Skadestånd med anledning av att en stulen moped av polisen behandlats som hittegods

Justitiekanslerns beslut 

MK tillerkänns ersättning av staten med niotusenfemhundra (9 500) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 27 juni 2003 till dess betalning sker. 

Justitiekanslern uppdrar åt Rikspolisstyrelsen att ombesörja att beloppet betalas ut. 

Ärendet 

Bakgrund 

Den 24 augusti 2002 anmälde MK hos polisen i Oskarshamn, Polismyndigheten i Kalmar, sin EU-moped stulen. I anmälan angavs mopedens ramnummer vara GO50J6YS203788. I oktober 2002 anträffades en liknande moped med uppbrutet tändningslås i Eksjö och beslagtogs av Polismyndigheten i Jönköpings län. Polisen noterade därvid att mopedens ramnummer var GBL05W64S203788 och gjorde slagningar på detta nummer i polisens anmälningssystem (RAR) och efterlysningsregistret. Polisen lyckades inte härleda mopeden till en stöldanmälan, varför beslaget hävdes och mopeden därefter behandlades som hittegods. Det ledde till att den såldes. Mopeden inbringade vid försäljningen 3 800 kr. Det har senare visat sig att mopedens korrekta ramnummer är GBL05W6YS203788. När den nye ägaren skulle registrera mopeden i vägtrafikregistret framkom att MK var ägare till den. Mopeden var inte försäkrad mot stöld. 

Anspråk m.m. 

MK har i en skrivelse till Polismyndigheten i Jönköpings län framställt anspråk på skadestånd av staten med 19 000 kr på den grunden att polisen handlagt ärendet felaktigt då mopeden hanterades som hittegods trots att han hade anmält den som stulen. MK har åberopat ett kvitto som visar att han köpte mopeden den 16 januari 2001 för 19 000 kr. 

Rikspolisstyrelsen har inkommit med ett eget yttrande och ett yttrande från Polismyndigheten i Jönköpings län. Rikspolisstyrelsen har därvid avstyrkt bifall till anspråket och anfört i huvudsak följande. 

Den polis som anträffade mopeden uppgav felaktigt siffran 4 i stället för bokstaven Y i ramnumret. Men mopedens ramnummer stämde inte med det som var angivet i RAR och efterlysningsregistret. En slagning på det korrekta ramnumret skulle således inte ha gett någon träff. Vid slagning i RAR i Jönköping kan man för övrigt inte återfinna fordon som är anmälda och inskrivna i RAR i Kalmar. EU-mopeder förekommer dessutom i två klasser, varav endast den ena är registreringspliktig. Det är svårt att särskilja vilken klass en moped härrör från. Polismyndighetens i Jönköpings län beslut att försälja mopeden på hittegodsauktion kan därför inte anses utgöra skadeståndsgrundande fel eller försummelse. 

Polismyndigheten i Jönköping län har i sitt yttrande vitsordat ett värde om 9 500 kr som skäligt i och för sig. 

MK har, efter att ha fått del av Rikspolisstyrelsens yttrande, anfört följande. 

Polisen kunde ha lagt ner lite mer arbete i sökandet efter den rätte ägaren eftersom det syntes att mopeden hade blivit stulen. Han utgick från att polisen sökte även i angränsande distrikt efter mopeden. Om så inte var fallet kunde polisen ha meddelat honom att han borde kontakta även andra polisdistrikt för att höra om mopeden hade hittats. Enligt importören, försäljaren och försäkringsbolaget utvisar de sista siffrorna i ramnumret vem som är ägare till mopeden. Resten av numret är bara en beteckning på mopeden. 

Justitiekanslerns bedömning 

När egendom, som inte befinner sig i någons besittning, upphittas skall polisen hantera egendomen antingen enligt lagen (1938:121) om hittegods (hittegodslagen) eller lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. (stöldgodslagen). 

Enligt 1 § första stycket stöldgodslagen skall egendom som har frånhänts någon genom brott och som anträffas utan att vara i någons besittning tas i förvar om varken ägaren eller någon annan som har rätt till egendomen är känd och det inte är uppenbart oskäligt. Enligt 5 § samma lag gäller inte lagen om hittegodslagen är tillämplig. 

