Inspektion av Hässleholms tingsrätt

1 Allmänt

Den 9 och 10 maj 2005 inspekterade Justitiekanslern Hässleholms tingsrätt. Inspektionen började vid 9.30-tiden den 9 maj och avslutades vid 16.15-tiden den 10 maj. Från Justitiekanslerns sida närvarade byråchefen DK, hovrättsassessorerna EM och KBS samt registratorn BMM. Därtill var justitiekanslern GL närvarande under eftermiddagen den 9 maj.

Hässleholms tingsrätt har Hässleholm som kansliort med tingsställe. Domsagan omfattar Hässleholms och Osby kommuner. Vid tingsrätten finns en inskrivningsmyndighet, som handlägger inskrivningsärenden från Blekinge län och Skåne län. Inskrivningsmyndigheten har sina lokaler i en annan byggnad än själva tingshuset. Justitiekanslern hade valt att låta inspektionen avse endast tingsrätten men inte inspektera inskrivningsmyndigheten. Däremot gjorde Justitiekanslern ett kort besök i inskrivningsmyndighetens lokaler.

2 Samtal med lagmannen JJ

Inspektionen inleddes med ett samtal med lagmannen JJ, varvid han bl.a. berättade om tingsrätten och dess verksamhet. Från samtalet antecknas följande.

Numera finns 15 anställda vid tingsrätten och 27 anställda vid inskrivningsmyndigheten. JJ har varit lagman i omkring två och ett halvt år. Det finns två ordinarie domare – utöver JJ är det rådmannen TA – samt fyra tingsnotarier och fyra beredningssekreterare. Tingsrätten är organiserad i två arbetsgrupper. Varje sådan grupp består av en ordinarie domare, två notarier och knappt två beredningssekreterartjänster. Till tingsrätten kommer det in ungefär 300 mål per domare och år. Dessutom svarar tingsrätten för ärenden om dödande av förkommen handling från Blekinge län och Skåne län. Det handlar om ungefär 800 sådana ärenden per år.

Sedan JJ tillträdde som lagman har antalet befattningshavare minskat med fyra. Vid tingsrätten finns inte längre någon fiskalstjänst. En rådman, som tjänstgjorde även som inskrivningsdomare, sade upp sin anställning för något år sedan. Tingsrätten valde att inte återbesätta rådmanstjänsten. I stället har tingsrätten satsat på en jämförelsevis ”beredningstung” organisation.

För de flesta mål vid tingsrätten är handläggningstiden i varje fall hyfsad, menade JJ. Det finns dock några undantag när det gäller de dispositiva tvistemålen; det äldsta ännu inte avgjorda målet är från år 1998.

Tingsrätten har haft sin nuvarande organisation sedan hösten 2004. Erfarenheterna av denna är, berättade JJ, mycket goda. Organisationen innebär bl.a. att notarierna tar stor del i beredningen av målen, medan de ordinarie domarnas roll är mer renodlad än tidigare. Tingsrätten strävar efter att ge notarierna meningsfulla arbetsuppgifter.

Notarierna bereder nästan alla tvistemål på egen hand. Inför sammanträde för muntlig förberedelse i ett tvistemål i de fall där en ordinarie domare är ordförande upprättar notarien i regel en promemoria om målet. Därutöver skriver notarierna förslag till dom eller annat rättens avgörande. I de mål som avgörs i tresits förordnas antingen en pensionerad domare eller en notarie som ledamot vid huvudförhandlingen. I några fall har tingsrätten tagit kontakt med en advokat från annan ort än Hässleholm för tjänstgöring som ledamot vid huvudförhandlingen, men eftersom parterna har förlikts före huvudförhandlingen i dessa fall har någon advokat hittills inte kommit att tjänstgöra vid en sådan förhandling. Tingsrätten söker bedriva en aktiv förlikningsverksamhet i tvistemålen. Efter beslut av lagmannen i det enskilda fallet kan en notarie få handlägga s.k. småmål (FT-mål) på eget ansvar. – Det finns planer på att beredningssekreterarna skall ta över beredningen av familjemålen.

