Anspråk på skadestånd med anledning av en oriktig firmaregistrering

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner JA skadestånd av staten med 20 000 kr.

Justitiekanslern uppdrar åt Bolagsverket att ombesörja utbetalningen av ersättningen.

Ärendet

Bakgrund

Aktiebolaget Mio (Mio) registrerade sin firma 1962. Bolaget, som numera heter Mio AB, var 2003 registrerat för den verksamhet som framgår av Bolagsverkets nedan återgivna yttrande.

Mio var 2003 även innehavare av två varumärken med lydelsen Mio. Det ena var registrerat för varor och tjänster i bl.a. klass 20, omfattande bl.a. möbler, speglar, tavelramar och varor, som inte ingår i andra varuklasser, av trä, samt klass 27, avseende bl.a. beläggningsmaterial för golvytor och väggbeklädnad som ej är av textilmateriel. Det andra varumärket var registrerat för bl.a. klass 40 avseende bearbetning och behandling av material.

Den 7 maj 2003 registrerade dåvarande Patent- och registreringsverket (PRV) på ansökan av JA firman Mijo Scandinavian trading (nedan den enskilda firman) för hans verksamhet som enskild näringsidkare, som uppgavs bestå av försäljning av fanér i format samt fanerade plattor på den skandinaviska marknaden.

Sedan tvist hade uppstått mellan Mio och JA om den enskilda firman väckte Mio 2003 talan vid Skövde tingsrätt och yrkade i första hand att tingsrätten skulle vid vite förbjuda JA att använda den enskilda firman samt i andra hand att tingsrätten skulle häva registreringen av firman. I en dom den 19 mars 2004 biföll tingsrätten förstahandsyrkandet och ingick därmed inte i någon prövning av andrahandsyrkandet. Efter överklagande av domen till Göta hovrätt gjorde hovrätten i sin dom den 26 september 2005 ingen ändring i tingsrättens dom. I hovrättens domskäl sägs bl.a. följande.

”Enligt 10 § första stycket 6 firmalagen får en firma inte registreras om denna är förväxlingsbar med någon annan näringsidkares släktnamn eller skyddade närings- eller varukännetecken. PRV skall granska inkomna ansökningar om firmaregistrering och kontrollera att förutsättningarna för registrering är uppfyllda. Denna granskning medför emellertid inte att det är möjligt att helt undvika att det sker kollisioner mellan registrerade kännetecken. Sådana fall får lösas av domstolarna i efterhand liksom fall där en registrering strider mot en rätt som grundas på annat än registrering, exempelvis inarbetning (prop. 1974:4 s. 183). Enligt hovrättens bedömning medför det förhållandet att två firmor har blivit registrerade inte att det är uteslutet att förväxlingsbarhet kan föreligga.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten genom de av Mio AB åberopade profilundersökningarna visat att Mio är känt som beteckning för bolagets verksamhet inom en betydande del av den krets till vilken verksamheten riktar sig. Hovrätten gör även samma bedömning som tingsrätten beträffande graden av inarbetning.

Ord som utgör en beskrivande beteckning åtnjuter ett tämligen svagt firmaskydd medan det motsatta förhållandet gäller för särpräglade firmadominanter. När en firmadominant är särpräglad bör förväxlingsbarhet som regel anses föreligga även mellan firmor som i sin helhet företer klara olikheter, om dominanterna är likartade (prop. 1974:4 s. 178). Mio och Mijo utgör de dominerande orden i respektive firma. Mio utgör enligt hovrättens bedömning inte en beskrivande beteckning av företaget eller dess produkter utan måste anses särpräglat. Att Mio även förekommer som förnamn och att det utgör, eller utgjorde, en förkortning för Möbelhandlarnas Inköpsorganisation förtar inte ordet egenskapen att ha känneteckenrättslig särskiljningsförmåga. Ordet Mio har således distinktivitet i sig. Därtill kommer att Mio AB, som tingsrätten har funnit, har erhållit särskiljningsförmåga även genom en omfattande inarbetning.

