Fråga om meddelarfrihet där dold kamera och mikrofon använts

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern vidtar inte någon åtgärd med anledning av anmälan.

Ärendet

BR har med anledning av vad som förekom i TV-programmet Dokument inifrån – Könskriget – som sändes i SVT2 i maj 2005 gjort en anmälan till Justitiekanslern mot departementstjänstemannen GE, som framträdde i programmet. Enligt anmälaren hotade GE den journalist som tidigare hade intervjuat henne genom att framhålla för den senare att hon inte skulle få hjälp om hon vände sig till en kvinnojour i landet. Anmälaren har satt i fråga om inte detta står i strid med 1 kap. 9 § regeringsformen och principen om allas likhet inför lagen eller någon annan bestämmelse.

Enligt uppgift på SVT:s hemsida på Internet sändes den första delen av det aktuella TV-programmet den 15 maj 2005. Justitiekanslern har tagit del av dess innehåll på SVT:s hemsida. De uttalanden som BR hänvisar till i sin anmälan består av följande dialog mellan GE och journalisten:

GE: ”Räkna inte med att få hjälp på någon kvinnojour.”

Journalisten: ”Kommer jag inte att få hjälp?”

GE: ”Antagligen inte.”

Journalisten: ”Om jag skulle bli misshandlad?”

GE: ”Det blir ju så om man sviker.”

Justitiekanslerns bedömning

Anmälan aktualiserar dels Justitiekanslerns uppgifter som åklagare inom tryck- och yttrandefrihetsområdet, dels Justitiekanslerns tillsynsuppgifter.

Enligt 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är varje svensk medborgare tillförsäkrad rätt att till bl.a. författare och andra upphovsmän samt redaktioner lämna uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande i t.ex. ett TV-program (s.k. meddelarfrihet). Myndigheter och andra allmänna organ får enligt 1 kap. 4 § YGL inte utan stöd i denna grundlag ingripa mot någon på grund av att han eller hon i ett sådant program har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat till ett sådant missbruk. Regleringen innebär att ett ingripande från det allmänna mot den som med utnyttjande av meddelarfriheten lämnar meddelanden till bl.a. massmedier bara kan ske när YGL medger det. Detta innebär, med några inte här aktuella undantag, att straff- eller ersättningsansvar enligt allmän lag inte kan utkrävas av den som med stöd av sin meddelarfrihet lämnar uppgifter för publicering i ett grundlagsskyddat medium.

Endast möjligheterna att ingripa mot den som omfattas av meddelarfriheten regleras i YGL. Alla uttalanden som faller utanför YGL:s tillämpningsområde skall bedömas enligt vanlig lag. Frågan är då om de anmälda uttalandena omfattas av meddelarfriheten.

Som utgångspunkt gäller att YGL skapar skydd endast för uppgifter som är avsedda att ligga till grund för publicering i sådana medier som omfattas av YGL. Meddelarfriheten gäller därför endast uppgifter som är avsedda ”för offentliggörande” i ett grundlagsskyddat medium. Det krävs med andra ord att den som har lämnat ett meddelande också har åsyftat att det skulle offentliggöras. Om något sådant syfte inte föreligger hos uppgiftslämnaren, t.ex. när uppgifterna lämnas förtroligt, aktualiseras inte heller reglerna om meddelarfrihet.

Av det aktuella TV-programmet framgår att GE fällde de aktuella uttalandena i samband med att intervjun var över och hon följde reportern till hissen. Det står också klart att hon inte var medveten om att kameran och mikrofonen fortfarande var påslagna. Det ligger i sakens natur att den som uttalar sig under sådana omständigheter inte har för avsikt att medverka i televisionen. Till detta kommer att de anmälda uttalandena inte var riktade till reportern i hennes egenskap av journalist utan snarare i hennes egenskap av kvinna. Med hänsyn härtill bedömer jag att uttalandena inte omfattas av bestämmelsen om meddelarskydd i 1 kap. 2 § YGL. Något hinder mot att ingripa mot GE med anledning av uttalandet föreligger således i och för sig inte.

Justitiekanslern får, enligt 5 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn, inleda förundersökning rörande tjänstefel om det genom utredningen i ett ärende framkommer att det finns anledning att anta att en befattningshavare har begått en brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom eller henne i tjänsten eller uppdraget. Justitiekanslern har vidare enligt 6 § samma lag möjlighet att anmäla befattningshavaren till den som har befogenheter att besluta om disciplinpåföljd. I 4 § förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern framhålls dock att Justitiekanslern inte bör ingripa mot lägre befattningshavare utan självständiga befogenheter, om det inte påkallas av särskilda skäl.

Det står i detta fall klart att det inte kan bli fråga om något ansvar för tjänstefel för GE, eftersom de anmälda uttalandena inte har något samband med någon sådan myndighetsutövning som straffbestämmelsen om tjänstefel förutsätter. I övrigt avstår jag – med hänvisning till Justitiekanslerns instruktion och GE:s tjänsteställning – från att pröva om GE:s agerande borde föranleda någon disciplinpåföljd eller kritik.

En kopia av detta beslut skall översändas till Regeringskansliet, Näringsdepartementet, för kännedom.