Den aktuella filmen lades ut på Internet utan hennes medgivande och utan att Polisen gjorde något försök att skydda hennes identitet. Filmen väckte stor uppmärksamhet och kopierades omgående av Västerbottens-Kuriren men kom också snabbt att spridas till YouTube och Videoboom. På den senare hemsidan presenterades den i kategorin Humor och underhållning. Hon är klart igenkännbar på filmbilderna. Polisen har genom att publicera filmbilderna på Internet utan att vidta åtgärder för att maskera bilderna kränkt henne och bör därför utge skadestånd till henne enligt 48 § personuppgiftslagen (1998:204). Polisen har även brutit mot 9, 25 och 31 §§ personuppgiftslagen (PUL). 

Justitiekanslerns bedömning 

Enligt 3 § PUL är allt slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet personuppgifter. Till sådan information räknas bl.a. bild- och ljudupptagningar om fysiska personer när man direkt eller indirekt kan sluta sig till vilken individ upptagningen avser. EF får anses identifierbar på ett sådant sätt att filmen innehåller personuppgifter hänförliga till henne. 

Av 5 § PUL framgår att lagen gäller för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis är automatiserad. Lagen gäller även vid viss manuell behandling av personuppgifter. Enligt 5 a § PUL behöver dock inte ett antal uppräknade bestämmelser i PUL tillämpas när det rör sig om personuppgifter i ett s.k. ostrukturerat material. Avsikten med denna bestämmelse är att behandling av personuppgifter i sådant som inte framstår som något reguljärt personregister eller någon annan form av system, som upprättats för att påtagligt underlätta sökning efter eller sammanställning av just personuppgifter, ska ingå i det undantagna området. Det krävs således att det rör sig om behandling av uppgifter i en personuppgiftsanknuten struktur för att PUL i dess helhet ska vara tillämplig. 

Det har inte framkommit i ärendet att den film som Polisen lade ut på sin hemsida var del av något i personuppgiftshänseende strukturerat material. De personuppgifter som är aktuella ska därför bedömas enligt 5 a § PUL, vilket innebär att en stor del av PUL:s bestämmelser inte är tillämpliga. Bland annat undantas de av EF åberopade bestämmelserna i 9 och 25 §§ PUL. Polisen har således inte haft skyldighet att följa dessa bestämmelser. 

Det finns dock regler även för behandlingen av personuppgifter i ett ostrukturerat material. I 5 a § andra stycket PUL återfinns den s.k. missbruksregeln som innebär att behandling av personuppgifter i ett ostrukturerat material inte får utföras om det innebär en kränkning av den registrerades personliga integritet. En behandling som strider mot missbruksregeln föranleder skadeståndsansvar enligt 48 § PUL. 

Bedömningen av vad som utgör en kränkning ska inte ske schablonmässigt utifrån vilka uppgifter som behandlas, utan bedömningen måste också ha sin utgångspunkt i t.ex. vilket sammanhang uppgifterna förekommer, för vilket syfte de behandlas, vilken spridning de har fått samt vad behandlingen kan leda till (se prop. 2005/06:173 s. 59). 

I detta fall har det rört sig om en kort filmsekvens där EF förekommer under en mycket begränsad tid. Uppgifterna om hennes personliga förhållanden i filmen kan, som Justitiekanslern i sitt tidigare beslut har konstaterat, inte sägas vara av särskilt ömtåligt slag. Uppgifterna tycks i och för sig ha fått stor spridning. Emellertid har Polisens behandling av uppgifterna inte skett med något otillbörligt syfte utan för att söka få information om ett brott. 

Vid en sammantagen bedömning anser jag inte att det är fråga om en sådan kränkning av EF:s personliga integritet som avses i 5 a § PUL. Jag finner inte heller att det på någon annan åberopad grund skulle föreligga skadeståndsskyldighet enligt 48 § PUL. 

På grund härav är staten inte skadeståndsskyldig mot EF. Hennes anspråk på ersättning för kränkning ska därför avslås. Vid denna utgång saknas anledning att tillerkänna EF ersättning för ombudskostnaderna i ärendet här.