Mellan orden Mio och Mijo föreligger mycket stor ljudlikhet och det finns endast små stavningsmässiga olikheter. Skillnaderna dem emellan är så obetydliga att det inte kan råda någon tvekan om att ordet Mio är förväxlingsbart med ordet Mijo. Som tingsrätten har funnit är således likheterna mellan firmadominanterna mycket stora.

För att kännetecken skall anses förväxlingsbara enligt 6 § första stycket firmalagen krävs, förutom att firmalikhet föreligger att kännetecknen avser verksamheter av samma eller liknande slag. Både Mio AB och JA säljer fanérprodukter. Mio AB säljer i första hand möbler medan JA under sin firma tillhandahåller halvfabrikat till möbelindustrin; alltså material till möbler av det slag som Mio försäljer till konsumenter av olika slag. Enligt vad som framkommit saluför vissa Mio-butiker också fanérskivor för direkt användning av konsument. Som tingsrätten har påpekat medför den stora likheten mellan firmorna att kravet på likhet i verksamhet blir ganska lågt. Med hänsyn härtill, och med beaktande av vad tingsrätten i övrigt har anfört, finner hovrätten att firman Mijo Scandinavian trading är förväxlingsbar med Mio AB enligt 6 § första stycket firmalagen. Redan på den grunden skall käromålet bifallas. Tingsrättens dom skall således fastställas.”

JA förpliktades såväl i tingsrätten som i hovrätten att ersätta Mio för dess rättegångskostnader.

Anspråket m.m.

JA har begärt skadestånd av staten med 55 422 kr 40 öre, varav 1 200 kr utgör kostnaden för nytryck av visitkort och det resterande beloppet kostnader med anledning av rättegången i tingsrätten och hovrätten enligt den fördelning som framgår nedan under Justitiekanslerns bedömning. Han får till stöd för sitt anspråk anses ha åberopat att PRV:s handläggning och registrering av den enskilda firman innefattade fel eller försummelse och att felet orsakade honom skada med det fordrade beloppet.

Bolagsverket, som sedan den 1 juli 2004 handhar de uppgifter som tidigare låg på bolagsavdelningen på PRV, har i ett yttrande över anspråket anfört väsentligen följande.

”Bolagsverkets granskning av ansökan om registrering av firman Mijo Scandinavian trading

Vid granskningen av den sökta firman Mijo Scandinavian trading upprättades i sedvanlig ordning en granskningspromemoria. På en sådan promemoria anges hur handläggaren har sökt i t.ex. aktiebolagsregistret, handels- och föreningsregistren samt varumärkesregistren. Sökningen sker genom att särskilda sökfrågor ställs mot de IT-baserade registren. Om handläggaren får fram träffar på de sökord som denne valt, skall de firmor och varumärken som kan anses ge anledning till en noggrannare prövning av förväxlingsbarheten med den i ärendet sökta firman, noteras på promemorian.

Av den nu aktuella granskningspromemorian framgår att handläggaren gjorde sökningar i samtliga relevanta register för firmor, varumärken och släktnamn. Dessa sökningar resulterade i att handläggaren vare sig fann någon firma eller något varumärke värt att notera på promemorian för noggrannare prövning av förväxlingsbarheten.

Genom de sökningar som handläggaren gjorde har inte kännetecken innehållande MIO framkommit bland sökresultaten. Det hade dock varit tekniskt möjligt för handläggaren att genomföra sökningar på ett sådant sätt att kännetecken innehållandet ordet MIO hade uppmärksammats.

[…]

Genomgången av de sökningar som Bolagsverket utförde i samband med registreringen av firman Mijo Scandinavian Trading, visar således att den granskning som utfördes inte var tillräckligt omfattande för att säkerställa att förväxlingsbart lika firmor kunde upptas i granskningspromemorian.

Sammanfattningsvis medger Bolagsverket att den granskning som gjordes mot tidigare ansökta och registrerade kännetecken var bristfällig och att detta förbiseende utgör fel eller försummelse i den mening som sägs i 3 kap. 2 § skadeståndslagen, vilket i och för sig kan medföra skadeståndsskyldighet för staten.

