Remissyttrande över Tillsynsutredningens slutbetänkande (SOU 2004:100) Tillsyn. Förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn

Betänkandet föranleder följande synpunkter från min sida.

Uttrycket tillsyn inrymmer granskningsuppgifter av högst varierande slag. Justitiekanslerns extraordinära tillsynsuppgift - över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden - skiljer sig i många avseenden från den tillsyn som betänkandet främst tar sikte på. Förslagen förefaller nämligen i allt väsentligt ha tillsynen över privata - och i viss mån kommunala - tillsynsobjekt som utgångspunkt. Merparten av bestämmelserna torde passa sämre vid tillsyn över statliga myndigheter. Det framgår emellertid inte uttryckligen att en sådan begränsning har varit avsedd. Det vore enligt min mening lämpligt om tillämpningsområdet så långt det är möjligt framgår direkt av tillsynslagen.

Värdet av att införa en "allmän tillsynslag" kan diskuteras. I den mån den kan bidra till ett tydligare regelverk - som utredningen har ansett - är förslaget förstås välkommet. En förbättrad tillsyn är - oavsett den författningstekniska lösningen - en angelägen fråga. Tillsynen bör utmärkas bl.a. av effektivitet och enhetlighet. Ingripandena mot tillsynsobjekten måste vara tydliga, proportionella och inriktade på det väsentliga. Några frågor som nämns i direktiven som en del av problembilden är tillsynsmyndigheternas resursfördelning och prioriteringar, varvid bl.a. nämns risken för att inspektörer och kontrollanter försöker undvika konfrontationer med tillsynsobjekten. Enligt min mening borde dessa viktiga och svåra frågor ha behandlats mer utförligt i betänkandet. De torde i själva verket ha större betydelse än den lagtekniska lösningen för den nytta som tillsynen kan göra. Därmed vill jag dock inte säga att det är betydelselöst att införa en allmän tillsynslag. Förutom att den som sagt kan öka tydligheten torde den kunna bidra till en bättre stadga och ökad rättssäkerhet i tillsynsverksamheten.

Jag vill också lämna synpunkter på några detaljer i författningsförslaget.

I 16 § ges tillsynsorganen rätt att i vissa fall omhänderta handlingar och föremål hos den objektansvarige. Det torde i vissa fall även finnas behov att söka efter information som finns lagrad i datorer och förhindra att sådan information korrumperas. Det bör därför övervägas om inte paragrafens lydelse bör ändras så att det tydligt framgår att även detta är tillåtet (jfr SOU 1995: 47 s. 181 f. angående polisens rätt att ta del av sådan information i samband med en husrannsakan).

Tillsynsorganen ges i 40 § möjlighet att bestämma att deras beslut enligt lagen skall gälla omedelbart, dvs. ett s.k. interimistiskt förordnande. I författningskommentaren anges att det är lämpligt att avstå från ett sådant förordnande ifall verkställigheten skulle bli irreparabel och göra ett överklagande meningslöst. Denna skrivning är enligt min mening alltför mjuk. I de fall där verkställigheten skulle bli irreparabel måste det finnas mycket starka skäl för att ett interimistiskt förordnande skall få användas. Detta framgår även av Europadomstolens avgöranden (se t.ex. målen mellan J, Västberga Taxi och V respektive A och Sverige).