Inspektion av Riksenheten för polismål, Göteborg

Bakgrund 

Justitiekanslern har enligt lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. 

Under våren 2006 beslutade Justitiekanslern att som ett led i sin tillsynsverksamhet inspektera den nationella åklagarkammaren Riksenheten för polismål, Göteborg (riksenheten). 

Den 13 april 2006 underrättade Justitiekanslern riksenheten om inspektionen. Vidare upplystes riksenheten om att inspektionen främst skulle vara inriktad på en genomgång av ärenden där förundersökningar avseende brottsmisstankar riktade mot poliser har lagts ned. En del av de akter som avsågs bli granskade beställdes fram från Polismyndigheten i Västra Götalands disciplinenhet, som är arkiveringsmyndighet för akterna i dessa ärenden. 

Allmänt om inspektionens genomförande 

Inspektionen genomfördes den 25 – 26 april 2006. 

På förmiddagen den 25 april togs Justitiekanslerns medarbetare emot hos riksenheten av vice överåklagaren LW, chefsåklagaren PL, vice chefsåklagaren BL samt sekreteraren EL. 

Vid ett inledande samtal presenterades organisationen och arbetssättet på riksenheten. Härvid framkom i huvudsak följande. 

Den 1 januari 2005 tillskapades Riksenheten för polismål som bl.a. handlägger ärenden som avser brottsmisstankar mot anställda inom polisen. Vid enheten i Göteborg handläggs ärenden från dels Västra Götalands och Hallands län, dels Västmanlands, Örebro, Värmlands, Uppsala, Gävleborgs och Dalarnas län. Varje år inkommer cirka 1 400 – 1 500 ärenden. Omkring 40 procent av dessa leder till att förundersökning inleds. Åtal väcks i ungefär fyra procent av de ärenden där förundersökning har inletts. Resterande anmälningar skrivs av. Ofta beror avskrivningsbesluten på att anmälan inte innefattar påståenden om något beteende som innefattar brott utan avser mer allmänna klagomål på enskilda polisers beteende. Merparten av anmälningarna kommer från enskilda. 

Det polisiära utredningsarbetet bedrivs vid två utredningsenheter; en i Göteborg (ärenden från Västra Götalands och Hallands län) och en i Västerås (ärenden från Värmlands, Örebro, Västmanlands, Uppsala, Gävleborgs och Dalarnas län). Det föreligger inte några problem med långa handläggningstider. De äldsta öppna ärendena inkom under år 2005. Därutöver finns ett mindre antal ärenden från år 2004 i vilka åtal har väckts och avgörande inväntas. Samtliga ärenden bevakas regelmässigt varannan eller var tredje månad. Relationen till polisens utredare bedöms vara av yttersta vikt för arbetets bedrivande. 

Det upplevs som en klar förbättring att antalet åklagare som handlägger anmälningarna är färre till antalet än vad som förut var fallet, eftersom ett mindre antal åklagare leder till mer enhetliga bedömningar samtidigt som det byggs upp en särskild kompetens på området. I den tidigare organisationen hade de berörda åklagarna lottning av dels vanliga ärenden, dels polismål. Polismålen tenderade då att få längre handläggningstider, bl.a. eftersom de bedömdes vara ”mindre attraktiva”. 

Samarbetet med övriga enheter inom riksenheten sker både genom informella kontakter och genom omkring 3 – 5 årliga sammankomster. Därutöver pågår ett arbete för att lägga ut information om olika ärenden på riksenhetens intranät för att få till stånd en praxisdiskussion. En sådan teknisk lösning skulle möjliggöra ett nationellt synsätt i högre grad än i dag. För närvarande läggs bara stämningsansökningarna ut på intranätet. Enheten i Göteborg bedöms ur resurssynpunkt vara rätt dimensionerad. Anmälningsflödet är inte konstant utan påverkas exempelvis av storhelger eller TV-program i vilka polisens arbete granskas. Relativt många beslut i vilka förundersökningen har lagts ned begärs omprövade, men ett försvinnande litet antal beslut ändras vilket tyder på att de ursprungliga bedömningarna är riktiga. 

Det kan inte sägas förekomma någon risk för att ovidkommande hänsyn tas i verksamheten. Polisens utredare är erfarna och tar sitt arbete på mycket stort allvar. Sammantaget finns det således inte några större problem på enheten. Vidare framhålls att arbetet präglas av de synnerligen höga krav som ställs av domstolarna för att få fällande domar gentemot poliser som begått brott i tjänsten. Detta påverkar arbetet såtillvida att åtal ibland inte väcks trots att bevisläget är förhållandevis starkt. Det har visat sig betydligt lättare att få fällande domar när det gäller s.k. fritidsbrott, dvs. brott begångna av poliser utanför tjänsten. 

Under inspektionen gick Justitiekanslern hos polismyndighetens disciplinenhet igenom de 75 senaste ärendena i vilka inledda förundersökningar har lagts ned. Utöver dessa granskades de 50 senaste ärendena i vilka förundersökning inte har inletts. Vissa ärenden diskuterades närmare med polisintendenten LB vid polismyndigheten. 

Inspektionen avslutades på eftermiddagen den 26 april 2006 med att Justitiekanslern för riksenheten muntligen redovisade sina övergripande intryck från inspektionen. Närvarande var därvid, utöver de personer som har angetts ovan, överåklagaren BE som är nytillträdd chef för riksenheten. Vid samtalet diskuterades utifrån ett antal granskade ärenden vissa frågeställningar som kan uppstå inom verksamheten. Justitiekanslern har inte funnit anledning att uttala någon kritik eller göra några påpekanden beträffande något enskilt ärende utöver den diskussion som fördes avslutningsvis. 

Byråchefen HR sammanfattade muntligen de intryck Justitiekanslern har fått av enheten genom inspektionen. Därvid framhölls särskilt följande. 

- Inför inspektionen har Justitiekanslern tagit del av Riksdagens ombudsmäns (JO) beslut och protokoll med anledning av inspektioner av polisens internutredningsenheter, bl.a. i Göteborg åren 1998 och 2003. Flera av de problem som då identifierades tycks nu ha fått en tillfredsställande lösning.

- Myndigheten håller god ordning och reda i akterna. Alla handlingar finns bevarade i kronologisk ordning.

- Åklagaren tar regelmässigt skyndsamt ställning till om förundersökning skall inledas eller inte, alternativt ger direktiv om att ytterligare utredningsåtgärder behöver vidtas innan beslut kan fattas i den frågan.

- Handläggningen kännetecknas även i övrigt av snabbhet. I många ärenden ges direktiv för den fortsatta utredningen samma dag som ärendet aktualiseras hos enheten.

- Det antecknas tydligt om förundersökning skall inledas eller inte.

- Åklagarnas direktiv till de utredande poliserna är adekvata och utförliga och tycks leda till ett effektivt arbete. Också i övrigt synes samarbetet mellan åklagare och utredande polis fungera tillfredsställande. Dessa förhållanden har bekräftats vid samtal med polisintendenten LB.

- Besluten att lägga ned förundersökningen respektive att inte inleda förundersökning i de granskade ärendena har – såvitt kunnat bedömas inom ramen för en granskning av aktuellt slag – varit riktiga. Endast i några fall tycks det ha funnits utrymme att överväga huruvida ytterligare utredningsåtgärder borde ha vidtagits innan förundersökningen lades ned. 

Samtalet avslutades med att Justitiekanslern tackade riksenhetens företrädare för ett trevligt bemötande under inspektionen.