Anspråk på ersättning med anledning av en arbetslöshetskassas handläggning av ett ärende

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern tillerkänner ME skadestånd av staten med 30 288 kr. 

Justitiekanslern uppdrar åt Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) att betala ut ersättningen till honom. 

Ärendet 

Anspråk m.m. 

ME har i en skrivelse till Justitiekanslern begärt skadestånd av staten med minst 60 576 kr. Ersättningen avser utebliven arbetslöshetsersättning under perioden 10 mars – 22 oktober 2004. Han har till stöd för sitt anspråk anfört bl.a. följande. I samband med byte från Handeltjänstemannaförbundet (HTF) till Säljarnas Riksförbund ansökte han även om att få byta arbetslöshetskassa. Han begärde vid upprepade tillfällen ett övergångsbevis från HTF, men fick aldrig något. När han fick inbetalningskort med logotyperna ”Säljarnas Riksförbund” och ”Säljarnas Arbetslöshetskassa” betalade han och bedömde att övergången hade fungerat genom att HTF skickat övergångsbeviset direkt till Säljarnas Arbetslöshetskassa. Han var i god tro och insåg först när han blev arbetslös den 10 mars 2004 att han inte var medlem i a-kassan utan endast i fackförbundet. Detta berodde på att kassan inte fått in något övergångsbevis. Han tilläts inte heller att bli medlem retroaktivt hos Säljarnas Arbetslöshetskassa. Han stod därför helt utan arbetslöshetsersättning för perioden. HTF har brustit i sin handläggning. 

Myndigheternas yttranden m.m. 

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, har efter att ha inhämtat ett yttrande från HTF och upplysningar från Säljarnas arbetslöshetskassor, yttrat sig här och anfört följande. 

”Yrkande och bakgrund 

ME har yrkat skadestånd för perioden 2004-03-10 - 2004-10-22 med totalt 60 576 kr på grund av att han innan sin arbetslöshet inte beviljats inträde i Säljarnas a-kassa samtidigt som han genom sin begäran om överflyttning till annan a-kassa avregistrerats som medlem från HTF:s a-kassa. Bakgrunden är att han begärt utträde ur HTF:s fackförbund och a-kassa den 31 januari 2003 och begärt att få ett övergångsbevis för inträde i Säljarnas Riksförbund och a-kassa. ME erhöll dock aldrig något övergångsbevis. Efter en tid fick han inbetalningsavier från Säljarnas Riksförbund där även a-kassan fanns angiven på brevhuvudet. Han utgick då från att övergången till Säljarnas Riksförbund och a-kassa reglerats direkt med HTF och att han var antagen som medlem både i Säljarnas Riksförbund och a-kassa. Den 10 mars 2004 blev ME arbetslös och han vände sig då till Säljarnas a-kassa där han fick beskedet att han inte registrerats som medlem då a-kassan inte fått något övergångsbevis. Han ansökte då om att få bli medlem i Säljarnas a-kassa retroaktivt men blev nekad detta. Genom att inte ha fått inträde i Säljarnas a-kassa och samtidigt ha blivit avregistrerad som medlem i HTF:s a-kassa har han gått miste om arbetslöshetsersättning med 552 kr/dag för den tid han inte erhållit någon ersättning alls och med 329 kr/dag då han varit berättigad till grundbeloppet när han påbörjade arbetspraktik den 27 april 2004, totalt 60 576 kr för perioden 2004-03-10 - 2004-10-22. 

HTF:s a-kassa har beretts tillfälle att yttra sig i ärendet och anfört följande. ME skickade en utträdesansökan till HTF:s a-kassa daterad den 31 januari 2003 som inkomststämplades den 12 februari 2003. Av någon anledning, "mänskliga faktorn", missade handläggaren att avregistrera honom som medlem ur a-kassan. Då något utträdesdatum inte registrerades blev heller inte något övergångsbevis utskrivet Någon avsikt att obstruera utträdet har inte funnits hos a-kassan. I normalfallet skulle han ha avregistrerats p.g.a. bristande betalning efter tre månader, men genom ett fel i dataprogrammet fallerade även denna avregistrering. Felet upptäcktes inte förrän i mars 2004 varvid ME avregistrerades ur a-kassan med retroaktiv verkan från den 1 april 2003. 

