Anspråk på skadestånd för bl.a. ideell skada med hänvisning till felaktiga beslut om kroppsvisitation och beslag

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern tillerkänner AM ersättning med 2 500 kr och uppdrar åt Rikspolisstyrelsen att se till att beloppet betalas ut till honom. 

Ärendet 

Bakgrund 

AM driver butiken Highlights tillsammans med två kamrater. I butiken, som ligger i Stockholm, säljs bl.a. sprayburkar med färg. Den 4 november 2004 kom AM ut från butiken med en kasse med sex sprayburkar med färg i handen. Två polismän från Polismyndigheten i Stockholms län observerade honom. Polismännen beslutade att ta färgburkarna i beslag och att förklara dem omedelbart förverkade med stöd av 36 kap. 3 § brottsbalken. Polismännen kroppsvisiterade AM med stöd av 19 § 2 polislagen (1984:387). Beslaget hävdes och färgburkarna återlämnades till AM samma dag. 

Den 24 november 2004 gjorde AM en anmälan om tjänstefel mot de polismän som hade kroppsvisiterat honom samt beslutat om förverkande av färgburkarna. Dåvarande Åklagarmyndigheten i Stockholm beslutade den 26 november 2004 att förundersökning avseende tjänstefel inte skulle inledas eftersom det inte fanns anledning att anta att brott som hörde under allmänt åtal hade förövats. 

Anspråket 

AM har begärt ersättning med 2 500 kr, varav 1 000 kr för ideell skada och 1 500 kr för ombudskostnader. Han har också begärt att det skall slås fast att besluten om kroppsvisitation samt beslag och förverkande saknade stöd i lag. 

AM har som grund för anspråket anfört bl.a. följande. 

Det förelåg inga sådana omständigheter som anges i 19 § polislagen respektive 36 kap. 3 § brottsbalken. Det var alltså fel att kroppsvisitera honom och att ta färgburkarna i beslag. Dessa åtgärder innefattar således brott mot 2 kap. 6 och 18 §§ regeringsformen. 

Han skulle använda sprayburkarna till att måla graffiti på sådana platser där det är tillåtet. Han har aldrig dömts för att ha klottrat. 

Beslutet om kroppsvisitation måste kunna överklagas. Om ett överklagande inte prövas innebär det att hans rättigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen kränks.

Den omständigheten att färgburkarna återlämnades samma dag visar att det inte fanns legala förutsättningar för beslutet om beslag och förverkande. 

Även beslutet att återlämna färgburkarna torde sakna lagstöd, eftersom rekvisiten i 7 § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. inte är uppfyllda. 

Förutsättningarna för att anse ett tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken begånget är uppfyllda. Den felaktiga myndighetsutövningen har inneburit att han har utsatts för ett angrepp mot sin personliga frihet, frid och hälsa och han bör därför få ersättning för denna kränkning. Han har därutöver berövats sin egendom under cirka en timme. 

Vad gäller ersättningen för ombudskostnader avser 500 kr juridisk rådgivning som lämnats efter det att han utsattes för kränkningen men innan egendomen återlämnades. Resterande del, 1 000 kr, avser arbete efter det att egendomen återlämnades. 

Rikspolisstyrelsens yttrande 

Rikspolisstyrelsen har i ett yttrande avstyrkt bifall till AM:s skadeståndsanspråk samt i övrigt anfört bl.a. följande. 

”Rättslig reglering 

Enligt 36 kap. 3 punkten 3 brottsbalken får förverkande beslutas i fråga om föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom och som har anträffats under omständigheter som gav uppenbar anledning att befara att de skulle komma till sådan användning. 

Av 3 § fjärde stycket lagen om förfarandet i vissa fall av förverkande m.m. framgår att en polisman får besluta om förverkande om det är uppenbart att förutsättningarna för ett förverkande är uppfyllda och värdet av det som ska förverkas uppgår till mindre än en tiondel av det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde då beslaget verkställdes eller egendomen saknar saluvärde. 

Med stöd av 19 § andra stycket 2 polislagen får en polisman kroppsvisitera i den utsträckning som behövs för att söka efter föremål som är särskilt ägnade att användas som hjälpmedel för brott som innefattar skada på egendom, om det finns särskild anledning att anse att den som avses med åtgärden bär ett sådant föremål på sig och det med hänsyn till omständigheterna kan antas att föremålet kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 brottsbalken. Med kroppsvisitation avses enligt 28 kap. 11 § rättegångsbalken undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon bär med sig. 

