Inspektion av Polisområde Nordöstra Skåne

Bakgrund

Justitiekanslern har enligt lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden.

Under våren 2005 beslutade Justitiekanslern att inspektera Polismyndigheten i Skåne (Polisområde Nordöstra Skåne / Polisstationen i Kristianstad) som ett led i sin tillsynsverksamhet.

Justitiekanslern underrättade polismyndigheten om inspektionen den 29 april 2005 och lämnade vissa direktiv angående inspektionens inriktning. En del av de akter och protokoll som avsågs bli granskade beställdes samtidigt fram.

Allmänt om inspektionens genomförande

Inspektionen genomfördes den 9 – 10 maj 2005. Från Justitiekanslerns sida närvarade byråchefen HR, hovrättsassessorerna SN och OW, utredningssekreteraren JV, notarien TC och byråassistenten EL. Justitiekanslern GL deltog under förmiddagen den 10 maj.

Justitiekanslerns medarbetare togs emot av polisområdeschefen MA samt biträdande polisområdeschefen TN, chefen för kriminalsektionen TR, biträdande chefen för kriminalsektionen POS, stabschefen RG, polisinspektören BW samt kommissarien AN från länspolismästarens stab.

MA och TN presenterade organisationen och fördelningen av det strukturella funktionsansvaret i Polisområde Nordöstra Skåne. De olika företrädarna uppmärksammade även Justitiekanslerns medarbetare på de resursbrister och andra problem som man anser finns inom polisområdet.

Under inspektionen gick Justitiekanslern igenom 20 av de äldsta öppna kriminalärendena. Utöver dessa granskades de tio äldsta öppna ungdomsärendena. Även ett större antal avslutade kriminalärenden från år 2003 och år 2004 gicks igenom. Omhändertagandeblad för år 2005 enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer (LOB) och polislagen (1984:387) granskades. Likaså granskades handfängselprotokoll och arrestantblad för år 2005. Ungefär en tredjedel av de beslagsprotokoll som hittills hade upprättats under år 2005 granskades också.

Inspektionen avslutades med att Justitiekanslern muntligen redovisade sina övergripande intryck från inspektionen. I samband därmed redogjordes för vissa iakttagelser som bedömdes utgöra brister i handläggningen av ärenden.I några fall lämnades sådana förklaringar att Justitiekanslern inte såg anledning att driva frågorna vidare. I andra fall beslöt Justitiekanslern att fortsätta granskningen genom ett remissförfarande (jfr nedan).

Samtalet avslutades med att Justitiekanslern tackade för ett mycket trevligt bemötande under inspektionen.

Öppna kriminalärenden

Vid det inledande samtalet upplystes Justitiekanslern om att det fanns problem med tidsutdräkter i förundersökningar som rörde bedrägeri eller förskingring. Det hade därför tillsatts en grupp den 1 mars 2005 bestående av en åklagare och tre utredare som särskilt skulle arbeta med detta.

TR upplyste vid ett senare samtal att han ungefär en gång i halvåret begärde redovisning av de ärenden där anmälan upprättats för mer än 550 dagar sedan. Av redovisningen skall bl.a. framgå att kontroll gjorts av om det föreligger förutsättningar att lägga ned förundersökningen med hänsyn till att den misstänkte gjort sig skyldig till annan brottslighet (jfr 23 kap. 4 a § första stycket 2 rättegångsbalken).

Vid granskningen av några av de äldsta öppna kriminalärendena fanns det ett förhållandevis stort antal ärenden där väntetiderna varit mycket långa. I ett ärende (K 95751-00) hade över huvud taget inte några åtgärder vidtagits trots att det hade gått nästan fem år sedan förundersökningen inleddes. Och i ett ärende där förundersökningen inleddes i december 2000 (K 157128-00) var den enda utredningsåtgärd som hittills tycks ha vidtagits att tre telefonsamtal hade ringts i augusti 2002. I flera ärenden hade det gått mer än två år utan att någon utredningsåtgärd hade vidtagits (se t.ex. K 111968-00, K 60679-01, K 60762-01). Gemensamt för ärendena var att de framstod som ganska okomplicerade att utreda. Bland annat fanns det i flera fall en namngiven misstänkt i anmälan.

Också beträffande vissa andra brott var väntetiderna i några fall mycket långa. I ett ärende rörande grovt tjänstefel hade inga utredningsåtgärder vidtagits alls trots att mer än två och ett halvt år hade gått sedan förundersökningen inleddes (K 139086-02). Detsamma gällde ett ärende om ofredande (K 113542-02). Justitiekanslern noterade också ett ärende om bl.a. urkundsförfalskning där det gick mer än två år innan någon utredningsåtgärd vidtogs (K 133905-02).