I brottmål är det beredningssekreteraren som svarar för beredningen av målen. Domaren tar alltså normalt inte del i detta arbete utan ser i många fall målet först någon eller några dagar före huvudförhandlingen. Notarien går igenom akten någon vecka före förhandlingen. Notarien för protokoll vid förhandlingen och skriver förslag till dom eller motsvarande. Dessutom gör notarierna rättsutredningar. Notarierna handlägger på eget ansvar s.k. notariebrottmål liksom gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad m.m.

Sedan förra året tillämpar tingsrätten den s.k. Malmömodellen vid sammanträde för muntlig förberedelse i familjemål. Modellen innebär att en familjerättssekreterare är närvarande vid sammanträdet. Syftet är att få till stånd samförståndslösningar t.ex. i vårdnadsfrågor. Familjerättssekreterarens roll vid sammanträdet är dock i formell mening något diffus. I de flesta fall har ombuden varit positiva men i något fall har en advokat uttryckt tveksamhet med anledning av att tingsrätten använder sig av modellen. Den 30 augusti 2005 skall domare, advokater och socialsekreterare på orten ha ett möte för att utvärdera verksamheten.

Det finns ett tiotal verksamma advokater i Hässleholm. Tingsrätten har enligt JJ en god relation till dem. Det förs regelbundna överläggningar mellan tingsrätten och advokaterna. Det är tre advokater på orten som förordnas tillkonkursförvaltare i konkurser vid tingsrätten. De andra advokaterna i Hässleholm konkurrerar inte med dem om förvaltaruppdragen. I en del konkurser är någon advokat från annan ort förvaltare, t.ex. efter önskemål från gäldenären. Tilloffentlig försvarare förordnas oftast någon av advokaterna i Hässleholm, om inte den misstänkte eller tilltalade har begärt att någon annan skall få uppdraget. – Det finns inte någon åklagarkammare i Hässleholm. De åklagare som processar vid tingsrätten kommer i de flesta fall från åklagarkammaren i Kristianstad.

Vid tingsrätten används det datorbaserade systemet Vera. Kanslipersonalen har framfört kritik om att handläggningen av dödningsärenden tar alltför lång tid när man använder Vera. Från domarnas synpunkt däremot ter sig Vera bättre än det gamla systemet Måhs.

Tingsrättens väntrum övervakas med kamera. Det förs diskussioner mellan tingsrätten och Domstolsverket om att bygga om lokalerna så att säkerhetenbl.a. för åklagarna förbättras.

3 Iakttagelser vid inspektionen

Efter det inledande samtalet med JJ övergick Justitiekanslern till bl.a. en granskning av mål och ärenden i enlighet med vad som framgår av avsnitten 3.1–3.8 nedan. Justitiekanslern gjorde då de iakttagelser som finns antecknade i avsnitten. Vid det avslutande samtalet med JJ, TA och tingsnotarierna (se avsnitt 4) redogjorde Justitiekanslern för iakttagelserna.

3.1 De äldsta målen och ärendena

Justitiekanslern granskade akterna eller motsvarande i de tio äldsta ännu inte avgjorda tvistemålen,brottmålen respektive ärendena vid tingsrätten.

a) De tio äldsta tvistemålen

I enlighet med vad JJ hade berättat kunde Justitiekanslern konstatera att tingsrättens äldsta tvistemål – en arvstvist (mål T 230-98) – hade anhängiggjorts i augusti 1998, dvs. för nu närmare sju år sedan. Den utdragna handläggningstiden kunde i viss mån hänföras till omständigheter som låg utanför tingsrättens direkta kontroll. Justitiekanslern noterade att målet numera var utsatt till huvudförhandling i maj 2005.