En förutsättning för att hittegodslagen skall vara tillämplig är att det rör sig om egendom som inte befinner sig i någons besittning (se NJA II 1938 s. 743). Det betyder att hittegodslagen i princip är tillämplig i detta fall. Av vad som nyss har sagts framgår emellertid att anträffad egendom omfattas av reglerna i stöldgodslagen om den har frånhänts någon genom brott. Frågan är då vad som gäller i ett fall när båda lagarna är tillämpliga. Bestämmelsen i 5 § stöldgodslagen anger som sagt att hittegodslagen har företräde. Men uppenbarligen kan detta inte gälla när exempelvis en polisman anträffar egendom som utan tvekan är stulen. 

Av förarbetena till stöldgodslagen (prop. 1974:124 s. 61 och prop. 1986-87:6 s. 23 f.) följer att det skall vara uppenbart att egendomen har frånhänts någon genom brott för att lagen skall vara tillämplig. I ett sådant fall bör då hittegodslagen inte kunna tillämpas. 

Polismyndigheten i Jönköpings län anträffade mopeden övergiven med uppbrutet tändningslås. Mopeden var av årsmodell 2000 och således relativt ny. I ett sådant fall får det anses vara uppenbart att mopeden har frånhänts någon genom brott. På grund härav borde Polismyndigheten i Jönköpings län ha hanterat mopeden enligt stöldgodslagen även om det inte gick att finna någon stöldanmälan i registren som motsvarade mopeden. Beslutet att överföra mopeden till hittegodset och därefter försälja den i enlighet med hittegodslagen får således anses ha varit felaktigt. 

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Polismyndighetens beslut är ett fel av detta slag och staten har följaktligen blivit skadeståndsskyldig mot MK. För att han skall ha rätt till skadestånd fordras dock att felet har orsakat honom skada. Det förutsätter i sin tur att ett korrekt förfarande enligt stöldgodslagen hade lett till att han hade fått tillbaka mopeden. 

I enlighet med 1 § stöldgodslagen skulle mopeden ha tagits i förvar. Enligt 2 § första stycket lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. skall sådan egendom förvaras hos polismyndigheten i minst sex månader efter beslutet om förvar. Om det under denna tid inte har kunnat utredas vem som hade rätt till egendomen skall polismyndigheten, enligt tredje stycket samma lagrum, på lämpligt sätt låta kungöra förhållandet med uppgift om egendomen och om de omständigheter under vilka den har anträffats. Det skall anges en tid inom vilken den som vill göra anspråk på egendomen skall ge sig till känna. Om något anspråk inte har framställts under denna tid får egendomen enligt 6 § samma lag försäljas. 

Enligt stöldgodslagen föreligger således en skyldighet för polismyndigheten att försöka utreda vem som är ägare till egendomen. Frågan är då om en korrekt sådan utredning skulle ha lett till att mopedens ägare hade identifierats. 

Mopeder delas enligt 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner in i två klasser, klass I och II. Enligt 12 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister skall mopeder i klass I vara registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas. Av utredningen får anses framgå att MK:s moped var av klass I. Den var också registrerad. 

Vägtrafikregistret innehåller enligt 6 § lagen om vägtrafikregister bland annat en uppgift om ägaren till fordonet. När polisen gör efterforskningar om upphittat stöldgods som är registreringspliktigt bör det ankomma på polismyndigheten att i registret kontrollera vem som är angiven som ägare. Att det kan vara svårt att identifiera om fordonet är registreringspliktigt eller inte förändrar inte detta. Mot bakgrund av att den nye ägarens anmälan till vägtrafikregistret ledde till att MK blev känd för denne måste det antas att även polismyndigheten skulle ha fått detta besked om efterforskningarna hade gjorts. Det betyder att MK måste antas ha fått tillbaka sin moped vid en korrekt efterforskning enligt stöldgodslagen. Att mopedens ramnummer angavs felaktigt av den ansvarige polismannen synes därvid sakna betydelse, liksom den omständigheten att MK hade angett ett delvis annorlunda nummer. 

Det anförda betyder att polismyndighetens fel att behandla mopeden som hittegods har orsakat MK:s skada. 

MK skall ha ersättning motsvarande mopedens återanskaffningskostnad. Genom det åberopade kvittot är visat att mopedens nypris var 19 000 kr. Avdrag måste dock göras för ålder och bruk. I brist på utredning om vad en begagnad moped av detta slag är värd kan ersättning inte utgå med mer än det av polismyndigheten vitsordade beloppet. 

Av 4 § tredje stycket räntelagen (1975:635) följer att MK har rätt till ränta på ersättningen från den dag som infaller trettio dagar efter det att kravet har framställts. Det får i detta fall anses skäligt att ränta utgår trots att MK inte har framställt något yrkande om det.