En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned. Justitiekanslern är väl medveten om att arbetsbelastningen i vissa fall kan vara sådan att förundersökningar inte alltid kan bedrivas med den skyndsamhet som skulle vara önskvärd. Tidsutdräkter av det slag som förekommit i de ovan angivna ärendena är dock under alla förhållanden inte godtagbara.

Justitiekanslern kommer att överväga att vid en senare tidpunkt följa upp om de ovan nämnda åtgärderna har varit tillräckliga.

Ungdomsärenden

De tio äldsta öppna ungdomsärendena i vilka fanns en skäligen misstänkt person mellan 15 och 18 år gicks igenom. Granskningen inriktades huvudsakligen på handläggningstiden.

Den tidsfrist som uppställs i 4 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) hade inte i något av de granskade ärendena överskridits. Inte heller i övrigt fanns någonting att anmärka avseende skyndsamheten vid de granskade ärendenas handläggning.

I samtliga granskade ärenden har vårdnadshavare och socialnämnden skyndsamt underrättats. Granskningen har dock visat att det av den underrättelse som skickas till socialnämnden inte framgår om den misstänkte har tillfrågats om han eller hon vill delta i medling eller hur den misstänkte ställt sig till deltagande, såsom föreskrivs i 6 § LUL. MA upplyste att nya underrättelser är under utarbetning.

Avslutade kriminalärenden

Granskningen av avgjorda kriminalärenden skedde stickprovsvis. Den gav upphov till en del frågor när det gäller polismyndighetens rutiner m.m. vid handläggningen av anmälningar om olaga hot i vissa fall.

Justitiekanslern uppmärksammade bl.a. två ärenden där förundersökningarna lades ned med motiveringen ”brott kan ej styrkas” sedan målsägandena hade tagit tillbaka sina anmälningar (K 12473-04 och K 13554-04). I båda fallen fanns det en misstänkt person namngiven i anmälan. Några utredningsåtgärder synes inte ha vidtagits innan förundersökningarna lades ned. Det senare ärendet förefaller också ha varit av det slaget att förundersökningen borde ha letts av en åklagare och inte av polisen.

Ett annat ärende lades ned samma dag som förundersökningen inleddes med motiveringen ”ej spaningsresultat” och med tillägget att fortsatt förundersökning inte förväntades leda till att brott skulle kunna styrkas (K 13651-04). I anmälan angavs både ett förnamn och ett efternamn på den misstänkte. Vidare hade anmälaren lämnat ett förhållandevis utförligt signalement på gärningsmannen. Enligt handlingarna i ärendet synes polismyndigheten inte ha vidtagit några utredningsåtgärder innan förundersökningen lades ned.

Justitiekanslern uppmärksammade också två ärenden där allvarliga hot hade framförts på telefon (K 13773-04 och K 13846-04). I det första ärendet lämnade anmälaren uppgifter om två personer som kunde ligga bakom hoten. I det andra ärendet var gärningsmannen helt okänd.

I ärende K 13773-04 höll polismyndigheten förhör med anmälaren men beslutade därefter att inte inleda förundersökning. Som skäl härför angavs att spaningsuppslag saknades och att brottet uppenbart ej gick att utreda.

I K 13846-04 fattade polismyndigheten beslut att lägga ned förundersökningen med motiveringen ”spaningsuppslag saknas”. Något beslut om att inleda förundersökning finns inte dokumenterat i ärendet.

De nu redovisade ärendena väcker bl.a. frågan hur polismyndigheten handlägger ärenden som faller under allmänt åtal när målsäganden återkallar sin anmälan. Redovisningen reser också frågor om vilka egentliga utredningsåtgärder som myndigheten normalt vidtar innan en förundersökning läggs ned med motiveringen ”brott kan ej styrkas” och vilka överväganden som myndigheten normalt gör i ett ärende innan en förundersökning läggs ned med motiveringen ”spaningsuppslag saknas”.

De frågor som Justitiekanslern nu har pekat på och övriga brister som har uppmärksammats vid granskningen av de angivna ärendena kommer Justitiekanslern att utreda i ett särskilt ärende.

Promemoriepärmen

Vid inspektionen granskades också den pärm där de promemorior samlas som upprättas av polismyndigheten med anledning av allmänhetens telefonsamtal m.m. till myndigheten och myndighetens egna iakttagelser i samband med ingripanden m.m. Granskningen gav inte anledning till några anmärkningar.