I två mål vilka hade anhängiggjorts den 11 juli 2000 pågick förberedelsen alltjämt (mål T 632-00 och T 633-00). Det kunde konstateras att förberedelsen hade handlagts utan några längre avbrott och att den utdragna handläggningstiden delvis kunde förklaras av förhållanden hänförliga till parterna. Målen hade inte satts ut till huvudförhandling.

Nämnda iakttagelser föranledde Justitiekanslern till ett påpekande om att rätten har ett ansvar bl.a. att driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet, se 42 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken.

b) De tio äldsta brottmålen

Justitiekanslern noterade följande om mål B 1280-01. Stämning i målet hade delgetts den tilltalade den 15 januari 2002. Därefter hade tingsrätten vid flera tillfällen ställt in sammanträde för huvudförhandling i målet. Detta syntes ha haft sin grund bl.a. i att en person med vilken den tilltalade hade åberopat vittnesförhör befann sig utomlands och var svår att bevisligen delge kallelse. Någon dokumentation av tingsrättens skäl för att ställa in respektive sammanträde fanns inte i akten. Inte heller förekom någon uppgift om vad den tilltalade ville styrka med vittnesbevisningen. Justitiekanslern uttalade att tingsrätten bör dokumentera skälet till att ett sammanträde ställs in. Vidare uttryckte Justitiekanslern den meningen att det är väsentligt att det i ett mål redan inledningsvis klargörs vilken omständighet som en part vill bevisa med ett visst bevis, eftersom rätten skall pröva om beviset skall tillåtas eller inte (35 kap. 7 § rättegångsbalken) och denna prövning i sin tur kan ha betydelse för när ett mål kan avgöras i sak.

I mål B 1478-03 konstaterades att delgivningsproblem hade förekommit. Efter att delgivning av stämning och kallelse till huvudförhandling med s.k. rött kort i Finland hade misslyckats ställdes huvudförhandlingen den 21 september 2004 in. Nästa delgivningsåtgärd vidtogs först den 2 maj 2005 och innebar att en ny kallelse till huvudförhandling skickades ut med en begäran om bistånd av Helsingfors tingsrätt att delge den tilltalade kallelse till en ny förhandling. Även i mål B 81-04 hade det förekommit delgivningsproblem. I detta mål fick tingsrätten den 26 april 2004 besked om att den tilltalade, bosatt i Danmark, inte var delgiven kallelse till huvudförhandling. Först den 2 mars 2005 gjordes nästa delgivningsförsök, som i detta fall innebar en begäran om hjälp från Odder politikrets i Danmark med delgivningen. Det kunde enligt Justitiekanslern sättas i fråga om det inte hade gått för lång tid mellan delgivningsförsöken i dessa båda fall.

c) De tio äldsta ärendena om dödande av förkommen handling och de tio äldsta andra slagen av ärenden

Justitiekanslerns granskning av dessa ärenden föranledde inga anmärkningar eller andra synpunkter.

3.2 Sexualbrottsmål

Justitiekanslern granskade vidare de sexualbrottsmål som hade kommit in till tingsrätten under åren 2003 och 2004. Justitiekanslern konstaterade att tingsrätten hanterade sekretessfrågorna i dessa mål på ett i de flesta avseenden mycket bra sätt. Det gällde t.ex. åtgärden att hålla handlingar med hemliga uppgifter separerade från sådana handlingar som inte innehöll hemliga uppgifter utan var i sin helhet offentliga.

