Uttalanden i telefonsamtal som samtidigt har sänts i s.k. webbradio, har ansetts omfattade av yttrandefrihetsgrundlagen

Ärendet 

Mot bakgrund bl.a. av anmälningar till Polismyndigheten i Stockholms län (City polismästardistrikt, Lidingö närpolisområde) beslöt Justitiekanslern den 1 september 2004 om beslag då det fanns anledning att anta att bl.a. yttrandefrihetsbrottet olaga hot hade förövats vid vissa sändningar med s.k. webbradio den 8, 15 respektive 22 augusti 2004. Vid en av polismyndigheten samma dag verkställd husrannsakan i en av de två för brotten misstänkta personernas bostad beslagtogs föremål (beslagsliggare nr 0221-04-611 punkterna 1 - 49). 

Polismyndigheten har den 2 september 2004 till Justitiekanslern sänt över handlingarna i ärendet. 

Justitiekanslern har den 3 september 2004 varit i kontakt med Åklagarmyndigheten i Stockholm (City åklagarkammare, chefsåklagaren BC). 

Justitiekanslerns beslut 

Jag bedömer alltjämt att till följd av bestämmelserna i 1 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) den grundlagen är tillämplig beträffande de webbradiosändningar med telefonsamtal som har skett vid de tillfällen den 8, 15 respektive 22 augusti 2004 som avses med polisanmälningarna. 

Två av anmälningarna har av polismyndigheten rubricerats som "ofredande mot grupp" respektive "ofredande" (anmälan den 8 augusti 2004, nr 0201-K204534-04, och anmälan den 22 augusti 2004, nr 0201-K209952-04). 

Jag konstaterar att ofredande som begås i ett radioprogram inte är kriminaliserat och att något ansvar därför inte kan utkrävas för detta slags brott. De två nu aktuella anmälningarna skulle emellertid kunna gälla någotdera eller båda yttrandefrihetsbrotten förtal och förolämpning (5 kap. 1 § YGL jämförd med 7 kap. 4 § 14 och 15 tryckfrihetsförordningen, TF; se även 5 kap. 1 - 3 §§ brottsbalken om förtal, grovt förtal respektive förolämpning). 

Brottet förtal liksom brottet förolämpning får enligt 5 kap. 5 § första stycket brottsbalken inte åtalas av någon annan än målsäganden, dvs. den som har blivit utsatt för brottet (enskilt åtal). I vissa fall får dock ett sådant brott åtalas av åklagare (allmänt åtal); det förutsätter bl.a. att åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt. I fråga om förolämpning gäller ytterligare åtalsförutsättningar. 

Av förarbetena till bestämmelserna i brottsbalken om förtal och om förolämpning framgår att allmänt åtal är avsett att förekomma endast i undantagsfall. Oavsett om det i dessa fall eller i något av dem skulle föreligga ett sådant brott eller inte, anser jag att det inte har framkommit att det finns sådana särskilda skäl som motiverar ett ingripande genom allmänt åtal. 

Mot denna bakgrund beslutar jag att lägga ned förundersökningen såvitt avser de brottsmisstankar som avses med anmälningarna nr 0201-K204534-04 och nr 0201-K209952-04. 

Beträffande den anmälan som gäller den 15 augusti 2004 (0201-K208807-04) finns det enligt min mening alltjämt anledning att anta att yttrandefrihetsbrottet olaga hot kan ha förövats (jfr 5 kap. 1 § YGL och 7 kap. 4 § 16 TF). Med hänsyn härtill förordnar jag att beslaget skall bestå. 

Med stöd av 7 kap. 1 § första stycket YGL överlämnar jag åt överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Stockholm eller den åklagare han sätter i sitt ställe att fortsättningsvis utföra den förundersökning som har inletts genom mitt beslut om beslag den 1 september 2004 och att även i övrigt vara åklagare i tryckfrihetsmålet när det gäller den brottsmisstanke som avses med anmälningen nr 0201-K20880