Omhändertagandeblad enligt lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB)

Det allmänna intrycket av granskningen av s.k. LOB-protokoll var att de tidsfrister som uppställs i LOB respekteras. Vissa brister framkom dock beträffande förfarandet då anmälningar görs till socialnämnden respektive centrala körkortsregistret (CKR). Exempelvis hade en sådan anmälan gjorts i ett ärende (löpnummer 116/05) trots att motstridiga uppgifter förekom beträffande den aktuella personens identitet. En anmälan till socialnämnden hade gjorts i ärende 45/05 när det inte framgick av protokollet hur eller av vem identiteten hade fastställts. Likaså var identiteten inte fastställd på ett tillfredsställande sätt i ärende 25/05. Anmälan hade ändå gjorts till både socialnämnden och CKR.

Om den omhändertagnes identitet inte kan fastställas på ett betryggande sätt bör anmälan till socialnämnden och körkortsregistret enligt Justitiekanslerns mening inte göras. Lämnar den omhändertagne fel uppgifter om sin identitet kan en sådan anmälan medföra besvärande konsekvenser för den vars namn han eller hon har uppgett.

Omhändertagandeblad enligt polislagen

Vid granskningen framkom vissa brister i dokumentationen avseende de tidsangivelser som hade gjorts i samband med omhändertagandet (se ärendena 24/05 och 27/05 där inte tidpunkterna för ingripandet finns angivna). I ärendena 11/05 respektive 27/05 angavs inte hur eller av vem identitetskontrollen hade företagits.

I några fall (ärendena 02/05 och 41/05) hade arrestantbladsformuläret använts som dokumentationsunderlag i stället för den för ändamålet avsedda blanketten. I ärende 02/05 hade den förtryckta rubriken strukits över och anteckningen ”omhändertagandeblad” gjorts i dess ställe. Ett liknande tillvägagångssätt användes i ärende 41/05 där det hade antecknats ”omhä” i det fält där skälet för arresteringen skall anges.

Protokoll över handfängselbeläggning

I ett flertal protokoll (bl.a. ärendena 46/05, 58/05 och 74/05) angavs det inte vilka konkreta omständigheter som hade föranlett handfängselbeläggningen. Som skäl för respektive åtgärd fanns endast de på dokumentationsblanketten förtryckta anledningarna redovisade. I ett ärende (löpnummer 87/05) angavs som enda skäl till handfängselbeläggningen att en polisman ingrep ensam. I två fall (löpnummer 75/05 respektive 80/05) saknades tillräckliga tidsangivelser för att kunna klarlägga handfängselbeläggningens varaktighet.

Vid en första anblick var överskådligheten över handfängselprotokollen tillfredsställande. Något enstaka ärende saknade dock löpnummer. Det framkom sedermera att två handfängselprotokoll förekom i anslutning till ett av arrestantbladen (löpnummer 14/05) utan att dessa fanns noterade i handfängselförteckningen. Likaså återfanns ett annat handfängselprotokoll i anslutning till ett av LOB-protokollen (löpnummer 70/05) utan att dess förekomst framgick av handfängselförteckningen.

För att säkerställa en effektiv kontroll av användningen av tvångsmedel är det av stor vikt att en noggrann dokumentation sker hos polismyndigheten. Dessutom är det viktigt att dokumentationen är ordnad på ett tillfredställande sätt. Detta är av betydelse för den enskildes rättssäkerhet och för en tillsynsmyndighet som i efterhand granskar saken men också för polismyndighetens egen kontroll av användningen av fängsel. Även för polismän som i efterhand kritiseras för en felaktig tjänsteåtgärd är det av intresse att kunna hänvisa till en korrekt dokumentation och att de i polislagen angivna kriterierna för fängselanvändning har varit uppfyllda.

Arrestantblad

Ett fåtal felskrivningar i fråga om datum och klockslag noterades. I övrigt föranledde inte granskningen någon anteckning i protokollet.

Beslagsärenden

På länspolismästaren AD:s uppdrag hade s.k. egenkontroll genomförts i polisområdet den 14 – 16 april 2004. Kontrollgruppen granskade därvid bl.a. handläggningen av beslag. I ett beslut den 4 mars 2005 framhöll länspolismästaren vikten av att beslagsprotokollen är fullständigt ifyllda, att behörig person (dvs. förundersökningsledaren) fastställt beslagen och att den beslagtagna egendomen förvaras på ett lämpligt sätt. I samtliga dessa avseenden hade vissa brister konstaterats vid granskningen. Polisområdeschefen fick därför i uppdrag att senast den 1 juni 2005 redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av den genomförda egenkontrollen och vilka åtgärder som återstår.

Mot denna bakgrund riktades Justitiekanslerns granskning inte in på de omnämnda frågorna.

