En politikers uttalanden om att tjänstemän hade lämnat uppgifter till massmedia. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skydd för meddelare

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern vidtar inte någon åtgärd i ärendet. 

Ärendet 

Vice gruppledaren för Folkpartiet liberalerna i Stockholms Stadshus, LE, har anmält finansborgarrådet i Stockholms stad, AB, för brott mot tryckfrihetsförordningens bestämmelser om efterforsknings- och repressalieförbud. 

Av anmälan framgår bl.a. följande. I en artikel i Dagens Nyheter den 11 december 2003 framfördes uppgifter om att det enligt beräkningar, som hade gjorts av Stockholms gatu- och fastighetskontor, framgick att stadens köp och omvandling av den s.k. Skatteskrapan var en betydligt sämre affär för Stockholms stad än som framkom i de beräkningar som tidigare hade presenterats. Uppgifterna föranledde finansborgarrådet AB att kritisera stadens tjänstemän för att ha lämnat ut uppgifterna. Enligt anmälan har AB enligt Svenska Dagbladet den 19 december "hotat med att 'vidta åtgärder' för att stävja 'läckage' inom staden" samt uppgett att hon skulle "prata med de direkt berörda". 

Enligt anmälan är AB:s uttalande "ägnat att skrämma stadens tjänstemän från att utnyttja sin grundlagsskyddade meddelarfrihet". Det ifrågasätts vidare om inte AB därigenom har tillkännagett en avsikt att efterforska vem eller vilka som har lämnat uppgifterna till medierna. 

Rättslig reglering 

Meddelarfrihet 

Av 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen (TF) följer att det står var och en fritt att lämna uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift såvida inte annat är föreskrivet i förordningen. En meddelare har också rätt att vara anonym. 

Enligt 1 kap. 3 § TF får ingen tilltalas eller dömas till ansvar eller åläggas skadeståndsskyldighet för missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri i annan ordning eller i annat fall än tryckfrihetsförordningen medger. Regleringen innebär att ett ingripande från det allmänna mot den som med utnyttjande av meddelarfriheten enligt 1 kap. 1 § TF lämnar meddelanden till bl.a. massmedierna bara kan ske när TF medger det. 

Det kan i vissa fall vara svårt att hålla isär en enskilds begagnande av den grundlagsskyddade meddelarfriheten från det i och för sig befogade intresse som en myndighet kan ha att kanalisera uttalanden från myndigheten genom vissa informationskanaler. En chef inom den offentliga förvaltningen måste därför vara försiktig med direktiv och tillrättavisningar som kan uppfattas som en inskränkning av den anställdes meddelarfrihet. 

Repressalieförbudet 

Av 1 kap. 1 § TF anses vidare följa att meddelaren inte heller på något annat sätt får drabbas av någon påföljd från det allmännas sida, t.ex. för att han har lämnat uppgifter för publicering. I rättspraxis har man gått ett steg längre, och varje åtgärd som medför negativa konsekvenser för en offentligt anställd person och som grundar sig på dennes medverkan i tryckt skrift har i princip ansetts vara otillåten enligt TF (jfr t.ex. betänkandet Meddelarrätt, SOU 1990:12 s. 63). En överträdelse av detta förbud kan vara att bedöma som en tjänsteförseelse eller, om den skett i samband med myndighetsutövning mot den anställde, som ett tjänstefel. Förbudet mot repressalier avser i första hand att skydda sådana meddelare som trätt fram offentligt och vars identitet därför är känd. 

Efterforskningsförbudet 

Reglerna om meddelarfrihet kompletteras av ett principiellt förbud för myndigheter och andra allmänna organ att efterforska t.ex. den som lämnat ett meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket TF i vidare mån än som erfordras för åtal eller ett annat ingripande mot honom som inte står i strid med förordningen, se 3 kap. 4 § TF (efterforskningsförbud). Efterforskning i strid med denna regel är straffbar enligt vad som närmare anges i 3 kap. 5 § andra stycket TF. Detta förbud avser att skydda sådana meddelare som inte trätt fram utan som velat vara anonyma. 

Justitiekanslerns bedömning 

Justitiekanslern har som särskild åklagare inom tryck- och yttrandefrihetsområdet att se till att TF:s och yttrandefrihetsgrundlagens (YGL:s) regler efterlevs. Det innebär bl.a. att Justitiekanslern skall se till att brott mot repressalieförbudet och efterforskningsförbudet blir beivrade. 

Anmälan grundas på uppgifter i en artikel i Svenska Dagbladet. När en persons uttalanden återges i en tidning kan det allmänt sett finnas anledning att värdera dem med viss försiktighet. Som uttalandena har återgetts i detta fall tyder de dock på att AB vid intervjutillfället inte fullt ut hade förstått vidden av meddelarskyddet och dess konsekvenser för chefer inom offentlig förvaltning. Det finns därför anledning att framhålla meddelarskyddets stora betydelse som ett värn för yttrande- och informationsfriheten i vårt samhälle. Därmed är inte sagt att en chef aldrig får uttala missnöje med den som "läckt" till medierna på ett sätt som chefen uppfattar som illojalt. Hur strängt man skall se på sådana uttalanden beror på omständigheterna i det enskilda fallet. 

Såvitt framgår finns det inte underlag för bedömning att någon överträdelse av efterforsknings- eller repressalieförbudet har förekommit i detta fall. Det har sålunda inte visats att AB faktiskt vidtagit någon sådan åtgärd som anges i citatet i artikeln. Jag vidtar därför inte någon åtgärd med anledning av anmälan.