Förväxlingsbedömningen

För att staten skall vara skadeståndsskyldig mot JA krävs dock också att Bolagsverket skulle ha vägrat registrering av firman Mijo Scandinavian trading om närings- och varukännetecknet MIO ingått i bedömningsunderlaget.

Enligt 10 § första stycket sjätte punkten firmalagen får en firma inte registreras om den är förväxlingsbar med någon annan näringsidkares skyddade närings- eller varukännetecken. Enligt 6 § första stycket firmalagen anses kännetecken förväxlingsbara endast om de avser verksamhet av samma eller liknande slag. Enligt andra stycket i denna paragraf kan förväxlingsbarhet även åberopas till förmån för ett kännetecken som är väl ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande kännetecken skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för det väl ansedda kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende.

Bolagsverket finner att de aktuella kännetecknen bedömda i sin helhet uppvisar tydliga skillnader, vilket innebär att förväxlingsbedömningen inte omedelbart ger vid handen att det föreligger en risk för förväxling. Emellertid tillstår Bolagsverket att firmadelen Mijo uttalsmässigt är nära nog identisk med den tidigare registrerade firman Aktiebolaget Mio.

Förväxlingsbarhet enligt firmalagen kan normalt bara föreligga om kännetecknen avser verksamhet av samma eller liknande slag. Detta är också utgångspunkten för den prövning av förväxlingsbarhet som Bolagsverket gör vid sin handläggning. Att väl ansedda kännetecken åtnjuter ett skydd utöver branschlikhet är inte en omständighet som utan särskild anledning beaktas vid Bolagsverkets bedömning.

Ansökan om registrering av Mijo Scandinavian trading avsåg verksamheten "försäljning av fanér i format samt fanérade plattor på den skandinaviska marknaden". Den registrerade verksamheten för Aktiebolaget Mio var vid denna tidpunkt att "direkt och genom hel- eller delägda bolag samt andra rörelser med vilka tecknats samarbetsavtal, inom ramen för Mio-konceptet, bedriva handel och franchising med möbler, belysning, mattor och övrigt inredningssortiment för hem, arbetsplatser och offentliga lokaler ävensom handel med presentartiklar. Verksamheten skall omfatta inköp och försäljning av varor och tjänster, marknadsföring, konceptutveckling, utbildning, tillhandahållande av konsulttjänster såsom specialistkompetens och administrativa tjänster inom verksamhetsområdet, ävensom därmed förenlig verksamhet".

Enligt Bolagsverkets bedömning finns vissa beröringspunkter mellan ovan angivna verksamhetsbeskrivningar. Branschlikheten är dock inte så uttalad att det med enkelhet kan sägas att det finns en risk för förväxling. Tvärtemot finns det mycket som talar för att det inte föreligger någon branschlikhet, framförallt med avseende på skillnader i produktsortiment och omsättningskrets.

De av Aktiebolaget Mio registrerade varumärkena Nr 201.878 MIO och 266.329 MIO figur, är registrerade för varor och tjänster enligt bilagda registerutdrag. Även i förhållande till dessa varor och tjänster finner Bolagsverket att det inte finns någon uppenbar likhet jämfört med den av JA sökta verksamheten. Bolagsverket noterar i registrering nr 201.878, att de "varor, icke ingående i andra klasser, av trä..." som ingår i klass 20 samt de "beläggningsmaterial för golvytor" som ingår i klass 27, inte omfattar träfanér och fanérvirke. Träfanér och fanérvirke ingår istället i varuklass 19 enligt det internationella klassningssystem som tillämpas för varumärkesregistreringar.

I föreliggande fall anser Bolagsverket att det finns gott stöd för uppfattningen att det vid en helhetsbedömning inte finns någon fara för förväxling. Bolagsverket håller det därför inte för osannolikt att firmabedömaren, även med kännedom om det registrerade varu- och näringskännetecknet MIO, skulle ha kommit till slutsatsen att firman Mijo Scandinavian trading kunde registreras.