Granskningen gav i övrigt intrycket att myndigheten väl lever upp till de krav som ställs i 27 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken, nämligen att det i beslagsprotokollet skall anges bl.a. ändamålet med beslaget och vad som därvid har förekommit samt att de beslagtagna föremålen skall beskrivas noggrant.

Särskilt beskrivningen av de beslagtagna föremålen var genomgående noggrant utförd. I en del fall hade dock inte ändamålet med beslaget angetts. Även om ändamålet i dessa fall var uppenbart bör vikten av noggrannhet vid dokumentationen av användningen av ett tvångsmedel framhållas.

I några ärenden väcktes dock frågan om egendom hade hanterats korrekt i samband med att beslagen hävdes.

I ett ärende hade två registreringsskyltar påträffats på fel bil. Förundersökning avseende stöld inleddes och registreringsskyltarna togs i beslag (K 25873-05, beslagsliggare [blg] nr 347-05). Genom ett beslut den 6 maj 2005 lades förundersökningen ned med motiveringen att brott inte kunde styrkas. Samma dag fattades beslut om att beslaget skulle hävas och att skyltarna skulle förstöras. Av handlingarna i ärendet framgick inte att ägaren till skyltarna hade underrättats om beslaget.

I ett annat ärende (K 4994-05) hade en person kontaktat polisen den 11 januari 2005 och uppgett att han hade påträffat sin stulna cykel. Cykeln var fastkedjad vid en annan cykel. Enligt anmälan kunde även denna cykel misstänkas vara stulen. Den cykeln togs därför i beslag (blg 71-2005). Som ändamål med beslaget angavs att säkerställa målsägandens rätt (jfr 26 kap. 3 § rättegångsbalken). Den genom beslaget inledda förundersökningen avseende stöld lades ned den 20 januari 2005 med motiveringen att det inte förelåg något spaningsresultat. Samma dag hävdes beslaget, varvid samtidigt förordnades att cykeln skulle lämnas till försäljning. Enligt en på beslagsprotokollet gjord anteckning såldes cykeln den 9 februari 2005.

I en förundersökning med anledning av misstanke om stöld togs en byggsåg med ett tillhörande bord i beslag hemma hos den misstänkte (K 25198-05, blg 340-05). Den misstänkte förnekade i förhör att han hade stulit byggsågen och uppgav att det var en bekant som han inte ville namnge som hade ställt den i hans lägenhet för ett par dagar sedan. Den misstänkte uppgav vidare att han inte gjorde anspråk på sågen utan medgav ”att den utlämnas om det finns en ägare”. I samband med att förundersökningen lades ned den 29 mars 2005 hävdes beslaget. Det förordnades samma dag att byggsågen skulle säljas.

Justitiekanslern avser att fortsätta granskningen av hanteringen av egendom vid beslag i ett särskilt ärende.

Samtal mellan justitiekanslern och polisledningen

Justitiekansler GL samtalade i ungefär en timme med MA, TN och AN. Därvid diskuterades ett JK-ärende med koppling till polismyndigheten (dnr 1320-05-41). Vidare avhandlades särskilt

– uppklaringsfrekvensen, bl.a. dna-teknikens betydelse

– det generationsgap som polishögskolans stängning i tre år orsakat

– användningen av tekniska hjälpmedel vid tidiga förhör

– frågan i vad mån ärenden skrivs av trots att det finns en misstänkt

– resursbrister, och

– frågan i vad mån det finns en ”subkultur” hos polisen.

Polisledningen underströk vikten av att socialtjänsten tar sitt ansvar när det gäller att ta beslut om omhändertagande av vissa personer och nödvändigheten – när det gäller narkotikabrottsligheten – av att ”slå mot efterfrågan”, dvs. satsa på att ingripa mot den narkotika som finns ”på gatan”. Det betonades att de flesta poliser arbetar mycket bra över generationsgränserna.

Det framkom att tekniska hjälpmedel används i endast begränsad utsträckning vid förhör. Justitiekanslern framhöll vikten av en säker dokumentation särskilt i de inledande förhören för tillförlitlighetens skull.

Polisledningen framhöll att fler brott skulle klaras upp om polisen hade större resurser men att resursknappheten också har tvingat fram ett rationellt arbetssätt med bättre metoder.

Vad gäller frågan om en ”subkultur” uttalade ledningen att de allra flesta poliser har en genuin vilja och ambition att göra ett alltigenom gott och hederligt jobb men att det finns personer som faller ur ramen. Ledningen försöker vara väldigt tydlig i kraven på ett renhårigt och i övrigt oklanderligt beteende inte minst när det gäller bemötandet av enskilda. Justitiekanslern uttalade sitt starka stöd för att sådana tydliga krav ställs.