Omfattningen av Justitiekanslerns tillsyn såvitt gäller påstådda fel i en domstol

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern vidtar inte någon åtgärd i ärendet. 

Ärendet 

WB har i en anmälan hit begärt att Justitiekanslern skall vidta åtgärder eller rikta kritik mot tre justitieråd med anledning av hur Högsta domstolen har behandlat en ansökan om resning beträffande honom. Han har även ifrågasatt om inte justitieråden har gjort sig skyldiga till grovt tjänstefel. 

WB:s anmälan avser Högsta domstolens beslut den 12 oktober 2006 i mål nr Ö 4323-00. I detta mål ansökte WB om resning avseende en dom från Svea hovrätt enligt vilken han dömdes till fem års fängelse för nio våldtäkter och ett försök till våldtäkt (Svea hovrätts, avd. 12, dom den 17 november 1993 i mål nr B 1284-93). Högsta domstolen avslog resningsansökan. Två justitieråd var skiljaktiga, varav den ene ansåg att resningsansökan skulle bifallas i dess helhet och den andre ansåg att ansökan skulle bifallas till viss del. 

WB har i anmälan främst riktat kritik mot att de tre justitieråd som utgjorde majoriteten i Högsta domstolens beslut felaktigt utgick ifrån att han redan i en tidigare resningsansökan hade åberopat ett brev som han hade gett in i det nu aktuella målet. WB har härvid anfört att brevet skrevs år 2000 och att det därför inte kunde åberopas i samband med den dessförinnan gjorda resningsansökan, som prövades av Högsta domstolen år 1997. 

Justitiekanslerns bedömning 

Det finns inte anledning att anta att någon av de anmälda justitieråden har gjort sig skyldig till tjänstefel i samband med prövningen av den aktuella resningsansökan. Någon förundersökning skall därför inte inledas. 

Vad sedan gäller frågan om det finns anledning för mig att i min tillsynsverksamhet vidta någon åtgärd med anledning av Högsta domstolens beslut i resningsmålet gör jag följande bedömning. 

Enligt sin instruktion (15 § andra stycket) skall Justitiekanslern pröva ett klagomål endast om frågans beskaffenhet ger Justitiekanslern anledning att ta upp saken till prövning. Det innebär att Justitiekanslern – utom vissa särskilda frågor – normalt bara prövar klagomål när det finns anledning att anta att det har förekommit allvarliga brister i rättssäkerheten eller systemfel av något slag. Justitiekanslern uttalar sig vidare i princip inte om de bedömningar som en domstol eller en myndighet har gjort i ett mål eller ett ärende. Sådana bedömningar skall domstolen respektive myndigheten göra självständigt. Vid uppenbara fel anser sig Justitiekanslern ändå kunna inskrida med kritik om det i övrigt finns skäl för det. 

Jag konstaterar att det brev som WB hänför sig till i sin anmälan är daterat den 8 augusti 2000 och att det sålunda inte fanns när den tidigare resningsansökningen prövades år 1997. Frågan är då om det ankommer på Justitiekanslern att undersöka om detta innebär att Högsta domstolen bedömde förekomsten av brevet på ett felaktigt sätt i sin resningsprövning. 

Det kan tyckas att Justitiekanslern borde kunna kritisera en domstol för det fall det visar sig att den har haft dålig ordning på ett sakförhållande av betydelse i ett mål. Men med en granskning som inriktas på sådana frågor skulle Justitiekanslern komma i sådan närhet av den rent materiella prövningen att domstolarnas självständighet riskerar att trädas för när. Justitiekanslern bör därför inte – utom möjligen i sällsynta undantagsfall – gå in på en granskning av om ett visst sakförhållande har hanterats på ett felaktigt sätt av en domstol. Eventuella fel får åtgärdas inom ramen för den ordinarie processen, eller i ett extraordinärt förfarande. 

Det sagda innebär att Justitiekanslern inte bör undersöka om Högsta domstolen bedömde förekomsten av det aktuella brevet på ett felaktigt sätt i sin resningsprövning. Och det innebär i sin tur att Justitiekanslern inte bör pröva WB:s anmälan mot de berörda justitieråden på något annat sätt än som skett genom konstaterandet att någon förundersökning inte skall inledas. 

Om WB anser att Högsta domstolens bedömning är felaktig, har han möjlighet att på nytt ansöka om resning och i ansökan redogöra för sina synpunkter på majoritetens skäl såvitt de avser brevet i fråga. 

På grund av det anförda föranleder WB:s anmälan hit inte någon åtgärd från min sida.