Justitiekanslern gjorde dock den randanmärkningen att i ett mål (B 1421-03) den särskilda anteckning om sekretess – ”hemligstämpeln” – som hade åsatts handlingar med hemliga uppgifter inte alltid hade fyllts i på det sätt som föreskrivs i 15 kap. 3 § första stycket sekretesslagen (1980:100). Därtill noterade Justitiekanslern följande om samma mål. Vid huvudförhandlingen hade tingsrätten, sedan parterna hade framställt sina yrkanden och angett sin inställning till yrkandena, förordnat att huvudförhandlingen skulle hållas inom stängda dörrar. Tre polismän tilläts dock att närvara vid förhandlingen. Vid slutet av förhandlingen hade tingsrätten avkunnat beslut i frågan om de tilltalade alltjämt skulle vara häktade i målet. Såvitt framgick av protokollet hade tingsrätten inte dessförinnan förordnat att förhandlingen åter var offentlig. Enligt Justitiekanslern var det inte riktigt att avkunna ett beslut i en häktningsfråga inom stängda dörrar så som synbarligen hade skett här. Justitiekanslern fann vidare att det kunde vara lämpligt att domstolen vid en förhandling antecknar varför en person tillåts att närvara trots att förhandlingen hålls inom stängda dörrar.

3.3 Ungdomsmål

Justitiekanslern granskade även s.k. ungdomsmål som hade kommit in till tingsrätten åren 2003 och 2004. I denna del gällde granskningen med andra ord mål i vilka lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) var tillämplig.

Följande föreskrivs i 30 § LUL. I mål mot den som inte har fyllt tjuguett år skall, om det inte möter synnerliga hinder, domen avkunnas muntligen vid huvudförhandlingen. I övrigt gäller 30 kap. 7 § rättegångsbalken. Av 29 § LUL följer att om det väcks åtal mot någon som inte har fyllt arton år för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader, gäller i princip att rätten skall iaktta de frister som är tillämpliga i mål där den tilltalade är häktad.

I mål B 1992-03 hölls huvudförhandling hölls den 29 december 2003. Den tilltalade var 17 år. Dom i målet, som gällde åtal för ofredande, olaga hot och olaga tvång, meddelades först den 12 januari 2004. I mål B 270-04 hölls huvudförhandling den 3 mars 2004 och dom meddelades den 10 mars 2004. Åtalet avsåg misshandel och den tilltalade var 16 år. Justitiekanslern ansåg att det kunde diskuteras om det i något av målen förelåg synnerliga hinder mot att avkunna domen.

Genomgången av ungdomsmålen aktualiserade även tillämpningen av sekretessbestämmelserna. I mål B 537-04 fanns ett yttrande från socialförvaltningen vilket gällde den tilltalade. Yttrandet bedömdes innehålla hemliga uppgifter. Vid huvudförhandlingen föredrogs yttrandet inom stängda dörrar. I domskälen redovisade tingsrätten den vårdplan som socialförvaltningen hade föreslagit i yttrandet. Tingsrätten anmärkte i domskälen att yttrandet hade föredragits inom stängda dörrar. Något förordnande om sekretess fanns dock inte i domen. Justitiekanslern konstaterade att inte bara de uppgifter ur yttrandet som återges i domen utan även de övriga uppgifter ur detta, som hade föredragits inom stängda dörrar, i och med domen hade blivit offentliga i målet (jfr 12 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen).

3.4 Mål och ärenden som kom in till tingsrätten i september eller oktober 2004

Mål och ärenden – även konkursärenden – som kom in till tingsrätten i september och oktober 2004 granskades av Justitiekanslern. Vid denna genomgång antecknades att många av dessa mål och ärenden redan var slutligt avgjorda vid tingsrätten. Vidare noterades följande.

I ett mål där åtal hade väckts för hastighetsöverträdelse (B 1631-04) hade åklagaren förklarat att åtalet lades ned, eftersom brott inte längre kunde styrkas. Åklagaren hemställde att tingsrätten skulle avskriva målet från vidare handläggning. Härefter meddelade tingsrätten slutligt beslut om att avskriva målet. Såvitt framgick av handlingarna hade den tilltalade inte fått tillfälle att dessförinnan yrka att tingsrätten skulle meddela frikännande dom (jfr 20 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken och Fitger, Rättegångsbalken s. 20:48 f., främst s. 20:51). Justitiekanslern påpekade att en sådan handläggning inte är korrekt.