I detta fall har domstolarna senare gjort bedömningen att det finns en risk för förväxling mellan kännetecknen. Bolagsverket vill här framhålla att detta faktum inte i sig innebär att det från Bolagsverkets sida begåtts ert skadeståndsgrundande fel (jfr t ex Justitiekanslerns beslut den 14 april 2004 i ärende med dnr 2346-02-40). Domstolarna har funnit att användningen av Mijo Scandinavian trading innebär intrång i Aktiebolaget Mio:s rättigheter. Vid denna intrångsbedömning har dock domstolarna beaktat omständigheter som praktisk användning, geografisk närhet, utökat skydd för inarbetade kännetecken samt information om faktiska förväxlingsfall. Dessa omständigheter har därför ingått i domstolarnas bedömningsunderlag på ett sätt som de inte skulle ha gjort vid Bolagsverkets prövning, även om registreringarna för kännetecknet Mio funnits med i verkets bedömningsunderlag.

Sammanfattningsvis är det Bolagsverkets uppfattning att registreringen av firman Mijo Scandinavian trading inte var uppenbart felaktig och att Bolagsverket därmed ej kan anses ha gjort sig skyldigt till ett skadeståndsgrundande fel.”

Den bilaga som omnämns i yttrandet återges inte här.

JA har med anledning av Bolagsverkets yttrande anfört att han, sedan Mio hade framställt sina krav mot honom, diskuterade situationen med handläggaren A.T. hos Bolagsverket och då fick rådet att låta domstol pröva tvisten samt upplysningen att Bolagsverket vid en för JA ofördelaktig utgång i tvisten skulle ersätta hans kostnader. JA har vidare anfört att samma handläggare gav honom rådet att överklaga tingsrättens dom, sedan denna hade gått honom emot.

Bolagsverket har i ett yttrande över de nya uppgifterna anfört väsentligen följande.

”[Det är] ostridigt att det har förekommit både telefonkontakter och viss skriftlig kontakt mellan JA och Bolagsverkets jurist A.T.

[…]

JA har som grund för sitt skadeståndsanspråk vidare anfört att Bolagsverkets jurist uttryckt uppfattningen att tvisten borde avgöras i domstol, samt angett att han litade på att Bolagsverkets registrering var gällande. JA uppger att han inte insett att det fanns en risk för att hans firmaregistrering skulle kunna ifrågasättas i domstol.

Det är naturligtvis svårt att i efterhand avgöra exakt vad som förekommit i de muntliga kontakterna mellan JA och Bolagsverket. Det förefaller dock osannolikt att Bolagsverkets jurist, som har mångårig erfarenhet av de juridiska frågor som aktualiseras i Bolagsverkets verksamhet, skulle ha uppmanat någon att föra en tvist i domstol. Ett sådant påstående grundar sig möjligen på att JA och Bolagsverkets jurist haft en diskussion kring på vilket sätt registrerade firmor kan angripas genom domstols förfarande, vilken instans som har att pröva frågan om ett eventuellt intrång och vad som kan hända om domstolen upphäver en registrerad firma.

[…]

Med hänvisning till det som ovan anförts och vad som anförts i tidigare yttrande, menar Bolagsverket att det inte föreligger någon skadeståndsskyldighet gentemot JA.”

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) (SkL) skall staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

Enligt 3 kap. 3 § SkL svarar staten för ren förmögenhetsskada som vållas av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplysningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. Därvid skall särskilt beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när de lämnades.

För registreringen av den enskilda firman gällde vad som är föreskrivet i firmalagen (1974:156). Av 10 § första stycket 6 firmalagen framgår att en firma inte får registreras om den är förväxlingsbar med bl.a. en annan näringsidkares släktnamn eller skyddade närings- eller varukännetecken.

En ansökan om registrering av en firma skall granskas mot olika register, bl.a. aktiebolags- och varumärkesregisterna, och ansökan skall avslås om det bedöms föreligga en förväxlingsrisk.

