Skadeståndsanspråk med anledning av uppgifter i ett beslut som har publicerats på en domstols webbplats

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår LL:s anspråk på skadestånd.

Ärendet

På Marknadsdomstolens webbplats (www.marknadsdomstolen.se) har det publicerats ett avgörande i ett mål där LL var kärande. Avgörandet innebar att hennes stämningsansökan avvisades. I domskälen anförde Marknadsdomstolen följande.

”L.L:s stämningsansökan tar, som den får uppfattas, sikte på ett förbud enligt 14 § MFL. Enligt 38 § andra stycket MFL får talan om förbud eller åliggande, såvitt nu är i fråga, väckas av en näringsidkare som berörs av marknadsföringen. Vidare krävs för att domstolen skall kunna pröva en stämningsansökan enligt MFL att sökanden framställer ett bestämt yrkande samt redogör för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet. Av L.L:s ansökan framgår varken att hon är näringsidkare i MFL:s mening eller på vilket sätt hon berörs av den påtalade marknadsföringen. L.L. har inte heller framställt ett tillräckligt preciserat yrkande eller på ett tillfredställande sätt redogjort för de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet. L.L. har inte efterkommit Marknadsdomstolens föreläggande att komplettera sin stämningsansökan. Stämningsansökan skall därför avvisas.

LL har begärt skadestånd av staten. Hon har till stöd för sitt anspråk anfört att publiceringen av avgörandet har skett i strid med personuppgiftslagen (1998:204). Även om hennes namn har ersatts med initialerna LL så innehåller den publicerade versionen namn och adressuppgift på hennes enskilda firma. Med ledning av denna uppgift har det varit enkelt att identifiera henne som part i avgörandet, t.ex. genom att inhämta kompletterande uppgifter från Patent- och registreringsverket (numera Bolagsverket). Innehållet i avgörandet är kränkande för henne eftersom det framstår som att hon inte vet vad hon ’talar om’.”

Justitiekanslerns bedömning

Den rättsliga regleringen

Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i personuppgiftslagen (PUL). Syftet med denna lag är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter (1 §). Begreppet personuppgifter avser vid tillämpning av lagen all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet (2 §).

Personuppgifter får bara behandlas om den registrerade har lämnat sitt samtycke eller om behandlingen är nödvändig för bl.a. ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige om detta intresse väger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot kränkning av den personliga integriteten (10 §). Behandling av känsliga personuppgifter får behandlas endast om vissa ytterligare förutsättningar är uppfyllda (13-19 §§). Den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med PUL har orsakat (48 §).

PUL:s bestämmelser skall emellertid enligt dess 2 § inte tillämpas om det finns avvikande bestämmelser i en annan lag eller i en förordning. När det gäller publicering av avgöranden från domstolar finns det vissa bestämmelser i rättsinformationsförordningen (1999:175). Uppgifterna om vägledande avgöranden får kompletteras med referat och avgöranden i fulltext (6 § andra stycket). Det får dock inte – med vissa undantag som inte är aktuella här – förekomma uppgifter som direkt kan hänföras till en fysisk person som är i livet, se 22 § andra stycket. Rättsinformationsförordningen reglerar dock endast det samordnade rättsinformationssystemet, som Domstolsverket – i fråga om vägledande avgöranden från vissa domstolar – är informationsansvarig för, se 6 § och 12 § i förordningen. En enskild domstols publicering av domar på domstolens egen webbplats omfattas sålunda inte av bestämmelserna i rättsinformationsförordningen.

PUL tillämpas emellertid inte heller i den utsträckning det skulle strida mot bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen (7 § första stycket). Merparten av paragraferna i PUL, bl.a. de här aktuella 10 § och 48 §, skall vidare inte tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som sker uteslutande för journalistiska ändamål eller konstnärligt eller litterärt skapande (det s.k. journalistiska undantaget), se 7 § andra stycket. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2001 s. 409 uttalat bl.a. att avsikten med att använda uttrycket journalistiska ändamål är att betona vikten av en fri informationsspridning i frågor av betydelse för allmänheten eller för grupper av människor och en fri debatt i samhällsfrågor, inte att begränsa sig till journalister eller massmedier eller att ange något kvalitetsmått på verksamheten.

Av uttalanden som Datainspektionen har gjort framgår det att inspektionen anser att rättsläget är oklart beträffande frågan om det journalistiska undantaget kan tillämpas på domstolars publiceringar av rättsfall på deras egna webbplatser (se Datainspektionens ärenden med dnr 483-2003 och 381-2004).

LL:s anspråk

Justitiekanslern kan inom ramen för statens s.k. frivilliga skadereglering besluta om skadestånd till en enskild. En grundläggande förutsättning för att skadestånd skall utgå är att det är klarlagt att staten är skadeståndsskyldig enligt en författningsbestämmelse eller någon annan skadeståndsrättslig reglering.

Publiceringen av det aktuella avgörandet på Marknadsdomstolens webbplats kan indirekt på flera sätt hänföras till LL, t.ex. genom målnumret. Frågan är emellertid först och främst om personuppgiftslagens skadeståndsbestämmelse över huvud taget är tillämplig, med hänsyn till det s.k. journalistiska undantaget. Som framgått ovan är rättsläget i denna fråga inte helt klart. För egen del ställer jag mig tveksam till om undantaget är tillämpligt på det allmännas egna publiceringar. Mot bakgrund av Datainspektionens uppfattning i frågan är jag dock inte beredd att inom ramen för statens frivilliga skadereglering anse att personuppgiftslagens skadeståndsbestämmelse är tillämplig på de aktuella personuppgifterna. LL:s anspråk skall därför avslås redan på denna grund.

Jag vill tillägga att publiceringen – för det fall personuppgiftslagen är tillämplig – ändå torde ha varit tillåten eftersom Marknadsdomstolens intresse av att publicera sina avgöranden sannolikt får anses väga över LL:s intresse av skydd mot kränkning av den personliga integriteten (se 10 § PUL).

Det är naturligtvis otillfredsställande att rättsläget i den aktuella frågan är oklart. För det fall personuppgiftslagen är tillämplig torde det dessutom förekomma att domstolar bryter mot den i vart fall genom att lägga ut avgöranden som innehåller känsliga personuppgifter på sina webbplatser. Jag skickar därför en kopia av detta beslut till Justitiedepartementet för kännedom.