Justitiekanslern uppmärksammade att tingsrätten i två fall hade tillämpat bestämmelserna om rättelse av dom på ett sätt som kunde ifrågasättas.

Enligt 30 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken får rätten besluta om rättelse av en dom eller ett beslut i ett brottmål som rätten finner innehålla någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende. Ytterligare bestämmelser om komplettering och om rättelse finns i andra respektive tredje stycket samma paragraf. I fjärde stycket den paragrafen sägs att innan beslut om rättelse eller komplettering fattas skall parterna även i annat fall än som avses i andra stycket andra meningen ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats.

Omständigheterna i det ena av de mål (B 767-04) som Justitiekanslern uppmärksammade var i korthet följande. Den 13 oktober 2004 dömde tingsrätten den tilltalade för häleri samt olovlig körning, grovt brott. I domskälen, sådana dessa var avfattade innan rättelse gjordes, skrev tingsrätten bl.a. följande om påföljden: ”[Den tilltalades namn] har gjort sig skyldig till häleribrottet under prövotid efter villkorlig frigivning. Han har också genom upprepade återfall i olovlig körning visat prov på uppenbart lagtrots. Påföljden skall därför bestämmas till ett kort fängelsestraff.” I domslutet, sådant detta var utformat innan rättelse ägde rum, angavs som påföljd ”Villkorlig dom”; även bestämmelsen i 34 kap. 1 § första stycket 2 brottsbalken om s.k. särskild påföljd åberopades. Den 21 oktober 2004 beslöt tingsrätten om rättelse dels i domskälen på så sätt att den mening som lydde ”Påföljden skall därför bestämmas till ett kort fängelsestraff” ändrades till ”Med beaktande av den förhållandevis långa tid som förflutit sedan han lagfördes för olovlig körning kan påföljden dock stanna vid villkorlig dom i förening med böter”, dels i domslutet såtillvida som påföljden angavs vara ”1 Villkorlig dom 2 Dagsböter sextio (60) kr å trettio (30) kr”. Enligt Justitiekanslern kunde det betvivlas att rättelse fick ske i ett fall som detta; domskälen sådana dessa var utformade inledningsvis var inte förenliga med domslutet då, men rättelsen hade avsett såväl domslutet (den villkorliga domen hade förenats med ett bötesstraff) som domskälen (skälen för den valda påföljden ändrades från skäl för ett fängelsestraff till skäl för villkorlig dom med böter).

I det andra målet (B 1706-04) hade tingsrätten i dom den 18 januari 2005 dömt den tilltalade för stöld och snatteri och bestämt att en tidigare utdömd skyddstillsyn skulle avse även den nya brottsligheten. Skyddstillsynen förenades med en särskild behandlingsplan. Vidare förordnade tingsrätten om en särskild föreskrift innebärande att den tilltalade skulle underkasta sig viss behandling. I domen föreskrevs också att prövotiden förlängdes med ett år. Tingsrätten beslutade den 2 februari 2005 om rättelse av domen, varigenom förordnandet om att skyddstillsynen skulle förenas med särskild behandlingsplan utgick samt förordnandet om att prövotiden skulle förlängas ändrades till att övervakningen skulle återupptas och pågå till den 18 januari 2006. Justitiekanslern ansåg att rättelsen inte var förenlig med bestämmelserna om rättelse. Dessutom innebar rättelsen i detta fall att domslutet kom att avvika från domskälen.

3.5 Förordnande av offentliga försvarare, m.m.

Från beredningssekreterarnas sida lämnades upplysningar om tingsrättens rutiner för förordnande av offentliga försvarare och målsägandebiträden. Följande besked lämnades. Advokaterna på orten tilldelas uppdrag som offentlig försvarare respektive målsägandebiträde i turordning i enlighet med en lista för vardera av tingsrättens två arbetsgrupper. Tingsrätten avviker från listan om den misstänkte alternativt tilltalade respektive målsäganden har önskemål om att någon viss advokat, som inte står på tur enligt listan, skall utses.