PRV:s – numera Bolagsverkets – åtgärder för granskning och registrering av firmor i det av verket för detta ändamål förda registret innefattar myndighetsutövning. Fel eller försummelser som begås vid sådan verksamhet kan därför grunda skadeståndsansvar för staten.

Registreringen av den enskilda firman

Genom Bolagsverkets yttrande har framkommit att granskningen inför registreringen av den enskilda firman inte följde gängse rutiner, varför firman Mios firma eller varumärken inte uppmärksammades och någon förväxlingsprövning mellan dessa och den sökta firman aldrig utfördes. PRV:s granskning måste därmed sägas ha varit felaktig på ett sätt som medför skadeståndsskyldighet i och för sig för staten.

Orsakssamband

En ytterligare förutsättning för att JA skall anses berättigad till skadestånd är att den angivna felaktigheten har orsakat någon skada för honom. Det kan här framhållas att den som begär skadestånd har bevisbördan för de omständigheter som ligger till grund för skadeståndsanspråket, även för orsakssambandet mellan den skadeståndsgrundande handlingen och den uppgivna skadan.

Enbart en underlåten granskning mot Mios firma eller varumärken kan inte ensam anses som en tillräcklig betingelse för JA:s uppgivna skada. Ett första led i prövningen av det samband som skall föreligga mellan granskningsbristen och skadan är att fastställa om bristen hade någon faktisk inverkan på PRV:s registreringsbeslut. Om ett korrekt utfört granskningsförfarande och en korrekt bedömning av förväxlingsrisken mellan de aktuella firmorna och varumärkena hade genomförts men ansökan om registrering av den enskilda firman likväl hade bifallits, kan det skadeståndsgrundande fel som har förekommit inte anses ha lett till de av JA påstådda skadorna.

Bevisbördan rörande orsakssambandet ligger alltså på JA. Som framgår av Justitiekanslerns beslut den 15 maj 2007 i ärende nr 1236-05-42 kan emellertid i en situation som den förevarande alltför rigida beviskrav knappast uppställas gällande det hypotetiska händelseförlopp som hade blivit följden av en korrekt granskning i registreringsärendet. Av de omständigheter som har framkommit genom utredningen fäster Justitiekanslern särskild vikt vid Göta hovrätts bedömning av förväxlingsbarheten, även med beaktande av att hovrätten – vilket Bolagsverket har påtalat – har vägt in vissa andra omständigheter i sin bedömning än de som PRV hade möjlighet att ta hänsyn till i registreringsärendet. Även bortsett från hovrättens bedömning framstår omständigheterna för Justitiekanslern som sådana, att det är sannolikt att PRV vid uppmärksammande av Mios firma och varumärken hade funnit att en förväxlingsrisk förelåg.

Justitiekanslern anser sig mot bakgrund av dessa omständigheter kunna godta att den förväxlingsprövning som hade utförts om PRV:s granskning hade genomförts på rätt sätt hade lett till att registreringsansökan beträffande den enskilda firman hade avslagits.

Av det anförda har framgått att det skadeståndsgrundande felet begicks under granskningen inför PRV:s beslut, varför beslutet, som därmed måste sägas ha vilat på felaktiga förutsättningar, är att betrakta som en följd av felet. Det saknas därför anledning att som ett led i bedömningen av statens skadeståndsskyldighet göra någon prövning av om registreringsbeslutet var uppenbart felaktigt eller inte. Vid den ståndpunkt som Justitiekanslern har intagit i frågan om orsakssamband finns vidare inte heller anledning att göra någon liknande prövning i förhållande till det beslut som – hypotetiskt – hade fattas om allt hade gått rätt till.

Felaktiga upplysningar eller råd

En ytterligare fråga är om skadeståndsskyldighet för staten även har uppkommit genom den information som JA erhöll av handläggaren A.T. hos Bolagsverket. Det kan återigen framhållas att det är JA som har bevisbördan för de omständigheter som han gör gällande till grund för statens skadeståndsansvar.