HTF:s a-kassas inställning till skadeståndsanspråket är att det inte föreligger något formellt krav på att ge in ett övergångsbevis för att bli antagen som medlem i en annan a-kassa. Det finns möjlighet att låta medlemskapet vara "hängande" i avvaktan på att inträdesvillkoren blir uppfyllda. Härigenom skulle medlemskap kunna beviljas retroaktivt från den 1 april 2003 då ME:s medlemskap i HTF:s a-kassa upphörde eller att bevilja medlemskap redan den 1 januari 2003 genom att återbetala medlemsavgiften för tre månader. Frågan om hans medlemskap i Säljarnas a-kassa borde kunna lösas mellan a-kassorna på ett smidigt sätt och HTF:s a-kassa bedömer därför att den inte har förorsakat honom någon ekonomisk skada. 

IAF har inhämtat upplysningar från Säljarnas a-kassa beträffande ME:s ansökan om medlemskap hos dem. A-kassan anför att han ansökte om medlemskap hos dem den 12 december 2002. Då det gällde en överflyttning från en annan a-kassa fick han beskedet att han måste inkomma med antingen ett övergångsbevis från HTF:s a-kassa eller ett intyg från arbetsgivaren om att han uppfyllde förvärvskravet för inträde i a-kassan. Då Säljarnas a-kassa inte fick något av de begärda intygen skickades en påminnelse den 22 januari 2003 till ME. När han inte avhörts en månad senare skickades ytterligare en påminnelse den 26 februari 2003 där de begärda intygen på nytt efterfrågades med upplysning om att ärendet kommer att avslutas utan att medlemskap beviljas om inte hans ansökan styrks med något av de begärda intygen. Sedan hör inte Säljarnas a-kassa något från ME förrän den 12 mars 2004 då a-kassan redan avslutat ärendet utan att bevilja medlemskap. Han uppmanades då att kontakta Alfa-kassan om sitt problem att inte ha blivit beviljad medlemskap och att stå utan medlemskap i någon a-kassa. 

Författningar m m 

I 34 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK) regleras rätten till medlemskap i en a-kassa. Rätt att bli medlem har var och en som uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Kravet är att man under en sammanhängande period av fem veckor har arbetat fyra veckor i genomsnitt minst 17 timmar per vecka och vid ansökan fortfarande arbetar i minst den omfattningen. Den som är medlem i en annan a-kassa eller den som fyllt 64 år har inte rätt att bli medlem i en a-kassa. När medlemskap i a-kassan beviljas anses inträdet ha skett första dagen i månaden när förvärvsarbetet påbörjades dock tidigast när ansökan om medlemskap gjordes. 

I 34 a § LAK anges att den som är medlem i en arbetslöshetskassa och arbetar i en annan kassas verksamhetsområde inte på nytt behöver uppfylla kravet för att bli medlem i den andra kassan. 

Av 40 § LAK framgår att en medlems utträde ur en a-kassa sker efter skriftlig anmälan. 

I 45 § LAK finns bestämmelser om att medlem som inte betalat medlemsavgift till a-kassan skall anses ha utträtt som medlem andra månaden efter avgiftens förfallodatum eller om avgiftsperioden är längre än en månad, tredje månaden efter förfallodatum. 

I 2 § i IAF:s föreskrifter om arbetslöshetskassor (IAFFS 2004 :2) anges att inträdesansökan skall vara skriftlig och ställas till a-kassan. Uppgifterna i ansökan skall styrkas med erforderliga intyg. Av 5 § framgår att den arbetslöshetskassa som den försäkrade vill lämna skall på medlemmens begäran snarast utfärda övergångsbevis. 