Vidare redogjordes för hur tingsrätten går till väga för att bevaka delgivningar och dokumentera delgivningsförsök.

Genom de upplysningar som sålunda lämnades kunde Justitiekanslern konstatera att tingrättens rutiner på dessa fält är tillfredsställande.

3.6 Utformningen av domskäl i vissa mål

Justitiekanslern studerade utformningen av domskälen i några brottmålsdomar i vilka den tilltalade hade förnekat vad som lades honom eller henne till last men hade fällts till ansvar. Tingsrättens bevisbedömningar i dessa fall framstod enligt Justitiekanslerns mening som tillfredsställande.

Därutöver tog Justitiekanslern del av vissa under senare tid meddelade domar i tvistemål. I denna del föranledde granskningen ingen anteckning till protokollet.

3.7 Hemliga tvångsmedel

Två ärenden om s.k. hemliga tvångsmedel granskades av Justitiekanslern. Ett var från år 2004, det andra från år 2005. I det senare fallet hade ett offentligt ombud – en advokat – utsetts i enlighet med den lagstiftning på området som trädde i kraft den 1 oktober 2004. Tingsrättens handläggning föranledde ingen anteckning till protokollet.

3.8 Samtal med notarierna, m.m.

Vid Justitiekanslerns samtal med de fyra tingsnotarierna framkom följande.

Sedan den omorganisation som skedde i november 2004 arbetar notarierna i grupper om två på var sin arbetsenhet. De har ingen förutbestämd uppdelning när det gäller mål, ärenden eller arbetsuppgifter utan tar på sig uppgifter och samarbetar alltefter behov och arbetsbelastning. De sköter det allra mesta av beredningsarbetet i tvistemål och skriver i regel ”minitryck” inför muntliga förberedelser. Någon gång skriver de dom i tvistemål men i regel inte. I brottmål tar notarierna sig an målen först inför huvudförhandlingen. Då kontrollerar de också att beredningen är korrekt och fullständig. De skriver relativt många brottmålsdomar förutom från de egna tingen.

Systemet fungerar i allt väsentligt bra. Arbetsbelastningen är rimlig och notarierna har oftast möjlighet att ta ut inarbetad flextid i form av ledighet. De bedömer att fördelningen av arbete på tvistemål och brottmål är ungefär 50/50, kanske med någon övervikt för tvistemålen. Det ganska stora sakansvar som de har för målen är stimulerande och roligt. Samarbetet och stämningen på tingsrätten är mycket bra.

Justitiekanslern följde en häktningsförhandling avseende förmögenhetsbrott. Förhandlingen förlöpte utan några anmärkningar.

Justitiekanslern granskade tingsrättens diarieföringssystem och dagboksföringen på ett övergripande plan. Denna granskning gav inte upphov till några påpekanden från Justitiekanslerns sida.

4 Avslutande samtal

Vid det avslutande samtalet med JJ, TA och tingsnotarierna redogjorde Justitiekanslern för sina iakttagelser enligt avsnitt 3. Domarna och notarierna fick möjlighet att kommentera Justitiekanslerns synpunkter. Justitiekanslern konstaterade att tingrätten tycktes arbeta dynamiskt och progressivt när det gällde att renodla domarrollen och bredda beredningsorganisationen. Detta arbetssätt tycktes fungera väl och arbetsklimatet föreföll vara mycket gott. Några generella brister och problem hade inte noterats vid inspektionen. Justitiekanslern betonade att ålderstrukturen på målen, med några få undantag, var mycket god. Samtalet avslutades med att Justitiekanslern tackade för ett mycket gott och vänligt bemötande från tingsrättens personal under inspektionen.