Enligt Justitiekanslerns mening vinner JA:s egna uppgifter om vad som förekom vid samtalen med A.T. inte sådant stöd av utredningen i övrigt att det därigenom kan anses klarlagt att han vid samtalen erhöll skadeståndsgrundande råd eller upplysningar. I varje fall kan det inte anses finnas några sådana särskilda skäl som krävs enligt 3 kap. 3 § SkL. Något skadestånd på denna grund skall därför inte utgå.

Skadan

JA:s skadeståndsanspråk avser inledningsvis 1 200 kr avseende upptryckning av nya visitkort. Någon utredning till styrkande av kostnaden har inte getts in. I avsaknad härav finner Justitiekanslern inte skadeståndskravet i denna del styrkt.

JA har vidare begärt skadestånd med 54 222 kr 40 öre avseende kostnader för rättegången i tings- och hovrätt. Av det fordrade beloppet avser 24 520 kr och 22 374 kr självrisken för, såvitt har framgått, motpartens och hans egna rättegångskostnader i tingsrätt respektive hovrätt, 5 895 kr kostnaden för ett vittnes resa och uppehälle, 537 kr 60 öre en resa tur och retur Tibro – Jönköping under tingsrättsprocessen, 403 kr 20 öre fyra resor tur och retur Tibro – Skövde under tingsrättsprocessen och 537 kr 60 öre en resa Tibro – Jönköping under hovrättsprocessen.

I den situation som JA försattes i när han kontaktades av Mio är det uppenbart att det fanns ett behov av juridiskt biträde i syfte att bedöma den uppkomna situationen och vilka åtgärder som borde vidtas. Kostnaden för sådant juridiskt biträde måste därför anses utgöra en ersättningsgill skada till följd av PRV:s felaktiga registrering.

Såvitt gäller kostnaden för ytterligare ombudsbiträde kan konstateras att JA därefter ställdes inför två huvudsakliga handlingsalternativ: antingen att byta firma och således söka en överenskommelse med Mio eller att i en tvist med Mio hävda rätten till sin firma. I valet mellan dessa alternativ hade JA att beakta möjligheten till skadestånd av staten för merkostnader till följd av en firmaändring. I linje med vad Justitiekanslern har anfört i andra liknande ärenden (se t.ex. beslut den 8 juni 2006 i ärende nr 3871-04-40) är det inte givet att JA vid sidan av sådan ersättning skall vara berättigad till ersättning även för de kostnader som han fick stå med anledning av risktagningen att fullfölja tvisten med Mio. I sammanhanget bör erinras om att en skadelidande enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer skall försöka begränsa sin skada. Gör han inte det kan skadeståndet på grund av medvållande helt bortfalla eller jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.

Enligt Justitiekanslerns mening kan ersättning av staten för kostnaderna för en fullständig prövning i domstol av en sådan tvist som nu är i fråga enbart undantagsvis komma i fråga. Omständigheterna i det förevarande fallet är inte sådana att de utgör tillräckliga skäl för att anse kostnader utöver dem för en inledande bedömning av tvisten samt eventuella förlikningsförhandlingar med Mio som ersättningsgilla. I avsaknad av närmare utredning till styrkande av de fordrade beloppen eller till utvisande av vilka åtgärder som rättegångskostnaderna i tingsrätten och hovrätten avsåg, bestämmer Justitiekanslern skadeståndet till skäliga 20 000 kr.

Mot bakgrund av det anförda bör någon ersättning för vittneskostnaderna eller för de resor som sannolikt avser inställelse till huvudförhandling inte utgå. Då det inte har framgått vad de övriga resorna har avsett, bör inte heller någon ersättning utgå för dem.

Övrigt

JA har genom detta beslut enbart delvis fått gehör för sitt skadeståndsanspråk. Det bör emellertid framhållas att det står honom fritt att återkomma till Justitiekanslern med en begäran om ersättning i de delar där ersättningsanspråket inte har godtagits tillsammans med utredning till styrkande av ersättningskravet.