I AMS Kommentar till ovannämnda bestämmelser anges beträffande överflyttning av medlemskap att det bör ske i samförstånd mellan medlemmen och de berörda kassorna. Vid s k hängande ansökan anges att "Om inträdesvillkoren inte är uppfyllda vid ansökningstillfället skall den sökande meddelas att han/hon inte kan bli medlem vid den tidpunkten. Kassan skall samtidigt informera den sökande om vad som ytterligare krävs för att ansökan skall kunna beviljas samt att det ankommer på den sökande själv, att inom viss tid, sända in handlingar som visar att inträdesvillkoren är uppfyllda. En s k hängande ansökan är under handläggning intill dess beslut i ärendet fattats. Efter ansökan om inträde kan det dröja lång tid innan ansökan kan beviljas."

Bedömning

[…] 

Utgångspunkten vid överflyttning från en a-kassa till en annan är, som framgår av AMS Kommentar till 34 § LAK, att överflyttningen skall ske i samförstånd mellan medlemmen och de berörda a-kassorna. IAF anser att HTF:s a-kassa varit försumlig genom att inte utfärda övergångsbevis till honom. Då ett övergångsbevis emellertid inte är en nödvändig förutsättning för inträde i en annan a-kassa, kan det inte anses finnas sådant samband mellan försumligheten och den förmögenhetsskada som han drabbats av att skadeståndsskyldighet för staten föreligger på den grunden. ME har informerats av Säljarnas a-kassa om att antingen sända in övergångsbevis från HTF:s a-kassa eller ett intyg från sin arbetsgivare som styrker att han uppfyller förvärvskravet i 34 § LAK. Vid två tillfällen, den 22 januari och 26 februari 2003, har skriftlig påminnelse skickats till honom om att inkomma med något av de begärda intygen. Vid den senare påminnelsen blev han upplyst om att hans inträdesansökan kommer att avslutas utan att han erhåller medlemskap om inte någon av de begärda handlingarna sänds in. 

Säljarnas a-kassas beslut att inte bevilja ME:s ansökan om medlemskap i a-kassan får anses ha handlagts korrekt då a-kassan informerat och påmint honom upprepade gånger om att inkomma med något av de begärda intygen. Däremot har Säljarnas a-kassa avskrivit ärendet utan ha fattat ett särskilt beslut och underrättat ME om det, vilket inte kan anses förenligt med myndigheters besluts- och underrättelseskyldighet enligt förvaltningslagen som får anses tillämpliga även för a-kassornas verksamhet som rör myndighetsutövning. 

IAF anser att ME inte kan anses ha varit i god tro om medlemskap i Säljarnas a-kassa med hänsyn till dels att HTF:s a-kassa aldrig skickat övergångsbevis till honom, dels då Säljarnas a-kassa meddelat honom att han inte kan beviljas inträde utan att han inkommer med antingen övergångsbevis eller intyg om förvärvskravet från sin arbetsgivare samt dels att faktura sänts till honom som endast avser medlemsavgift till Säljarnas Riksförbund. Det förhållandet att det på fakturan till ME från Säljarnas Riksförbund på fakturans brevhuvud finns angivet såväl Riksförbundet som a-kassan kan därför enligt IAF inte tillmätas någon självständig betydelse. 

Vad därefter gäller beslutet av Säljarnas a-kassa att inte bevilja medlemskap i enlighet med reglerna om s k hängande ansökan så kan inte skadeståndsgrundande fel eller försummelse i handläggningen anses ha begåtts då ME blev informerad om att ärendet skulle avslutas om inte någon av de begärda handlingarna gavs in till a-kassan. Inte heller kan HTF:s a-kassas beslut att avregistrera ME som medlem med retroaktiv verkan på grund av bristande betalning av avgiften anses utgöra skadeståndsgrundande fel eller försummelse i sin myndighetsutövning.” 

ME har beretts tillfälle att komma in med sina synpunkter men har inte gjort så. 