Bestämmelser om statens skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (1972:207). Av 3 kap. 2 § 1 framgår att staten skall ersätta skada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning för vars fullgörande staten svarar. Enligt 3 kap. 2 § 2 skall staten ersätta skada på grund av att någon annan kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning. Enligt 2 kap. 3 § skall den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes personliga frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär. 

Rikspolisstyrelsens bedömning 

AM har begärt ersättning bl.a. för den kränkning som han anser sig ha blivit utsatt för av de polismän som ingrep mot honom. Enligt Rikspolisstyrelsens bedömning torde redan den omständigheten att åklagare beslutat att inte inleda förundersökning med anledning av ingripandet innebära att M inte styrkt sitt påstående om att han utsatts för något brott som skulle kunna ge honom rätt till ersättning för kränkning. 

Bestämmelsen i 36 kap. 3 punkten 3 brottsbalken har tillkommit för att ge möjlighet att beslagta och förverka sådana hjälpmedel som används för klotter och andra slag av skadegörelsebrott. För att avgöra om ett föremål ska förverkas får det göras en samlad bedömning av de förhållanden som det anträffas under och i vilket sammanhang det sker. Enligt Rikspolisstyrelsens mening har omständigheterna i det här aktuella fallet varit sådana att polismyndigheten vid en samlad bedömning haft fog för sitt att beslut att ta M:s färgburkar i beslag för förverkande. För att verkställa beslutet har polismyndigheten haft stöd i 19 § polislagen för att kroppsvisitera honom. Rikspolisstyrelsen delar alltså inte AM:s inställning att polisens åtgärder mot honom saknade lagstöd. I sammanhanget vill styrelsen peka på att när det gäller skadestånd på grund av felaktig rättstillämpning måste det enligt skadeståndsrättslig praxis i princip vara fråga om mycket påtagliga felbedömningar innan det kan hävdas att ersättningsgrundande oaktsamhet föreligger. Rikspolisstyrelsen kan sammantaget inte finna att AM har styrkt att han utsatts för brott eller att det i övrigt har förekommit skadeståndsgrundande fel eller försummelse vid polisens ingripande den 14 november 2004. 

I ärendet finns inte något närmare underlag beträffande grunderna för polismyndighetens beslut att lämna tillbaka burkarna till AM. Enligt Rikspolisstyrelsens mening torde enbart den åtgärden under alla omständigheter inte kunna medföra att M skulle ha rätt till skadestånd på grund av beslutet om beslag och kroppsvisitation.” 

AM har i en skrivelse yttrat sig över vad Rikspolisstyrelsen har anfört och därvid framfört ytterligare argument till stöd för den ståndpunkt som anges ovan under rubriken Anspråket. 

Justitiekanslerns bedömning 

Staten skall, enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen, ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Enligt 3 kap. 2 § 2 jämförd med 2 kap. 3 § skadeståndslagen kan skadestånd också utgå för ideell skada (psykiskt lidande eller kränkning) som någon drabbas av till följd av att vederbörande har utsatts för vissa typiskt sett integritetskränkande brott. 

Innehållet i 19 § andra stycket 2 polislagen (1984:387) framgår ovan under redogörelsen för Rikspolisstyrelsens yttrande. I förarbetena till lagen anges beträffande denna bestämmelse bl.a. följande (prop. 2002/03:138 s. 18 f.). 

”Regeringen har uppfattat att det finns farhågor att en bestämmelse om kroppsvisitation skulle kunna komma att tillämpas så att den ger en utbredd rätt för polisen att kroppsvisitera ungdomar som vistas i kollektivtrafiksystemet, gäng som samlas i ett centrumområde, narkomaner, berusade personer eller personer klädda på ett särskilt sätt. Farhågor har också uttryckts att bestämmelsen skulle kunna komma att tillämpas urskillningslöst i relativt vanliga situationer som vid demonstrationer eller då en person kommer ut ur en affär som säljer sprayburkar. Detta är naturligtvis inte fallet. Enbart det förhållandet att en eller flera personer samlas eller vistas i ett område där skadegörelse kan förekomma, bär viss klädsel eller kommer ut ur en affär som säljer sprayburkar kan aldrig i sig utgöra grund för kroppsvisitation. Som redan berörts skall också andra omständigheter alltid tillmätas betydelse vid prövningen (…). Den restriktivitet som sålunda på grund av integritetsskäl bör prägla visitationsmöjligheten kan enligt regeringens mening komma till ytterligare uttryck genom att det bör krävas särskild anledning anta att vederbörande bär med sig föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom. (…) 