Justitiekanslerns bedömning 

Regler om det allmännas skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (1972:207). Enligt 3 kap. 2 § denna lag svarar staten för personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Det krävs att sökanden kan visa att myndigheten har gjort fel eller varit försumlig i sin myndighetsutövning för att skadeståndsskyldighet skall föreligga. Det ankommer på sökanden att visa att samtliga förutsättningar för skadestånd är uppfyllda. I den mån sökanden har varit medvållande till den uppkomna skadan kan skadeståndet jämkas helt eller delvis. 

Den felaktigheten att inget övergångsbevis skrevs ut har uppkommit på grund av att HTF:s arbetslöshetskassa missat att avregistrera ME som medlem. Detta skulle kunna vara att hänföra till behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen (1998:204), PUL. Staten har då ett strikt skadeståndsansvar – utan krav på vårdslöshet – enligt 48 § PUL, där det föreskrivs att den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med PUL har orsakat. Bestämmelsen har företräde framför skadeståndslagens regler. 

I sak gör det emellertid ingen skillnad vilken av de nämnda skadeståndsbestämmelserna som tillämpas eftersom det i ärendet endast är fråga om förmögenhetsskada och inte ideell skada (kränkning). Det får dessutom, som IAF har anfört, anses stå klart att HTF:s arbetslöshetskassa har varit försumlig när någon avregistrering av ME:s medlemskap i kassan inte gjordes. Grund för skadeståndsskyldighet föreligger därmed. 

För att skadestånd skall utgå krävs emellertid – förutom att skadeståndsskyldighet föreligger i och för sig – att ME har lidit en ersättningsgill skada samt att det finns ett adekvat orsakssamband mellan den skadeståndsgrundande handlingen (eller upplysningen) och skadan. 

HTF:s a-kassas inställning enligt vad som ovan har redovisats är bl.a. den att ME:s medlemskap i Säljarnas a-kassa borde ha kunnat vara ”hängande” i avvaktan på att inträdesvillkoren blev uppfyllda och att medlemskap då skulle ha kunnat beviljas retroaktivt från den 1 april 2003 då hans medlemskap i HTF:s a-kassa upphörde. Frågan om hans medlemskap i Säljarnas a-kassa borde enligt HTF ha kunnat lösas mellan a-kassorna på ett smidigt sätt och HTF:s a-kassa har därför bedömt att den inte har förorsakat ME någon ekonomisk skada. 

Av utredningen framgår vidare att Säljarnas a-kassa inte informerat ME särskilt om att han nekats inträde i kassan förrän han blev arbetslös och ansökte om ersättning. Denna omständighet har naturligtvis bidragit till att ME uppfattat att han inte behövde vidta några fler åtgärder för att behålla rätten till arbetslöshetsersättning, även om kassan i en påminnelse den 26 februari 2003 informerat honom om att ärendet skulle komma att avslutas om något övergångsbevis eller arbetsgivarintyg inte kom in till kassan. 

Säljarnas a-kassa har inte medgett ME något medlemskap retroaktivt och effekten har därmed varit att han har förlorat sin rätt till ersättning. Justitiekanslern gör bedömningen att ett tillräckligt samband sammantaget föreligger mellan dels HTF:s, dels Säljarnas a-kassas handlande och den ekonomiska skada som ME har fått vidkännas på grund av det inträffade. Han är därför berättigad till skadestånd motsvarande den ersättning i form av dagpenning från a-kassan som han har förlorat. 

Det har emellertid förelegat alternativa sätt för ME att erhålla medlemskap i den nya a-kassan och han har fått tydlig information från den kassan om vad som har krävts av honom. Denna omständighet och det faktum att han utan närmare undersökning förlitat sig på de inbetalningsavier, som i och för sig inte heller utvisat att de avsåg betalning till a-kassan, gör att han måste anses medvållande till den skada som han har drabbats av. Med beaktande av de fel som har begåtts på ömse sidor får det anses skäligt att jämka skadeståndet till hälften, eller till 30 288 kr.