Utöver kravet på kvalificerad konkret grund bör krävas att situationen är sådan att det kan antas att föremålet i fråga kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § 3 brottsbalken. En förutsättning för förverkande av föremål enligt den bestämmelsen är att föremålet påträffats under omständigheter som gav uppenbar anledning att befara att det skulle komma till brottslig användning. Exempelvis är deltagande i eller en vistelse i närheten av en demonstration inte tillräcklig utan att ytterligare omständigheter föreligger. Detta utgör ytterligare en begränsning av möjligheten till kroppsvisitation för att söka efter hjälpmedel till skadegörelse.” 

I det aktuella fallet var situationen den att AM kom ut från en butik som säljer burkar med sprayfärg med en kasse i handen. Han uppgav själv att kassen innehöll sprayfärger. Därmed får det anses ha förelegat särskild anledning anta att AM bar med sig föremål som var ägnade att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom. För att en kroppsvisitation skall få äga rum krävs dock också, som framgått ovan, att situationen är sådan att det kan antas att föremålet i fråga kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § 3 brottsbalken. Sådana omständigheter har såvitt framgår av utredningen inte förelegat i detta fall. Polisens åtgärd att kroppsvisitera AM, liksom beslutet om att ta sprayburkarna i beslag, får därmed anses innefatta fel eller försummelse enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. AM har således rätt till ersättning för den personskada, sakskada eller rena förmögenhetsskada som detta har vållat honom. Han bör i enlighet med detta tillerkännas ersättning med 1 500 kr för juridisk rådgivning. 

AM har också begärt ersättning för ideell skada. Därmed blir det nödvändigt att ta ställning till om det kan anses ha förekommit något sådant typiskt sett integritetskränkande brott som enligt 3 kap. 2 § 2 jämförd med 2 kap. 3 § skadeståndslagen är en förutsättning för att sådan ersättning skall kunna utgå. Tjänstefel kan i vissa fall vara ett sådant brott. Avgörande kan sägas vara om den handlingsnorm som har åsidosatts i det enskilda fallet – vilket åsidosättande konstituerar ett brott – har den enskildes integritet som skyddsobjekt. 

Allmän åklagare har visserligen beslutat att inte inleda förundersökning avseende tjänstefel. Jag är emellertid oförhindrad att göra en egen bedömning i detta hänseende. 

Varje medborgare är enligt 2 kap. 6 § regeringsformen skyddad gentemot det allmänna mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det ytterst angeläget att sådana åtgärder vidtas endast när så medges i lag. Den handlingsnorm som har åsidosatts i detta fall har den personliga integriteten som skyddsobjekt. Den bedömning som Justitiekanslern har att göra med anledning av ett skadeståndsanspråk mot staten i fall som detta bör vara rimligt generös mot den skadelidande. Det bör sålunda inte fordras att det är fullt klarlagt att ett tjänstefel har blivit begånget. 

Utifrån de angivna utgångspunkterna bedömer jag att AM har utsatts för en kränkning av ett sådant slag att staten har ådragit sig skadeståndsansvar enligt 3 kap. 2 § 2 jämförd med 2 kap. 3 § skadeståndslagen gentemot AM. 

Då den ersättning som AM har begärt – 1 000 kr – framstår som skälig bör han tillerkännas det begärda beloppet. 

AM skall alltså tillerkännas sammanlagt 2 500 kr. 

Som framgått har allmän åklagare beslutat att inte inleda förundersökning avseende tjänstefel. Jag har visserligen möjlighet att inom ramen för min tillsynsverksamhet väcka åtal mot befattningshavare som har begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget. Med hänsyn bl.a. till att ingripandet mot AM ägde rum för nästan två år sedan finner jag dock inte skäl att gå vidare i saken, utan avslutar ärendet med den kritik som ligger i mitt ställningstagande ovan.